Protester och markkänning

I lördags gick vi till ridbanan för att longera igen. Ricky uppförde sig väl på vägen dit, men väl där var han tydlig redan från början att han förstått vad longering går ut på och att det är TRÅKIGT. Hans lösning är som vanligt att försöka slita sig och därmed komma undan jobbet. 
 
Vi hade några rejäla duster där han försökte komma loss, jag kunde tex ha honom i skritt på volten, be honom göra halt, han stannade och vände ut rumpan, vilket är ett varningstecken. När jag sedan bad honom gå framåt igen, så kastade han sig iväg och försökte slita sig. 
 
Otur för Ricky så har han en extremt envis matte. Tom när han lyckades dra omkull mig, så höll jag fast i longerlinan så han kom bara någon meter. Upp igen och se till att han inte kom undan. 
 
Till sist kunde han prestera en volt i skritt, med halt och igångsättning utan att han försökte dra. Men då var jag så less på honom så jag kände att det fick räcka. 
 
Nu får han vara ifred i åtminstone en månad. Det är inte roligt att hålla på med honom och för mig är hästar en hobby som ska vara roligt. Sedan får vi se om han mognat eller om han tänker fortsätta vara en tjurig bråkstake. 
 
Jag vill att umgänget med hästen ska vara harmoniskt, visst kan man få säga ifrån ibland när de tycker det är jobbigt, men inte så ofta och mycket som jag gjort med Ricky. Det är en ständig kamp och jag vill inte hålla på med honom. Så nu får han vara och så får vi se om det öht blir något treårstest eller insittning i år. 
 
Värsta scenariot är att han aldrig blir vettig att hantera och då får han vara en dyr hagprydnad istället. Men dit är det långt, jag har inte gett upp ännu. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0