Men vi kanske skulle ändå...

Häromdagen kollade jag nästa års tävlingstermin för distansritt. Här uppe finns det inga ritter inom rimligt avstånd, förutom en i Östersund som brukar vara i mars = alldeles för tidigt. Jag riskerar inte Hampus genom att åka transport i snö i onödan. Men nästa år kommer den ritten vara i maj istället! :-D
 
Så nu har jag börjat planera in att starta en 40 km Clear Round i maj. Om det går bra och Hampus verkar tycka att det är roligt, så kommer vi kanske också starta en annan tävling i juli. Eftersom jag hittills bara har en godkänd Prova På-ritt på 20 km (ihop med Hampus!) så måste jag rida två Clear Round för att få starta tävling. Hampus har inte samma krav på sig, men han får snällt ställa upp så jag klarar mina kval. ;-) Eventuellt blir det först 2016 som vi rider vår andra Clear Round, det får framtiden utvisa.
 
Men det skall bli så roligt att ha ett mål att träna mot tillsammans. :-)

Tävlingsplanering 2014!

Nästa år är planen att Hampus och jag skall ut på tävlingsbanorna. Inte för att egentligen tävla, utan för att ge mig rutin innan det är dags för mig att ge mig ut med Ariel. Så spännande!
 
Planen just nu ser ut så här:
 
3 maj 80 cm hoppning Hammarstrand
17 maj 80 cm hoppning Kramfors
29 maj 80 cm hoppning Härnösand
7 juni LB:1 dressyr Matfors
5 juli LB1 dressyr Hammarstrand
9 augusti LB:2 dressyr Timrå
23 augusti LB:1 dressyr Örnsköldsvik
13 september 80 cm hoppning Hammarstrand
11 oktober LB:2 dressyr Sundsvall
 
Hampus går som c-ponny i hoppningen, fast utom tävlan då jag är över 18. I dressyren tävlar han på riktigt, men mot stora hästar, så där har vi ganska liten chans till placering. Men målet är som sagt att ge mig tävlingsrutin med att köra transport, alla rutiner kring tävlingarna, packa rätt, värma upp rätt etc.
 
Skall bli så himla skoj! Nu måste jag bara läsa på i TR och se till att vi kommer igång med ridningen igen.

Fler bilder från Fjällnora!

Tack snälla J som fotade och dessutom fotade riktigt snygga (och smickrande!) bilder.

Spanar innan start



Mot målet efter två mils ritt!


Prova På Fjällnora 20 kilometer

Igår var det dags för tävling! Hampus hade förberett sig genom att sova ute hela natten, vilket är perfekt enligt mig. Ju mer han rör sig desto bättre! Tog in honom och fick repetera lite grundläggande uppfostran, det märktes att jag inte varit hos honom på tre veckor... Men efter lite påminnelser kom han ihåg att man stannar när matte stannar och går när matte går.

Inne i stallet blev det avborstning och krats av hovarna. Sedan åkte transportskydden på och vi gav oss iväg till transporten, som min kompis J var snäll att både låna ut och köra åt oss! Hampus tyckte det var roligare att leka tafatt, så först slet han sig från mig innan vi ens kommit nära transporten (bara grimma + repgrimskaft) och galopperade iväg en sväng. Därefter åkte tränset på, men jag tyckte inte det gick att knäppa käkremmen när grimman var på under, så givetvis krånglade han sig ur tränset och tog sig en ny tur. När jag hämtade honom andra gången bortanför stallet såg jag hur det glittrade i hans ögon. Han hade kul! Hm... Då blev det hårdhandskarna, för uppenbarligen var han ju inte rädd eller nervös för lastningen, utan bara fånig. Träns på igen och med knäppt käkrem den här gången. J hjälpte till med lina och vips var Hampus på plats inne. 

Vi åkte ganska direkt iväg till Fjällnora friluftsområde, där tävlingen hölls. Innan urlastning startanmälde jag och lyssnade på bangenomgången. Det var inga konstigheter utan vi höll oss till originalbanan. Sedan fick Hampus gå ur transporten.



Han hade förstås hetsat upp sig, så han var rejält svettig redan. Fåniga lilla häst. ;-) Men så är det ju när man inte fått åka transport på ett år, man hinner glömma mycket... Det här är alltså hästen som 2001 åkte 65 mil i lastbil ned till Linköping, för att sedan sex veckor senare åka samma väg tillbaka fast i vanlig transport... Sedan har han ju även åkt 70 mil i augusti i fjol, när han kom tillbaka till mig... Nåja, Hampus anser sig inte vara så berest som han faktiskt är.

