Lugnare löshäst

Igår fick Ricky följa med mig och Ariel när vi skrittade ut en timme. Han fick gå som handhäst tills vi passerade vägen och var synnerligen stökig. Han vet ju om att han skall få springa lös sedan, så han studsar i förväg... ;-)
 
När jag släppte honom for han iväg, men större delen av turen skrittade han faktiskt. Han fick en morotsbit varje gång han kom fram till mig, så ofta hamnade han på efterkälke när han kollade in någonting, travade ikapp, tvärnitade, fick morotsbit, skrittade med en stund och så kollade han in någonting nytt. :-)
 
Han verkar tycka att det är riktigt roligt att följa med som löshäst och eftersom han sköter sig så bra, så kommer han få fortsätta med det. När han gick sista biten hem som handhäst var han väldigt lugn och väluppfostrad. Ganska trött skulle jag tro. ;-)
 
Totalt blev det 5 km grusväg. 

Hopplöst upprorisk

Igår tog jag ut Ricky och lät honom stå uppbunden vid sadelkammaren som jag har i en friggebod bredvid mitt hus. Målet var att han skulle stå stilla medan jag borstade av honom och kratsade hovarna. Det tog en halvtimme... Han kunde absolut inte stå stilla om han inte fick tugga på grimskaftet. Jag skällde på honom och han jazzade runt...
 
Usch, just nu är jag så himla less på hans temperament. Han är väldigt mycket häst och jag vet ju att det kommer att bli superbra i slutändan, men just här och nu önskar jag att han var lite lättare. :-/
 
Tycker att jag sänkt kraven så lågt jag bara kan och ändå så är det för avancerat för hans omogna hjärna. Jag märker ju på honom (speciellt efteråt) hur trött han blir mentalt, men om han inte svarade upp och försökte trotsa mig, så skulle han ju inte bli så mentalt trött heller. Suck, suck och dubbelsuck. 
 
Hoppas på bättre fasoner nästa gång vi rider med Ariel. 

Återigen fri

Igår fick Ricky följa med när jag red Ariel. Först gick han som handhäst, tills vi passerat vägen. Han var rätt så stökig, skulle bitas och trängas en del. När vi travade över vägen (sikten är inte den bästa, så jag försöker alltid trava) började han galoppera och istället för att bryta galoppen när Ariel saktade in till skritt, så galopperade han 4-5 språng på stället. Busfrö! :-P
 
Han drog inte iväg lika fort när han väl var lös som förra gången, men ville ändå gärna vara före mamma. Vi travade och galopperade en del och det märktes på honom att det var roligare, men också lite jobbigare. Vi red uppför berget och sedan hem via storgatan, så totalt blev det 5 km på en timme. Han var rätt trött på slutet, när han gick som handhäst igen, vilket betydde att han varvade busigheter med att vara lite sömngångaraktig. ;-)
 
Han var så söt när han fick syn på farligheter, då studsade han baklänges och smög sig sedan fram för att kolla. :-P Det var en vägskylt och en vägbom som var farliga. ;-)
 
Framöver kommer jag bara skritta Ariel när vi rider ut med Ricky lös. Målet är ju inte att han skall få upp flåset, utan att han skall stärka benstommen. Så då är det lugna turer som gäller, även om Ricky förstås kommer att fortsätta busa runt en del. :-)

Studs på två olika sätt

Igår promenerade jag runt gården med Ricky. Jag är så tacksam över kapsonen, som låter mig kontrollera min stundtals väldigt ystra tvååring... Jag noterade dock igår att han reagerar exakt likadant oavsett om han är rädd eller busig. :-S
 
När Ricky blir rädd för någonting, så drar han iväg och studsar. När han blir exalterad och glad, så drar han iväg och studsar... Det blir därmed extremt viktigt för mig att läsa av honom snabbt, för att avgöra hur jag skall hantera situationen. Det gör väl inte så mycket om jag råkar lugna honom när han är lite för glad, men det kan bli riktigt jobbiga konsekvenser om jag säger ifrån på skarpen när han är rädd i en situation.
 
Han kräver verkligen fullt fokus när jag jobbar med honom och han är en stor utmaning. Men jag tror att han kommer bli den allra bästa hästen jag haft, när vi väl börjar med den uppsuttna utbildningen. Jag har ingen brådska och tur är det... Han kommer att behöva mycket tid för att varva ned, spänna av och fokusera på mig. Men när han gör det är han verkligen lyhörd och så himla fin! <3
 
Igår kändes det verkligen som att vi kom varandra lite närmare, i och med att jag kunde lugna honom när han blev rädd och han märkte att det inte hände någonting farligt fast han var rädd. Jag är tveksam till om jag kommer kunna köra in honom i år, jag tror han kommer behöva mogna lite mer innan dess. Men samtidigt vet jag ju att både pappa och farfar mognade sent, så jag var ganska beredd på att han kunde bli så här. Även om mamma Ariel mognade extremt tidigt. ;-)
 
Ricky var mycket nöjd efter gårdagens promenad i alla fall och det är ju huvudsaken. :-)

FRI!

