Hampus

I söndags var Hampus inte öm eller svullen i mungipan längre, även om huden flagnat på några ställen. Provade att tränsa och då han inte protesterade så skrittade vi iväg till ridbanan. Det var inte något han egentligen ville... Långsamt och segt var hans melodi för dagen. När vi mötte grannen I så stod han och sov medan vi pratade...

 

På ridbanan red vi i skritt över bommarna på volt några gånger i bägge varven, mest bara för att checka av att han inte hade ont i munnen längre. Sedan styrde jag mot en cavaletti och då växlade han plötsligt upp i trav. Hej vad det gick! Jag red barbacka och höll på att flyga av, då han höjer ryggen rejält över cavaletti. Blev så hoppsugen (igen...), men jag tror vi väntar med barbackahoppning ett tag. ;-)

 

Vi skrittade hem igen via asfalten och jag lovade Hampus att vi skall ha riktigt roligt på ridbanan framöver. Kanske blir han en gladare häst då. :-)

I söndags kunde den här bloggen blivit en avslutad blogg. Fy vad rädd jag var!

 

Skulle hämta in hästarna från hagen och rida Hampus. Redan när jag kommer gående se jag honom på håll ligga platt på marken och sova. Ricky stod bredvid honom och försökte väcka honom och jag ropade att han skulle låta Hampus vara. Hampus lyfte på huvudet och gnäggade åt mig. Då förstod jag att någonting var fel, för han gnäggar inte bara sådär, speciellt inte när han ligger ned och sover.

 

Sprang genom hagen och fram till honom. Han hade fastnat i en grop på sidan, så han inte fick något fäste med benen. Han var genomsvettig och lerig, verkade helt slut stackaren. Jag vet inte hur länge han legat där, men säkert någon timme. :'-(

 

Jag försökte att använda grenar för att häva upp honom, men gropen var för djup. Ringde pappa som kom med fyrhjulingen. Hampus hade gett upp och någonting i hans blick slocknade. Det var precis samma känsla som när han gick igenom isen som åring, han var helt redo att dö.

 

Jag storgrinade och var inte redo att ge upp hoppet om min älskade prins. Fick liv i honom genom att rappa till honom på bakdelen, då lyfte han dessutom på halsen så mycket att jag fick ett rep runt framdelen på honom. Satte fast repet i vajern på fyrhjulingen, men när pappa började att backa så gick vajern av! :-S 550 kg häst var lite mer än vad den klarade av...

 

Istället fick vi fästa repet i dragkroken och då flyttades Hampus framdel några decimeter, så han äntligen fick fäste. Hela tiden medan vi höll på och grejade med honom låg han helt stilla, men så fort han fick fäste kastade han sig upp och rusade iväg.

 

Jag svampade av honom all lera och kände igenom benen. Han var inte särskilt törstig, men däremot hungrig. Det kändes lovande, en fjordhäst som inte äter är verkligen dödssjuk... Benen verkade inte heller skadade, han var torr och fin runt om. Ringde till världens bästa S, grät lite eftersom chocken började släppa och fick tips om att känna igenom rygg och bakdel. Inga ömma partier där heller.

 

Högerögat, som legat nedåt i lera hela tiden, fick sig några sköljningar med koksaltlösning. Ända tills Hampus sade ifrån och tyckte att jag kunde göra något annat. Då vet man att han är okej. ;-) Han fick även äta betfor för att snabbt få mer energi.

 

S sade en klok sak också. Sådana här upplevelser är oftast värre för ägaren än för hästen. Hästen är nöjd igen bara den kan stå på benen och äta, medan ägaren tänker på allt som hade kunnat hända... Jag gråter nästan när jag tänker på Hampus med brutet ben, brutet bäcken eller bruten rygg. Hampus som får ligga i flera timmar och kämpa innan han ger upp och slutar andas. Fy vad illa det hade kunnat gå!

 

I måndags var han svullen och öm över mulen på vänster sida och öm runt öronbasen på vänster sida. Inga tänder var skadade, utan han hade en fläskläpp helt enkelt. Jag tror det var Ricky eller Grålle som i sin iver att få upp honom (de var rejält skärrade) råkat sparka med hoven på fel ställe.

 

Igår hade svullnaden gått ned, men huden känns skrovlig och torr. Kanske har den gått i nekros, men jag hoppas att det inte är något allvarligt. Han får vara hagprydnad tills det ser bra ut igen.

Hampus har fått vila några dagar, då jag lyckats göra illa mitt ena knä. Men i fredags gav vi oss ut på en barbackatur. Han ville inte följa med in från hagen, trots att jag redan tagit in Ricky och nu skulle ta honom och Grålle. Jag blir alltid fundersam när han vänder bort huvudet när jag kommer med grimman, varför vill han inte? Livet skall vara roligt för Hampus och kanske är det så att det är roligast i hagen just nu, med grabbarna som håller igång honom.

