Protester och markkänning

I lördags gick vi till ridbanan för att longera igen. Ricky uppförde sig väl på vägen dit, men väl där var han tydlig redan från början att han förstått vad longering går ut på och att det är TRÅKIGT. Hans lösning är som vanligt att försöka slita sig och därmed komma undan jobbet. 
 
Vi hade några rejäla duster där han försökte komma loss, jag kunde tex ha honom i skritt på volten, be honom göra halt, han stannade och vände ut rumpan, vilket är ett varningstecken. När jag sedan bad honom gå framåt igen, så kastade han sig iväg och försökte slita sig. 
 
Otur för Ricky så har han en extremt envis matte. Tom när han lyckades dra omkull mig, så höll jag fast i longerlinan så han kom bara någon meter. Upp igen och se till att han inte kom undan. 
 
Till sist kunde han prestera en volt i skritt, med halt och igångsättning utan att han försökte dra. Men då var jag så less på honom så jag kände att det fick räcka. 
 
Nu får han vara ifred i åtminstone en månad. Det är inte roligt att hålla på med honom och för mig är hästar en hobby som ska vara roligt. Sedan får vi se om han mognat eller om han tänker fortsätta vara en tjurig bråkstake. 
 
Jag vill att umgänget med hästen ska vara harmoniskt, visst kan man få säga ifrån ibland när de tycker det är jobbigt, men inte så ofta och mycket som jag gjort med Ricky. Det är en ständig kamp och jag vill inte hålla på med honom. Så nu får han vara och så får vi se om det öht blir något treårstest eller insittning i år. 
 
Värsta scenariot är att han aldrig blir vettig att hantera och då får han vara en dyr hagprydnad istället. Men dit är det långt, jag har inte gett upp ännu. ;-)

Rösthjälper

Igår möttes jag av den här synen när jag skulle ta in Ricky från hagen...
 
 
Men efter att jag satt mig ned bredvid honom och läst lite i mobilen, så vaknade han. Han ville ju veta vad jag gjorde för spännande. ;-)
 
Tog med honom till skötselplatsen där han faktiskt stod helt okej medan jag borstade och kratsade hovarna. Sedan fick han micklemtränset på sig (med bett) och så gick vi iväg till ridbanan. Han stannade ett par gånger och kollade in "farligheter", men han kändes mycket lugnare än tidigare. Hoppas att det håller i sig. :-)
 
Framme vid ridbanan blev det longering först i vänster varv. Checkade av att han kunde skritta och göra halt på mindre volt, sedan testade vi trav för första gången. Det märks att han inte är särskilt invand på rösthjälper än, för han förstod inte alls vad han skulle göra. Men successivt började han förstå och kunde då trava lite längre sekvenser, en gång tom ett helt varv. :-)
 
Bytte sedan till höger varv och då blev det hjärnsläpp för honom, så vi jobbade mest i skritt med att faktiskt hålla volten. Men några meter trav blev det också. Jag var så nöjd med att det inte kom några protester, utan att han verkligen bara var osäker på vad jag egentligen ville, så jag avslutade där och så gick vi hem. 
 
På hemväg var han superduktig, blev rädd för en grej men studsade till och stod sedan stilla medan jag pratade med honom. <3 Så enorma framsteg för oss, även om rösthjälper är någonting vi måste nöta mycket mer framöver. 

Lugn och fokuserad

Igår gick vi iväg till ridbanan igen. Han var halvsovande när jag hämtade honom i hagen och han fortsatte var ganska loj hela vägen. Grannens hund var inte ute, så vi passerade gården utan några bekymmer. 
 
Framme vid ridbanan släppte jag lös honom, men han gick inte många steg... Tydligen var det jobbigt att springa i snön... :-P
 
Tog honom istället på lina och longerade först i vänster och sedan i höger varv. Kollade av igångsättningar och halter samt även lite trav. Han skötte sig superbra! :-) Tycker nog vi ska kunna testa lite större volt nästa gång (om två veckor) för nu har han förstått det här med longering helt. 
 
