Konditionsträning
I tisdags var planen att kolla om jag hinner få en uppvärmd häst fram till vändplanen, för att (i framtiden) kunna backträna i den backen som är där. Vi skrittade iväg med planen att skritta 10 minuter, trava 10 minuter, galoppera 5 minuter, skritt/trav blandat 5 minuter.
Träffade ganska snabbt ett par grannar som ville prata lite, så Hampus fick stå stilla och jag pausade Runkeeper. Efter det hakade den upp sig lite, så istället för att larma var femte minut, larmade den plötsligt var tionde. Det, i kombination med att tio minuters skritt var avklarat strax innan sista branta nedförsbacken, gjorde att det blev lite väl lång skrittsträcka. 18 minuter tror jag det var.
Travade sedan i lugn trav på lång tygel tills vi var framme vid vändplanen. Hm... Får testa om vi får ihop jobbet ifall jag skrittar 10 minuter och travar lugnt 10 minuter förutom själva nedförsbacken. Nu gjorde vi så att vi vände och galopperade 5 minuter tillbaka i stället och avslutade sedan med några meter jogg följt av skritt hela vägen hem. Totalt var vi ute 45 minuter och 5 km.
Hampus blev enormt fin efter uppvärmningen. Jag red honom på långa tyglar hela tiden, förutom en liten bit skritt på hemvägen och då förvånade han mig genom att direkt börja jobba i form. Duktig kille! Jag vet ju att han behöver ganska mycket tid på sig för att värma upp hela kroppen, men efter det här jobbet blev det ännu tydligare. Så fram för att rida längre stunder. ;-)
När vi var hemma igen blev det lite styrketräning från marken. Medan han stod i stallet så tog jag en hovkrats till hjälp för att trycka lätt under magen, så han höjde ryggen reflexmässigt. Hampus tycker inte om den övningen, så han fick morot som belöning. Sedan drog jag med två hovkratsar på vardera sida om svansen, vilket skall göra att ryggen höjs hela vägen fram till manken. Samma sak där, morot varje gång han gjorde rätt.
Sedan gick vi igenom labyrinten ett par gånger samt gick över cavaletti på 36 cm. Vi gjorde även en ryggningsövning, där man ryggar tio steg, går framåt några steg och ryggar tio steg igen. Hampus trampar på ganska bra bakåt, men vill gärna svänga med baken.
Duracellkanin
I söndags tänkte jag att Hampus hade lite träningsvärk från träningen dagen innan, så jag hade bestämt att vi bara skulle skritta. Hampus tyckte dock att jag var ASTRÅKIG och letade hela turen efter farligheter som han kunde rusa ifrån. ;-)
Vi skrittade uppför berget, gamla vägen, och det var en ganska händelselös tur så fort Hampus lugnat ned sig lite. Lovade honom att vi skulle galoppjobba på måndag, och det verkade vara ok för honom. Totalt var vi ute 55 min och vi kom 4,5 km.
Sommarskodd i snö
Igår påbörjade jag projektet att mäta alla mina ridvägar. Egentligen skulle jag kunna mäta dem hjälpligt på kartan eller Eniro, men det är ju inte lika roligt som att göra det med Hampus. :-D
Vi har äntligen fått kallt och snö, men när jag satt upp på Hampus och skrittade iväg längs Storgatan, så insåg jag att han ju har sommarskor... Hm... Nu hade jag ändå tänkt att bara skritta, men med sommarskor fanns det inga andra alternativ. Som tur är kommer hovis på fredag för att ta på snösulor och broddar!
Vi skrittade hela Storgatan och tillbaka. Det var roligt att höra på gps-en hur Hampus gick fortare hemåt, fast det sluttar lite nedåt. Han är lika hemmakär som Ariel :-P
Totalt var vi ute i 50 minuter och Storgatan visade sig vara 3,5 km lång tur och retur.
Helt lösgjord
I torsdags red Hampus och jag ut längs skoterleden. Han var ganska taggad, så han fick trava en hel del och galoppera ganska mycket. Han gillar verkligen att galoppera i uppförsbackar. ;-) Skoterleden är så pass kuperad, att det automatiskt blir ganska mycket skritt i nedförsbackarna. I och med pulsmätaren som jag använt tidigare, så känner jag mig trygg i att Hampus kan pusta ut i nedförsbackarna.