Skrittade runt honom lite innan vi gick till veterinärbesiktningen, där hade jag turen att Hampus inte fattade att personen som tog pulsen på honom och kände igenom honom var en veterinär. Puh! Han hade 46 spm i förbesiktningen och nollor rakt igenom i protokollet. Även om han tyckte det var lite onödigt att springa med matte. ;-)

Lite mer skritt vid hand innan jag tyckte det var dags att sadla och sitta upp. Var ungefär tio minuter kvar till start och min plan var ju att värma upp på asfalten efter att vi startat, så det var ingen mening att stressa innan. Vi skrittade lite och travade några steg i väntan på start.



Sedan var det dags! Med spetsade öron skrittade Hampus först ut genom startfållan och tävlingen hade börjat!



Vi blev ganska snabbt omridna av de andra tävlande, som hade planerat att rida snabbare på asfalten än vad vi gjorde. Totalt var vi fem till start, en ridponny (anglo/nf), en welshponny, en korsning P.R.E./travare, en arab och så Hampus och jag!



Vi skrittade i ganska långsamt tempo på asfalten, Hampus hade inte alls förstått att det inte var ridskoletempo som gällde och tyvärr har han inte mycket respekt för skänklar. En lätt spörapp brukar hjälpa enormt för hans minne, men i distansritt är spön förbjudna och därmed gick Hampus i det tempo han kände för. Matte var inte glad kan jag säga...

Efter två kilometer på asfalt kom vi till en trevlig grusväg där det blev lite blandade gångarter. Jag försökte att galoppera så mycket det gick, men då det var kuperat blev det många avsaktningar till skritt också. Jag vill inte riskera något genom att trava Hampus nedför, är rädd att hans framknän är tillräckligt slitna som det är. Ekipaget som red med oss följde med i vårt tempo utan knot, även om jag misstänker att den hästen lätt kunnat rida förbi oss.

Efter lite mer asfalt och en till grusväg kom vi till första hinknisseplatsen. Jag red utan hinknissar, men det andra ekipaget hade ett par som mötte upp med vatten. Det var skoj att få lite paus, även om ingen utav hästarna var intresserad av något vatten. Istället gav vi oss iväg längs kraftverksledningen och den tillhörande "besvärliga" stigen. Hampus som är en riktig offroad-häst och älskar oländlig terräng tuffade på med glatt humör. Hade han varit lite mer tränad hade jag definitivt travat där, för i mina ögon var det inte någon besvärlig terräng... Ett par ställen med vatten fanns det, men efter uppmuntran från mig traskade Hampus rakt igenom. Han kanske börjar komma över sin vattenskräck?

Därefter kom vi ut på en ny grusväg där vi blandade gångarterna lite igen. Hampus var så glad att vara med det andra ekipagets hästs, men så fort vi kom upp jämsides med den saktade han av och ville inte gå om. Jag var inte särskilt glad, eftersom jag tänkt mig ett snabbare tempo än vad de red i. Men jag hade inte mycket att säga till om utan ett spö, så det var bara att bli arg på Hampus och sedan acceptera att tempot blev lite lägre. Surt!

Vi tog en liten avstickare till en gård längs tremilsslingan, där några snälla personer dukat upp både vatten, saltvatten och betforvatten till alla deltagande hästar. Toppenbra! Hampus fick nosa i alla hinkar och betforvattnet sörplade han glatt i sig. Tyvärr ville det andra iväg igen, så jag fick inte låta honom dricka färdigt. Läxan jag lärde mig där var att inte ta sällskap, hur trevligt hästarna än tycker det är så vill ryttarna många gånger rida olika och det är lättare att rida själv redan från början än att försöka slita hästarna från varandra längs med banan.

Efter avstickaren var det mera grusväg och lite blandade gångarter. Vi kom sedan in på sista besvärliga sträckan, där Hampus lätt hade kunnat galoppera på i ett lugnt tempo, men då den andra hästen var lite ömfotad blev det (än en gång...) ett långsammare tempo än jag önskat mig.