Traskade hem med en duktig och nöjd kille, som vid ett tillfälle blev rädd för något och stannade (!). Berömde massor, för tidigare har han alltid stuckit iväg när han blivit rädd. Kanske kan det bli en cool kille av honom till sist. <3

Busig men lydig!

Idag gick vi iväg till ridbanan. Redan det är en utmaning, då Ricky i somras började sticka vid en viss plats på väg mot ridbanan och det tog flera gånger innan jag lärde mig hur jag skulle få stopp på honom innan han stack. Idag hade jag garderat mig med longerlina fastsatt på nosringen och grimskaft i ena bettringen. 
 
Vi gick iväg med mycket energi i skritten, Ricky blev så glad när vi inte gick runt gården utan gav oss iväg längs gamlandsvägen. :-) Vi mötte förstås grannens hund, som fick skälla lite lagom utan att Ricky brydde sig. Så skönt!
 
Tog oss utan några incidenter till ridbanan. Där fick Ricky först springa lös... Det blev en del rejsande och bakutsparkar... 
 
 
När han busat klart (fick godis varje gång han kom till mig) longerade jag lite kort i vänster varv. Han följde voltspåret bra, men ett par gånger ville han vända in till mig när jag bad om halt. Med en lätt korrigering med pisken fortsatte han på voltspåret. Så duktig kille!
 
Ett par gånger bjöd han självmant upp i trav och då fick han hållas. Eftersom det var så pass mycket snö, så blev han naturligt lugnad av det. Mycket bra för hans magmuskler. ;-)
 
Han fick springa lös en kort sväng till innan vi gick hem. Han var lite mer på tårna på hemväg, vilket är förståeligt. Men det gick alldeles utmärkt att passera hunden igen och sedan kom ett par andra grannar gående. Vi stannade och pratade, Ricky var lite bänglig med huvudet, men stod helt stilla. Så duktig kille! :-D
 
När vi sedan hade typ fyrtio meter kvar hem, då försökte han sig på att sticka, men det var inte många steg innan han insåg att matte hade koll och inte lät honom gå iväg... :-P
 
Så bara beröm till honom idag! 
 

Okej då, men det är tråkigt morsan...

Idag blev det longering igen. Eftersom det tar ganska mycket på Ricky att gå till och från ridbanan, så testade jag idag att longera på min gård. Det är inte optimalt då det lutar lite och är inte inhägnat, men så länge vi håller oss till skritt fungerar det.
 
Fick börja i vänster varv med att skritta runt mig. Efter ett par påminnelser i kapsonen började han faktiskt förstå vad ptro betydde. Framsteg!!! Efter några varv var det tydligt att han förstod vad jag menade, men han var noga med att markera hur sjukt tråkigt det var att stanna. ;-)
 
Bytte varv och först förstod han inte att ptro betydde samma sak i höger varv. Men efter en korrigering så trillade poletten ned och han kunde stå stilla även i höger varv. Så himla skönt att han är så lättlärd ändå! :-) Sedan att han inte alltid VILL göra det jag säger åt honom, det är en annan femma. :-P
 
Om underlaget fortsätter att vara okej, så tänker jag gå till ridbanan till helgen och longera på lite större volt + testa trav. Eftersom han nu förstått vad ptro betyder. :-)
 
Planen är att jobba på fram till årsskiftet (om underlaget tillåter) och sedan får han vila januari-mars istället. Tror det blir bättre, speciellt som det var just januari-mars som underlaget var värdelöst i år...
 
Nästa år är planen att sko honom fram i samband med att han går på vintervila i november och sedan sko honom även bak i januari, så vi kan rida (!) från januari och framåt. Känns helt vansinnigt att tänka så just nu, men det kommer ju hända ganska mycket med honom under det kommande året. Roligt, roligt!

