Slita sig loss...

I måndags red jag hem Ariel från Nyland med Ricky som handhäst. Det var ju tänkt att han skulle aktiveras lite i Nyland, när jag ändå hade paddock på gångavstånd. Men han lyckades slita sönder huden precis nedanför ögat, så han fick vara ledig och läka istället.
 
Han var rätt busig och uppspelt i början av turen hem, men när vi travat en lite längre sträcka så lugnade han ned sig. Ända tills vi började närma oss grusvägen hem och jag lät dem trava igen, då blev han så till sig så han stack iväg i galopp. :-( Fastnade med handen i longerlinan, så det blev ett tvärstopp för Ricky, men sedan kunde han ändå fortsätta, för longerlinan gick av. SUCK! Det var min longerlina som jag fick i julklapp 1994, som jag älskade så mycket för den var mjukare än de longerlinor jag senare stött på. Nåja, får väl köpa en ny...
 
Det var inga problem att fånga in honom igen och sedan höll han sig i schack hela vägen hem. Ovanligt lugn var han faktiskt, kanske förstod han att han gått över gränsen igen. 

Lite loj i snöre

Idag fick Ricky följa med Ariel som handhäst. Vi skrittade till Nyland och han skötte sig verkligen prickfritt. Gick i bredd när vägen var tillräckligt bred för det och bakom Ariel när det blev för smalt. Han var dock lite loj och trött, förmodligen för att det var varmare än på länge och han har redan satt rätt så mycket päls. 
 
Men efter 65 min skritt var vi framme och han kunde njuta i hagen med sin bästis Zack. <3

Duktig handhäst

Igår red jag hem Ariel från Nyland, med Ricky som handhäst. Han har ju tidigare fått gå lös när jag rider Ariel, men jag ville testa hur han skulle bete sig om han var handhäst hela turen. Vi red 6,3 km på 75 minuter och Ricky skötte sig exemplariskt! 
 
Han var lite trött redan när vi började, tror att han och Zack lekt ganska våldsamt de här dagarna... Men han lyssnade bra både när jag bad om mer skritt och när han skulle lugna sig. Han höll sig på rätt ställe nästan hela tiden. Däremot var hans mamma inte så lätt att rida, så fokuset på Ricky var rätt litet. ;-)
 
Hemma igen verkade han nöjd med att få gå ut i hagen, men skall vi orka med premiering om en månad är det nog bäst vi ökar på konditionen...

Intervallträning i backe...

Idag fick Ricky följa med Ariel och mig lös. Han körde ett helt eget intervalltänk, där han varvade att beta med att galoppera ikapp oss. Kruxet var bara att vi red i rätt backig terräng och längre än någonsin tidigare (8 km), så orken tog slut halvvägs hem för Ricky... :-P
 
Han fick följa med på släp som handhäst istället, med glada tillrop från mig när han började sacka. Det fungerade hjälpligt, så pass att vi tog oss hem i alla fall. ;-)
 
Totalt var vi ute i 1 h 50 min så det blev en rejält mycket längre tur än vanligt. Men framöver får han gå med som handhäst istället, så han inte blir för trött.

Säker på foten

Igår fick Ricky följa med Ariel ut. Vi red längs skoterleden och så uppför nya grusvägen som verkligen är brant! Trodde att Ricky skulle vara tröttare än han var, men han susade förbi oss i galopp ett par gånger. ;-)
 
Hemvägen tog vi en lite besvärlig väg, med mycket stenar och rötter samtidigt som det är ganska brant nedför. Inga bekymmer för Ricky, han joggade nedför i perfekt balans. :-D Det är så himla härligt att kunna ha med honom ut såhär, så får han röra sig ordentligt men på sina egna villkor.
 
Totalt var vi ute i 70 minuter och sträckan blev 5,6 km. 