När skoterleden var slut valde jag att fortsätta uppför "nya" grusvägen som är en väldigt brant uppförsbacke i flera etapper. Dvs man kan stanna och pusta ibland. Hampus började kämpa sig uppför i skritt och jag ångrade lite att jag inte tagit med pulsmätaren. Det skulle varit intressant att se hur högt i puls han kom av att bara skritta...
Vi tog oss inte ända upp på toppen, utan vände hemåt igen ungefär efter tre fjärdedelar. Gjorde halt några gånger i den brantaste nedförsbacken och det var inga problem. Finaste killen!
Travade rätt mycket när vi kommit ned på plan mark igen, för att han skulle bli av med mjölksyran i bakbenen efter klättringen. Sedan galopperade vi lite och jag kunde konstatera att jag hade en helt lösgjord kille under mig. Så himla häftigt! Han var hur mjuk som helst och hade vi haft mer tid/ork så skulle det varit perfekt att börja jobba i dressyr. Men jag nöjde mig med några övergångar halt-galopp-halt som var helt klockrena och gav mig rysningar.
Vilken häst han är! Jag börjar drömma lite om att visa upp honom på dressyrbanan trots allt. När jag skrittade av planerade jag redan hur vi skulle träna inför start, men så kom verkligheten ikapp. Hampus tycker ju inte det är kul med dressyr på ridbana, eller snarare så får jag inte fram samma tryck och känsla i honom när vi är inne på ridbanan. Är det då värt det? Han tycker ju det är roligare att dressyra ute, så ser jag till hans skull så kan vi lika gärna fortsätta som vi gör. Med lite tränarhjälp förstås ibland.
Hm... Tur att jag har hela vintern att klura på. Nu kommer finaste grabben få ta det lite lugnt några månader och jag kommer bara att rida/köra när jag känner för det. Så uppdateringar kan dröja, men kommer när det händer någonting. :-)
Mys barbacka
I tisdags red Hampus och jag längs storgatan. Mest blev det skritt, men även lite trav och galopp. Jag red barbacka och det slog mig hur trygg jag verkligen är på Hampus rygg. Blir jag det minsta obalanserad så saktar han av, så jag inte skall tappa balansen och ramla av. <3 Jag behövde knappt använda några hjälper utan det kändes som om vi dansade tillsammans.
Funderade lite (man gör det så bra i skritt på Hampus rygg!) över hur Hampus skulle vilja ha tillvaron om han fick vara med och bestämma. Kom först fram till att han nog bara skulle vilja gå i hage, men insåg sedan att han ju älskar att arbeta. Att få bli riktigt genomarbetad och svettig, så där så han grymtar av förnöjsamhet när man skrittar av honom.
Så nästa år har jag bestämt att fokusera mer på Hampus. Han blir ändå 18 år till våren och jag vet inte hur länge till jag kommer att få njuta av honom. Därför tänker jag försöka jobba honom så mycket som möjligt, så han verkligen får vara sådär lycklig som han blir. Rida för tränare 1-2 gånger/månad så jag får hjälp med att verkligen jobba igenom honom. Rida ut och galoppera mycket, för det tycker han om. Hoppa i alla fall en gång i veckan, det är också något han tycker är riktigt roligt.
Jag har börjat planera för nästa år i mitt huvud, men vi får se hur det blir i slutändan. Kanske vågar vi oss till och med ut på någon klubbhoppning? Det skulle vara ruskigt roligt!
Snäll farbror
I söndags ställde Hampus upp när Ricky skulle ha sin sista handhästtur. Vi red längs skoterleden och Hampus skötte sig själv nästan hela tiden, så jag kunde koncentrera mig på Ricky. Mest blev det skritt, men en del trav också. Hampus lyssnade inte till skänkeln ett par gånger, så jag fick bli arg och han svarade med att galoppera. ;-) Han är som han är den där farbrorn. ;-)
Tror han tycker om handhästturerna ändå, för då behöver han inte jobba så mycket utan kan mest gå och sova. En eloge skall han dock ha för att han gick igenom flera stora vattensamlingar utan något som helst trams, sådant är guld värt när man har en unghäst med sig. Tror jag helt får stryka hans rädsla för vatten från listan.
