Duktig prins

I måndags kom veterinären förbi och vaccinerade Ricky mot influensa. Han är nu färdig med sin grundvaccinering, så skönt! Han stod helt stilla medan veterinären vaccinerade och även när veterinären kände på hans testiklar. Jag brukar passa på när jag har andra människor på besök. ;-) Alltid bra att träna inför Vetlanda.

Lastträning med dunder och brak

I lördags fick grabbarna lite mer lastträning. Jag började med Grålle, som direkt jag skickade in honom i transporten gick in och mumsade morot. Efter lugn urbackning fick han gå in igen, men jag stängde dörren bakom. Ingen reaktion. Satte fast honom där framme och betraktade honom någon minut, innan han fick komma lös, dörren öppnades och han (efter att jag satt fast dörren utanför) lugnt backade igen. Så duktig kille!
 
Sedan fick han gå in igen, dörren stängdes, han sattes fast och så stängde jag även lämmen. :-)
 
 
Han ser allmänt deppig ut på bilden eftersom moroten precis tagit slut. ;-)
 
Medan vi höll på började åskan att mullra lite smått, men inte så det bekymrade någon av oss. Tog in honom i stallet och bytte häst till Ricky. Han har ett lite annat sätt än Grålle, lite mer snabba reaktioner om man säger så. Men är jag bara tydlig med riktningen, så går han direkt in i transporten också. :-)
 
Stängde dörren för honom också och satte fast honom, men när jag funderade på att stänga igen lämmen small det precis ovanför oss och jag kände hur nervös jag blev. Eftersom jag inte vill riskera att Ricky blir nervös och därmed förknippar transporten med något läskigt, så tog jag loss honom, öppnade dörren och lät honom backa ur igen. Han var helt oberörd, men jag vet hur lätt han har för att läsa av mina känslor, så det blev till att återvända in i stallet en stund igen. 

Grålle 15 månader

Igår var det mätning och fotografering igen. Ingen skillnad varken i mank- eller korshöjd, men det gör mig inte särskilt mycket. Svår att fotografera var han också, det här är bästa bilden...
 
 

Lycka är ny hage

Nu är förlängningen av sommarhagen klar, så Hampus, Ricky och Grålle fick gå ut dit och njuta av färskt gräs. :-)
 
 
I och med det hann jag inte jobba grabbarna någonting i helgen, men förhoppningsvis blir det lite jobb med dem till helgen. Jag vill jobba vidare med att de skall lasta sig själva och så är det dags att vänja vid sele även på promenad.  

Ricky 13 månader!

I torsdags blev Ricky 13 månader. Mätte honom och han är nu C-ponny med sina 131 cm över havet. Han är jämnhög både fram och bak just nu, känns rätt skönt. 
 
 

Bett är konstigt

Ricky har ju vant sig riktigt bra med bett, men Grålle har jag avvaktat med. Men igår beslöt jag mig för att testa och se vad han säger. Fascinerande nog har han större mun (redan) än Ricky, så han fick låna Ariels novabett som är 10,5 cm medan Ricky har ett som är 9,5 cm.
 
Tränset blev Hampus gamla cobträns, köpt för tusen kronor 1998 (hua vad dyrt!) och av helt fantastisk kvalité. Hampus kan inte ha det längre och jag vet att Grålle inte heller kommer kunna ha det som vuxen, men just nu passar det perfekt.
 
Han fick ha tränset på sig medan jag kratsade hovarna och smorde in skapen på alla tre hästarna och han var väldigt bekymrad i början. Han tuggade och tuggade och tuggade. Blev en del saliv... ;-) Men strax innan jag beslöt mig för att det fick vara nog, så lugnade han sig och fokuserade på mig istället. Tror det blir ännu bättre när han får göra någonting samtidigt som han ha tränset.
 
Om tre veckor får Hampus skor på sig igen, då skall jag återuppta handhästturerna och då kan han gott ha träns på sig under grimman. :-)

Mumsa gräs

Igår kväll blev det en tur till ridbanan igen. De sköter sig verkligen bra nu, småttingarna. Grålle har jag i vänster hand och Ricky i höger. Sedan tar det cirka tio minuter innan vi är framme vid ridbanan. 
 
 
Väl där leder jag Ricky, eftersom han oftast är den som sätter igång lekar. Då det inte är någon el i tråden, väldigt svaga stolpar (plast) och nära till vägen, så vill jag inte riskera två lösa ettårshingstar... De är nöjda med arrangemanget och äter snällt i en timme innan vi traskar hemåt igen. Rätt så trötta bägge två. ;-)
 

Bus i hagen!

Ricky och Grålle hade riktigt roligt i hagen igår. Så synd att jag inte har digitalkameran laddad, hade blivit bättre kvalité på bilderna då. Men det blev fina bilder på mobilen också. :-)
 
Buspojkar!
 
 
Ricky galopperar med en galopp som jag hoppas han kommer visa med mig i sadeln också. <3
 
 
Mera bus!
 
 
Bita varandra i knävecken är också populärt. ;-)
 
 
Grålle har täcke när det regnar och jag är hemma, han är på gränsen till för tunn igen, så jag funderar på att börja öka fodret igen. Vill bara ge gräset en chans först. 

