Bråkig häst med hemlängtan

I söndags regnade det blötsnö och var allmänt vidrigt väder. Hampus hade legat och vilat i hagen, så han var lerig på hela vänstersidan. Blöt lera och blöt häst... Blä!
 
Beslöt mig för att det fick bli longering igen, men från och med nu blir det täcke vid dåligt väder så jag får rida i alla fall på helgen.
 
Traskade iväg med honom till ridbanan och longerade i höger varv. Han var väldigt pigg, ville inte skritta utan skulle trava och när han fick trava så gick han upp i galopp och pep glatt. Jag lät honom hållas, dumt nog, men jag var så glad över att han var glad.
 
Sedan bytte jag varv till vänster och då tog det bara någon sekund så hade han kastat sig iväg, slitit av sig tränset och galopperat hemåt. Skithäst! Blev så förbannad, men jag borde ha sett det komma. Jag får aldrig, aldrig låta honom göra som han själv vill. Redan när han började trava skulle jag ha dämpat honom till skritt, så hade han hållit sig i skinnet.
 
Nu fick jag istället gå hela vägen hem och hämta honom vid de andra hästarna i hagen, tur att det är grusväg utan trafik hela vägen. Det är minst en kilometer att traska... Var arg som ett bi, så grimma + kedjegrimskaft åkte på så han visste att det var allvar.
 
Gick hela vägen tillbaka till ridbanan med en häst som var mer på tårna än jag någonsin sett honom tidigare. Tror ingen skulle tro att det var "lugna, gamla Hampus" då... Men det är så typiskt honom, om han inte får jobba ordentligt och man låter honom göra lite som han vill, då exploderar han till sist. Han gjorde det hösten 2012 när jag inte krävde tillräckligt av honom och han tyckte livet var lite för lätt.
 
Tillbaka på ridbanan hann jag longera ett halvt varv innan han slet sig igen och galopperade hemåt. Men den här gången med träns, grimma, grimskaft och lina fladdrandes efter honom. Tog några meter, så trampade han på någonting (longerlinan?) och tvärstannade. Sedan stod han stilla så jag kunde hämta honom och försöka ännu en gång.
 
Vi fick äntligen till några varv i alla gångarter i vänster varv utan explosioner eller försök till utbrytningar. Nöjd kunde jag klappa om en genomsvettig Hampus. Han har sig själv att skylla. ;-)
 
Skrittade hem en ganska trött farbror, det var tydligt att luften gått ur honom. Men nu finns det ingen återvändo, nu är det dags att verkligen börja kräva saker av honom igen. Jag har beställt hem en klippmaskin så jag kan klippa bort lite björnpäls och inte behöva oroa mig för att han blir så svettig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0