Ricky 17 månader

Det händer inte mycket i grabbarnas liv just nu. De äter, leker och sover. ;-) Grålles träning har uteblivit då det blev för halt för att göra någonting, så han får snällt vintervila tillsammans med Ricky nu.
 
Ricky fyllde 17 månader i måndags och firade med att bli mätt. :-P Han är fortfarande 134 cm i manken och 135 cm i korset, så han växer jämnt i alla fall.
 
Knepigt kort, tror det är mobilkameran som är lite halvkass. Skall ta tag i mig själv och fota lite roliga bilder med vanliga kameran någon dag.
 
 

Mycket nytt

I söndags fick Grålle på sig bröstselen (utan svanskappa) samt träns med novabett. Han tyckte bettet var konstigt och tuggade en del på det. Tog på grimman ovanpå och så gav vi oss iväg på promenad. I och med att det var så mycket ny utrustning för honom, så gick vi bara runt gården på kända ställen. Vi stod en stund och kollade på pappa när han körde traktor och det tyckte Grålle var så intressant att han glömde att tugga på bettet. :-)
 
Vi travade ett par sekvenser också, det var inga som helst bekymmer. Efter tio minuter tyckte jag det fick räcka, så då gick vi in i stallet och tog av grejerna igen. Imorgon blir det till att testa svanskappan också, spännande!

Duktig ibland i alla fall

I söndags var det dags för årets sista jobb för Ricky. Han fick följa med Hampus som handhäst. Vi red längs skoterleden och han var allmänt jobbig. Som vanligt. ;-) Han är fortfarande lite för nafsig för min smak, han försöker nafsa när han är uppspelt (i början av passet), när han får beröm (i mitten av passet) och när han börjar bli trött mentalt (i slutet av passet). Hampus är fantastisk som har sådant tålamod med honom...
 
Samtidigt var han superduktig när han väl var fokuserad på uppgiften. Han gick genom flera stora vattensamlingar, visst försökte han sakta ned några gånger, men följde ändå efter Hampus när han gick igenom. Han höll sig bra vid Hampus sida i trav och på hemväg träffade vi grannens lösspringande hund som tokskällde. Ricky blev lite rädd, men när jag lugnade honom och han såg att Hampus inte brydde sig, så slappnade han av. Så stolt över honom där! Bara vi kunde bli av med nafsandet...
 
Bör tillägga att vi red ut med honom enbart i grimma, dvs inget träns med nosgrimma som höll munnen stängd. Så egentligen var han väldigt duktig. ;-)
 
Nu har han vintervila fram till mars, det tror jag kommer göra honom gott. Jag kommer förstås att pyssla med honom ändå, men det kommer inte vara så mycket uppdateringar i bloggen.

RSS 2.0