Hampus

Nu har höanalysen kommit och det var proteinfattigt precis som jag misstänkte. MJ ligger på 7 och smb. rp. på 27. Inte så bra, men det gick att få ihop någon slags foderstat i alla fall av det.

 

Hampus kommer att få äta:

 

6 kg hö (det är förhoppningen, med tre hästar i hagen går det ju inte säkert att säga hur mycket han äter).

2,5 hg sojamjöl

1 hg betfor

 

Sedan har jag inte haft tid att räkna på mineraler, så det får jag göra sedan. Men höet kommer de bara äta tills det fryser, sedan blir det hösilage med förhoppningsvis bättre värden.

Igår var planen att rida en lite längre tur, eftersom jag kommer hem för sent idag för att hinna rida. Men först gällde det att hitta hästen...

 

Jag älskar verkligen hästarnas vinterhage. Den är rejält kuperad med varierande växtlighet och utmaningar i bäckravinen. Men den är verkligen hopplös att hitta häst i. Jag kan gå igenom hela hagen utan att träffa på någon häst, helt enkelt för att de står dolda i någon dunge eller för att de går i samma takt som mig, fast 200 meter framför. Igår tog det en halvtimme innan jag såg svansen på Ariel och hela tiden regnade det. Så skoj...

 

Fick med mig Hampus hela vägen genom hagen och till grinden. Han skrek efter Ariel och Ricky hela tiden, då de inte följde med honom utan gick åt andra hållet. Väl i stallet var han lugn i alla fall, så då kunde jag skrapa av vatten från pälsen och göra i ordning för ridning. Reflexpremiär blev det också, benreflexer runt om och ländtäcke på.

 

Sedan skrittade vi iväg längs gamla landsvägen. Jag ville se om jag kunde ta mig till pappas "nya" grusväg som går under namnet Storgatan (den heter det på kartor också, pappas egna lilla skämt) utan att behöva rida någonting på asfaltsvägen. Nog för att jag gillar asfalt, men här uppe kör de i 110 på 90-vägen och det finns inga vägrenar, så jag undviker att vara på vägen så mycket jag kan.

 

Jag var tvungen att korsa asfaltsvägen, men i övrigt höll vi oss på grusvägar och ängar. Skönt! Vi var bara ute i en halvtimme, men det var fullt tillräckligt tyckte vi bägge två. Tillbaka i stallet fick Hampus betfor och jag kikade lite på hans sår. Det är nästan helt läkt, men jag tvättade lite extra för säkerhets skull. Så lättad att han inte fått någon ledinfektion eller lymfangit.

 

Sedan fick han äntligen återvända till Ariel i full fart. ;-)

I torsdags gav jag mig iväg med Hampus längs grusvägen för att se hur bra det gick att rida på vår nya ridbana. Ridbana låter kanske lite väl lyxigt, men det är vad jag hoppas att det skall bli där. Just nu består den av en platt äng som är väldigt övervuxen.

 

Det tar ganska precis fem minuter att skritta till ridbanan, så det var bara att jogga fram lite på den för att känna på underlaget. Hampus hade lite mer driv i traven, han tänker ju inte ridbana bara för att jag tänker det, utan han tänker ju öppet fält. ;-)

 

Växlade lite mellan trav och galopp innan han fick jobba med halter och rygning en stund. Lite skänkelvikning blev det också. När jag sedan ville jobba med tempoväxlingar i trav nedsittning, svarade Hampus med att fatta galopp från skritt och sedan bocka flera meter. Va? Tror aldrig han har bockat med mig tidigare. Vi fick göra om det flera gånger innan han snällt travade istället för att galoppera. Busfarbror! Det märks att han tycker det är roligt att ridas och det märks att han trivs med livet just nu.

 

Sedan skrittade vi av längs en stig i skogen, innan det blev grusvägen sista biten hem. Det blev som vanligt inget långt pass, men så är vi inte riktigt i form ännu.

