Stanna är onödigt

Igår gick vi till ridbanan och longerade. Ricky var väldigt studsig på vägen dit, han stod på bakbenen en gång och kastade sig i sidled några gånger. Men jag hade kapson och longerlina, så då är det bara att ignorera honom och fortsätta gå så skärper han till sig så småningom. :-P 
 
Staketet är nu klart på ridbanan, vilket gör att jag känner mig mycket tryggare när jag jobbar Ricky. Visst skulle han rent teoretiskt kunna hoppa över staketet om han kom lös, men jag tror ändå inte det kommer hända. Igår jobbade vi i ett hörn av ridbanan med att skritta på liten volt runt mig. 
 
Vi började i vänster varv (som vi longerade i sist) och det gick riktigt bra. Några protester och försök att dra iväg, sedan accepterade han sin uppgift. Däremot var han totalt ointresserad av att stanna, lyssnade inte på rösten och inte heller när jag tog i linan. Helt klart ett förbättringsområde!
 
Bytte sedan varv och det var helt klart lite förvirrande första varvet, men sedan var han med på att man skulle skritta lugnt även i höger varv. :-P Fortsatte traggla med halterna, men det var så svårt och mycket lättare att bara minska tempot lite i skritten. ;-)
 
När han gjort ett par hyfsade halter var jag nöjd och vi gick hem igen. Mycket lugnare häst på hemvägen, det märktes att han var mentalt väldigt trött. Sötpojken, hoppas underlaget fortsätter vara okej så vi kan longera fler gånger framöver. 

Lite väl duktig kille

Idag blev det promenad med tömkörning igen. Gjorde som så att jag satte på tränset och tog grimman över. Justerade även bettet ett hål ned på ena sidan, det verkade passa herrn bättre. Vi hann inte gå många meter förrän han hade glömt bort bettet. Skönt!
 
Promenerade rakt upp, blev ganska jobbigt för mig då han traskade på ganska ivrigt. Jag vill gärna behålla den framåtbjudningen, så det är ju bara att hänga med. ;-) Testade att trava en gång, men då blev det lite väl snabbt tempo för mig med förkylning, så jag fick dämpa honom ned till skritt igen. Men han var väldigt följsam och reaktionssnabb. <3
 
På hemväg testade jag att tömköra. Han proteserade på precis samma sätt som när jag hade tömmen fästad i bettet, så det känns skönt att det inte är bettet han protesterar mot, utan det faktum att matte fortfarande envisas med att bestämma fast hon inte går vid huvudet!. Dum matte!
 
När han var duktig och jag berömde blev han lite lätt under hovarna, det är en svår avvägning, jag vill ha honom nöjd, men inte för mallig, för då glömmer han bort sig och börjar studsa omkring. :-P Han var lite småtrött när vi var hemma igen, märks att det tar på honom mentalt en hel del. 
 
För övrigt är han störtkär i sin nya hagkompis Sunny och äter gärna frukost på hennes rygg... :-D
 
 

RSS 2.0