Ett händelserikt pass...

Allt eller ingen blev visst måttot idag... ;-) Tog in Ricky i stallet och gjorde i ordning. Selen åkte på, sedan var han fruktansvärt ivrig att ta bettet när jag höll på och värmde det. Han har verkligen noll tålamod när han vill något. Men han verkar fortfarande vara väldigt förtjust i bettet och det känns skönt. Hade även på Ariels gamla tyska nosgrimma med bygel, jag tycker att den hjälper mycket när man ska svänga. 

Tog på grimma utanpå tränset, samt grimskaft fastknutet runt halsen och så tömmarna fastkopplade också. Blev rätt mycket att hålla reda på... Han fick rygga ut ur stallet och sedan tömkörde jag två varv runt gården. Han var lite småtjafsig med att gå rakt fram, ville gärna vingla upp i snödrivor och snökanter... Men jag tyckte att han tog hjälperna mycket bättre nu, visst protesterar han och vill gå dit han vill, men det är mindre protester och han följer mina hjälper snabbare. 
 
Vid ett tillfälle började han trava iväg, så då fick jag bromsa honom och när jag sedan bad honom gå framåt igen så kom det ett bakben... Men inget värre än att jag fick gräla lite på honom och sedan skötte han sig igen. 
 
Fick massor med beröm! Gjorde en del halter och stod bra i dem. Ibland blir han lite rastlös och försöker bita i tömmen, men det är också något som bara behöver tränas vidare på. När han gått två varv, gjort flera riktigt fina halter och igångsättningar (just att tänka framåt är ett träningsområde) och jag precis tänkt göra halt för att avbryta tömkörningen, så fick han spel och började snurra runt. Jag tror att han först började snurra för att protestera mot att behöva stanna, men när han fick tömmen runt halsen fick han panik och började snurra ännu fortare. Jag kom fram till honom snabbt och kunde lugna samt trassla ut honom. Sedan fick vi gå några meter till innan jag var nöjd igen. ;-)
 
Gjorde halt och fäste upp tömmen på gjorden. Sedan gick vi till stora vägen. Ricky fick nosa på soptunnorna och så drog jag ut dem till vägen då sopbilen kommer imorgon. Det var visst superspännande, tydligen ska soptunnor stå helt stilla, annars är de konstiga. Men han var bara nyfiken, inte rädd. 
 
När vi var klara med soptunnorna kom postbilen och körde in på vår infart. Brevbäraren undrade om jag kunde ta emot ett paket, men vi insåg bägge två att det var för stort när jag bara kunde använda en hand. Så istället signerade jag att jag tagit emot det och så körde han det till brorsans förstubro. Under tiden vi pratade stod Ricky som ett ljus, verkligen superduktig kille!
 
Sedan gick vi några meter längs vägen för att ta oss till brevlådorna och hämta min post. Det hann förstås komma en bil, som körde förbi i åtminstone 100 km/h. Ricky hoppade till, men han hoppade rakt upp och sökte sedan tröst hos mig. Jag lugnade och då var det inte farligt längre. Duktig kille! Som belöning fick han sedan leka lite med locket på min brevlåda, det var populärt. ;-)
 
Vi tog min lilla grusväg hem igen, så jag kunde lämna av posten och så Ricky slapp gå på vägen mer. Sedan gick vi in i stallet och tog av grejerna. Trött kille som följde med ut i hagen! Men riktigt, riktigt duktig. <3
 
När jag kom ut ett par timmar senare låg han och sov i ligghallen. Provade nya tränset på honom (utan bett) och han iddes inte ens kliva upp... Men när jag hämtade in Sunny några timmar senare hade han piggnat till och tyckte att vi skulle ut på nya äventyr. :-P
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0