Tack för allt min älskade!

Hampus finns inte längre. Stappligheten var fång och jag ville inte utsätta honom för en massa lidande. Speciellt inte som han är rädd för veterinärer. Så igår eftermiddag somnade han in och kvar finns bara sorgen. Sorgen och alla underbara minnen. Jag är så tacksam att vi fick tre år tillsammans, att vi hade så roligt och att han var lycklig.
 
Vila i frid, min prins! 
 
 

Ont!

Hampus rörde sig knepigt vid morgonfodringen, så när han var inne i stallet och åt kände jag igenom ben och hovar. Hittade ingenting. Men ute i hagen igen var han ovillig att kliva ordentligt på höger fram. Ikväll har jag lagt jodopaxomslag, då hade han svårt att hålla upp hoven. :-(
 
Hovslagaren kommer imorgon, ifall det är en hovböld. Håll tummarna, jag är så rädd att det är hovbensfraktur, fång eller någonting av i bogen. :'-(

Lite lättare

Igår var det träning igen! Snälla grannen B hade visat mig en ny väg jag kunde rida, så vi slapp rida längs vägen eller i diket. Härligt! Skrittade bort mot gamla landsvägens slut och joggade sedan tillbaka. Såg att P kom åkandes med bilen, lite tidigare än planerat, så Hampus fick galoppera i lugn takt bort till vändplanen. Hade egentligen tänkt att värma upp honom i tjugo minuter innan träningen, men då P redan var på plats, så körde vi igång direkt. Jag var bara noga med att inte sitta ned i traven första delen av passet. 
 
Vi började med att göra skänkelvikning på volten i skritt. Då jag gjort den övningen några gånger med Ariel senaste tiden, kändes det väldigt konstigt att göra den med Hampus. Han har lite eh, finlandsfärja över sig när man skall försöka få honom att flytta i sidled. Speciellt när Ariel älskar sidvärtsrörelser och man får dämpa henne när hon flyter iväg. 
 
När han gjorde några steg bra i skänkelvikning skulle jag rida ur det och göra en övergång till trav. Traven skulle det vara rejält tryck i, vilket var svårt att få till. Kändes som att jag inte hade några skänklar längre. :-(
 
När skänkelvikningarna gick hyfsat i bägge varven fortsatte vi med tempoväxlingar i trav. Jag tyckte det var svårare att få honom att korta traven än tidigare, men kanske hängde det ihop med att jag inte riktigt orkade använda skänklarna. När vi kunde göra tempoväxlingar på volt, så fick vi istället göra en åttvolt, där den del som var längst ifrån åttans mitt var till för tempoväxlingar. Hua vad jobbigt det blev! Fick jag till tempoväxlingarna, så blev det tokigt med vägen och fick jag till vägen, då blev det ingen riktig tempoväxling. :-P
 
Hampus kämpade på bra i alla fall, han grymtade en del och det är tecken på att det är roligt men jobbigt. När vi joggade av i lättridning igen så behöll han formen och kändes riktigt fin. P tyckte att allt han gjorde såg lättare ut än tidigare, när hon började träna oss var det liksom en ansträngning för honom att överhuvudtaget röra sig. Nu fanns det mer lätthet i rörelserna och det tyder ju på att vi blivit bättre fast jag inte själv riktigt märker det. ;-)
 
Skrittade av en mycket nöjd farbror, han älskar verkligen att träna dressyr. <3

Forcera snövallar

Idag red vi iväg mot Storgatan för att se hur snöläget var där. Vi brukar rida längs gamla landsvägen och så gena över diket och stora vägen när vi väl är vid infarten på Storgatan. Gjorde så idag också, men diket är ju rätt så snöfyllt nu... Stackars Hampus fick verkligen kämpa för att komma igenom, snön gick till halsen på honom, så det handlade mer om att vada igenom än att pulsa. Men bara jag satt stilla så lyckades han <3
 
Nästan lika djup snö var det sedan för att ta sig in till Storgatan, de där snövallarna som plogbilen gör är inte att leka med. När vi kommit igenom kunde jag konstatera att underlaget var precis lika värdelöst som på grusvägen, dvs djup snö med skare som han kliver igenom så han får slita och kämpa i varje steg. 
 
