Less på mörker och lera

Igår möttes jag av en glad Hampus i stallet. Bästa medryttaren M hade tagit in honom från hagen och spolat av de leriga benen. Vilken service! :-D
 
Jag kunde ta på utrustningen direkt. Då M red Ariel samtidigt (fast en annan väg än mig och Hampus) fick vi samsas om reflexerna. Jag måste köpa nya reflexer... Bägge fick reflexboots och reflexbenskydd fram, men sina vanliga boots bak. Jag norpade åt mig reflexländtäcket till Hampus så fick M ha reflexridtäcket.
 
Tog på sadel och träns och skrittade sedan iväg. Planen var att klättra i klätterbacken, men redan efter ett varv var jag less. Less på samma tråkiga rundor, less på mörkret, less på leran. :-(
 
Red istället slingerstigen och visade honom den nya spännande stigen i fårhagen. Vi red förstås vilse i mörkret (jag tog vänster istället för höger vid en förgrening), men hamnade ändå rätt så småningom. Hampus var fascinerad över skogen, men kunde inte spana så mycket som han ville i mörkret. Vi måste roa oss många timmar där inne när det blivit kallt i backen...
 
Tillbaka i stallet hade vi ridit 40 min och 3,24 km. Hampus var nöjd men jag kände mig mest less. Kan det inte bli ordentligt med snö så vi kan roa oss på asfalten också? Drömmer om bättre ridvägar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0