Oskott är dumt

Igår blev Hampus omskodd. Hovis hittade gamla blödningar i lamellerna i alla fyra hovarna. Diskuterade lite kring när de kunde ha uppkommit och M sade att det borde vara någon gång för 6-8 veckor sedan. Vilket matchar väldigt bra med när han gick barfota och tyckte livet var pest. Hm...
 
Så M verkade hovarna så korta som möjligt och skodde honom sedan som vanligt. Jag skall hålla lite extra koll och så har vi lärt oss att han inte kan gå oskodd. Han är förmodligen för tung för att hovarna skall klara av tyngden utan hjälp av skor. Men bara min älskling mår bra, så kan jag betala för skor resten av hans liv. Det är han värd!

Halvfart och oskodd

Jag har haft så fullt upp att göra sommarhage, så Hampus har fått stå tillbaka. Han har inte misströstat, utan varit nöjd med att hänga med grabbarna. När hovslagaren var här i fredags tog vi dessutom beslutet att låta honom gå oskodd en period. Han har haft skor på sig året om sedan jag köpte tillbaka honom för fyra år sedan. Eftersom han mest skall gå på gräs nu och jag inte riktigt har tid att hålla igång honom, så får han njuta av ledighet större delen av tiden. 
 
Men jag önskar verkligen att jag hade tiden att rida honom varje dag. <3

Fina fötter men mjölksyra

Igår kom hovslagaren och skodde om Hampus. Eftersom han är så himla snäll att sko fick han ställa upp när en lärling skulle träna. Det gjorde att han fick hålla upp hoven mycket längre tid och rätt vad det var så började han skaka i musklerna. Det blir fort mjölksyra när man har en tung kropp att balansera.
 
Finaste grabben, han kämpar och försöker och ställer upp till 100 %, men ibland sätter hans kropp begränsningar. Han fick stå och vila en stund innan skoningen fortsatte. Snösulorna rök, men broddarna får vara kvar tills all is är borta.

Redo för vintern!

Igår kom hovslagaren och skodde om Hampus. Nya skor blev det och fyra brodd i varje hov. Jag vet att glidmomentet hämmas med så många brodd, men för mig känns det viktigare att Hampus inte går och spänner sig för att han är orolig för att halka.
 
Han stod och sov som alltid när hovslagaren håller på och var sedan väldigt nöjd när han gick till hagen och hade fäste. Nu törs vi rida på lite mer framöver och så får jag använda hans fina boots igen!
 
 
Hampus var väldigt upprörd över att inte flocken var samlad när hovslagaren var på plats. Det var okej så länge han skoddes, men när han sedan lämnades i hagen med Ariel, medan Grålle verkades och Ricky var sällskap, så var det jobbigt och fruktansvärt. ;-) Han gnäggade högt när Grålle kom ut i hagen igen, ännu högre när Ricky kom ut igen och sedan när Ariel var tillbaka efter sin verkning så hade småttingarna övergivit Hampus (för roliga lekar i skogen) och då var givetvis Ariel den viktigaste hästen i världen... :-P Min goa farbror som blivit ledarhingst på gamla dar. ;-)
 

Fina hovar innan resan

I tisdags kom hovis och skodde om Hampus. Han hade lite torra hovar igen, så jag måste komma ihåg redan i början av sommaren att han behöver stå i vatten med hovarna regelbundet. Annars var allt bra och hovis var fascinerad över hur mycket hovarna hade vuxit.
 
Min kamp med att endast jobba honom i höger varv hade gett resultat också, hovarna var nästan lika jämna i storlek nu, så skönt! :-)

Hovisbesök

I onsdags kom hovslagaren förbi och skodde om Hampus. Det var alldeles för länge sedan, plus att Hampus hovar växt något enormt. Så hovarna såg verkligen bedrövliga ut.
 
Senaste veckorna har han dessutom börjat knacka skor i varandra när han går, så jag var lite bekymrad. Men N förklarade att det blir så när han blir för lång i tån bak och inget jag behövde oroa mig över. Skönt!
 
Däremot har han fortfarande olika stora framhovar, så nu kommer jag försöka rida ännu mer i höger varv. M har fått order att alltid galoppera i höger galopp ute och så får jag försöka nöta mer i höger varv på ridbanan. Jag har ju fokuserat på att rida lika mycket i bägge varven och det fungerar inte så länge Hampus är så pass olik i fötterna.

Fina fötter

Igår tog jag in en ganska lerig Hampus från hagen. Mest var det benen som var leriga, så typiskt när hovslagaren skulle komma! Bara att ställa honom i spolspiltan och spola av. När de var helt rena så försökte jag torka dem torra med handdukar, gick sådär.
 
Kratsade hovarna och borstade av honom, innan det var hans tur att få snygga fötter. N är väldigt förtjust i Hampus, då han är lätt att jobba med. Han håller alltid upp benet själv, så N får det inte lika tungt som till exempel när hon skor Ariel. Hampus stod som ett ljus medan N tog bort en hel del horn, slog på nya skor och satte i broddar runt om.
 
