Hampus

I fredags promenerade jag med Hampus till ridbanan. Jag försöker att skritta fram och av avsuttet nu när underlaget är bra. Det är ju onödigt att slita på honom när jag ändå har en pall vid ridbanan och kan sitta upp där.

 

Framme vid ridbanan justerade jag hindren och satt sedan upp. Fick sitta av några gånger då och då för att justera hindren, fördelen med det är ju att Hampus får sig en liten paus.

 

Vi började med att värma upp med galopp i bägge varven. Bara fokus på att jobba framåt, jag stod i fältsits och Hampus fick rulla på. Sedan skrittade vi och pustade, innan han fick prova att trava över cavaletti. Tyckte att de som hade avstånd på 1 meter fungerade bättre än de på 90 cm, så jag skall testa att länga ut serierna till 1,1 meter och 1,2 meter nästa gång. Snart borde jag hitta vilket avstånd han fungerar bäst på. ;-)

 

Sedan hoppade vi ett plank i trav. Kul, tyckte Hampus! Redan andra gången vi red mot det bjöd han upp i galopp, så jag fick dämpa honom innan. Travhoppning är så mycket nyttigare för honom, så vi försöker hoppa i trav så länge det är låga hinder.

 

Lade till ett plank så det blev tre galoppsprång emellan, vilket han gjorde riktigt bra. Sedan provade jag med tre hinder efter varandra med ett galoppsprång emellan, men det blev för trångt. Istället gjorde jag studs av de tre första hindren (har sedan tidigare mätt upp fem studshinder på rad) med 2,8 meter emellan. Det var jobbigt, tyckte Hampus, men riktigt roligt!

 

Varje gång jag vände upp honom mot hindrena svarade han med att galoppera några korta, höga språng i galopp. Sötnosen! Vi hoppade serien några gånger, sedan tyckte jag att han förtjänade att få skritta hem avsuttet. Det gäller att inte gå för fort fram, även om det är fruktansvärt roligt att hoppa. :-)

I onsdags var det dags för dressyrträning igen. Härligt, det var tre veckor sedan sist och det är för lång tid för oss latoxar. ;-) Promenerade till ridbanan och satte upp där. Lät honom galoppera något varv i vardera galopp och pusta lite emellan, bara så han blev mjuk i kroppen. Provade att trava över cavaletti, men Hampus tyckte det var så roligt att han lyckades galoppera (!) över de tre cavalettibommarna. Dessutom utan att nudda en bom. Hehe...

 

Sedan kom P och vi började jobba på volten. Började först med att göra övergångar mellan skritt och trav. Försöka forma efter volten och inte låta honom springa iväg eller maska. Rätt takt och tempo helt enkelt. :-)

 

Därefter fick han galoppera, vilket var roligt! Samma jobb där, innan vi fick pusta i skritt ett varv. Sedan gjorde vi tempoväxlingar i trav, sjukt svårt! Hampus har bra påskjut, men är inte van att behöva sätta sig på bakdelen och bära. Det var riktigt jobbigt arbete, men roligt. Sedan gjorde vi samma sak i galopp, där han satte sig riktigt fint några språng i höger varv. I vänster blir han som alltid lite för lång.

 

Det är ett arbete vi skall försöka göra även ute i skogen, tempoväxlingar i alla gångarter, där det viktiga är att han går att "sätta" ordentligt och som belöning när han gjort det något/några steg så får han öka på framåt. Själva ökningen spelar mindre roll hur den blir, det är samlingen som är den viktiga delen.

 

Han blev verkligen superfin av jobbet, även om jag har svårt att inte fastna i innertygeln varvd han förstås "hjälper till" och hänger i den. :-P Gick igenom lite i min sits också, jag får inte vika mig i sidan utan innersidan skall vara lång och jag skall tänka inner axel lite mer uppåt än jag har den.

 

Vi var helt genomblöta i svett när vi var klara, men mycket nöjda bägge två. Skrittade av avsuttet och sedan svampade jag av hela Hampus, förutom bakdelen som förstås inte var svettig. Han blir så nöjd när han blir sådär genomarbetad och trött i kroppen. <3

 

Förhoppningsvis blir det träning igen på söndag och sedan nästa onsdag. Längtar! :-)

Min lilla plutt, jag minns så väl när jag träffade honom första gången. <3 Att det redan gått 17 år sedan han stod där och blockerade min väg när jag skulle morgonfodra. :-D

 

Jag är så lycklig över att jag får ha honom på hans ålderdom, även om han själv anser att han har många härliga år framför sig. ;-)

 

 

Måste ju visa vagnen som Hampus får dra också. :-D Helt underbar vagn som kommer att bli toppen att köra in de andra hästarna med också.

