Programridning med ridskoleponny
I förrgår hämtade jag in en halvsovande Hampus från hagen. Ställde upp honom på skötselplatsen, gav kraftfoder och borstade igenom honom. Han hade legat i halmhögen (som jag bett honom), så det var en del boss att borsta bort, men han var i alla fall ren.
När han ätit färdigt kraftfodret borstade jag huvudet och flätade pannluggen. Fick låna frisyrgele från D, så Hampus blev riktigt stilig.
Sedan åkte sadel och träns på, Hampus fick inviga sitt nya tävlingsschabrak. :-)
Sedan blev det uppsittning och ivägskrittning. Hampus var på tårna och lite tittig, det hör inte till vanligheterna. Vi passerade dock ett gäng skridskoåkande barn utan problem, men lagom till att det var dags att jogga fram mötte vi två LIVSFARLIGA skidåkare. Fjantiga häst... Han gick förbi dem på tvären och de blev sura för att jag trampade sönder skidspåren. Problemet var att det gjorts skidspår över hela vägen, så det var omöjligt att inte trampa sönder något utav dem. Men jag försökte i alla fall att trampa sönder samma spår, så de andra skulle hållas fina i alla fall.
Hampus fick trava av sig en bra stund, vilket verkade hjälpa en del. Tills vi skulle ta oss längs stickvägen till asfaltsvägen och det stod en bil parkerad på vägen. Den var garanterat ett monster, så han lyckades sticka hem i full galopp (tre-fem språng) två gånger, innan jag fick ordning på honom och fick honom förbi bilen. Förstår inte vad det är för fjantiga idéer han fått, men jag börjar misstänka att den krossade havren har ett finger med i spelen. Eller så är det så här han egentligen är, när han får tillräckligt med foder och trivs med livet...
När vi ridit en stund på asfaltsvägen och kikat på alla hemska saker som folk hade i sina trädgårdar (stegar, skyfflar, snögubbar...) så mötte vi ett gäng islandshästar på tur. Vi hejade på varandra, Hampus blev så glad för sällskap, så han glömde alla farliga saker runt omkring... När islandshästarna vek av in i skogen (längs Hampus gamla favoritstig) fortsatte han dock snällt framåt igen. Duktig kille!
När vi började närma oss ridskolan konstaterade jag att det gått snabbare än beräknat, så han fick skritta hela sista biten. Ändå hade vi en halvtimme på oss att titta runt. Träffade på C och pratade lite, sedan jobbade vi lite på ridbanan i galopp. Hampus tyckte det var onödigt... ;-) Han var mest fokuserad på att försöka lämna anläggningen, även om han inte gjorde några tvära kast, så drog han hela tiden bort mot rakbanan igen.
Red in i ridhuset för att pusta lite i skritt och känna på underlaget och där dog han helt. :-( Det var som om han direkt kände igen sig, visste att han inte behövde anstränga sig och stängde av. Gick in i sin ridskolehästbubbla, där han förmodligen vistats tidigare för att orka med jobbet. :-(
Försökte väcka honom genom många övergångar, men det fungerade inte alls. Han började till och med att gå framåt direkt vi gjort halt, en ovana jag trodde att han slutat med sedan länge. Samtidigt som jag blev irriterad över hur han betedde sig, kunde jag inte låta bli att bli fascinerad över hur mycket miljö och hästens minne påverkar dem.
Så var det vår tur att rida program... Vi tog oss igenom på något vis, även om det var med noll framåtbjudning. Jag fick ponnysparka ett par gånger för att få honom att gå upp i trav från skritt och galoppfattningarna var inte precis vackra. :-S Men på något vis kom vi ändå runt utan någon felridning och utan några större fel. Jag kunde inte finrida, så vägarna blev inte de bästa. Men målet fick bli att ta sig runt utan att hästen fick soppatorsk, och det klarade vi i alla fall.
Kom på mig själv med att sitta och le åt Hampus beteende, undrar vad domaren tänkte. :-P Efteråt fick vi lite muntlig kritik av domaren, tyvärr gjorde hon samma fel som de flesta som ser Hampus och rekommenderade mig att banta honom. Suck! Jag blir så less på människor som inte kan se skillnad på en bukig häst med proteinbrist och en överviktig häst. :-(
Däremot fick vi beröm för hans fina gångarter och hon rekommenderade mer programridning för att bli bättre på att rida från punkt till punkt. Nu var ju det sistnämnda inte precis någonting jag hade tid med just där och då. ;-)
Skrittade ut från ridhuset och då började Hampus trampa på lite bättre... Träffade L som vi brukar rida ut ihop med, så hon var snäll och höll Hampus medan jag hämtade protokollet.
Totalt blev det 155 poäng dvs 57,4 %, vilket känns alldeles för snällt. Jag skulle inte gett oss så mycket poäng. :-P
Sedan skrittade vi hemåt, Hampus var mycket lättad över att få gå hem, så lättad att han inte såg några som helst farligheter på vägen hem. Han gick i rask takt hemåt, med spetsade öron... Totalt satt jag 3 ½ timme i sadeln på honom, men han var knappt trött när vi var hemma igen.
Han fick sitt blötfoder och jag skötte om honom medan han åt. Sedan fick han återvända till hagen medan jag berättade om dagen för F. Hon tyckte, precis som mig, att det inte var någon mening att tävla på den anläggningen fler gånger med Hampus. Jag var lite inne på att inte rida programridning överhuvudtaget på honom, men hon tyckte att jag skulle prova på något annat ställe och på utebana, då han kanske får mer framåtbjudning där. Vi får se, jag tyckte det var skoj att bli bedömd men frågan är om Hampus egentligen tycker att dressyr ute är roligare. Det kan ju räcka med dressyrträning för F ibland istället.
Kommentarer
Trackback