Ricky har tydligt visat att han har lite för mycket överskottsenergi under våra promenader och han rör sig helt klart inte tillräckligt i hagen just nu pga dåligt underlag. Så idag fick han följa mig och Ariel när jag red ut på henne. 
 
Han fick gå som handhäst tills vi passerat stora vägen, sedan släppte jag lös honom. Först drog han iväg i full fart åt fel håll, mot vägen igen, då blev jag lite nervös. :-S Men sedan kom han på bättre tankar och följde efter sin mamma längs skoterleden. Varje gång han kom till mig fick han en morotsbit, så han skall lära sig att komma på inkallning. Det gick bättre och bättre för varje gång. :-)
 
Då snösmältningen nästan är klar längs skoterleden, så var det flera stora vattensamlingar att passera. Ricky tyckte att vattnet var läskigt och försökte hitta alternativa vägar. Ibland lyckades han, men oftast fick han ge upp, ta sig igenom och sedan rusa ikapp oss. Jag var noga med att berömma honom när han var duktig och tog sig igenom vattnet. Jösses vad han kan bocka! Det märks att han älskar att vara duktig. <3
 
Vi tog oss drygt 3,5 km på en timme, vilket var på gränsen till vad Ricky orkade. Han var rätt trött när jag kopplade på grimskaftet igen, så sista biten hem var han lite småtjafsig och skulle bita i grimskaftet. När han släpptes ut i hagen igen gick han direkt in i ligghallen och ramlade ihop. ;-)

Ricky 22 månader

Ja, den senaste månaden har Ricky verkligen lagt in en växtspurt. Jag har sett att han legat ned ganska så mycket, men inte tänkt på det mer än att det är vår och han säkert är vårtrött. Men på en månad har han vuxit tre cm... Så nu är han 138 cm både i manken och korset. Önskar verkligen att han slutar växa nu, men jag vet egentligen att det är kört. Han kommer att passera C-ponnygränsen och bli D-ponny som sin mamma. Nästa gång jag tillverkar en fölunge efter Ariel får jag väl se till att använda en shettishingst. ;-)
 
 

Välta soptunnor

Idag tog jag mig en promenad med Ricky igen. Han studsade på stället, bockade, försökte rusa och var allmänt busig. Mellan varven kunde han faktiskt gå helt normalt några sekunder, så kanske gör vi lite framsteg ändå. Jag tror dock att jag missbedömt honom. Jag har gjort analysen att han blir frustrerad och irriterad på att jag bestämmer vart vi går, tempo och när vi står stilla. Men jag börjar mer och mer misstänka att han är överglad över att få hitta på någonting med matte och att han visar det genom att studsa omkring och slänga med huvudet. För idag var han väldigt, väldigt glad mest hela tiden. Trots studs.. :-)
 
Vi gick runt gården, men gjorde även ett par avstickare. Bland annat fick han gå och kolla på de spännande soptunnorna. Kul! tyckte Ricky och välte den mindre så soporna flög... Så fick han stå där medan jag ställde tillbaka soptunnan och fyllde den igen. Det var inga som helst bekymmer. Bara han får vara med, verkar han nöjd. Hm...
 
Efter en del diskussioner kring hur man beter sig när man vänder sig (tydligen innebär vändning att man RUSAR mot nya äventyr) så var han oerhört fin sista biten hem till stallet. En del av allt det här buset tror jag även hänger ihop med att han är orastad. Ariel busar inte lika mycket som han och Grålle gjorde plus att underlaget är rätt hopplöst i hagen just nu. 
 
Så fort det blir bättre ute, skall han få följa med mig och Ariel som löshäst. Kan bli spännande. ;-)

Dumma matte!

Idag tog jag mig en promenad med Ricky. Sänkte kraven rejält, det enda jag krävde var att han skulle följa mig, göra halt när jag sade till, stå stilla och sedan lugnt gå fram igen när jag bad honom. Men även det var väldigt svårt för honom. ;-)
 
Jag hade enorm hjälp av kapsonen jag tagit på honom. Jag känner att jag inte vill riskera hans mun med att använda träns, så det får bli kapson ett tag framöver. Det fungerade riktigt bra, även om Ricky tydligt visade att han blev frustrerad över att inte få bestämma någonting. 
 
