Lugn men bubblig under ytan

Igår var det äntligen dags att promenera med Grålle igen. Vi gick bort till min granne Bengt och tillbaka. Det är en väldigt bra väg eftersom det inte är i närheten av några bilar och man behöver inte korsa någon bilväg. Ifall hästen blir rädd och sliter sig...
 
Grålle tuffade på som vanligt, så vi kunde vända på nolltid. Tog sedan en väg runt gården och stannade och pratade med min bror en stund. Då blev Grålle lite rastlös och man såg hur det bubblade under ytan. Det gäller att inte låta honom koka över, då ställer han sig rätt upp, utan bara låta honom tänja sina gränser för tålamod lite extra.
 
Som belöning när vi väl gick iväg igen så fick han trava en snutt. En så himla lätt trav han har! Jag kunde hänga med bra, men jag misstänker att han har några fler växlar när det väl behövs. ;-) Jag längtar enormt mycket efter att se honom framför vagn, men det får jag längta efter ett år till. Tålamod behöver även matte. :-P

Framsteg och bakslag

I lördags gick jag och Ricky på promenad bort till Bengt och tillbaka. Det gick mycket bättre än förra gången, även om han stannade och tittade en del. Jag föredrar att han stannar framför att han kastar sig handlöst, så då får han beröm. Men kruxet är att han blir nafsig när han får beröm, det är som om han blir så kaxig att han inte vet vad han skall göra med all glädje och då nafsar han. Han VET att man inte får, jag ser det i ögonen på honom, men han kan liksom inte stoppa sig själv. Lite som tics...
 
Så det var stora framsteg med promenerandet samtidigt som han måste korrigeras när han nafsar. Suck! Fick tips av en kompis att prova med bett. Jag tror inte det kommer göra någon skillnad, men så fort jag hittat mitt lilla tränsbett så skall han få prova det i alla fall.
 
Ricky var i alla fall nöjd med sig själv. ;-)

För att bevara hullet

Ricky har tunnat ut sedan han slutade dia. Inte så att det är någon fara ännu, han var en väldigt rund liten fölunge när mamma flyttade. ;-) Men för att inte riskera att han faktiskt blir för tunn, så har han börjat få lite kraftfoder. Det förenklar också att Grålle redan äter extra foder, så nu håller sig Ricky lugn medan de äter. ;-)
 
Han får nu:
 
Fri tillgång på hösilage
4 hg Krafft Pluss Protein
65 g Krafft Miner Vit
33 g Krafft Vitamin Multi

Operation gödning (igen...)

Grålle har börjat tappa hull igen. Han har hela tiden varit tunn över revbenen, även om det blev bättre en period när han åt mycket olja. Men nu tycker jag även ryggen börjar tunna ut lite, så för att inte riskera att han tappar muskler, så har jag börjat ge honom kraftfoder.
 
Han får nu:
 
Fri tillgång på hösilage
9 hg Krafft Pluss Protein
2 dl linfröolja
25 g Krafft Vitamin Multi

Massor med farligheter!

I lördags provade jag att gå en längre sväng med Ricky. Det är dags att den räddhågsne grabben börjar tuffa till sig lite. ;-)
 
Vi gick längs gamla landsvägen bort mot ridbanan, men vände halvvägs (vid Bengts gård). Ricky gjorde sina berömda rivstarter några gånger när allt var farligt, men jag lyckas fortfarande få stopp på honom ganska snabbt. Därför vill jag inte heller promenera någon annanstans, eftersom det innebär att vi måste passera trafik. Ifall han skulle lyckas slita sig så möter han i alla fall ingen bil längs gamla landsvägen.
 
Vi stannade och tittade på en del farligheter och han stod stilla då, så visst gör han framsteg. Jag funderar på att våga ha honom med som handhäst till Hampus, men vi fortsätter att promenera en dag i veckan ett tag till.
 
Hemma igen var han väldigt, väldigt trött. Det märks att det är mycket intryck som behöver bearbetas för honom.

Grålle 1 år

Idag fyller Grålle 1 år. Tänk vad tiden går! Pappa hjälpte mig igår med att hålla honom när jag skulle fota, men det var inte det lättaste kan jag säga. Varje gång Grålle ställt upp sig rätt, så flyttade sig pappa något steg från honom, varvid Grålle förstås följde efter honom. Han vill vara med där hela tiden. :-)
 
Mätte honom till 130 cm i manken och 132 cm i korset, så han blir nog inte så liten som jag hoppats på. ;-) Men jag tänker fortsätta hålla tummarna för en stor C-ponny istället för en liten D-ponny...
 
Han är inte särskilt ren, men just nu är det bara lera i hagen, så då blir han lerig när han sover. Snygg i kroppen är han i alla fall!
 
 

Terränghoppning

Igår tog vi oss en liten promenad, jag och Grålle. Vi gick runt gården och i Haldos backe. Han tyckte att jag var lite larvig som skulle gå långsamt nedför, men anpassade sig snällt till mitt tempo ändå.
 