 

Han följde dock med in i alla fall och vi skrittade sedan ut. Han ville gå en egen liten väg, vilket efter fem minuter resulterade i att vi var tillbaka vid stallet. :-P En alldeles lagom ridtur enligt Hampus...

 

Jag var dock inte nöjd, så vi fortsatte längs storgatan i en väldigt långsam skritt. Sedan tog vi traktorvägen till Undins, och det var lite mer spännande. Framme hos Undins var det en massa spännande kor och traktorer att titta på, så då fick han upp farten lite.

 

Hemvägen red vi (äntligen!) längs asfalten och det märktes att det var efterlängtat även hos Hampus. Han fick ett helt annat klipp i steget och vi travade även vissa partier. Han gick i form några meter då och då, när han hade fokus på mig och jag red ordentligt. Heja oss!

 

Jag grubblade lite efteråt hur jag skall göra med honom, jag har bestämt mig för att endast rida när han verkar intresserad och upplagd för det och bara rida dressyr på ridbanan när vi har tränare med oss. Nu gäller det att få honom glad i ridningen igen!

Igår var det uteritt med lite dressyrtänk på schemat, så efter att vi skrittat igång längs grusvägen blev det jogg på lång tygel. Hampus började hosta, så pass mycket att han var tvungen att bryta av till skritt. :-( Han fick skritta och pusta en stund, utan att han hostade, sedan provade jag att galoppera i uppförsbacken som han älskar att galoppera i.

 

Han fattade nöjt galopp, men redan efter några språng började han hosta igen. Inte bra... Eftersom jag är lite rädd om min älskade farbror så tog jag det säkra före det osäkra och skrittade lugnt hem igen. Väl hemma hade han en stor klump med hösilage runt bettet, så jag hoppas att det var den som gjorde att han hostade och inget allvarligare. Men för säkerhets skull kommer jag ta det lugnt även idag och tempa honom innan nästa tuffare pass.

 

Han var svettig under padden också, men det var ganska varmt igår, så det kan ha varit det också. Hoppas verkligen att min älskling inte är sjuk!

I lördags lade jag ut fyra bommar längs voltspåret. Jag lämnade en meter på varje yttersida av bommen mot fyrkantsspåret. Bommarna låg på varje "kvart" av volten. På så vis kunde jag både rida över bommarna och utanför dem, beroende på vad jag ville fokusera på. Tror det kan vara en mycket nyttig övning för mig och Hampus.

 

Vi började med att skritta utanför bommarna. Jag fick en väldigt bra referenspunkt, eftersom jag hela tiden behövde hålla mig utanför bommarna men inte ramla ut utanför fyrkantsspåret. När det fungerade hyfsat i skritt, så provade vi trav. Vänstervarvet är verkligen hopplöst. Vi kan inte hålla en jämn volt, utan vinglar på ett helt annat sätt än i höger varv. Nu red jag barbacka, så problemen syns tydligare. Men det är bara att träna mer!

 

Fortsatte med jobb över bommarna, då blev volten automatiskt mindre och jobbet förstås ännu svårare. Men i skritt fick vi till det ganska bra. I trav märktes det att det blev jobbigt, så ibland fick volten bli större och han slapp gå över bommarna.

 

Jag märkte på honom att han tyckte att det var roligare med en tydlig uppgift och bommar som "piggade upp". Vi var rätt nöjda efter en halvtimme och så fick han skritta hem igen.

 

I lördags flyttade Ariel från flocken, så Hampus blev ensam ansvarig för smågrabbarna. Han tar sitt ansvar på stort allvar och de första dagarna var han ganska trött, eftersom de små inte kunde vaka när han sov... ;-)

 

Därför har han fått en vecka ledigt från ridningen. Det känns lite surt när vi börjat komma igång så bra, men samtidigt är det snart helg och då sätter vi igång igen.

 

Sötgubben, han har det inte lätt alla gånger som ensamstående tvåbarnsfar. :-P

 

I onsdags var det träningsdag igen. Hampus och jag var på plats lite tidigare än förra gången, så jag hann värma upp honom lite mer. Det blev trav på fyrkantsspåret och galopp på ett par långsidor. Han hävdade bestämt att han inte kunde galoppera vänster galopp, så där fick jag vara tydligare i fattningen för att han skulle fatta rätt.

 

Sedan pustade vi lite i skritt medan P kom med bilen. Vi började med att skritta runt volten med fokus på ställd i nacken. Sedan växlade vi till trav och P lade ut tre cavaletti som Hampus fick ta sig över. Det var inte det lättaste. ;-) Även om P fått till avståndet bra, så kunde Hampus inte hålla balansen över dem när jag tog bort "stödet" i form av min hand. Men som vi var rörande överens om, det är hans problem om han inte kan balansera sig... ;-) Han var så rolig Hampus, så fort vi styrde mot bommarna taggade han igång i traven så P fick påminna mig om att dämpa honom... Vi varierade med att skritta och göra skänkelvikning, komma fram i trav och trava över cavaletti innan vi gick ned i skritt igen. P höll med om att poletten verkade ha trillat ned för oss bägge. Bitvis fick vi till riktigt fina skänkelvikningar, även om jag tyckte att jag fick ha mycket i handen. Tids nog kommer det att lossna också. :-)

