Men vi kan ju!

Mötte upp M i stallet och hämtade Hampus tillsammans. Vi hade ju tänkt att rida ihop igår, men då var det sådan snöstorm så det fick vara. M har ju ridit Hampus förut, så vi bestämde oss för att bara gå igenom rutinerna, så hon kan komma igång att rida honom själv så snart som möjligt.
 
Hampus gick snällt bakom mig hela vägen från hagen. Jag visade M hur hon skulle tänka med position och att han aldrig fick gå förbi den som leder (något han nästan aldrig gör längre heller, men man vet aldrig hur han testar nya personer...).
 
Inne i stallet blev det pyssel innan sadel och träns åkte på. Sedan följde M med oss på en skrittsväng innan vi sade hejdå. Hon kommer rida Hampus ett par gånger i veckan och målet med hennes uteritter är att de skall ha kul ihop. Vilket jag är övertygad om att de kommer att ha, de är lite lika när det kommer till galoppbus... ;-)
 
När Hampus skrittat fram tillräckligt galopperade vi uppför lilla backen vid bron, sedan blev det jogg och lite galopp i sommarhagen. Han kändes oerhört fin, men jag var noga med att rida lätt och stå i lätt sits så han skulle ha möjlighet att värma upp ryggen ordentligt.
 
Sedan skrittade vi till ridbanan och skrittade runt ett par varv innan F dök upp. Förvarnade om att underlaget inte var det bästa, men hon tyckte vi kunde trava runt lite så hon fick se. Fick till en hyfsad trav, men F ville förstås ha lite mer kraft. Tog några varv runt ridbanan samt snett igenom ett par gånger, sedan var Hampus ganska flåsig. F var mycket nöjd, i och med att det var lite snö att pulsa i så fick han upp magen rejält, nyttigt för honom!
 
Sedan gick vi från ridbanan till parkeringen istället, eftersom den var renskottad och bättre för nästa del av träningen. Hampus är inte riktigt så stark att han klarar av att sätta inner bak under sig i djupsnö. :-P
 
Vi började med halterna, jag skulle känna efter så bakbenen verkligen kom under honom och att han stannade med bakbenen efter frambenen. Supersvårt! Hampus kämpade på och jag också. Ibland fick vi till det och ibland var det något bakben som smet iväg. Ett sätt att "fuska" med denna övning är förstås att göra halterna i nedförsbacke, då Hampus naturligt sätter bakdelen under sig på ett annat sätt. Så det tänker jag göra när jag tränar själv framöver. :-)
 
Ryggningen gör vi hyfsat nu, men F ville ha ännu mer tramp bakåt, samma energi som när han skrittar på bra framåt. Provade lite olika tekniker, men jag är lite för långsam i min hjälpgivning också. Inte bara Hampus som är seg. :-P Dessutom måste jag sluta med att bara släppa i fram och låta honom "kasta" sig framåt efter ryggningen. Jag måste vara kvar med ett lätt stöd i handen så han kliver på med bra kvalitet istället.
 
Sedan blev det flytt av bakdel, där Hampus efter en del trixande äntligen började korsa inner bak framför ytter. Underbart! F försökte få oss att flytta flera steg, men då blev det kortslutning i min hjärna. Så kan jag ju inte göra? Då kan jag ju inte fortsätta på samma linje som vi jobbade på... Efter en kort överläggning var jag med på hennes resonemang igen. Det vi har hållit på med är ju det allra första steget i en framdelsvändning. Men jag har varit så fokuserad på detta första steg, utan att tänkt övningen vidare och fortsatt så vi fått en framdelsvändning. Vilket ju är nästa naturliga ökning av svårighetsgraden. Ibland undrar jag om min hjärna tar paus så fort någon säger dressyr. :-P
 
Efter att framdelsvändningarna fungerade riktigt bra i bägge varven blev det flytt av framdel. Nu var jag ju med på att det inte behövdes bara ett steg, utan att vi kunde fortsätta och göra bakdelsvändningar hur mycket vi ville. Hampus älskar verkligen bakdelsvändningar. Dock tappar han lite bjudning i dem, så jag måste komma ihåg inner skänkel så han fortsätter att tänka framåt och inte börjar backa (hittills mest mentalt dock). Det är svårt att koordinera, men någon gång borde jag lära mig.
 
Vi avslutade med att gå till grusvägen för lite öppna. F tyckte tanken med öppna i skritt var bra, men att det var lättare att hamna rätt när man travade. Så det fick bli trav. Förvarnade att jag är väldigt duktig på öppna i teorin, men att jag inte får till det när jag väl sitter till häst. Eftersom F provat att rida öppna och sluta på Hampus förra veckan, så kunde hon lugna mig med att Hampus hade lätt för att gå i öppna och gjorde det även om jag inte var perfekt i min hjälpgivning. Så vi provade!
 
Först ville han bara galoppera, men när jag fått honom att förstå att det var trav som gällde så jobbade han superfint i öppna. Jag kan inte riktigt säga vad jag gjorde, men det viktiga är ju att han går på tre spår och får jobba med inner bak. Han var superskön att sitta på när han var helt lösgjord och mjuk i kroppen, det här kan verkligen bli någonting! Nu vill jag bara rida och rida och rida! <3
 
Skrittade av honom en stund med L och Krutow som sällskap, Hampus var nöjd med livet, gick och hummade för sig själv. Jag var också nöjd, det är så givande att rida för F och så skönt att hon kan vara flexibel. Hur många dressyrtränare skulle lämna ridbanan för att det fungerar bättre med en övning på parkeringen eller grusvägen? Så glad att jag har henne på gården! :-D
 
Tillbaka i stallet fick Hampus kraftfoder medan jag stretchade och masserade bakbenen. Med tanke på den träningsvärk jag har i benen redan nu, så vill jag inte tänka på hur Hampus känner sig. Men han är verkligen superduktig och kämpar på, bara han vet vad det är vi vill att han skall göra. Bästa hästen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0