Hampus

Igår skrittade vi ut i mörkret igen. Det blev grusvägen upp mot berget och Hampus skrittade på taktfast hela tiden. Jag fick mana på honom ibland, men då svarade han upp bra. I mörkret är det svårt att bedöma stigningar, så när jag vänt efter tjugo minuter kunde jag konstatera att det gått stadigt uppför hela tiden på bortaväg.

 

Hemvägen gick som vanligt lite fortare, Hampus hummade och brummade för varje steg och blev så där härligt lösgjord som han blir när han verkligen fått jobba genom hela kroppen.

 

Han var nöjd med uteritten och jag var också nöjd, men vad jag längtar tills vi är mer igång igen och kan börja dansa tillsammans...