Lite udda sällskap

Hampus sår har läkt bra, så igår gav vi oss iväg på premiärtur uppe i norr. Han var så ivrig när jag skulle tränsa, så han hade bettet i munnen (fast åt fel håll) långt innan jag var redo att tränsa. Sötaste, han älskar verkligen att arbeta. <3
 
Vi skrittade rakt uppför, det blev lagom avancerat för honom efter så lång vila som han haft. Han gnäggade lite då och då, men eftersom Ariel inte svarade så fortsatte han skritta. När vi kommit fram till lilla bäcken och han plaskat över den fick han syn på tre kompisar. Hurra! Han gnäggade glatt men de tre älgarna (oups) svarade med att trava raskt därifrån.
 
Eftersom han var så lugn så vände jag där och skrittade hem. Ville inte bli jagad av tre älgar som avslut på första ridturen. Precis när vi passerat asfaltsvägen ringde min mobil och jag trodde det var mamma. Hon skulle ringa om Ariel blivit hysterisk, så jag satte Hampus i galopp och så galopperade vi till hagen. Men Ariel stod lugnt och spanade efter honom. De gnäggade lite till varandra, men bägge var lugna när jag sedan ledde in Hampus till skötselplatsen. Så skönt! :-)
 
Nu får han vila några dagar igen, då jag åker till Vetlanda och njuter av andras fjordhästar. Men sedan blir det en ordentlig igångsättning framöver. Längtar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0