Fri som fågeln

Igår fick Ricky följa med när jag red ut på Ariel. Han var som vanligt ett monster innan han fick vara lös, stod på bakbenen två gånger och tyckte att jag var en tråkig matte. Men jag föredrar att ha honom fastsatt tills vi passerat den trafikerade vägen... ;-)
 
Resten av turen skötte han sig prickfritt. Oftast hamnar han på efterkälke för att han står och betar, så då kommer han i full fart ikapp och förbi, för att sedan hitta en ny god grästuva att fastna vid. ;-)
 
 
Vi red knappt 6 km på en timme, Ricky var rätt så trött efteråt. :-P Men han var duktig och kom på inkallning och sedan fick jag praktiskt taget släpa honom sista biten hem. Trött kille... Det är så härligt att kunna ha honom lös och låta honom stärka kroppen i frihet. 

Lugnare löshäst

Igår fick Ricky följa med mig och Ariel när vi skrittade ut en timme. Han fick gå som handhäst tills vi passerade vägen och var synnerligen stökig. Han vet ju om att han skall få springa lös sedan, så han studsar i förväg... ;-)
 
När jag släppte honom for han iväg, men större delen av turen skrittade han faktiskt. Han fick en morotsbit varje gång han kom fram till mig, så ofta hamnade han på efterkälke när han kollade in någonting, travade ikapp, tvärnitade, fick morotsbit, skrittade med en stund och så kollade han in någonting nytt. :-)
 
Han verkar tycka att det är riktigt roligt att följa med som löshäst och eftersom han sköter sig så bra, så kommer han få fortsätta med det. När han gick sista biten hem som handhäst var han väldigt lugn och väluppfostrad. Ganska trött skulle jag tro. ;-)
 
Totalt blev det 5 km grusväg. 

Återigen fri

Igår fick Ricky följa med när jag red Ariel. Först gick han som handhäst, tills vi passerat vägen. Han var rätt så stökig, skulle bitas och trängas en del. När vi travade över vägen (sikten är inte den bästa, så jag försöker alltid trava) började han galoppera och istället för att bryta galoppen när Ariel saktade in till skritt, så galopperade han 4-5 språng på stället. Busfrö! :-P
 
Han drog inte iväg lika fort när han väl var lös som förra gången, men ville ändå gärna vara före mamma. Vi travade och galopperade en del och det märktes på honom att det var roligare, men också lite jobbigare. Vi red uppför berget och sedan hem via storgatan, så totalt blev det 5 km på en timme. Han var rätt trött på slutet, när han gick som handhäst igen, vilket betydde att han varvade busigheter med att vara lite sömngångaraktig. ;-)
 
Han var så söt när han fick syn på farligheter, då studsade han baklänges och smög sig sedan fram för att kolla. :-P Det var en vägskylt och en vägbom som var farliga. ;-)
 
Framöver kommer jag bara skritta Ariel när vi rider ut med Ricky lös. Målet är ju inte att han skall få upp flåset, utan att han skall stärka benstommen. Så då är det lugna turer som gäller, även om Ricky förstås kommer att fortsätta busa runt en del. :-)

FRI!

Ricky har tydligt visat att han har lite för mycket överskottsenergi under våra promenader och han rör sig helt klart inte tillräckligt i hagen just nu pga dåligt underlag. Så idag fick han följa mig och Ariel när jag red ut på henne. 
 
Han fick gå som handhäst tills vi passerat stora vägen, sedan släppte jag lös honom. Först drog han iväg i full fart åt fel håll, mot vägen igen, då blev jag lite nervös. :-S Men sedan kom han på bättre tankar och följde efter sin mamma längs skoterleden. Varje gång han kom till mig fick han en morotsbit, så han skall lära sig att komma på inkallning. Det gick bättre och bättre för varje gång. :-)
 
Då snösmältningen nästan är klar längs skoterleden, så var det flera stora vattensamlingar att passera. Ricky tyckte att vattnet var läskigt och försökte hitta alternativa vägar. Ibland lyckades han, men oftast fick han ge upp, ta sig igenom och sedan rusa ikapp oss. Jag var noga med att berömma honom när han var duktig och tog sig igenom vattnet. Jösses vad han kan bocka! Det märks att han älskar att vara duktig. <3
 