När vi hade en kilometer kvar till mål ville jag skritta Hampus, så det andra ekipaget försvann iväg. Hampus var först väldigt stressad och förtvivlad över att bli ensam, men accepterade sedan sitt öde och skrittade hela vägen till mål. Visst blev han återigen stressad varje gång ett tävlingsekipage susade förbi, men jag kan stolt säga att han äntligen lyssnade mer på mig än på andra hästar. Sista hundra meterna till mål gnäggade han om och om igen, eftersom han fick svar från hästarna på tävlingsplatsen... Ingen mening att försöka smyga på den hästen. ;-)

I mål blev det galopp, ifall det blir fler ritter så vill jag att han lär sig att galopp i mål = ingen mer ridning. Så gör proffsen och proffsig vill jag ju bli! J mötte upp mig och jag var så bubblande glad över att vi klarat hela banan utan problem. Hon var snäll och höll Hampus medan jag hämtade tvättvatten, för nu var Hampus ännu svettigare än innan start. Jag lättade på sadelgjorden innan och gav henne instruktion om att han inte fick äta, eftersom pulsen då stiger.

Jag kylde på bringa och insida lår och efter tio minuter tog jag av sadeln. Provade även att höra pulsen med stetoskop, men det var hopplöst. Måste investera i en Polar vetgate så jag får snabba pulssvar. Istället kollade jag på Hampus andning och kunde se att han andades lugnt. Så jag chansade och tog honom till veterinärbesiktningen. Måste tyvärr erkänna att jag i tävlingsstressen glömde kolla hovarna på honom. Fy på mig!

Hos veterinären hade han 56 spm i puls och när veterinären pulsat klart sneglade Hampus bakåt och insåg att det var en livsfarlig veterinär som stod där! Han blev genast en decimeter högre och spänd som en fjäder i hela kroppen. När veterinären kände på hans ryggmuskler studsade han till och var helt övertygad om att veterinären tänkte sticka honom med en nål. Jag lugnade honom så gott det gick och efter att veterinären känt på hans ben slappnade han faktiskt av. Duktig kille!

Vid upptravningen var Hampus inte särskilt intresserad av att trava, jag fick smacka och dra lite i tränset innan han kom igång ordentligt. Det blev ju ingen uppvisningstrav, men tillräckligt okej trav för att se att han rörde sig bra. Vi fick nollor i protokollet även den här gången och godkänt i vår första tävlingsstart!

J var snäll och höll Hampus igen, medan jag packade in alla grejer och lämnade tillbaka chipet som vi ridit med (för att registrera målgångstid och tid till veterinären). I gengäld fick jag tillbaka Hampus Gula bok med inskrivet en godkänd ritt och ett fint diplom.

Vi lastade ganska snart efter det, då jag vet att Hampus har lättare för att varva ned hemma med sina kompisar än på en tävlingsplats. Efter lite lama protester gick han direkt in i transporten och stod lugnt hela vägen hem. Vi lastade av en lugn kille och han fick gå in i boxen medan vi packade ur transporten och städade den. Sedan tog jag reda på all utrustning och tvättade av Hampus ordentligt med varmt vatten. Han verkade uppskatta pysslet, även om han låtsades som att det var onödigt. ;-) 

Sedan fick han äntligen gå ut i hagen med sin kompis Jens. Det första han gjorde var att rejsa runt lite, försöka få med Jens att busa (vilket inte gick) och sedan rullade han sig! Jag som längtat så efter första gången han skulle rulla sig kunde nästan inte hålla tårarna tillbaka. Jag vet inte om han kanske rullat sig tidigare också, men det här var första gången jag såg det. Äntligen har han förstått att det onda i ryggen inte finns längre, att han faktiskt kan rulla utan att få ont. Finaste pojken!

Själv tyckte jag att två mil var lite kort... Hampus var ju piggare i mål än han var när vi började rida, så nästa gång vi kommer till start tänker jag satsa på att rida fyra mil istället! 

Hampus är verkligen bäst!





Det kommer mer uppdatering, jag lovar. Jag måste bara smälta den här otroliga upplevelsen lite...

Imorgon är det dags!

Sorgligt nog hann inte vojlocken bli klar i tid, men jag är mest sur att säljaren inte hört av sig överhuvudtaget. Dålig stil! Jag kommer aldrig beställa från Butiken i Stallet någon mer gång.

Räddningen blev sommarpresenten vi fick från jobbet, då vi slitit så mycket i sommar. :-) Man fick välja vad man ville ha i vår shop, så jag valde förstås ett dressyrschabrak. Tyvärr ingen bild, då jag redan lagt det i bilen. Kanske kommer det bild imorgon!

