Konstiga idéer matte skaffat sig...

I söndags blev det ett kort men ganska förvirrande pass för Ricky. Han fick tränset på sig och så knäppte jag på tyglar för första gången. Ute på gården gick vi lite hit och dit, jag försökte få honom att följa tygeltagen när jag svängde, men det var absolut överkurs förklarade Ricky!
 
Han lyssnade riktigt bra på att stanna med röst och tygel, men att svänga var konstigt och det gick helt enkelt inte. ;-) Vi fick till några vändningar, men det var mest min kropp som hjälpte honom där. Tillbaka i stallet efter knappt tio minuter var han helt slut i huvudet. Han ser verkligen så söt ut när det blir kortslutning i hjärnan, det märks att han inte förstår och behöver sova på saken. 
 
Tror det kommer bli riktigt bra så småningom, jag tyckte att han verkade väldigt mjuk i munnen och lyhörd att följa handen, även om han inte helt förstod vad han skulle göra. Vi fortsätter med den här träningen tre pass till, innan det är dags för vintervilan. Tror det kommer göra Ricky mycket gott att få vila lite. :-)

Höstens foder

Efter att ha mätt grabbarna kan jag inte annat än konstatera att Ricky verkar bli en maffigare modell än Grålle. Enligt tabellerna kommer han att sluta på 450 kg i vuxenvikt, medan Grålle förmodligen landar på 400 kg. Så foderlistorna blir lite olika eftersom de därmed får olika behov. Sedan får vi se om jag måste justera lite längre fram.
 
Ricky
6 kg hö
6,5 hg lusernhack
3,5 hg sojamjöl
 
Grålle
6 kg hö
3,5 hg sojamjöl
1,5 hg lusernhack
 
När sojamjölet är slut kommer jag att ge dem Krafft Muskel istället. Helst skulle jag vilja ge lusernhack, men det blir alldeles för mycket energiöverskott då. Två feta ettåringar är det ju inte nödvändigt att jag har. ;-)
 
Visst har Grålle blivit snygg! <3
 
 

Grålle 17 månader

Oj, jag har helt missat att posta här... Fotade och mätte, men sedan blev det lite mycket med alla resor. Han var i alla fall fortfarande 134 cm hög, vilket känns skönt. Jag är så lycklig över att han äntligen är i normalhull. Tydligen var sojamjöl och linfröolja inte lika bra som lusernhack och havre. ;-)
 
 

Bättre fokus i trav

13 september var Hampus och Ricky iväg på andra handhästturen. Jag provade att rida längs Storgatan, men det var lite för otrevligt grus för Rickys fötter. Där det gick, så travade vi. Jag upplevde att Ricky dels förstått vad han skall göra när han går som handhäst och dels att han blev mer fokuserad när vi travade. Då höll han sig bättre vid Hampus sida. Faktiskt var det Hampus som var mest jobbig, han ville stanna så fort han fick tillfälle. ;-)
 
Det märktes dock att Ricky blev trött av jobbet, även om vi inte var ute mer än en halvtimme, så är det mycket för en liten bebishjärna. Planen framöver är att jobba honom med fokus tömkörning (dvs börja testa lite tygeltag) framöver och sedan avsluta året med ett sista pass som handhäst. Sedan kommer han att vila från november och tre månader framöver. 

TILL SALU

 
 
Efter mycket grubblerier har jag bestämt mig för att sälja Ricky. Främst för att jag känner att fyra hästar blir två för mycket. Just nu är det inga problem, men jag ser framför mig hur livet kommer te sig om fyra år. Hampus 21 år och fortfarande så fräsch att han behöver hållas igång, Ariel 11 år och mitt uppe i sin tävlingskarriär och så Ricky och Grålle 5 år och under grundutbildning. Det blir lite väl tufft kombinerat med heltidsjobb. ;-)
 