Vi vände hemåt igen och så fick han gå längs stora vägen en bit bara för att slippa kämpa i snödjupet. Fy vad jag blir less på snön. :-( 
 
För att trösta oss red vi nedför Haldos backe och så fick han galoppera hela uppför. Det var roligt! :-D Skrittade sedan ett varv runt gården innan vi nöjde oss för dagen. En kvarts ridning måste vara rekord... Men så blir det när snön tar över världen...

Mysa barbacka

Idag hade jag bestämt mig för att inte rida. Men det var strålande sol och fem plusgrader, så jag insåg att det gällde att passa på. Men sadel orkade jag inte greja med idag, det fick bli en kort barbackatur istället! 
 
Vi skrittade längs skoterleden och sedan vidare uppför nya grusvägen som var skottad och bra. En rejäl backe är det... 
 
 
Vi fortsatte en bit på den vägen innan vi vände hemåt igen. Min korta tur blev visst 1 ½ timme lång. :-P Hampus kändes så fin, han får ju jobba genom kroppen ordentligt i skritten, speciellt som det är både uppför och nedför. 
 
Här fotar jag från översta platån... Det är alltså träden där nere som vi inledde ridturen genom. 
 
 

Lite för mycket snö

Idag red vi ut för att kolla hur ridvägarna ser ut efter det massiva snöandet. Det var tyvärr ingen rolig upplevelse. Min favoritväg (grusvägen) som leder vidare både upp i berget, till Nyland och till fler grusvägar, består nu av djupsnö med hårdpackad yta (skotrar som kört). Hampus sjunker dock igenom ytan och då är snön upp till magen på honom. Suck!
 
Skoterleden, som egentligen är en gammal landsväg, fungerade dock bättre att rida på. Eftersom den går genom skogen, så har det inte fallit lika mycket snö där. Vi kunde rida hela vägen till Forsberg och så konsterade jag att nya grusvägen där var plogad. Lyx! Frågan är om den är plogad hela vägen eller bara till grinden. Får nog rida dit någon dag igen och rida, nu var Hampus så trött av allt snöpulsande innan att jag inte tyckte det var snällt att låta honom klättra också. 
 
Istället vände vi och red hemåt. Det blev en hel del galopp hem, bland annat en i riktigt snabb fart. Roligt! Hampus blir så pigg när han väl är varm i kroppen, så det är skoj att låta honom jobba igenom sig ordentligt. 
 
Totalt var vi ute en timme och han var svettig på bringan fast han är klippt. :-P

Självförtroendeboost

Jag har känt mig lite nere ett tag på hästfronten och insåg idag att det (delvis) beror på att jag inte ridit världens bästa häst på nästan en vecka! :-O
 
Så vi skrittade iväg längs grusvägen mot ridbanan. Väl där vände vi tillbaka, travade och galopperade lite. Sedan red vi till vändplanen, som nu var skottad. Fortsatte att jobba med mjuk trav några varv, följt av några varv i galopp. Tog en skrittpaus, sedan jobbade vi med övergångar trav-galopp i några varv. 
 
Därefter var Hampus helt varm i kroppen (märkte det då han inte ville gå ned i trav från galoppen. :-P) och vi kunde jobba med det jag tänkt mig. Det blev tempoväxlingar i trav, ett jobb jag absolut inte vill göra förrän han är uppvärmd, eftersom jag måste sitta ned i traven. Vi jobbade några minuter med det och på slutet gjorde han ett par helt grymma tempoväxlingar från kort, samlad trav till en stor trav med rejäla kliv. Det var så häftigt att sitta på och känna skillnaden. <3 Tror det kommer att bli ännu häftigare när han blir starkare. Min Kung! <3
 