 

Sedan blev det galoppfattningar från skritt, sakta ned till skritt igen, flytta skänkelvikning några meter och så galoppfattning igen. Vi gjorde den övningen ganska många gånger, P påpekade ganska roat att det inte bara var Hampus som hade svårt när det kom nya grejer hela tiden... Det är lite hopplöst, jag vet att han blir bäst när man varierar uppgifterna snabbt, men det är så mycket svårare att rida hela tiden. :-S

 

Vi var rätt möra bägge två när träningstiden var slut, men det känns som att P har lyckats läsa av ganska snabbt hur Hampus fungerar. Eller som hon sade "Han kan ju allting, det är bara att han inte gör mer än han måste"...

 

Som det ser ut nu kommer vi träna en gång i veckan framöver, tre träningar är inbokade. Så grymt roligt!

Det var en del som surrade i huvudet efter träningen, så i tisdags beslöt jag mig för att rida igenom uppgifterna igen. Men för att få lite tydligare känsla så blev det ett barbackapass. Tur att Hampus har bra tålamod...

 

Att skritta på voltspåret och ställa gick ganska bra. Han är inställd på att ledande tygeltag = vända hela kroppen, men det kommer mer och mer när vi jobbar. Det var lättare att få innerskänkeln att gå igenom utan sadel, jag tror definitivt det kan vara ett bra komplement.

 

Sedan började svårigheterna. Trav på volt barbacka. Gaah vad jag har dålig balans! Eller, egentligen vet jag inte vad det var, för jag kunde följa med superbra i traven ända tills vi kom till en viss del av volten, då halkade jag på sniskan. Hampus, den lilla änglahästen, saktade förstås ned till skritt så fort jag kom i obalans. <3

 

Vi nötte på ganska bra i traven och bitvis kändes det hyfsat. Men det kommer krävas en hel del mer barbackaridning för mig om jag skall få ordning på sitsen.

Avslutade med att jobba med skänkelvikningarna och jag upplevde att de gick bättre än sist. Kanske mest för att jag hade en tydligare bild av vad det var vi skulle göra.

 

Hampus var nöjd när vi skrittade hem igen och jag var rätt mör i kroppen. ;-)

I söndags var det premiär för nya tränaren P. Vi skrittade iväg till ridbanan där hon mötte oss. Berättade lite kort om Hampus och vad jag ville uppnå.

 

Vi fick rida på nedre volten, jag skulle tänka på att han inte fick falla in mot mitten och ha honom ställd i nacken. Vi diskuterade lite om tempot han har i skritten. Jag tyckte att det var segt som tuggummi, men precis som F sade P att jag inte fick jaga på honom, då blir han bara stressad och spänd. Just nu kan han inte gå i en längre skritt, han har inte den styrkan, utan han måste få gå i den skritt där han behåller takten hela tiden. Det kändes sjukt konstigt att rida så "långsamt" men P har helt rätt i det hon säger, så det är bara att träna vidare.

 

Vi bytte till trav med samma tänk, hela tiden fokus på flytta ut honom på voltspåret när han vill ramla in, få honom ställd i inner men med stödet kvar på yttertygeln. Jag tyckte att det gick skitdåligt och att jag red som en kratta, men P tyckte att jag var alldeles för hård mot mig själv. Tydligen såg det bättre ut än det kändes. ;-)

 

Vi jobbade även med skänkelvikning, där framdelen skulle vara kvar på voltspåret och bakdelen utanför. Supersvårt var det också, jag är så van att bara göra skänkelvikning från en sida till en annan, så jag fick inte riktigt ihop hjälperna. Men ibland blev det några bra steg och Hampus hummade en del, så det var nog jobbigt.

 

P tyckte att fokus just nu skall vara att styrketräna bakdel och rygg samt stretcha bakbenen. Det sista genom just skänkelvikning på volt. Sedan skall jag inte döma mig och Hampus så hårt, vi är inte i samma form som vi var för ett år sedan och det måste få ta tid att komma igång igen.

 

Jag avslutade med att visa P hur Hampus rör sig när han galopperar. Tanken var att galoppera en långsida och sedan sakta av, men Hampus fick syn på en cavaletti och styrde direkt på den. Hm... Den hästen älskar verkligen bommar...

 

Träningen kändes jättebra, jag fick mycket att tänka på som jag tror kommer landa när det gått ett tag efter träningen. P kändes som en riktigt bra tränare, så vi kommer rida för henne redan på onsdag igen. Längtar redan!

 

Hampus var inte svettig efter passet, däremot gäspade han flera gånger, något han nästan aldrig brukar göra efter ridning. Så uppenbarligen var det inte så fysiskt jobbigt, men lite tankekrävande för det vanedjur som han är. Goaste grabben! <3