Hedersuppdrag och mera snöpuls

Idag fick Hampus agera ridskolehäst igen, då min brorsdotter på drygt 2 ½ år fick sitta på honom. Hon blev överförtjust, men jag märkte att Hampus var lite nervös över uppgiften. Inte så att han spände sig eller rörde sig ryckigt, men han förstod vilken känslig liten varelse han hade på ryggen och ville helt enkelt inte göra fel. Goaste, snällaste Hampus! <3
 
Efter några minuters skritt så var brorsdottern nöjd och Hampus fick gå in i stallet för kraftfoder, borstning och hovkratsning. Sedan åkte bomlösa sadeln på och jag trixade lite med sadelgjordar. Just nu vill ingen sadelgjord passa riktigt, alla tar i vänster framben. :-( Provade Ariels korta gjord men den var så kort att jag nästan inte fick på den. Hade hoppats att den, i och med att den var så kort, inte skulle ta i frambenet, men när jag red kände jag att den gjorde det några gånger ändå. Suck! Får leta vidare bland sadelgjordarna på marknaden.
 
Vi skrittade längs grusvägen och upp över berget. Hampus pustade och stånkade i snön, som var hårdpackad första biten (men inte så hårt att han inte trampade igenom) och halvfluffig blötsnö andra biten. Ju mer han låter, desto mer lösgjord vet jag att han blir. Jag har lärt mig att han måste få arbeta och ta i med hela kroppen, annars mår han helt enkelt inte bra. Så det gäller att jag pushar honom så jag inte blir för lat av mig. ;-)
 
Han var genomsvettig när vi kom hem igen, men det gör inte så mycket. Han fick gå ut med övergångstäcket på sig och så plockade jag av honom det efter några timmar när han torkat. Så smidigt när man bor bredvid lösdriften. :-D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0