Justera bröstsele

Med två trötta (och mätta) ettåringar kunde jag inte låta bli att prova bröstselen på dem. Det är dags att börja ha på den när vi promenerar, för att så småningom börja tömköra (det dröjer dock ett tag till) dem. Selen har jag haft i en himla många år, tror Habina fick den 1992 eller något liknande. Det är ingen körsele, i och med att bröstan är fast, men den är verkligen perfekt för unghästar att vänjas in på och tömköras med. Varken Ricky eller Grålle brydde sig om bröstselen, men så valde jag att inte ha på svanskappan heller. Men första gången med något som stramar om magen var inget bekymmer. Fina grabbar jag har! <3
 
Grålle stod i den mörka boxen, så han blev inte fotograferad, men Rick fick stå ut med ett foto. Vilket helt klart var tråkigt. ;-)
 
 

Bakre dörren stängd

Efter gräsätandet fick Ricky träna lite lastning. Precis som med Grålle dagen innan fick han först följa med mig in, för att se att det var okej och att det fanns lusernhack i krubban (Grålle äter inte det, därför fick han morot istället). Ricky var mycket nöjd med fodret.
 
Skickade sedan in honom själv, han skyndade sig in och mumsade för fullt. Lyckades lägga grimskaftet så det gled av honom och han trampade på det, så jag fick stå bakom honom och peta med spöet på vänster framben så han lyfte det och jag kunde få bort grimskaftet igen. ;-) Inga bekymmer tyckte Ricky, som snällt ryggade ut när jag sedan bad honom.
 
Gången därpå krånglade han lite i början, han tyckte att han faktiskt kunde gå till vänster om rampen, men när jag lugnt förklarade för honom att han faktiskt måste gå på rampen och gå in, så gick han lugnt in igen. Jag passade på att greja lite med dörren bakom honom och stängde den faktiskt helt. Ingen reaktion från Ricky. Duktig kille!
 

Det jag tycker är skönast med honom och Grålle, är att så länge jag är lugn, så är de lugna. De kliver på utan något krångel, men utan att stressa. Likaså ryggar de bakåt lugnt, ett steg i taget och jag kan korrigera riktningen utan bekymmer. Det känns så skönt att kunna träna dem under lugna former utan att ha någon tid att passa eller oroa mig för en lånad transport.
 
Förhoppningsvis är Ricky redo att åka iväg till Nyland om några veckor. Till helgen är det ridläger = fullt upp för mig och helgen därpå är det hopptävling = hinder på banan. Men helgen därpå hoppas jag att vi kommer iväg för lite miljöträning. :-)

Extra bete

I helgen mätte jag upp min ridbana ordentligt och stängslade in den. Det är inget kvalitativt stängsel, utan bara för att hålla grabbarna innanför medan de äter upp allt gräs. Så i söndags fick de gå på varsin sida längs gamla landsvägen ända bort till ridbanan. De var så duktiga, bortsett från att Grålle fick fnatt vid ett ställe och prompt skulle vara så nära matte som möjligt. Hm... Jag förstår hans behov av min trygghet, men han behöver lära sig att vara trygg själv också.
 
Släppte lös Grålle, medan Ricky fick gå i snöre, ifall någon av dem skulle försöka ta sig genom staketet.
 

Efter att ha ätit en timme (vilket inte märktes på gräsmängden) så fick de gå tillbaka igen. Nu var de mätta och lite trötta, så det gick ännu lättare att gå hem.

Lasta sig själv

I lördags ställde jag upp transporten för lite lastträning. Lät Grålle följa mig uppför rampen och in i transporten första gången, för att se att det fungerade bra och att han förstod att det fanns en morotsbit i transportkrubban längst fram. Sedan fick han rygga ut, jag lade i en ny morot och bad honom gå in utan mig. Han såg lite skeptiskt på mig, regeln brukar ju vara att aldrig gå förbi matte. Men ibland får man det i stallet, så han beslöt sig för att det gällde även vid transporten. Och tänk, det fanns en ny morotsbit i krubban!
 
Tog lätt i grimskaftet så han ryggade ut igen, lugnt och med ett steg i taget. Sedan fick han lasta sig själv ett par gånger till, med samma bra resultat, innan jag berömde och lät honom gå in i stallet där kraftfodret väntade.
 
Grålle har äntligen gått upp i normalhull, förmodligen en kombination av massor av olja, kraftfoder och bete, så nu har jag minskat ned kraftfodret till ett minimum. Han får nu 1 dl betfor, 1 dl olja, 1 dl krafft sport och ½ dl sojamjöl, så jag lätt kan öka fodret om han skulle börja falla ur. Ja, så får han förstås mineraler också. :-)

Hela vägen bort

I lördags blev det äntligen lite aktivitet för Ricky. Riskerade inget, utan tog på tränset under grimman innan vi gick iväg. Jag vet inte vad det är för magiskt med det där tränset, men han blir så mycket mer fokuserad med tränset på. Kanske har han redan lärt sig förknippa det med jobb, eller så fungerar bettet som en napp som lugnar honom.
 
Hur som, så promenerade vi iväg längs gamla landsvägen. Vi kom fram till grannen Bengt, där vi tidigare vänt. Men då han (och hans lösa hund) var bortrest, så beslöt jag mig för att våga fortsätta. Så vi promenerade hela vägen till vägens slut. Bland annat travade vi parallellt med ridbanan, så duktig Ricky! Han gjorde ett par nafsningsförsök när vi travade, men har börjat förstå att man inte får nafsa då heller.
 
Hemvägen gick utan några bekymmer, han var så glad och nöjd över att få vara ute med matte. De andra hästarna gnäggade åt honom när han kom gående tillbaka, men han brydde sig inte. Duktig pojke!

RSS 2.0