Detsamma får jag säga om hans rädsla för hundar, den är nu helt borta. På hemväg kom grannens lösspringande hund och tokskällde. Han är ju van vid Hampus, men inte att det är två hästar samtidigt... Så han var lite upprörd och for omkring. Hampus brydde sig inte ett skvatt, utan fortsatte bara lugnt hemåt. Älskade vän! <3
Mera pulsträning
Idag var det dags att testa pulsmätaren igen. Vi red längs grusvägen bort till vändplanen och sedan fortsatte vi uppför första backen. Jag ville se om det fanns något bra ställe att vända med vagn på där, eller om jag måste köra hela vägen bort till den sista vändplanen. Men det fanns en direkt efter första backen, så nästa gång vi kör kan jag passa på att ta en extra backträning. :-)
Vi jobbade i alla gångarter och det var väldigt fascinerande att få följa Hampus puls. I skritt pendlar han mellan 80-100 spm beroende på lutning. När han bromsar sig i nedförsbackarna och verkligen styrketränar med bakdelen, så sjunker pulsen... Så även om det är bra styrketräning för honom, så är det ingenting som påverkar konditionen. Mycket intressant att veta!
I trav ligger han runt 120 spm på plan mark och galoppen klarar sig under 150 spm i alla fall den första minuten. Jag försökte att aldrig ha honom över 150 spm, så det blev lite kortare galopprepriser och lite mer trav. Han sjunker väldigt snabbt i puls, på någon minut går han från 120 spm till 75-80 spm bara han får skritta på lång tygel.
Totalt var vi ute i 55 minuter och hade skoj, Hampus verkade nöjd men var rejält svettig trots klippning. Han skulle kanske vara helklippt. ;-) Men han får överleva med att bli lite småsvettigt när det är många plusgrader ute och vi jobbar lite tuffare. Roligt var det i alla fall och pulsmätaren kommer få följa med fler gånger. Har lite funderingar på att följa ett specifikt schema, men skall klura lite mer på det.
Test av pulsmätare
I tisdags blev det en spontan uteritt med pulsmätare. Den ville dock inte fungera, vi red längs grusvägen och vände vid vägskälet mot berget. Ibland blippade det till och en siffra kom fram, men jag vågade inte lita på den eftersom den inte ändrades om jag ändrade hans tempo eller gångart. Hampus tuffade på ändå och tyckte det var roligt. Jag kunde vid ett tillfälle stå upp i fältsits och bara låta honom rulla i galoppen, så himla skönt! Sista backen hem fick han dessutom bestämma tempo själv, han tog tillfället i akt och verkligen rejsade i full fart. <3 Blir så glad när jag rider honom, han älskar verkligen att busa och jobba igenom kroppen.
Sista biten hem började plötsligt pulsmätare fungera, så jag kunde i alla fall se att han gick bra ned i puls. När jag kom hem klippte jag hans päls där elektroderna skall vara, ifall det är tjock päls som gör att kontakten är dålig. Han ser lite rolig ut med ett par hål i pälsen, men jag tror inte han bryr sig så länge han får galoppera. ;-)
Jobba, jobba
Igår red jag ut med Hampus i mörkret. Han var lite skeptisk i början och såg spöken överallt. ;-) Men jag fortsatte fokusera framåt och då gjorde även han det. :-)
Jobbade mycket med tempoväxlingar i trav, vilket är så svårt. Han är så känslig, så när jag gör lite för "kraftiga" hjälper så blir det skritt direkt. Just den där korta, samlade traven är ju det vi behöver nu. Men när jag rider för P brukar hon säga att de inte gör något att de går ned till skritt, då är det bara att börja om igen med trav. ;-)
Vi galopperade även en del, gjorde flera fattningar på raken, men Hampus blir så taggad då, så efter några repetitioner studsar han mest omkring. Dvs han börjar galoppera vänster galopp två språng, bryter av till trav, fattar höger galopp, galopperar två språng, bryter av etc alldeles av sig själv. Det är ju väldigt nyttig träning för honom, men han skall ju göra som jag säger och inte som han tror att jag kommer säga... Hehe, sötisponnyn!
