Beroendeframkallande galopp

Igår var det galopp i backe på schemat igen. Skrittade fram tio minuter bortåt på grusvägen och travade sedan hela vägen tillbaka till backen. Sju minuter trav är inte dumt alls! :-) Hampus kändes inte trött av det heller, det var bara jag som fick lite ont i benhinnorna.
 
Sedan galopperade vi tre gånger åt vardera håll, höger galopp bortåt och vänster galopp hemåt. Eftersom jag känt mig lite låst av stigbyglarna förra gången, testade jag att rida utan stigbyglar och träna sitsen samtidigt.
 
Redan första galoppen kändes fantastisk. I och med uppförsbacken kommer Hampus under sig med bakdelen mer och galopperar en långsam, väl balanserad galopp. När backen sedan planar ut fortsätter Hampus i den samlade galoppen och jag sitter och bara njuter ovanpå... I vänster galopp får jag stötta honom lite mer, men i och med att den galoppen är på hemväg så har han ändå ett eget driv som hjälper till.
 
Han pustar och stånkar och kämpar, det märks på honom att det är jobbigt arbete. Men han har sådan arbetsmoral och när han känner min glädje så kämpar han lite till. Finaste killen!
 
Känslan i galoppen är så beroendeframkallande, så egentligen vill jag bara fortsätta att galoppera i all evighet. Men samtidigt vet jag att det är jobbigt för honom och om jag skall hålla honom glad får det inte blir för tuffa pass. Så när vi galopperat klart i backen blev det avskrittning innan stretchning och avsvampning.
 
Jag längtar redan till nästa backträning...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0