Boxvila med mamma

Rickys mamma har drabbats av fång. Därför får han nu stå på box med henne och försöka leka så gott det går i halmen. Han har hittat en rolig lekkamrat som heter vattenkoppen, men matte är inte så förtjust i att han leker med den. ;-)
 
Han har även lite diarré då Ariel får metacam mot smärtan och det är ett preparat man inte bör ge till digivande ston. Men det är inte mycket att göra åt saken, Ricky får tvättas i rumpan och äta medel med bakterieflora i och så hoppas vi att han blir bättre.
 
Han tycker dock det viktigaste är att mamma blir bättre...
 
 

Äventyr på ridbanan

I lördags fick Ricky röra sig lös på ridbanan med mamma som sällskap. Det var både spännande och läskigt, tyckte han. Det blev en del trygghetsdiande...
 
 
Lade ut en bom som han fick springa över, den var lite läskig, men eftersom mamma tyckte att det var roligt så följde han med.
 
 
När vi höjde upp bommarna blev det ett skutt också!
 
 
Sedan fick han roa sig själv medan vi byggde bort hindren. Goaste Ricky-pojken!
 
 
 
 
Vi tog oss en sväng in i stallet där vi tränade på uppbindning och hovlyftning. Inga problem där inte!

Tvätta rumpan

Nu brunstar Ariel, så igår var det dags att tvätta Rickys rumpa ren från diarré. Han verkade väldigt pigg och glad, så jag är inte särskilt bekymrad. Det kändes väntat med diarré dock, de flesta är övertygade om att det beror på mask och tyvärr är det inte mockat i hagen Ricky går i nu. Det skulle mockas med maskin, men har inte blivit av. :-(
 
Så mask har han förmodligen och jag kommer att avmaska när det är dags för det längre fram. Nu nöjde jag mig med att blöta en svamp och rengöra honom. Ricky tyckte det var superskönt, han kliade Ariel medan jag rengjorde. Sedan fick han undersöka både svamp och hink, det var väldigt spännande.

Liten promenad

Igår visade sig Ricky från sin bästa sida. Först fick jag sätta på grimman utan några större protester och sedan fick jag leda honom från mamma flera meter. Duktig kille! :-)
 
Sedan var han snäll och busade en massa när jag återvände för att ge Ariel kraftfoder. Givetvis fick jag bara en enda bild på buset...
 
 
Han fyllde åtta dagar igår och jag försökte mig på att ta en exteriörbild. Jag fotade ju Hampus när han var nyfödd, varje vecka tills han var en månad och sedan varje månad tills han var ett år. Skulle vara så skoj att jämföra, men Ricky är inte riktigt lika intresserad av att fotas... ;-)
 
 

Väljer sina stunder...

Fick höra via sms att Ricky galopperar för fullt, ligger nästan ned i kurvorna och busar runt i hagen. När jag kommer till stallet ligger han och sover. Hm...
 
När jag sedan åkt från stallet, får jag följande bild på mobilen. Verkar som Ricky väljer sina stunder när han gör bus och alltid väljer när matte är långt borta. ;-)
 
 

Bästa kompisen - borsten!

Ricky hade rejsat omkring och gått omkull ett par gånger i morse, så när jag kom vid lunchtid var han alldeles lerig. Det fick torka medan jag pysslade med annat och sedan när Ariel fick kraftfoder passade jag på att introducera en ny sak i Rickys liv. Borsten...
 
Det var toppen, tyckte Ricky. Det spelade ingen roll var jag borstade honom, allt var skönt. Till och med under magen där vissa hästar kan vara lite kittliga. Borsta mer, tyckte Ricky! När all lera var borta fick han dock stå ut med att borstningen slutade.
 
Här är han väldigt upprörd, för mjölkbaren har stängt för vila. Inte okej!
 
 

En händelserik eftermiddag

Idag kom fysioterapeut S för att känna igenom Ariel. Ricky fick, under lite protester då och då, följa med in till stallet. Han var en duktig kille och följde med riktigt bra när jag ledde honom, även om det gäller att vara snabb i vändningarna ibland. ;-)
 
Inne i stallet stod han omväxlande och sov, diade mamma eller försökte hitta på något skoj med den som höll i honom. Vilket oftast var jag, men ibland M. Ett tag fick han vara lös också, men då blev Ariel så orolig när han försvann ur hennes synfält, så då fick vi hämta tillbaka honom igen.
 