Smög över i lättridning och till min glädje behöll han formen och jobbade så himla bra i traven, mjuk och avslappnad både mentalt och fysiskt. Så skönt för självförtroendet att känna att jag faktiskt kan rida ändå. :-)
 
Skrittade hem på en nöjd, hummande Hampus som var helt övertygad om att han var bäst i världen. Precis som matte sade åt honom. :-D

Beröm är det bästa

Det har snöat en del under natten, men Hampus var trots det väldigt redo för dressyrträning. ;-)
 

Vi skrittade bort till vändplanen där P väntade redan. Det var inte skottat där, så vi fick pulsa upp ett voltspår. Först några varv i skritt, sedan trav med övergångar till skritt och så småningom även galopp med övergång till trav. Jobbade en del med att ställa honom utåt respektive inåt utan att han lämnade voltspåret. Svårt i trav och ännu svårare i galopp. Helt klart något att träna på!
 
Fick sedan göra en åttvolt inuti volten, först i skritt för att hitta spåret och sedan i trav. Satt ned i traven och försökte få ordning på mina hjälper. Det gick lite fort med varvbyten ibland, men på slutet fick jag kläm på hur jag skulle göra med skänklarna, den nya innerskänkeln behövde börja jobba redan innan Hampus bytte varv. Han blev så fin av det jobbet! <3
 
Sedan fick jag avsluta med tempoväxlingar i trav, även här satt jag ned i sadeln. Var noggrannare med att inte släppa iväg handen när vi ökade tempot, utan bibehålla stödet. Det gjorde enorm skillnad! P berömde oss och jag kom på att jag inte berömt Hampus, så jag gjorde det också. Då tog han i ännu mer och kämpade! Finaste grabben, jag vet ju egentligen att han kan slå knut på sig själv bara han får beröm, ändå glömmer jag det ibland och rider bara på utan att berömma.
 
Fick några steg då han verkligen gick som en dröm på tygeln. Underbart! Smög över i lättridning utan att han ändrade formen, vilket verkligen är ett framsteg för oss. P tyckte det var bästa passet hittills, så bra som han gick idag har han aldrig gjort tidigare. Så skoj! Nu skall vi bara fortsätta att kämpa tillsammans och jag skall komma ihåg att behålla stöder och framförallt berömma i massor!

Stabil igen

I fredags fick Hampus agera ridhäst när jag hade Grålle som handhäst för första gången i år. Vi red bara runt gården och i Haldos backe, så Grålle skulle känna sig trygg. Hampus hade långa tyglar hela tiden, jag tog faktiskt inte i dem en enda gång under tiden jag red. <3 Vi skrittade mest, men det blev även ett par små sekvenser med trav. Hampus skötte sig utmärkt, förutom att han ibland trängde till höger så jag fick påminna lite med högerskänkeln. Det är ju bra om Grålle ryms på vägen också. ;-)

Piggelin!

I torsdags hade jag tänkt rida Hampus med Grålle som handhäst, men när jag gjorde i ordning Hampus i stallet såg jag hur det glittrade misstänksamt om hans ögon. Hm... Beslöt mig för att inte riskera något utan rasta av Hampus ordentligt istället.
 
Skrittade iväg på en pigg och glad herre, när vi skrittat över vägen och red på stigen innan grusvägen, kortade jag tyglarna varvid Hampus svarade med ett pip och satte av i galopp. Tjoho vad det gick! Han gjorde ett par brallar också, men inte så jag kände mig orolig att åka av. När vi galopperat uppför stigen lugnade han sig och behövde pusta i skritt.
 
Grusvägen var täckt av drygt en decimeter snö, så Hampus fick pusta i skritt lite och så galopperade vi vidare så fort jag kortade tyglarna. ;-) Jag vet att jag egentligen borde idka mer lydnad med honom, men när han är så här levnadsglad och busig, då vill jag bara njuta. <3
 
Eftersom det var så djup snö så vände vi efter ett tag och red hemåt igen. Fick honom faktiskt att trava ett par snuttar också, även om det var en glad och lite överilad trav.
 
