Snart sommarbete!

Nu har grabbarna kollats med träckprov, Grålle hade 100 epg blodmask och Ricky hade 0 epg! Diskuterade med en duktig veterinär som inte tyckte att avmaskning var någon mening. Så bara jag fått upp staketet till sommarhagen kommer de få börja gå där. :-)
 
Tänkte vänja in dem successivt, så de inte får en chock. Vinterhagen består ju mest av sten och lera. ;-)

Det tar sig!

I lördags fick Ricky ta på sig tränset och gå på upptäcktsfärd. Han protesterade nästan ingenting när vi gick, utan verkade acceptera att bett och nosgrimma är måsten när man skall göra något kul med matte.
 
Vi gick raka vägen upp, vilket är en ganska kuperad och spännande väg. Ricky klev på med stor iver, men stod även stilla när jag ville att han skulle göra det. På hemväg träffade vi grannen S, så då blev det nästan fem minuter vi stod och pratade. Ricky var lite småtjafsig och skulle buffas, men det var stor skillnad jämfört med tidigare. Det märks dock på honom när han börjar koka över, men det tog längre tid denna gång.
 
Riktigt duktig kille och äntligen kände jag att vi börjar komma någon vart tillsammans. :-)

Trött i stora vida världen

Förra lördagen (10/5) fick Grålle följa med Hampus som handhäst igen. Vi provade att rida längs storgatan, som är en bra väg då man bara behöver korsa bilvägen. Grålle skötte sig bättre än förra gången, men glömde ibland bort att han inte fick bitas eller komma på efterkälke.
 
Vi travade en ganska lång sträcka innan vi vände hemåt och skrittade hela vägen hem. Sedan var det en trött Grålle som fick komma in i stallet. Det är många intryck som måste bearbetas!
 
Nu får han vila från alla aktiviteter och så fokuserar vi på att få upp honom i vikt ordentligt. Så tar vi tag i träningen senare. :-)

Grattis Grålle 13 månader

Oups, nu har jag missat att skriva här på Grålles dag 14/5. Men jag fotade honom i alla fall. :-) Mätte honom också, och han har inte vuxit någonting. Vet inte riktigt vad han gör med allt foder jag stoppar i honom, förmodligen busar han upp alltihop, för han lägger då inte på hullet heller...
  
 

Prova pappas sele

I förra veckan höll jag på och trixa med Hampus sele och vagn. Var tvungen att mäta några saker på honom med selen på, när han stod i hagen. Eftersom selen ändå var där, så fick förstås grabbarna testa den.
Den är något för lång för Grålle. ;-)
 
 
 
 
Men satt faktiskt ganska bra på Ricky! Tänk så olika de är ändå...
 
 
Kommer dock att inleda inkörningen till hösten med min bröstsele, som är mindre och lite lättare att hantera. Den har fast brösta och ingen baksele, så det är ingen sele att använda när man väl spänner för vagnen.

Nafsiga killar får prova bett

Förra lördagen fick Ricky gå ut och gå med bett i munnen. Det var en kompis som tipsade mig om att det kunde dämpa deras nafsande. Så vi provade!
 

Vi promenerade nedför Haldos backe, provade både nedhopp och upphopp på den lilla kanten som är där. Ricky var superduktig, men lite väl laddad bitvis. Han lyckades bli så exalterad över mitt beröm att han helt glömde bort sig och nafsade mig i armen... Såg på honom att det inte var vad han hade planerat, han hade bara tänkt nafsa i luften och så råkade matte vara där. Aj, aj.
 
Gick ett varv runt gården och provade även att trava, men det förstod han inte. Överlag var han en riktigt duktig kille. :-) Pratade med min kompis som förklarade att det ju var nosgrimman hon menade skulle hjälpa. Aha... Så då provade vi med det efteråt. Ricky var ganska frustrerad, så den får vi ha på nästa gång vi promenerar.
 

Ricky 11 månader

I lördags blev det mätning av Ricky, hade lite ångest innan, men han hade inte vuxit sedan sist, utan stått stilla. Kanske breddat sig? Han är i alla fall fortfarande maxad b-ponny, så skönt. :-)
 
Vuxen ser han ut att vara på bild... Men lika busig som alltid ändå. ;-)
 
 

Handhästdebut!

I söndags var Hampus snäll och ställde upp för mig. Vi skulle lotsa Grålle på äventyr, första gången som handhäst. Han började med att försöka klättra på Hampus och när det inte var tillåtet och vi istället skrittade iväg (med honom ytterst motvilligt efter) försökte han istället att hugga Hampus i halsen.
 
Tur att Hampus är en tålmodig farbror. ;-) Grålle gick och surade hela turen, men följde trots allt med bredvid oss. Vi provade att trava några meter och det gick faktiskt bättre, så kanske får det bli lite mer trav framöver.
 
Planen är att ha med honom som handhäst på lite kortare turer, för att successivt öka sträckan och hastigheten, så han kommer igång med lite skonsam träning utan att själv belastas. Nu pratar vi inga långturer, men jag tror det är en bra förberedelse innan körning och ridning, både fysiskt och mentalt.
 
Tillbaka i stallet var Grålle väldigt, väldigt trött. ;-)

Allt är farligt förutom bommar

Jag har fått hem några nya bommar och plank och inte hunnit frakta alla till ridbanan ännu. Så i lördags tänkte jag passa på och låta Ricky gå över lite bommar.
 
Lade ut två lila bommar med en meters mellanrum och ett mörkblått plank en bit bredvid. Sedan tog jag med mig Ricky för lite bomjobb.
 
Han var helt ärligt grönjävlig. Skulle INTE gå där matte sade åt honom att gå, utan studsa på stället, springa förbi matte eller helt sonika vägra röra sig. Plötsligt var allt i hans omgivning livsfarligt, förutom just de där bommarna och planket som matte sade att de skulle gå över. De tog han i förbifarten, helt fokuserad på allt annat runt omkring. Suck...
 
Tur för honom att han är en söt ettåring som (tack och lov!) till sist gav sig och följde mig vart jag än tog vägen. Men själva bomarbetet blev aldrig något problem för honom. ;-)

Två smågrabbar som busar

Förra torsdagen var hovslagaren här igen. Både Ricky och Grålle hade fina fötter, som bara behövde putsas till lite här och där. Bägge två var dessutom lite småstökiga vid verkningen...
 
Ricky hävdade att han absolut inte kunde stå på tre ben, utan behövde hänga över hovslagaren för att orka med. Han fick en del tillsägelser och skärpte sig stundtals, men usch så trött han var när verkningen var klar. ;-)
 
Grålle försökte istället dra undan bakbenen när de skulle verkas, så hovis fick säga till på skarpen ett par gånger även där. Han betedde sig också som om verkningen var lika jobbigt som att springa i tjugo minuter...
 
Jag har förvisso inte hanterat dem i stallgången särskilt mycket senaste tiden, men jag trodde inte att de skulle bete sig sådär när hovis jobbade. Nu var det inga stora grejer och de var lättkorrigerade bägge två, men de är så pass vuxna nu att det inte skall behöva korrigeras. Blir till att ta in dem och hantera lite mer framöver helt enkelt.

RSS 2.0