Vi gick två varv runt gården och ju längre tid vi gick, desto mer slappnade han av. slutade studsa och istället skritta. Innan vi slutade för dagen kom studsandet bara igång när han gick från halt till skritt, så det var helt klart ett framsteg. Han blev också väldigt nöjd över att få beröm, något jag behöver komma ihåg att ge honom massor av. Han är en väldigt känslig häst och jag vill gärna ha kvar det när jag rider honom också.
 
Det känns så skönt att vi inte har någon brådska öht, utan han får den tid han behöver. Mitt lilla busfrö!

Totalt hjärnsläpp

Idag fick Ricky på sig selen (utan svanskappa och baksele) och så försökte vi oss på tömkörning. Men det fungerade inte alls. Först skulle han inte gå framåt. Sedan när jag fick honom att gå framåt genom att gå bredvid honom, så kunde han plötsligt inte stå stilla. För att därefter snurra runt några varv och sedan försöka rusa iväg... Han protesterade även mot vändande tömtag, så man kan säga att varken gas, broms eller styrning fungerade...
 
Fick sänka kraven rejält och först gå bredvid honom och leda honom en stund. Fokuserade på att få honom avslappnad och att faktiskt lyssna på vad jag sade. Sedan kunde jag gå vid hans sida och göra lätta tömtag, men det blev ändå en hel del protester. 
 
Han var framförallt frusterad över att jag satte gränser, att jag bestämde när vi skulle gå/svänga/stå stilla. Allmänt unghästtrots eller så har han helt enkelt glömt vad han tidigare kunnat. Oavsett, så fick han avsluta när han gjorde som jag bad honom, trots diverse protester medan han gjorde det han skulle. ;-)
 
Efter att han ätit sin gröt fick han gå ut igen och då gick han direkt in i ligghallen och dråsade ihop. Trött kille... Låg sedan helt utslagen rätt länge, så jag misstänker starkt att hans hjärna fick överslag och det blev för mycket helt enkelt. 
 
Nya tag på söndag, men då sänker jag kraven direkt och provar att jobba med honom i grimma och grimskaft bara. Vi har ju ingen brådska någonstans, förr eller senare kommer poletten trilla ned och då tror jag han kommer tycka det är kul att vara ute på äventyr med matte. :-)

Tvärt emot alla regler

Ricky har varit lite tunn ett bra tag nu, välmusklad men utan ett tunt fettlager över revbenen. När jag tog upp problemet med bekanta som kan foder, konstaterade de att han fick för lite protein i förhållande till det energibehov han verkar ha (eftersom han var tunn behövde han ju mer MJ än jag räknat med och då automatiskt mer protein för att få kvoten till 6,5). 
 
Därför fick Ricky först Krafft Muskel och Krafft Pluss Protein. Men han reagerade negativt, genom att bli lös i magen. Istället provade jag att byta ut kraftfodret mot mer proteinrikt grovfoder. Så utöver hans hösilage fick han även 3,3 kg lusernhack. Vilket är rätt stora mängder... 
 
Det har fungerat i omgångar att ge honom det, men bäst blev det när han fick 2 kg uppblött lusernpellets (och 1,3 kg lusernhack), det var mycket mer lättätet. Dock kvarstod bekymret att han fortfarande var tunn. 
 
Jag provade lite försiktigt igen med att ge honom Krafft Muskel, främst för att han klarat av att äta metacam efter kastreringen utan att bli dålig i magen. Så rent teoretiskt borde inte magen vara känslig. Men redan efter ett par dagar med Krafft Muskel var avföringen lös. :-(
 
Beslöt mig för att gå tvärt emot alla regler och ge honom mer energi och inte mer protein. För någonstans var det ju ändå det han saknade, eftersom han var tunn, även om siffrorna sade någonting helt annat. Sagt och gjort, jag började ge honom havre (som ju inte är det bästa för en häst med känslig mage) och var efter en vecka uppe i 1 kg havre. Utan någon som helst reaktion från magen... Därefter har jag börjat ge honom linfröolja också, med resultatet att han nu inte är tunn längre. Helt tvärt emot reglerna, men helt klart rätt för honom. Så nu skall jag bara försöka få någon slags balans i det hela. ;-)
 
Framöver kommer hans foderstat se ut så här:
 
11 kg hösilage
1,5 kg lusernpellets
1 kg havre
3 hg betfiber mix (bara tills säcken är slut)
1/2 dl linfröolja (bara tills förpackningen är slut)
180 g Krafft Miner Blå
21 g koksalt

RSS 2.0