Min ena hinknisse kunde inte vara med heller och den andra måste kanske åka iväg under själva tävlingen. Men det löser sig säkert. :-)

Just nu förbereder jag det sista i packningen samt steker pannkakor till mellanmål på tävlingen. Längtar redan till imorgon, även om det pirrar i kroppen av nervositet också.

Här är en halvdålig bild på kartan jag gjort, man ser i alla fall kilometeruträkningen längst ned.


Pyssel med kartan

Idag på lunchen har jag kopierat aktuellt kartblad och mätt upp var varje ny kilometer börjar någonstans. Det skall bli så himla skoj att få rida på lördag, även om jag är lite nervös...

Tidschemat ser ut så här:

07:20 Hos Hampus
08:20 Lastning
09:50 Startanmälan
10:00 Bangenomgång
10:15 Urlastning
10:20 Veterinärbesiktning
11:00 Start
13:00 Tidigast i mål...
15:00 Senast i mål...

Bild på kartan kommer, jag lovar! Måste bara hitta en bra plastficka...

Det närmar sig!

Ja, vila sig i form kanske fungerar... Jag har hållit igång Ariel istället och igår red vi 15 km utan några problem. Tur att jag ridit långt på Hampus tidigare, så jag vet att det inte är några problem för honom.

Idag publicerades ryttarbrevet och starten är 11:00. Vi får därmed tidigast vara i mål 13:00 och senast 15:00. Det skall vi nog klara av! Banan var också publicerad, den verkar bli riktigt rolig att rida. En hel del asfalt, men där planerar jag att skritta. Sedan lär det bli en del galopp på grusvägarna också...

Under veckan som kommer tänker jag "rida banan" mentalt flera gånger och då kommer det säkert utkristallisera sig en plan kring hur jag skall rida. Banan inleds med asfalt, så jag funderar faktiskt på att skritta hela den vägen som uppvärmning, så jag kan sedan blåsa på lite på grusvägen i galopp. Skall bli så himla kul att ge oss iväg!

Hampus går förstås lektioner som vanligt fast jag inte är där och är allmänt nöjd med livet. Håll en tumme att hans tävlingsvojlock hinner komma hit innan start, när jag beställde den lät det som den skulle hinna komma, men nu är det ju bara fem arbetsdagar kvar för leverans...

Anmälda!

Nu är vi anmälda och klara inför Fjällnora, vi har fått med oss en chaufför/hinknisse och ytterligare en hinknisse från stallet. :-D

Det enda som saknas nu är att Hampus tävlingsvojlock kommer, hoppas att den hinner bli klar i tid!

Pappersarbete...

Nu har gula boken anlänt (40 kr). Där skrivs alla tävlingar in, hur det gick och om man blev utesluten. Man behöver inte ha gula boken om man bara rider prova på, men jag ser det som en morot att starta Hampus på längre distanser framöver...



Sedan har jag börjat lära mig hur tävlingsdatabasen fungerar. Jag försökte anmäla mig till tävlingen, men då saknade jag licens. Så då försökte jag beställa licens, men då var jag tvungen att registrera mitt gröna kort. Suck vad omständigt! Jag tog grönt kort på 90-talet och det var lite enklare då...

Nåja, efter att ha kontaktat Mittsvenska ridsportförbundet (som är det förbund jag tog kortet hos) så har de registrerat gröna kortet (kostade 100 kr) och jag har beställt och betalat min licens (200 kr). Nu inväntar jag bara att pengarna skall bokföras hos Ridsportförbundet, så jag äntligen kan anmäla mig till tävlingen...

Tävling!

Oj så spännande!

Om exakt 47 dagar så skall jag och Hampus starta i vår första riktiga tävling tillsammans. Det blir Fjällnoraritten PP20 som vi gör vår debut på.

Jag förbereder genom att lägga om mitt jobbschema så jag kan rida Hampus både onsdagar och lördagar framöver. Hampus förbereder genom att vara en cool kille. ;-)

Ja, givetvis måste jag köpa nya läckra blå tyglar och ny fin vojlock till Hampus. Lovar att fota när jag fått grejerna!

Hopptävling!