Han fick även stå uppbunden en stund och han visade att han tyckte det var en dum idé, men att han redan förstått att det inte är någon mening att streta emot. Klok kille!
 
S kikade på honom lite och tyckte att han hade väldigt fin benexteriör, raka ben med rejäla ledgångar. Hon trodde att han skulle bli ganska stor, men inte grov utan lätt i typen. Lät riktigt bra i mina öron!
 
Tillbaka ut i hagen var det en glad kille som gick och sprang, sedan sov han en bra stund. Det hade ju hänt massor i hans liv under eftermiddagen!
 
Lite senare gick jag ut och fodrade Ariel, då ville han vara med och smaka på hennes foder.
 
 
Han är ett litet busfrö, men den sötaste killen samtidigt!
 

Uppbunden under protester

Ricky börjar bli ännu kaxigare, fast jag inte trodde det var möjligt. ;-)
 
Han är lätt i bakdelen, när han diar och Ariel nosar på hans svans så sparkar han bakut... Ibland sparkar han även när jag rör vid hans bakdel, men än så länge har jag bara blivit sparkad en gång. Stod nära, så det blev inte ens ett blåmärke. Men kaxig är han!
 
Det spöregnade igår eftermiddag, så hästarna fick vara i ligghallen en stund. Ricky fick ha grimma på sig en stund och så ledde jag honom lite i ligghallen. Han vill inte ge efter för tryck, utan tjurar ihop fullständigt. Men med lite hjälp av grimskaft runt rumpan så går han faktiskt något steg här och där.
 
Sedan provad jag att binda upp honom, och han stretade emot direkt han kände att något höll fast honom. Förstår inte hur två så snälla hästar kan få en sådan tjurig son. ;-) Men jag gillar att det är temperament i honom, då kan det bli en bra tävlingshäst. Han gav dock upp efter en stund när väggen inte gav med sig, och klev faktiskt framåt ett steg så grimskaftet slakade.
 
Vi har ju gott om tid på oss att fortsätta "träningen". Jag föredrar att börja tidigt och jobba med korta sekvenser och mycket beröm. Dessutom är det en fördel när de är så små att de inte har så mycket muskelkraft att lägga bakom protesterna.
 
Idag blir det dock bara mys, jag är borta till sent ikväll.

Mat, mat, mat

Det viktigaste i Rickys liv just nu är att äta. Det viktigaste i hans mammas liv är att få sova ikapp sig efter fölningen. Som tur är har Ricky och Ariel lärt sig att kombinera detta på ett bra sätt. ;-)
 
 

Grimma på!

Vi provade en grimma på Ricky igår, när han var lite halvsovande, men den var för liten. Hans egen fölgrimma var alldeles för stor, så här har han fått låna Hampus gamla fölgrimma. Den är lite klumpig, men så är det ju inte tänkt att den skall sitta på mer än någon minut då och då.
 
Han var inte överförtjust att få den på sig, men när den väl satt på brydde han sig inte. Men det är en herre med en stor egen vilja, vilket han visade redan när han ställde sig upp efter bara några minuter efter födseln...
 
 

Det första dygnet

Ricky var väldigt snabbt upp på fötterna och hittade även mjölken ganska snabbt. Han bajsade som han skulle, men ville inte kissa.
 
Eftersom en annan häst hade veterinären på besök, så fick Ricky följa med in i stallet (motvilligt) för att också träffa veterinären. Innan det var dags passade jag på att ta ut Ariel för att longera så livmodern skulle dra ihop sig. Då blev Ricky så stressad att han ställde sig och kissade. Vilken lättnad!
 
Veterinären kikade ändå på honom, men tyckte bara att han var en fin fölunge som såg trevlig ut på alla sätt och vis. Jag skulle dock hålla lite uppsikt så han fortsatte att kissa. Vilket han tack och lov fortsatte att göra, så han fick återvända till gräshagen som belöning. :-)

Lite fler bilder

Han har en ganska rolig stil när han diar. Han kan dia som vanligt också, med baken mot Ariel, men han gillar att dia som en ostkrok.
 

Kanske har han ärvt Ariels öron?
 
 
Här är han äntligen ute i stora gräshagen igen.
 

 
 

Välkommen till världen, Rikardo!

Ricky, eller Rikardo som han heter officiellt, föddes igår. Det här är hans egna blogg, där man kan följa alla hans äventyr fram till att han blivit såld. Vill du veta mer om hans mamma, så finns allt om hennes liv på http://www.habina.blogg.se/ariel
 
 

RSS 2.0