Finaste Hampus, jag blir så glad när han är glad. <3

Snöpulsa upp ett spår

Jag var inte sådär jättesugen att rida idag heller, men det gäller ju att passa på när det är lagom kallt, så jag red till sommarhagen och fortsatte att pulsa upp ett spår där. Passade på att mäta spåret, vårt förra var ju på 500 meter, men då måste vi korsa vägen. Det här ligger ju alldeles i närheten av gården, så det är mindre risk om jag vill rida där i mörkret. Däremot var spåret bara 260 meter, så jag får se om det räcker eller om jag nästa vinter behöver ett större spår. 
 
Hampus fick gå tre varv, två i skritt och ett blandat skritt och trav. Han frustade och pustade, verkade rätt nöjd med jobbet. När vi sedan skrittade hemåt gick vi förbi brorsans nya utbyggnad, som är inglasat. Dvs ganska stora fönster som reflekterade oss. Hampus blev alldeles till sig. En sån snygg fjording! Han hummade djupt och inväntade svar. Sedan vände han bort huvudet som om han inte brydde sig och så tittade han igen. Hästen var kvar! Mera hummanden medan han hoppfullt lyssnade. Till sist fick jag be honom gå därifrån, han hade kunnat stå hela natten och spegla sig. ;-)

Snirkla omkring lite

I onsdags hade jag ingen lust att rida. Men eftersom det bara var fem minusgrader kände jag mig tvungen. Både innan och efter i onsdags har det varit svinkallt, så det gäller ju att rida medan man inte fryser ihjäl!
 
Så jag gjorde i ordning Hampus och förklarade för honom att han fick bestämma vart vi skulle. Han tog sig glatt an uppgiften och styrde stegen mot skogen som är mitt emot vår gård. Det är alltså inga stigar, utan enbart skog som står rätt tätt ihop. Hampus pulsade på i snön, följde någon inbillad väg han tyckte verkade bra, ibland gick den "vägen" under en gran och då var det bara att lägga sig raklång mot hans hals. Han är för rolig när han gör sådana grejer. :-P
 
Efter att vi snirklat runt allmänt planlöst i tjugo minuter, så bestämde sig Hampus för att han var nöjd och vände nosen rakt hemåt. Fick hindra honom när jag tyckte att han tog alldeles för konstiga vägar, men efter exakt en halvtimmes vinglande var vi hemma igen. :-P

Kort men tufft

Förra söndagen red jag en snabb runda på Storgatan. Vi red tills den tog slut och vände sedan hemåt. Jag tänkte "uppvärmning" med Hampus, så det blev mycket trav och galopp där jag red lätt och stod i lätt sits. Han knorrade lite över att det var jobbigare i djupsnön (1 dm), men som vanligt lossnar han och blir superpigg bara det gått tjugo minuter... Fascinerande hur hans kropp fungerar. 
 
Skrittade av i en kvart, eftersom det sluttar nedåt sista biten på Storgatan. Så hemma igen var han lite småsvettig men inte andfådd. Han verkade nöjd och det kände jag mig också. Totalt 35 minuter och 3,5 km. 

Galopp ger extra motor

Igår var det träning igen. Veckorna går fort... Värmde upp Hampus i alla gångarter i Haldos backe och i sommarhagen. Eftersom mitt spår blev förstört på U:s lägda, tänkte jag prova att promenera upp ett nytt i sommarhagen istället. inte lika stort och inte lika platt, men då slipper jag gå på vägen i alla fall.
 
Avslutade uppvärmningen med att jogga till vändplanen och så galoppera några varv där. Hampus försökte sig på att sakta av när P:s bil kom och parkerade, så typiskt honom att vilja stanna och hälsa. Men matte var elak och han fick fortsätta galoppera. ;-)
 
Vår första uppgift av P blev skänkelvikning i skritt. Det gick sådär, jag tycker att han går som en ostkrok, men när jag får honom att gå som jag vill, så smiter oftast bakdelen före. Så det var en balansgång. Sedan tappar han motorn rätt rejält när vi gör skrittövningar, trots att han fick trava efter skänkelvikningens slut och till nästa började.
 
