Fri som fågeln

Igår fick Ricky följa med när jag red ut på Ariel. Han var som vanligt ett monster innan han fick vara lös, stod på bakbenen två gånger och tyckte att jag var en tråkig matte. Men jag föredrar att ha honom fastsatt tills vi passerat den trafikerade vägen... ;-)
 
Resten av turen skötte han sig prickfritt. Oftast hamnar han på efterkälke för att han står och betar, så då kommer han i full fart ikapp och förbi, för att sedan hitta en ny god grästuva att fastna vid. ;-)
 
 
Vi red knappt 6 km på en timme, Ricky var rätt så trött efteråt. :-P Men han var duktig och kom på inkallning och sedan fick jag praktiskt taget släpa honom sista biten hem. Trött kille... Det är så härligt att kunna ha honom lös och låta honom stärka kroppen i frihet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0