Lita på varandra

Igår red jag ut barbacka på Hampus. Var så ridsugen så jag kunde inte motstå när han stod vid grinden. ;-) För att spara tid blev det inga reflexer heller (lerig häst!), så vi fick hålla oss på vägarna runt gården. Klättrade i backen ett par gånger och tog lite olika småvägar.
 
Hampus var lite spänd då det blåste ute och förstås var väldigt mörkt. Jag märkte att han blev tryggare om jag hade kort tygel, så jag fokuserade på en mjuk känsla i handen, en stabil sits och att bara följa med. Han blev så himla fin! Vi gjorde lite halter och igångsättningar och när jag är lyhörd och känslig i min hjälpgivning, då litar han på mig och slappnar av. <3
 
Han tyckte att vi skulle svänga in på en av lägdorna och jag lät honom få gå in dit. Där stod det två rådjur som skuttade iväg när vi kom. Hampus studsade till, men stod sedan stilla och spanade efter dem. Så duktig kille som inte rusade tillbaka till tryggheten. Kanske har jag blivit mer trygghet för honom än jag räknat med.
 
När han var tillbaka i hagen igen ville han inte gå ifrån mig. Det är som om vårt band till varandra blir starkare ju mer jag rider honom. Nu har pappa börjat bygga en till grind, så jag lättare skall kunna ta ut Hampus när hästarna är i bortre delen av hagen. Skall bli så skönt, för nu vill jag komma igång med Hampus igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0