Nere på Haldos gård passade vi på att hoppa det lilla nedhoppet som är där. Grålle tog det så försiktigt och "droppade" som ett proffs. :-) När vi sedan vände hemåt försökte jag få lite mer action i honom, så han skulle ta upphoppet i trav, men det ville han inte. Så det blev skritt där med... :-P
 
Skrittade ganska aktivt uppför backen och när det sedan planade ut provade jag att få honom i trav igen. Några steg här och där blev det, så visst går det att få upp honom i trav också.
 
Jag avslutade med att leda honom till stallet på fel sida, det var inte heller några problem. Efter promenaden kändes det som att han är redo för nästa utmaning, att gå som handhäst bredvid Hampus! Så det skall vi testa nästa söndag, spännande!

Bakbensdans

I lördags fick Ricky gå in i stallet för mätning och sedan tog vi oss en sväng runt gården. Han var väldigt mycket på tårna, så när jag sade ifrån för tredje gången när han trängde sig på och fick honom att rygga, svarade han med att ställa sig på bakbenen. Hm...
 
Lät honom stå där och fjanta sig några sekunder, sedan smackade jag och fick honom att gå framåt igen. Sedan jobbade vi med framåtbjudningen runt resten av promenaden.
 
Jag inser att vi har en del att jobba vidare på, jämfört med vad hans mamma kunde vid samma ålder. Men samtidigt är det en ojuste jämförelse, eftersom jag bara hade henne att jobba med då, inte ytterligare tre hästar. Det får helt enkelt bli så att vi fortsätter med våra promenader tills det känns stabilt, även om det skulle ta ett år. ;-) Jag har inte precis någon brådska att få en vuxen, inriden häst om man säger så. :-P

Grattis Ricky 10 månader!

I torsdags fyllde Ricky 10 månader. Jag tog in honom i lördags för mätning och han hade vuxit hela 6 cm. :-S Så nu är han maxad b-ponny med 130 cm. Då jag blev lite nervös över hans tillväxt mätte jag även korset. Men han var 129 cm i korset, så det kändes bra. Jämn och fin, knubbig med rätt så mycket päls. ;-)
 
 

Måste jag verkligen?

Självklart måste även Ricky lastträna när transporten ändå stod på gården i lördags. Han var lite fladdrig och på tårna redan när vi gick från hagen, skulle skygga för traktorn som stod på ett ställe och skopan som stod på ett annat. Jag försöker att inte bry mig när han skyggar, så länge han fortsätter vid min sida och vågar sig fram för att undersöka det som är "farligt". Det är lite hans stil på något vis, händer inget spännande får man hitta på lite spänning. ;-)
 
Framme vid transporten ställde han sig vid rampen och förklarade att han INTE kunde gå in. Aldrig i livet, mamma var ju inte med! Jag kontrade med att ta fram hinken och då blev det väldigt bråttom. Vips var han inne i transporten med alla fyra benen. :-P
 
När han tagit några tuggor beslöt han sig för att det var nog med lastträning, så han började backa bak i en rasande fart. Jag snurrade grimskaftet ett varv runt bommen, så jag fick lite mer styrka att hålla emot. Sedan stod han där och blängde på mig några sekunder, innan han gick in igen, fick äta ur hinken och provade att rygga ut igen. Den här gången tog det stopp snabbare, i och med att jag redan hade grimskaftet runt bommen, varvid han gick in och stod där inne så länge jag ville.
 
Sedan fick jag honom att backa ett steg i taget ut ur transporten. Märkte efter ett par steg att han backade snett, så jag korrigerade lite försiktigt med spöet. Ricky missförstod mig och gick in i transporten igen, men efter några steg framåt och bakåt (hela tiden lugnt och på mitt kommando) blev han på det klara med vad jag menade och flyttade ett steg åt sidan på rampen. Så grymt duktig! Det är just det jag gillar hos honom, han vill gärna gå sin egen väg och bestämma, men när han märker att det inte fungerar så blir han enormt följsam och villig att vara till lags. <3
 
När vi var färdiglastade var det en nöjd kille som följde mig till hagen igen. Han var mentalt trött, men så blir det när man får en massa nya intryck.
 
 

Jag följer dig matte, vart du än går

I lördags hade jag en transport på gården, så givetvis blev det lastträning för grabbarna. Grålle följde mig snällt från hagen och tittade nyfiket på transporten.
 
Vi gick fram till rampen där jag hade en hink med mutmaterial, lusernhack. :-) Grålle gick upp på rampen med alla fyra hovarna, fick äta ur hinken och när jag sedan gick längst in i transporten följde han glatt med. Goaste grabben!
 
Han fick stå där inne och äta några tuggor, innan vi sakta, steg för steg, backade ut igen. Eftersom det var målet med träningen (kliva hela vägen in, stå stilla och backa lugnt ut), så fortsatte jag inte träningen utan gick tillbaka med honom till hagen. Såg dock på hans ögon att han var rätt så trött av den lilla träningen. Men så är det med unghästar, man får passa sig (speciellt de ambitiösa som Grålle) så man inte jobbar dem för mycket.
 
Grålle gick genast fram till Ricky och berättade vad han varit med om för spännande. ;-)

RSS 2.0