 

Igår var det dags att spänna för vagnen igen. Hampus var helt med på noterna. Det är så skönt med en häst som står blickstilla medan man spänner för, då kan man faktiskt vara själv vid det momentet. :-)

 

Vi körde iväg upp mot berget. På asfalten och där det var plant fick han trava, men det är en ganska backig tur, så mest blev det skritt. Han var rätt så flåsig ibland, men ville ändå trava mer än han fick. ;-) Ett par gånger tog det någon meter att få honom ned i skritt, men jag känner mig aldrig orolig. Vet att han tycker det är roligt med körningen, men aldrig att han skulle sticka med mig!

 

Efter en knapp timme var vi hemma igen, trötta men nöjda. Tror att han kommer få träningsvärk, det var ju länge sedan han använde de där körmusklerna... Men så länge han är lycklig så fortsätter vi med körningen. :-)

Hampus har fått vila i veckan, då jag haft fullt upp med annat. Men igår kunde jag äntligen ta mig tid att rida honom igen. :-) Eftersom han är så himla bekväm och jag bara ville mysrida lite, så fick det bli en barbackatur.

 

Vi red längs storgatan och galopperade uppför en ganska lång bit. Det var rätt jobbigt att rida barbacka då och Hampus tyckte också att det var jobbigt. ;-) Men sedan vek vi av längs gamla skogsbilsvägen och då går det enbart att skritta. Däremot blev det inte mycket till vila för Hampus, då underlaget var bedrövligt med stora vattenfyllda fåror här och där. Han fick verkligen jobba med hela kroppen och var rätt slut när det äntligen blev bättre underlag sista biten hem. Han var grymt fin i skritten när vi närmade oss stallet, egentligen är det en sådan där uppvärmning han behöver för att bli ordentligt lösgjord. Men både han och jag var nöjda med att ridturen var slut där. ;-)

 

Grabbarna trivs verkligen tillsammans, här är det Hampus och Ricky som klias, medan Grålle försökte att vara med på ett hörn också. ;-)

 

Förra lördagen var det dags att lotsa Grålle vidare ut i världen. Jag red Hampus och hade Grålle som handhäst. Vi red längs Storgatan och travade där det var plant underlag. Lite jobbigt tyckte Hampus, men han verkade ändå nöjd med att få vara ute och lära Grålle hur man beter sig.

 

Min fina kille, vad jag blir lycklig av att vara med dig!

 

Förra torsdagen blev det äntligen riktig körning. Hampus är så rolig, så fort selen kommer på spetsar han öronen och vill iväg. Sedan står han helt stilla medan jag spänner för, vilket underlättar enormt då jag är själv hela tiden. Han är verkligen en helt underbar liten häst. <3

 

Vi körde längs grusvägen mot vändplanen, egentligen hade jag tänkt att köra upp över berget, men samtidigt misstänker jag att det är ganska mycket nya muskler som får arbeta, så jag vill inte att det blir för jobbigt för honom med körningen. Därför vände vi i korsningen. Hampus måste ha tjuvtränat på vändningar, eller så hjälper vagnen till bättre än den vi lånade vid inkörningen, för han har äntligen börjat gå i sidled när vi vänder. Så skönt!

 

För första gången i sitt liv fick han även bromsa vagnen i rejäl nedförsbacke och ta i ordentligt i rejäl uppförsbacke. Det är fantastiskt att se hur han jobbar, som om han alltid varit körhäst. <3 Han har stor hjälp av bakselen och blev inte det minsta bekymrad när den hjälpte honom att bromsa. Snarare upplevde jag att han blev nöjd att det fanns något som hjälpte honom när han skulle dämpa vagnens framfart. I uppförsbackarna lägger han sig i selen och verkligen tar i. :-)

 

Vi travade några korta snuttar och provade oss även på en galopp. Han har så mjuk galopp, så det är bara att sitta och njuta. Åh, jag blir så lycklig av att köra honom!

Förra onsdagen provade jag och pappa återigen att få ordning på vagnen. Hampus fick stå mellan skaklarna, som vilade på ett par stolar, medan vi fixade och trixade. Hade fått tips om att vrida skaklarna inåt, så att de på så vis blev smalare där Hampus hade skakelremmarna. Likaså skulle skaklarna tryckas längre in i fästena, så att de blev kortare.

 

Hampus stod helt stilla medan vi provade, justerade, provade igen och justerade igen. Vilken klippa han är!

 

I tisdags försökte jag och pappa spänna för Hampus för vagnen. Men vi fick inte till det. :-( Hampus stod snällt mellan oss medan jag kämpade med skaklar och skakelremmar. Hur jag än gjorde stod skaklarna ut fler decimeter från Hampus sidor och draglinorna var alldeles för korta. Suck! Jag som verkligen hade sett fram emot att få börja köra Hampus...

 

Hampus tyckte det var lite småtråkigt att det inte blev någon körning, men tröstade sig med att han ändå fick betfor i stallet efteråt. Tur att han är en sådan ängel att hantera, det är inte många hästar som står ut när man sliter och drar i selen för att försöka få skaklarna att fästa rätt.