Han blev som vanligt rätt taggad av galoppen, så på hemväg fick jag ha lite övergångar mellan skritt och trav för att få honom att fokusera om. Det märks att han tycker att det är ruskigt roligt att jobba, så det tänker jag fortsätta med. Borde kanske ha en plan och ett mål, men det kommer säkert så småningom det också. ;-)
Tempoväxlingar är svårt
Under den senaste veckan har jag och min pappa gjort iordning en box i stallet åt Hampus. Stallet är inte godkänt att ha häst i (pga takhöjden), men det fungerar ändå helt ok de korta stunder de är inne där i väntan på hovslagare eller medan jag jobbar någon av hästarna. Dock fanns det bara två boxar, så stackars Hampus har fått stå i stallgången. Nu har han en egen box, förvisso ganska enkelt byggd, men den duger tills stallet är byggt. :-)
Notera gärna att han leker med sopborsten på bilden, ett tydligt tecken på en uttråkad Hampus. ;-) Därför bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i motionen av söt fjordhäst igen.
Vi red ut längs grusvägen upp mot berget, tog den "nya" vägen som är lite brantare. Mest blev det skritt, men Hampus bjöd självmant upp i galopp ett par gånger och så försökte jag jobba med tempoväxlingar i trav. Men det är svårt på honom, det blir nästan alltid avbrott till skritt istället. Funderar på om jag skall ta ut P för en träning någon dag framöver... Samtidigt behöver Ariel och jag all träning vi kan få, så Hampus får förmodligen nöja sig med bara mig. ;-)
Han tyckte det var så roligt att vara ute igen och tack vare klippningen blev han inte svettig. Så skönt!
På spaning med farbror
I lördags fick jag tjata mig till att få med mig Hampus från hagen. Jag har märkt av det beteendet den senaste veckan, han är inte intresserad av att lämna hagen, det är först när Grålle är i stallet och Ricky på väg genom grinden som han kommer lunkandes.
Eftersom han är min älskling har jag varit lite bekymrad, men beslutat mig för att han rids och körs på sina villkor och vill han inte, så slipper han. Vi har inga tävlingar eller krav på oss, vilket är väldigt skönt. :-)
Inne i stallet gjorde jag i ordning Hampus, men ändrade mig i sista stund från sadel till barbacka. Tänkte att vi skulle rida till den nyklippta ridbanan och roa oss med lite dressyr. Men när jag suttit upp började Hampus gå med bestämda steg iväg ned mot sjön. Jaha... Bara att hänga med alltså. :-P
Vi gick lugnt nedför grusvägen, sedan tog han till höger ned till grannens sommarstuga. När den vägen tog slut, vände han tillbaka, men istället för att gå hemåt igen gick han ned till sjön. Där stod vi sedan helt stilla och betraktade min pappa som rodde in mot land efter att ha lagt ut nät. Det var mycket intressant, tyckte Hampus, som vägrade flytta på sig förrän pappa lagt till båten och kört förbi oss med fyrhjulingen. ;-)
När vi sedan skrittat uppför grusvägen efter pappa, parkerade Hampus på vårt vanliga ställe och såg uppfordrande på mig. Han kunde inte vara tydligare. Ridturen var över, varsågod och sitt av. :-P
Han är för charmig, min älskade Hampepuss. Jag bara skrattade åt honom och så fick han gå in i stallet till de andra hästarna igen. Dessutom hade han sådan tur att Ariel ratat sitt betfor hon fått tidigare under dagen, så han fick äta upp det istället. Vilken bonus!
Roligt matte!
I söndags var det tänkt att Hampus skulle agera snäll farbror medan Ricky gick som handhäst. Men då Ricky var så trött så fick det hastigt och lustigt bli en uteritt istället.
Vi red iväg till storgatan och jobbade lösgörande där. Först uppvärmning i galopp, men det är en lite knepig balansgång. Han är inte tillräckligt igång för att orka någon längre stunds galopp, samtidigt behöver han galoppera ganska mycket för att värmas upp tillräckligt.
Vi skrittade och gjorde lite tempoväxlingar i skritt innan det blev blandade övergångar trav och galopp. Hampus var så fokuserad och med mig, det var riktigt härligt. Tyckte dock att han var lite ojämn i galoppen, så jag blev lite orolig.
