Studs på två olika sätt

Igår promenerade jag runt gården med Ricky. Jag är så tacksam över kapsonen, som låter mig kontrollera min stundtals väldigt ystra tvååring... Jag noterade dock igår att han reagerar exakt likadant oavsett om han är rädd eller busig. :-S
 
När Ricky blir rädd för någonting, så drar han iväg och studsar. När han blir exalterad och glad, så drar han iväg och studsar... Det blir därmed extremt viktigt för mig att läsa av honom snabbt, för att avgöra hur jag skall hantera situationen. Det gör väl inte så mycket om jag råkar lugna honom när han är lite för glad, men det kan bli riktigt jobbiga konsekvenser om jag säger ifrån på skarpen när han är rädd i en situation.
 
Han kräver verkligen fullt fokus när jag jobbar med honom och han är en stor utmaning. Men jag tror att han kommer bli den allra bästa hästen jag haft, när vi väl börjar med den uppsuttna utbildningen. Jag har ingen brådska och tur är det... Han kommer att behöva mycket tid för att varva ned, spänna av och fokusera på mig. Men när han gör det är han verkligen lyhörd och så himla fin! <3
 
Igår kändes det verkligen som att vi kom varandra lite närmare, i och med att jag kunde lugna honom när han blev rädd och han märkte att det inte hände någonting farligt fast han var rädd. Jag är tveksam till om jag kommer kunna köra in honom i år, jag tror han kommer behöva mogna lite mer innan dess. Men samtidigt vet jag ju att både pappa och farfar mognade sent, så jag var ganska beredd på att han kunde bli så här. Även om mamma Ariel mognade extremt tidigt. ;-)
 
Ricky var mycket nöjd efter gårdagens promenad i alla fall och det är ju huvudsaken. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0