 

Ibland blir jag lite extra lycklig och glad över Hampus. I söndags provade jag att rida honom och ha Grålle med som handhäst. Grålle var lite som unghästar är mest, eller snarare som unghingstar är. Försökte sig på att klänga på Hampus, bita honom i halsen eller vägra gå. Men Hampus fortsatte lugnt och stadigt rakt fram. Min fantastiska läromästare! <3

 

Vi skrittade bara till Leif och tillbaka, men provade även några meter trav sista biten innan stallet. Red Hampus på långa tyglar hela tiden, men han är så lättstyrd med benen så det var inga problem. Tror han tyckte att det var ganska skönt med ett lugnt pass efter alla äventyr som varit tidigare i veckan.

I lördags gick det inte att stå emot hoppsuget längre. Vi red till ridbanan där jag hade förberett lite hinder. Först ett cavaletti på 24 cm, som vi tog i trav ett par gånger. Hampus hade ett bra driv i bakkärran och sug i bettet, han tycker det är så himla roligt att hoppa!

 

Sedan var tanken att jag skulle hoppa ett plank på 30 cm, men jag är lite fånig med "massiva" hinder, så jag ville först känna hur det kändes att hoppa cavalettit på högsta höjden (36 cm). Dvs ett hinder som var högre än planket... Hampus växlade upp till galopp mot cavalettit, så jag fick dämpa honom. Travhoppning är det som är nyttigast för hans kropp och på de här höjderna finns det ingen anledning att rida an i galopp.

 

När vi tagit cavalettit ett par gånger åt vardera håll så vågade jag mig på att styra mot planket också. Det var en baggis tyckte Hampus, så när vi klarat det också ett par gånger så byggde jag upp ett till. Egentligen var det förberett för att göra en studsserie på fem hinder, men eftersom vi inte hoppat på så länge, så vill jag bygga upp den successivt. Därför blev det bara första och sista hindret som blev uppbyggt, men det blev ganska lagom med tre galoppsprång emellan dem.

 

Hampus hade ruskigt roligt hela tiden och jag tror att han kommer tycka att det är ännu roligare ju mer vi hoppar och kommer igång igen. Han fick pausa ofta, både när jag byggde om hinder och emellan hoppomgångarna. Vill inte att han skall känna sig trött, utan bara att det är roligt.

I fredags red vi iväg på lite äventyr. Hampus har sneglat några gånger på en gammal skogsbilsväg, så jag hade beslutat mig för att vi skulle se vart den tog vägen. Egentligen vet ju jag det, eftersom jag ridit på den tidigare, men Hampus vet inte. ;-)

 

Han hade ruskigt roligt när han klev fram över stock och sten, det var inte mycket till väg längre, men han letade sig framåt hela tiden. Vid ett tillfälle fick vi vända tillbaka några meter och då kunde jag inte låta bli att trava över stocken vi nyss passerat. Trodde att han bara skulle trava över den (ca 20 cm hög), men Hampus var på riktigt glatt humör så det blev ett språng. Tjoho!

 

Vi övergav vägen efter ett tag och letade oss genom skogen till skoterleden. Sedan följde vi den till slutet innan vi vände och red tillbaka. Både på bortaväg och hemväg busade vi en del... Bland annat hoppade vi över ett par diken, det måste vara det ultimata hindret för Hampus. Ute i skogen så han får extra driv och så ingen höjd att behöva hoppa utan bara längd. Roligt hade vi i alla fall!

 

Vi var mycket nöjda och glada när vi väl var hemma igen och hoppsuget blev förstås bara ännu större. Det är så roligt med Hampus nu, jag känner verkligen att jag kan lita på honom till 100 % och det känns som att han har samma känslor för mig. Älskade fina killen, jag är så lycklig att vi fått de här åren tillsammans!

Förra torsdagen skoddes Hampus om med nya skor. Han var mycket nöjd att få bli "ompysslad" även om hovarna inte hade vuxit särskilt mycket. Sedan fick han återvända till hagen ett par timmar, innan det var dags för dressyrträning.

 

Vi jobbade vidare på volten, med fokus att forma honom längs spåret. Skänkelvikning i skritt, det gick sådär. Jag vet inte riktigt vad jag gör, men det går inte att få till förflyttningen i vänster varv. Så fort jag byter till höger varv känns allt mycket mer logiskt och Hampus verkar också förstå bättre vad jag menar. Men jobbigt är det!

 

Travade en del och sedan fick vi även galoppera. Gjorde riktigt bra fattningar, men som vanligt så vill Hampus inte göra någonting annat än galoppera när han väl fått göra det en gång. ;-) Så när jag försökte forma honom i skritt och förde fram innerskänkeln, blev det förstås galopp istället. Men jag blir bara glad över att han bjuder fram så mycket, så då får han galoppera några språng och så börjar vi om igen.

 

Tillbaka i stallet igen var han svettig, så han fick sig en avduschning. Han muttrade lite över att vattnet var kallt, men det kommer dröja tills vi har varmt vatten att duscha i.

 

Kändes riktigt roligt med dressyrträningen och jag ser redan fram emot nästa!