Provade att rida på voltspår på vändplanen och även om vi inte red en hel volt i galopp (däremot trav och skritt), så kändes det riktigt bra. Skrittade hemåt, men vek av bort till U:s lägda för att känna lite mer på galoppen. Så fort Hampus kände det sviktande underlaget taggade han till.
Vi galopperade runt på lägdan några minuter och jag kan återigen konstatera att underlaget är A och O för Hampus. Är det jämnt och sviktande så törs han ta för sig på ett helt annat sätt.
Skrittade hem och väl hemma noterade jag att det lyste av lycka ur Hampus ögon. Tydligen är dressyr också roligt, så jag får försöka planera in lite mer sådant. Bäst skulle det nog vara om jag hade en lista på olika träningspass och så välja utifrån dagsformen vilket pass det blir och vara noga med att inte rida samma typ av pass oftare än något annat. Klurar vidare på det...
Svampade i alla fall av Hampus innan han fick återvända till hagen och vila sig.
Min klippa
I lördags fick Hampus ställa upp som lots när Ricky skulle debutera som handhäst. Vi red längs skoterleden och i början var Ricky överallt och hela tiden ivägen. Hampus var fantastisk! Han stod ut med att Ricky tacklade honom eller nafsade. Varje gång Ricky tvärnitade, så stannade Hampus av sig själv också. Jag behövde bara korta tyglarna när vi skulle över asfaltsvägen, i övrigt gick han på vikt- och skänkelhjälper.
Vi travade ett par korta snuttar, men mestadels blev det skritt. Hampus verkade nöjd när han var hemma igen och slapp det där bihanget. ;-)
Sitsträning
Igår var jag rätt seg och ville inte rida. Det tog tid innan jag lyckades masa mig ut, bara för att konstatera att det regnade och att jag verkligen inte ville rida. Istället nöjde jag mig med att pyssla med hästarna, men kunde till sist inte motstå Hampus glada ögon.
Det blev hoppsadel och sitsträning. Kortade upp stiglädren tre hål och efter igångskrittningen galopperade vi en del längs storgatan. Jag hade ganska taskig balans, men det var lättare att stå i lätt sits i galopp än skritt. ;-) En del trav blev det också, men det var inget vi föredrog någon utav oss. :-P
Vände vid första vändplanen och skrittade hem igen. Hampus hummade en del och verkade nöjd, men jag har på känn att han skulle må bra av att gå lite hårdare. Egentligen oftare också, men jag vet inte var jag skall få tiden... :-S
Rodeohäst...
I lördags red Hampus och jag längs skoterleden. Någon (dvs pappa) hade ställt en cykel på ”fel” ställe, så jag blev förvarnad ganska snabbt om att Hampus var på hugget. Han sneglade mycket misstänksamt på cykeln och halvtaktade i sidled förbi.
Vi red i alla gångarter bortåt, med rätt så mycket tryck i traven och när jag bad om galopp svarade Hampus med flera bocksprång på rad. Kom på mig själv med att skratta högt åt hans busigheter, vilket förstås triggade honom lite mer. ;-)
När vi vände hemåt blev det ännu tydligare, då började han galoppera direkt från skritt, även om jag bad honom trava och så bockade han ännu mer och häftigare. Vid ett tillfälle lyckades han få mig fram på halsen, men då stod han stilla tills jag var tillbaka i sadeln igen. ;-) Han var så glad och lycklig över att få vara ute och busa med matte. Jag inser att jag måste tänka om lite med hans ridning, han behöver helt klart jobba mer (och tuffare) än jag rider honom. Jag måste våga kräva mer, han håller för det och tycker det är mycket roligare. Nu skall jag bara klura på hur jag skall få ihop tiden till det…
Jag också, matte!
Igår hade jag tagit in alla hästarna i stallet och grejat med både Ricky och Grålle. Då tittade Hampus på mig med lysande ögon och spetsade öron. Han trampade förväntansfullt med frambenen och hela han sade "Jag också, matte, jag vill också göra någonting!"
Så fast klockan egentligen var lite för mycket (hua, snart dags för reflexer igen!) gjorde jag i ordning honom för ridning. Blev bomlösa sadeln för första gången på evigheter och Hampus kastade sig över bettet när jag skulle tränsa. :-P
Vi red längs Storgatan i trav och galopp, precis som Ariel ville han endast fatta höger galopp. Hm... Vad gör jag som gör att de väljer höger hela tiden?
