Hampus

Hämtade in Hampus från hagen, trots att han gömde sig bakom den stora stenen och försökte se ut som om han inte fanns...

 

Hovslagaren kom på besök idag, det var ju några veckor senare än vi tänkt oss, men hovarna hade tack och lov inte växt så mycket och skorna var inte särskilt slitna. Däremot var vissa broddarna slitna, så hovslagare N påpekade att det märktes att jag rider Hampus mer nu än tidigare. Hovarna blir bättre och bättre, det känns så skönt. :-)

 

När N var klar blev det en sväng ut i solen. Vi skrittade bort till klätterbacken och klättrade två varv. Jag minns inte ens när jag var där senast... Nu var det lite snö men en upptrampad stig, så det var ingen risk för skare. Jobbade med halter i nedförsbacken, men uppför fick han kämpa på i sin egen takt. Det blev en del pustande, klättring är så bra träning för honom!

 

Sedan travade och galopperade vi en del på grusvägen, försökte bibehålla takten och lösgöra ryggen. Underlaget fick mestadels styra gångart, fläckvis var det mjuk grusväg (galopp), hård grusväg (trav) eller isbelagd grusväg (skritt). Tyvärr blir matte mer trött än hästen vid tuffare ridning, så det blev mer skritt än både hästen och underlaget erbjöd. Inte bara hästen som haft en lugnare period i vinter. ;-)

 

Efter lite ryggningar och skrittpauser så blev det trav hemåt med flera skänkelvikningar fram och tillbaka på vägen. Hampus blev oerhört fin av arbetet, började gå i form i traven på ett sätt han inte gjort tidigare. Jag längtar till när vi har ork bägge två att fortsätta jobba när han börjar bli lösgjord, som det är nu är vi svettiga och trötta lagom till att han känns som en dröm, det är ju då man vill ha ork att rida vidare.

 

Nu blev det istället skritt, först på tygeln (!) med en nöjd Hampus som jobbade genom hela kroppen. Jag kunde snegla på skuggan och se en väldigt snygg häst. Har man inga speglar får man fuska med skuggor. :-P Sedan fick han pusta på lång tygel sista tio minuterna.

 

Han var så nöjd när vi var hemma igen, men svettig på de klippta områdena och lerig om benen. Så jag tog fram slangen och spolade av honom! Så skönt att kunna göra det, nu saknas det bara ljumma vårvindar och barmark överallt... Efter att han blivit ompysslad och fått kraftfoder fick han återvända till hagen och mysa med Ariel över staketet.