Stanna är onödigt

Igår gick vi till ridbanan och longerade. Ricky var väldigt studsig på vägen dit, han stod på bakbenen en gång och kastade sig i sidled några gånger. Men jag hade kapson och longerlina, så då är det bara att ignorera honom och fortsätta gå så skärper han till sig så småningom. :-P 
 
Staketet är nu klart på ridbanan, vilket gör att jag känner mig mycket tryggare när jag jobbar Ricky. Visst skulle han rent teoretiskt kunna hoppa över staketet om han kom lös, men jag tror ändå inte det kommer hända. Igår jobbade vi i ett hörn av ridbanan med att skritta på liten volt runt mig. 
 
Vi började i vänster varv (som vi longerade i sist) och det gick riktigt bra. Några protester och försök att dra iväg, sedan accepterade han sin uppgift. Däremot var han totalt ointresserad av att stanna, lyssnade inte på rösten och inte heller när jag tog i linan. Helt klart ett förbättringsområde!
 
Bytte sedan varv och det var helt klart lite förvirrande första varvet, men sedan var han med på att man skulle skritta lugnt även i höger varv. :-P Fortsatte traggla med halterna, men det var så svårt och mycket lättare att bara minska tempot lite i skritten. ;-)
 
När han gjort ett par hyfsade halter var jag nöjd och vi gick hem igen. Mycket lugnare häst på hemvägen, det märktes att han var mentalt väldigt trött. Sötpojken, hoppas underlaget fortsätter vara okej så vi kan longera fler gånger framöver. 

Förena nytta med nöje

Idag åkte jag till Nyland för att träna backning med transport. När jag ändå åkte, så passade jag på att ta med mig Ricky. Han gick väldigt ivrigt in i transporten. ;-)
 
Framme i Nyland fick han gå ut på ridbanan, hans uppgift medan jag tränade var helt enkelt att äta upp gräset i kanterna. Ett utmärkt jobb tyckte han själv. :-D
 
Efter nästan en timme kom jag och förstörde friden genom att prova lite longering med honom. Första gången för oss! Så grimman byttes mot kapson, knäppte fast linan och så hade jag även pisken med. Jag jobbade honom endast i skritt på liten volt, där målet var att han skulle gå runt mig, kunna göra halt på kommando, stå stilla och sedan komma fram i skritt igen.
 
Men Ricky är ju som han är... Han förstod inom några sekunder VAD han skulle göra, men tyckte absolut inte att det var det roligaste alternativet. Så han testade att trava, göra krumsprång, galoppera, göra tvära kast eller byta varv. Jag framhärdade, skällde på honom när han gjorde fel och berömde så fort jag fick antydan till rätt utförd uppgift.
 
Efter knappt tio minuter lyckades han faktiskt skritta ett helt varv runt mig, med tre bra halter, så då nöjde vi oss för dagen. Som belöning fick han springa lös på ridbanan och busa lite, det blev några repor i full galopp. :-P
 
Sedan fick han äta mer gräs medan jag gjorde i ordning för lastning. Han frågade om han verkligen var tvungen att kliva in i transporten, men när jag framhärdade så gick han raka vägen in. <3
 
Hemma igen ville han däremot inte kliva ut ur transporten. Knepigt... Jag lockade, pockade och smackade. Nix pix, jag stannar kvar här inne, tyckte Ricky. Bestämde mig för att hjälpa honom lite på traven genom att gå in framför honom och be honom rygga ut. När jag kom in i transporten såg jag att haken på transportgrimskaftet inte hade lossnat helt när jag knäppte loss den, så Ricky ansåg att han satt fast... Sötaste grabben!
 
Så fort grimskaftet hängde på väggen istället, så kunde han backa ut utan några bekymmer. Nöjda gick vi in i stallet där det vankades luserngröt. :-D

RSS 2.0