Pratade lite om hur han sliter skorna och som jag misstänkte så sparar han höger fram. Får bli ännu noggrannare med att rida i höger varv och välja höger galopp ute, för det är hans svåra sida även om han är väldigt liksidig.

Fina fötter igen

När I nästan ridit färdigt kom hovslagare N, så vi tog ett par varv till på ridbanan innan vi gick in i stallet med Hampus. Jag berättade att det gått helt okej med barfota bak, men om N tyckte hovarna såg bedrövliga ut kunde vi givetvis spika på skor.
 
N skodde om i fram och verkade bak. Hovarna såg helt okej ut, fortfarande lite för torra, men jag lovade att bli ännu noggrannare med att blöta hovarna och smörja in. Får försöka göra det varje dag framöver.
 
Hampus var glad över att få uppmärksamhet, som om han inte redan fått massor. ;-) Sedan fick han äta lite kraftfoder innan vi gick ut. J som har haflingern Weber i lösdriften hade ställt upp sin transport för transportträning och vi hade fått ok att testa lite.
 
Sist Hampus var i närheten av en transport var ju Fjällnoraritten i oktober, då skulle han ju hålla på och bråka istället för att kliva rakt på. Men igår var det som om han förstod att det inte skulle bli en massa bråk, för han funderade någon minut på rampen och sedan klev han in. Finaste killen! Han fick stå där inne tills han slutade tänka på att backa bakåt, sedan fick han backa lugnt ett steg i taget och jag var nöjd med lastträningen. Får nog bli lite fler träningar framöver...
 
Sedan återvände Hampus till hagen och sin bästa kompis Krutow.

Tillsnyggning av fötter

Igår kom min nya hovslagare N och skodde om Hampus. Jag vet inte när han skoddes senast, men eftersom N ändå skulle sko om Ariel så fick Hampus hänga med.

Han stod och sov hela skoningen, så himla skönt med en till okomplicerad häst. :-) Det blev barfota bak på prov, så får vi se om han klarar sig utan skor där sommartid. Vintertid behövs ju broddar runt om, så då får han ha skor även bak. När vi plockade bort skorna helt för två år sedan blev han ju ömfotad fram, så skorna fram får han ha så länge han rids.

N var förtjust i Hampus, men det är nog alla som träffar honom. ;-)

Manputs och hovputs

Igår ringde snälla C vid tvåtiden och berättade att allt var bra med Hampus. Hans haggrannar hade försvunnit så han var lite gnäggig av sig men höll sig ändå lugn i hagen.

När jag kom ut på eftermiddagen kom han skyndande med ett hummande läte. 



Sedan blev det visitering av matte, han nosade flera gånger från topp till tå och gjorde stora ögon. Var det verkligen gammelmatte? Nöjt knaprade han sedan i sig moroten jag hade med mig. Jag försökte få honom att ställa sig lite hyfsat för fotografering, men jag har glömt hur mycket han älskar att vara nära, nära. Några bilder på Extreme Horse Makeover blev det i alla fall.



Lite tydligare svank när han står i nedförslut:



Inte så farligt stor om baken ändå:



Sötaste pojken:



Sedan blev det promenad in i stallet, han tyckte det var så roligt att få se någonting nytt. Borstade av honom lite lerfläckar (inget lermonster än i alla fall...) och bytte ut grimman mot Ariels lädergrimma. Hans nya grimma har ju inte kommit än.

Så tog jag fram en hink och snabbklippte manen. När alla långa testar var i hinken (halva hinken full) blev det lite snyggare snaggning. Jag försökte få till det så det var jämnt överallt, men lyckades inte helt. Resultatet blev dock ganska läckert, i och med att han har så bred man (och mycket svart) så ser han ut som en maffig sportponny.



Jag hann även tvätta den nedbajsade bakdelen innan hovslagaren kom. Vi diskuterade lite kring hans hovar, de var ju inte alls så långa om jag trodde, så det blev barfota runt om istället för bara bak. Hampus stod som ett ljus hela tiden och verkade vara nöjd med att få vara i centrum. Hovis var väldigt nöjd med Hampus hovar, han hade haft en bra hovslagare innan (tack ridskolan!) och det märktes på strålen att han fått gå barfota under uppväxten (tack mig själv)

Sedan kom C tillbaka och hade med sig en present till Hampus. Det var en klarblå rotviska! Hon hade letat efter en grimma, men de enda som fanns i klarblått var fölgrimmor. Men det gör ju inget, han har ju en blå grimma på väg. Tänk vad snabbt man kan uppfostra sina stallkamrater i färgmatchning. 

T kom förbi och kollade så sadeln satt okej. Det gör den (skönt!), men just nu är han så rund att ingenting egentligen sitter som det skall. T tyckte det var säkrare att rida barbacka, så det lär bli premiärtur barbacka idag. Hampus gjorde även sitt klassiska trick, där han tar stöd med tungan i ens hand för att kunna gäspa. Tänk, det hade jag alldeles glömt bort att han gör.


RSS 2.0