Fortsatte med skänkelvikning i trav, som gick bättre då han fick lite mer egen bjudning. När det fungerade hyfsat fick jag bygga på övningen genom att fatta galopp när han kom ut på spåret. Mycket roligt tyckte Hampus, så redan andra gången vi gjorde det fick han lite för mycket motor. :-P Jag fick gå ned till skritt eller göra halt några gånger då han inte ville ta förhållande hjälper. Man får ju inte rusa iväg i skänkelvikningen bara för att det blir galopp sedan...
 
P tyckte det var roligt att se att han kunde vakna så mycket, men även att det var nyttigt för mig att faktiskt försöka rida honom i det drivet. Vi avslutade passet med att göra tempoväxlingar i trav, där fick vi till det ganska bra, men jag måste komma ihåg att inte lätta i handen när jag ber honom öka tempot, utan vara kvar i handen och endast använda säte och skänklar. Lättar jag i handen, ja då rinner han iväg och det känns som slängtrav.
 
Han var superfin i några sekvenser när jag kortade traven, så häftigt att sitta på honom då! <3 Han fick jogga av sig ett par varv innan vi nöjda skrittade hemåt igen.

Upptäcktsfärd med rådjur

Igår var jag inte sådär jättesugen att rida, så jag lovade mig själv att vi bara skulle göra roliga saker. Vi red till en grusväg som Hampus velat undersöka jättelänge. Den ligger mittemot lägdan vi har gjort ett spår runt, så det har liksom inte funnits tillfällen att gå dit.
 
Men igår skrittade vi nedför hela backen, Hampus var sååå glad. :-) När vi var längst nere och han kunde konstatera att det inte gick att gå längre (för då gick man in på gårdsplanen), så var han helt med på att vända tillbaka och galoppera hela vägen upp. Tjoho vad roligt! Eftersom vägen svängde lite blev det naturligt att bryta av till trav och byta galopp halvvägs. Jag tror jag skall våga mig på att använda backen till mer backträning längre fram. :-) Perfekt skulle ju vara att värma upp på lägdan först och sedan köra några omgångar i backen. Hm... Tror nästan jag måste prova det till veckan. :-)
 
När vi sedan skrittade hemåt tyckte Hampus att det var en alldeles för kort tur, så han föreslog att vi skulle gå längs vägen som går parallellt med hagen. Så vi smög oss dit ned och efter bara några meter fick vi syn på tre rådjur som kom tassandes. Så söta! Hampus stod stilla och betraktade dem och när de bestämt sig för att vi faktiskt inte var farliga, så gick de förbi på bara några meters håll. De gick in i hagen för att leta foder. ;-)
 
Vi fortsatte tills vägen tog slut och så tog vi oss hemåt igen genom skogen, dvs runt alltihop igen så vi kom ut återigen längst uppe vid hagen. Hampus var så glad att få gå på upptäcktsfärd, det är nog det roligaste han vet.
 
Sedan var vi rätt nöjda, 2,23 km hade vi ändå tillryggalagt under vår lekrunda. :-)

Om

Min profilbild

Hampus

Fjordvalack född 1997-05-27, död 2015-02-27, efter Björkhems Fafner 152 undan Habina - Sindarve Tulo 137. Slutmätt 139,6 cm. Jag har fött upp Hampus själv, men lånade ut honom på foder som sällskapshäst när han var fyra år och sålde honom sedan som promenadhäst som sexåring. När han var elva år såldes han till Skellefteå som ridskolehäst och när han var tretton år köpte jag tillbaka honom, men lånade ut honom till en ridskola i Uppland. Vid femton års ålder återvände han äntligen till mig som min promenadhäst.

RSS 2.0