Att jag säljer Ricky och inte Grålle, beror helt enkelt på att Ricky behöver ha Grålle som lekkompis att busa med, medan Grålle skulle kunna nöja sig med Hampus enbart. Så när Ricky väl är såld, så kommer även Grålle bli till salu. Ifall någon skulle vara intresserad av honom redan nu, så går han självklart att tinga. :-)
 
 
Här finns Rickys annons på hästnet: http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=844315&inriktning=&typ=4 

Ricky 15 månader

Jag passade på att mäta honom när han var i stallet för verkning i måndags. Skämtade lite med hovslagaren om att jag skulle mätt honom innan hon verkade honom, så han skulle vara högre. ;-) Men jag hade inte behövt oroa mig, han är 134 cm hög nu och därmed exakt lika stor som sin mamma vid samma ålder. Jag är kluven om jag vill att han skall bli större eller mindre än henne. Så han får väl bli så stor som han känner för. ;-)
 
 

Lite bilder

I helgen blev det lite allmänt bus med grabbarna. Grålle fick tag på en gammal potatissäck, så jag lät honom ha den på sig. Då ville förstås Ricky också vara med. Visst är de snygga? ;-)
 
 
Grålle fick för övrigt hjälpa mig att bära sadeln från stallet till bilen. Jag ville inte behöva gå fler gånger och det blev mycket smidigare att göra så. Han var lite skeptisk att röra sig med något på ryggen, men det var mer i stil med "hjälp matte, tänk om jag tappar den" än "Fy vad har jag på min rygg?". Tyckte att sadeln (Sensation ride G3) satt riktigt bra, men ännu bättre blir det förstås om tre år när han musklat sig mer och jag dessutom har en rejäl padd under den.
 
 
 

Större hovar

Igår verkades Rickys och Grålles hovar. De hade vuxit massor, vilket jag noterade redan för några veckor sedan. Men formen på hovarna hade hållit sig bra, bara en lite flisa på Rickys vänster bak hade gått. Skönt!
 
Ricky stod som ett ljus nästan hela tiden, höger fram som är hans krångelben var det enda som var besvärligt. Men vi gör framsteg och det är skönt. Vi diskuterade lite kring skoning inför Vetlanda och bestämde att vi skulle sko på framskor en skoperiod innan bakskorna, sedan får han ha skott runtom några veckor och så ryker de direkt efter Vetlanda. Bra plan!
 
Grålle var mera bråkig. Han kunde absolut inte stå på tre ben, så honom får jag jobba med mer framöver. Sedan har det ju inte blivit att jag hanterat honom särskilt mycket nu, jag har främst fokuserat på att få honom att gå upp i vikt. Men från och med nu blir det hovkratsning varje dag i stallgången innan han får sitt foder. 
 
M konstaterade att Grålle börjar få stora hovar. Vuxenhovar kallade hon det för, förmodligen kommer han få lika stora hovar som Hampus och det känns bra. Större hovar gör att de klarar av mer belastning. 

Stabil resekamrat

I söndags passade jag på att åka med Ricky till Nyland igen. Jag hade varit dagen innan med hans mamma på tävling, så transporten var redan påkopplad. Tog in alla hästarna i stallet och lastade sedan Ricky. Han tvekade lite på rampen, men gick sedan in. Jag stängde dörren bakom honom, gick runt och gav massor av beröm och morötter. Satte sedan fast honom innan jag tog upp rampen och stängde översta luckan. 
 
Sedan fick jag köra några meter fram till kompressorn, då jag behövde fylla på luft i vänster däck på transporten. Ricky stod som ett ljus medan jag grejade, så han fick förstås en morotsbit till. 
 
Sedan körde jag så lugnt jag kunde till Nyland. Kunde ta loss honom och öppna dörren utan att han backade ur, men så fort jag sade hans namn började han backa. Ett lugnt steg i taget, sedan stannade han halvvägs på rampen och kollade sig omkring. Sötnos!
 
