Trotsåldern?

I lördags hade jag äntligen tänkt rida Hampus med pulsmätaren. Det fungerar ju inte att använda den när han har sin täta vinterpäls, men nu är det sommarpäls som gäller. :-)
 
Tog in honom och gjorde i ordning innan jag hämtade pulsmätaren. Som tur var tänkte jag kolla pulsgränserna på klockan innan jag började kleta in allt med blågel och då upptäckte jag att klockan gett upp. Suck! Förvisso är den ju 3 ½ år gammal, så batteriet har hållit längre än utlovade 2 år, men jag har ju knappt använt den. :-( Kommer inte ens ihåg när jag senast använde den och sist jag använde den regelbundet var när jag var på ridsemester 2011...
 
Får skicka iväg den på batteribyte, men i lördags fick det bli galoppjobb utan pulsmätare. :-( Jag var lite irriterad redan när jag satte mig i sadeln, så kanske kände Hampus av det? Eller så var han bara extra bråkig för att det blåste ute.
 
Vi tog oss i skritt och trav till rakbanan, där han började galoppera vänster galopp. Efter ett par fattningar blev det höger galopp som jag ville och vi rullade på framåt. Halvvägs längs rakbanan bestämde han sig för att något (postlåda? hus? häck?) var farligt till höger och drog rakt åt sidan ut på den nysådda åkern. :-( Vägrade gå framåt eller till höger, så det blev en del bråk. När jag väl fått honom på vägen igen hann vi bara några meter framåt innan han kastade sig till vänster igen. Den här gången satt jag löst, men lyckades på något vis komma tillbaka i sadeln igen. Bytte spöhand och då gick det, om än med nöd och näppe, att få tillbaka honom på rakbanan.
 
Det fick bli skritt förbi de "farliga" ställena, som konstigt nog inte var farliga på tillbakavägen. Höll honom i en ganska kort galopp eftersom jag inte kände att jag hade fullständig kontroll. Samma sak upprepade sig andra gången vi red bortåt, men nu var jag mer beredd och kunde parera. Dock inte i galopp, utan det blev trav blandat med skritt.
 
Sista galoppen hemåt kändes hyfsad, men jag fick jobba honom i galoppen hela tiden. Han var ganska trött efteråt, men efter att han pustat några meter i skritt kunde jag jobba honom i en riktigt fin trav. Det känns bara så tråkigt att vi måste bråka för att han skall bli fin, jag vill ju att han skall bli fin för att jag varierar vårt arbete tillsammans och att vi har kul ihop. :-(
 
Han var även fin i skritten, delvis kan det nog bero på att jag jobbade mer i varje steg och åkte inte häst som jag ibland har en tendens att göra.
 
Framme i stallet blev det avsvampning av genomblöt häst innan han fick sitt kraftfoder. Han verkade hyfsat nöjd med livet i alla fall...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0