 

Känns lite som att vi hamnat i ett mellanläge just nu och jag behöver en plan för att få någon ordning på ridningen. Men det kommer säkert snart. :-)

Hampus sår har läkt bra, så igår gav vi oss iväg på premiärtur uppe i norr. Han var så ivrig när jag skulle tränsa, så han hade bettet i munnen (fast åt fel håll) långt innan jag var redo att tränsa. Sötaste, han älskar verkligen att arbeta. <3

 

Vi skrittade rakt uppför, det blev lagom avancerat för honom efter så lång vila som han haft. Han gnäggade lite då och då, men eftersom Ariel inte svarade så fortsatte han skritta. När vi kommit fram till lilla bäcken och han plaskat över den fick han syn på tre kompisar. Hurra! Han gnäggade glatt men de tre älgarna (oups) svarade med att trava raskt därifrån.

 

Eftersom han var så lugn så vände jag där och skrittade hem. Ville inte bli jagad av tre älgar som avslut på första ridturen. Precis när vi passerat asfaltsvägen ringde min mobil och jag trodde det var mamma. Hon skulle ringa om Ariel blivit hysterisk, så jag satte Hampus i galopp och så galopperade vi till hagen. Men Ariel stod lugnt och spanade efter honom. De gnäggade lite till varandra, men bägge var lugna när jag sedan ledde in Hampus till skötselplatsen. Så skönt! :-)

 

Nu får han vila några dagar igen, då jag åker till Vetlanda och njuter av andras fjordhästar. Men sedan blir det en ordentlig igångsättning framöver. Längtar!

I söndags (1/9) lastades Hampus med Ariel och Ricky på en lastbil för nya äventyr norrut. Efter många timmars färd lastades han av på en liten gård i Ångermanland, där han föddes och bodde tills han var fyra år. Nu skall han få leva här resten av sitt liv. :-)

 

Han var väldigt glad när han släpptes i hagen, det märktes att han kände igen sig, fast det var sexton år sedan han gick där. Då var han bara en liten fölunge, nu är han en äldre gentleman med ordning på fötterna.

 

Han visade Ariel och Ricky var man kunde gå någonstans, men när han skulle passera det gamla stenröset vid östra änden av bäcken för tredje gången gav marken vika och han fastnade mellan två stora stenblock. Han kämpade och kämpade, jag hann nästan fram för att lugna honom när han kom loss igen. Så otäckt! Han hade lätt kunnat bryta benet om han fått panik. :-S

 

Tack och lov hade han bara skrapat upp ett sår på insidan has, i övrigt var han oskadd. Så han fick gå in till skötselplatsen och bli ordentligt rengjord, innan han kunde återvända ut i hagen igen. Ariel och Ricky var lite bekymrade att han var borta, men lugnade sig när han kom tillbaka igen.

I lördags red jag och M ut på en avskedstur. M lånade Krutow som Hampus trivs så bra ihop med. Vi red slingerstigen och galopperade över ängarna. Hampus var lagom pigg, glad och lycklig. Vi fortsatte bort mot Åloppe med både trav och galopp, sedan märkte jag att Hampus började tackla av och då blev det skritt hem igen.

Usch vad jag kommer sakna stallkompisarna. :-( Men jag vet att Hampus kommer få det toppenbra på nya stället, så jag får trösta mig med det.

I fredags var jag äntligen nere i Uppsala igen. Hampus verkade glad att se mig, när jag lämnade stallet för att hämta utrustning gnäggade han när jag kom in igen, fast han hade sällskap av andra hästar. Mattes hjärtehäst!

 

Vi skrittade bort till stubbåkern, för ett sista dressyrpass. Började med att jogga fram i trav och galopp, sedan arbetade vi med halter, fram- och bakdelsvändningar. Längtar till vi kan träna för tränare igen, tror det kan behövas... Sedan blev det massor med övergångar, han blir så himla fin av det arbetet. Elektrisk liksom... Sedan var bensinen slut så det blev avskrittning.

 

Just nu blir det ju ganska korta pass, i och med att han vilat så pass mycket. Men snart hoppas jag att vi är på samma nivå som i våras, då vi verkilgen började nosa på riktigt jobb.