Igår tävlade Hampus i ridskolans klubbtävling. Han var med i CR 40 cm och CR 50 cm. Resultatet blev sexton respektive tolv fel. Känner jag min sötnos rätt så iddes han inte lyfta på fötterna ordentligt. ;-)

Om 14 dagar får jag se honom igen. Jag längtar!

Tänkbara tävlingar

Äntligen har tävlingsterminen för 2011 kommit. Jag är tveksam till att åka långt så här i början av vår tävlingskarriär (eh, även senare...), så här är de tävlingsdatum som är aktuella:

26 mars, Rönningeritten. Jag åker norröver för att vara hundvakt.
17 april, Lovisedalsritten.
2 juli, Björkviksritten. Endast 80 km, inget vi är redo för.
9 juli, Uppsalaritten. Fjord-SM går samma helg och den tävlingen går förstås före.
23 juli, Rimboritten.
1 oktober, Fjällnoraritten.


Tre tänkbara tävlinar är ändå inte så dumt. Lovisedalsritten har PP 20 km och CR 40 km, frågan är om jag vågar mig på en CR redan från början... På Rimboritten blir det dock CR 50 km, så då kanske det kan vara bra med en CR redan innan. Fjällnoraritten avslutar sedan med CR 50 km.

Ja, det är ju drömmen förstås. Sedan skall det klaffa med Hampus arbete, möjligheten att hyra transport och givetvis att jag får med mig medhjälpare. Men en liten början i alla fall!


Startfälttävlan

Jag tror inte vi kommer till start i slutändan, eftersom den startfälttävlan jag tänkte satsa på kommer att hållas någon gång i september. 3 september springer jag Tjejmilen och 17-18 september är det Vetlandautställningen. Vad är oddsen att de planerar in startfälttävlan helgen emellan?

Vi kan ändå träna med det som mål och eftersom jag inte inte hade möjlighet att rida Hampus idag, så tänkte jag istället gå igenom vad det egentligen är som vi måste kunna för att klara av en startfälttävlan.

Besiktning

Hampus måste kunna stå stilla samt röra sig på rakt spår i skritt och trav med mig bredvid sig.

Dressyrprov

Dressyrprogrammet är enligt ryttarmärke II, som när jag red det 1994 inte innehöll galopp. Men nu gäller det att Hampus visar övergångar mellan halt och arbetstrav, arbetstrav på volt och linjer, övergångar mellan skritt och halt samt övergång mellan trav och galopp. Turligt nog är galoppen endast längs långsidan. Nä, skämt åsido, det här klarar både Hampus och jag av redan idag. Även om det kanske inte skulle ge höga poäng. På startfälttävlan får man inga poäng, utan enbart en kort skriftlig kritik.

Hopprov

Hampus måste hoppa en bana på 7-9 hinder, där han får ha max 20 fel för att få fortsätta till terrängdelen. Ramlar jag av så får vi inte fortsätta. Med andra ord måste han klara av två till fyra hinder felfritt och då givetvis vara inom maxtiden. Hinderhöjden är 60 cm, vi har hittills hoppat kanske 45 cm...

Terrängprov

Slutligen det svåraste av allt. Terrängprovet... Den består av 8-12 hinder, där de första tre och de sista tre måste vara stock, stockhög, kulvert, tak, stenmur eller liknande. De kvarvarande två till sex hindren får även vara upphopp, nedhopp, vatten, grav och dike. Om vatten är med är det bara ett vad som skall ridas genom. Ramlar jag av får vi inte fortsätta hoppa, däremot får vi fortsätta om vi bara stannar på ett hinder. Stannar vi på samma hinder tre gånger får vi rida förbi det hindret och fortsätta mot nästa. Höjden på hindren är 60 cm och banlängden är mellan 800-1200 meter. Med ett tempo på 350 m/min betyder det snabbt räknat att Hampus är klar med terrängprovet efter 2,3-3,4 minuter. Det borde ju gå...

Det känns så spännande att sikta mot en startfälttävlan nästa år. Jag kommer att fokusera på kondition och lydnad under våren och sedan när jag har Hampus helt själv under en månad så blir det hoppträning och kanske lite terränghinder som är i fokus. Jag längtar redan!

Frågan är om jag skall ha den gamla tävlingsdressen i vitt och blått som jag köpte till mig när han var fyra år... Tror jag har hans vackra sidenpannband i vitt och blått liggandes någonstans också. Hm... Jag tror bestämt Hampus skall få ett tävlingsschabrak i julklapp!


RSS 2.0