Vi tog oss drygt 3,5 km på en timme, vilket var på gränsen till vad Ricky orkade. Han var rätt trött när jag kopplade på grimskaftet igen, så sista biten hem var han lite småtjafsig och skulle bita i grimskaftet. När han släpptes ut i hagen igen gick han direkt in i ligghallen och ramlade ihop. ;-)

Duktig ibland i alla fall

I söndags var det dags för årets sista jobb för Ricky. Han fick följa med Hampus som handhäst. Vi red längs skoterleden och han var allmänt jobbig. Som vanligt. ;-) Han är fortfarande lite för nafsig för min smak, han försöker nafsa när han är uppspelt (i början av passet), när han får beröm (i mitten av passet) och när han börjar bli trött mentalt (i slutet av passet). Hampus är fantastisk som har sådant tålamod med honom...
 
Samtidigt var han superduktig när han väl var fokuserad på uppgiften. Han gick genom flera stora vattensamlingar, visst försökte han sakta ned några gånger, men följde ändå efter Hampus när han gick igenom. Han höll sig bra vid Hampus sida i trav och på hemväg träffade vi grannens lösspringande hund som tokskällde. Ricky blev lite rädd, men när jag lugnade honom och han såg att Hampus inte brydde sig, så slappnade han av. Så stolt över honom där! Bara vi kunde bli av med nafsandet...
 
Bör tillägga att vi red ut med honom enbart i grimma, dvs inget träns med nosgrimma som höll munnen stängd. Så egentligen var han väldigt duktig. ;-)
 
Nu har han vintervila fram till mars, det tror jag kommer göra honom gott. Jag kommer förstås att pyssla med honom ändå, men det kommer inte vara så mycket uppdateringar i bloggen.

Bättre fokus i trav

13 september var Hampus och Ricky iväg på andra handhästturen. Jag provade att rida längs Storgatan, men det var lite för otrevligt grus för Rickys fötter. Där det gick, så travade vi. Jag upplevde att Ricky dels förstått vad han skall göra när han går som handhäst och dels att han blev mer fokuserad när vi travade. Då höll han sig bättre vid Hampus sida. Faktiskt var det Hampus som var mest jobbig, han ville stanna så fort han fick tillfälle. ;-)
 
Det märktes dock att Ricky blev trött av jobbet, även om vi inte var ute mer än en halvtimme, så är det mycket för en liten bebishjärna. Planen framöver är att jobba honom med fokus tömkörning (dvs börja testa lite tygeltag) framöver och sedan avsluta året med ett sista pass som handhäst. Sedan kommer han att vila från november och tre månader framöver. 

Debut som handhäst

I lördags var det dags att aktivera Ricky igen. Eftersom jag jobbar en gång per vecka med ettåringar, så blir det inte så många pass per år i slutändan. Har kikar lite på kommande veckor och jag har totalt åtta pass kvar med honom innan han får vintervila i november. Sedan vilar han i fyra månader och får smälta allt nytt, innan vi börjar jobba två dagar i veckan nästa år. Förhoppningsvis hinner vi med tre pass till som handhäst, sedan vill jag lösgaloppera ett par gånger i Nyland och även börja med lite tömkörning. 
 
Därför blev det till att gå som handhäst med Hampus i lördags. Hela vägen bortåt var han stökig, skulle bita Hampus, tackla honom eller vägra gå framåt. Men när vi vände hemåt var det som om poletten trillat ned och han förstått vad som krävdes av honom. För då höll han sig snällt vid min stigbygel nästan hela tiden och jag kunde faktiskt ta en bild! Men bara en, jag vågade inte utmana ödet för mycket. :-P
 
 
Han går med träns på för att hindra bitandet, men grimskaftet är fäst i grimman. När vi var hemma igen var det en trött Ricky som följde med in i stallet och sov en stund. ;-)

RSS 2.0