Vid första vändplanen vände vi hemåt och skrittade tillbaka, då var han inte andfådd när vi var hemma igen. Men mycket nöjd med sig själv. :-)
Lite bus barbacka
I tisdags hade jag egentligen tänkt att köra, men fick lite ont om tid, så det blev en ridtur istället. Red längs skoterleden och blandade gångarterna rätt friskt. Hampus tyckte inte jag var i tillräcklig balans för att galoppera fler än några meter åt gången, men roligt hade vi!
Rätt vad det var så prasslade det till i skogen, Hampus saktade ned till skritt och vi spanade dit bägge två. Jag förklarade för honom att det var en hare som skuttade där, men när "haren" kom ut på stigen framför oss och skyndade sig bort från oss, kunde jag konstatera att det var en grävling...
Så istället för att fortsätta red vi hemåt, dumt att störa en stackars grävling bara för några minuter fler galopp. Istället tog jag mig ett par galopper på grusvägen också, vilket Hampus tyckte var dumt när vi ändå var så nära att gå hem. :-P
Flygande skor
I måndags när jag skulle hämta in hästarna från hagen, mötte jag Hampus utan vänster framsko. :-S Den låg på marken bredvid honom, så det var bara att ta upp skon och sms:a hovslagaren. Hon kunde komma dagen därpå, men jag var så ridsugen så jag bestämde mig för att rida till lägdan där det var mjukt underlag.
Hampus var rätt taggad på väg bortåt, det märks att han inte ridits på ett tag och tycker att det är roligt. Framme på ängen växlade vi mellan trav och galopp på stora böjda spår. Det var så underbart att rida honom igen, han är så lyhörd och mjuk så jag blir kär på nytt. :-D
Det blev dock bara några minuter på lägdan, vill inte överanstränga honom utan öka på jobbet successivt. När vi skrittade hemåt tyckte jag det lät lite knepigt på asfalten och åter i stallet kunde jag konstatera att han slängt av sig den andra framskon också. :-(
Hampus var nöjd i alla fall, jag svampade av honom och släppte ut honom i hagen igen.
Nu sätter vi igång igen!
Igår skrittade jag ut på Hampus barbacka. Testade att rida till grannens lägda, där vi får rida så mycket vi vill. Vägen dit består av gräs och asfalt, så det fungerade helt okej med Hampus känsliga fötter. Han tyckte det var så roligt att vara igång igen!
När vi kom fram till lägdan insåg jag hur pass taggad han faktiskt var och efter att ha skrittat några meter beslöt jag mig för att inte riskera något utan rida hem igen. Kändes som att sitta på en tickande bomb. :-P
Han exploderade lite på hemväg, men bara någon meter. Jag höll mig kvar och lyckades bromsa honom. Uppförsbackar (även om de bara är två meter) är tydligen samma sak som att galoppera... ;-)
Hemma igen pysslade jag om honom och han njöt verkligen av att bli borstad, insmord och sprayad med flugspray. Fina killen! Jag har en helt galen idé med honom, men jag skall rida igång honom lite mer innan jag avslöjar. :-)
Min klippa!
Hampus har fått vila i veckan, då jag haft fullt upp med annat. Men igår kunde jag äntligen ta mig tid att rida honom igen. :-) Eftersom han är så himla bekväm och jag bara ville mysrida lite, så fick det bli en barbackatur.
Vi red längs storgatan och galopperade uppför en ganska lång bit. Det var rätt jobbigt att rida barbacka då och Hampus tyckte också att det var jobbigt. ;-) Men sedan vek vi av längs gamla skogsbilsvägen och då går det enbart att skritta. Däremot blev det inte mycket till vila för Hampus, då underlaget var bedrövligt med stora vattenfyllda fåror här och där. Han fick verkligen jobba med hela kroppen och var rätt slut när det äntligen blev bättre underlag sista biten hem. Han var grymt fin i skritten när vi närmade oss stallet, egentligen är det en sådan där uppvärmning han behöver för att bli ordentligt lösgjord. Men både han och jag var nöjda med att ridturen var slut där. ;-)
Grabbarna trivs verkligen tillsammans, här är det Hampus och Ricky som klias, medan Grålle försökte att vara med på ett hörn också. ;-)