Gick med honom till ridbanan, han följde mig snällt men kollade sig nyfiket omkring. Framme vid ridbanan fick han syn på sin mamma, som låg ned i gräset. Hon klev upp och de tittade på varandra en lång stund. Jag vet inte om han förstod att det var hon eller bara tyckte att det var en snygg brud. 
 
När jag bad honom röra på sig så gjorde han det, med svansen rakt upp. Fy vad läcker han var då! Skulle gärna haft bild eller film på honom, men åker man helt själv så får man fokusera på hästen i första hand. 
 
Han fick springa något varv här och där, och han gjorde det han skulle även om han inte helt förstått vad det går ut på. Han tar i alla fall drivningen på rätt sätt, även om han inte har någon respekt för pisken på långt håll, utan först när jag kommer nära. 
 
Jag var så nöjd där, så jag ropade på honom och han kom i full fart mot mig. Hann bli glad, innan han gjorde precis som sin mamma. Sprang förbi och ställde sig en bit bort för att demonstrera sitt oberoende. Blev så full i skratt, precis så gör Ariel ibland fortfarande... :-P
 
Hämtade honom och gav morot, sedan gick vi tillbaka till transporten. Han ville inte in, utan försökte flytta bakdelen från rampen några gånger. Men jag framhärdade och då gick han raka vägen in så jag kunde stänga dörren. Duktig kille! Hemma igen var det så tydligt att han ville UT, men han stod ändå stilla efter att jag öppnat dörren. Jag kunde säga hans namn och först då backade han lugnt ur.
 
Blir så himla stolt över min ettåring, visst har han åkt en del som föl, men att han skulle fortsätta vara så lättsam att ha med trodde jag inte. Nu blir det inget mer åkande i år, vi kommer istället att börja i maj nästa år och försöka komma iväg varannan vecka till Nyland för lösgalopp. Sedan åker vi förmodligen till Ramsele eller Dannero någon gång för miljöträning innan Vetlanda. 
 
Kommande veckor blir det fokus på tömkörning och att gå som handhäst med Hampus. Sedan kommer han att få vara helt ledig från allt jobb från november till februari. Jag tror vilan kommer att göra honom gott, även om vi bara jobbar en gång i veckan. När vi sedan sätter igång igen i mars, så kommer det bli två pass per vecka. Förmodligen tisdag och lördag, då tisdag blir handhästdag och lördag lösgalopp eller tömkörning. Roligt med lite planer!

Hur man tar av en sele på bästa sätt

Igår hade jag tänkt ta med Ricky som handhäst när jag red Hampus. Men han var så trött, så trött där han stod i boxen, så istället lät jag honom vara där en timme medan jag red Hampus. När vi var tillbaka och Hampus var omskött, så hade Ricky piggat på sig igen. 
 
Tog ut honom i stallgången och selade på bröstselen. Det blev premiär för svanskappa, han brydde sig inte alls när jag tog på den. Tränsade och så grimman utanpå och så gav vi oss iväg. 
 
Gick runt gården, tycker det är onödigt med nya platser samtidigt som jag vänjer in ny utrustning. Han följde snällt med mig och stod stilla när jag ville, ända tills jag började gå i Haldos backe och träna att "smyga" nedför. Han blev så frustrerad! Tror det var en kombination av att svanskappan irriterade när han satte bakdelen under sig och att han inte fick skynda sig framåt i eget tempo. 
 
När frustrationen höll på att koka över, så försökte han sig på en egen lösning. Han lade sig ned och var på väg att rulla. :-P Jag fick upp honom direkt dock, men hade han fått vara ifred hade han försökt rulla av sig selen. 
 
 
Vi fortsatte nedför backen och vände sedan till en uppförsbacke där Ricky blev lite glad i hatten. Han höll sig dock på rätt ställe (dvs bakom mig) och när marken sedan planade ut kunde vi trava några snuttar. Jag vet inte riktigt hur, men han har lärt sig att S-ljudet betyder trav. Fascinerande hur lyhörd han ändå är...
 
Så vi växlade gångart några gånger innan han som belöning fick återvända in i stallet igen. 

RSS 2.0