Klättra och kliva

Förra måndagen (4 juli) fick jag ändan ur och promenerade med Ricky. Vi gick i hela 40 minuter, längs skoterleden i rask takt. Han fick bland annat kliva över en gran som ramlat över stigen. Han är lättsam att ha med sig och anpassar sig verkligen efter mitt tempo. Även om han tycker att jag är rätt trist när jag vill gå sakta i nedförsbackar. ;-)
 
Hade på sig micklemtränset med travbettet och var mycket nöjd i munnen hela tiden. Det kändes så himla bra, men som vanligt kommer vi liksom inte igång... Suck! Jag kan verkligen inte börja rida in honom om jag jobbar ett pass per vecka för hand innna. :-/
 
Har även bestämt att vi inte åker på treårstestet, det blir dyrt och krångligt och vi har inte förberett oss tillräckligt. Det får räcka med premieringen helt enkelt. :-)

Följsam överallt

Idag tog vi oss en promenad igen. Ricky behöver bygga muskler och jag behöver bättre flås, så vi gick helt enkelt nedför och uppför Haldos backe tre gånger. Nedför var jag noga med att Ricky skulle sätta bakdelen under sig och gå långsamt i balans. Såååå tråkigt tyckte Ricky, men han gjorde ändå det jag bad honom göra. <3
 
Nere hos Haldo passade vi på att hoppa nedhoppet (de har en nivåskillnad på ett ställe som är som en minibank), vända och hoppa upphoppet. Ricky klev de flesta gångerna, men en gång hoppade han faktiskt uppför, så kanske blir det hopphäst av honom till slut. ;-)
 
I uppförsbackarna försökte jag få honom att verkligen jobba genom kroppen, men det var väldigt jobbigt, så han försökte slippa undan...
 
Sista gången gick vi hela vägen ned till gambyggaren, kollade in den stora lägdan som är där och busade lite i en av uppförsbackarna. Ricky var så härlig att promenera med, han följer mig hela tiden, stannar när jag stannar och börjar gå när jag går. Alltid i rätt position i förhållande till mig. <3
 
Som jag älskar den här hästen! Jag begriper bara inte hur jag ska klara av att vänta ända till september med insittningen. :-P

Spontan promenad

Igår fick jag ett ryck och gav mig iväg på promenad med Ricky. Det har äntligen börjat bli isfritt, iaf gamlandsvägen går att gå på helt okej. Ricky var pigg som en spigg, men höll sig faktiskt på marken hela passet. :-) Vi gick till vägen tog slut och så vände vi hemåt igen. Han hade sitt älskade micklem på sig och var mycket nöjd med både träns och bett. Så skönt!
 
Vi mötte grannarna på hemväg, så han fick träna på att stå stilla en stund medan vi pratade. Det tar sig, även om framstegen är lite långsammare än jag vill. Ricky hävdar att matte har noll tålamod med honom, han tycker ju att det är roligare när det händer något än när man ska stå stilla. ;-)

Roligt när det händer något

I fredags fick Ricky följa med mig in i stallet. Jag ville mest se hur Ariel reagerade när han försvann, så han fick stå i stallgången och skötas om samt ha träns på sig. Han tyckte att bettet var onödigt, men fann sig ändå i situationen. Eftersom Ariel inte reagerade på att han försvann ur hagen, beslöt jag mig för att ta en promenad med honom ändå. 
 
Vi gick ett varv runt gården. Det gick ganska långsamt, eftersom jag inte är helt bra i min fot ännu. Men Ricky var så duktig och följde mig hela tiden, stannade när jag bad honom och gick fram när jag bad honom. Så duktig kille! Han skötte sig verkligen exemplariskt och det skall bli spännande att se om han mognat även på andra fronter. Roligt att vara igång i alla fall och nu hoppas jag att underlaget fortsätter att vara bra, så han kan följa med på fler promenader framöver. 

Visningsträning

Det börjar dra ihop sig! Mindre än en månad kvar till premieringen och vi har inte gjort många knop! :-S
 
Borstade igenom honom ordentligt idag och konstaterade att han är ruskigt smutsig. Men frågan är om det är nåogn mening att bada honom i september, när han fått en massa höstpäls... Får grunna lite på det. 
 
Visade även vid hand idag, han står stilla så snällt, blir så himla stolt över honom! Sedan skrittar och travar han bra på rakt spår, så jag tror han kommer sköta sig alldeles utmärkt på premieringen. Men då är det förstås en massa annat spännande som lockar, så vi får se hur det går. ;-)
 
Mattes prins var han idag i alla fall. <3

Löparpartner!

I torsdags gav jag mig iväg längs Storgatan med Ricky. Hade kapson och longerlina, så jag hade lite marginal ifall han skulle få frispel. ;-)
 
Vi varvade promenad med jogging och löpning. Ricky var enormt lyhörd för mitt kroppsspråk, men även för rösten. Han anpassade sig perfekt till mitt tempo (förutom när jag joggade långsamt, då hade han svårt att välja mellan snabb skritt och smygtrav) och var enormt lättsam att ha med sig.
 
Det gör vi om snart! :-D Däremot måste vi välja gräsunderlag, hans fötter klarar inte riktigt av gruset. Jag känner inte för att sko honom redan...

Helt okej vid hand

Igår inledde vi träningen inför premieringen i september. Tog bara grimma och grimskaft, det här passet var mest för att checka av hur mycket vi behöver träna.
 
Började med att ställa upp honom korrekt. Det var helt ok, tyckte han och han kunde stå stilla så länge jag ville. Justerade ställningen ett par gånger och han svarade upp bra.
 
Sedan skrittade vi och travade ett par gånger fram och tillbaka. Det var inte heller något problem, han svänger dock ut baken lite i trav, så det behöver vi korrigera. 
 
Men jag är så nöjd med hur han skötte sig. Kanske har han börjat mogna lite i huvudet? Vi hinner förmodligen med ett pass på träns innan vi flyttar till klubben i två veckor. Rickys mamma åker bort med mig i sex dagar och jag tycker inte det är juste att han skall vara ensam då, så han skall få träffa ett par nya kompisar. :-)

Studs på två olika sätt

Igår promenerade jag runt gården med Ricky. Jag är så tacksam över kapsonen, som låter mig kontrollera min stundtals väldigt ystra tvååring... Jag noterade dock igår att han reagerar exakt likadant oavsett om han är rädd eller busig. :-S
 
När Ricky blir rädd för någonting, så drar han iväg och studsar. När han blir exalterad och glad, så drar han iväg och studsar... Det blir därmed extremt viktigt för mig att läsa av honom snabbt, för att avgöra hur jag skall hantera situationen. Det gör väl inte så mycket om jag råkar lugna honom när han är lite för glad, men det kan bli riktigt jobbiga konsekvenser om jag säger ifrån på skarpen när han är rädd i en situation.
 
Han kräver verkligen fullt fokus när jag jobbar med honom och han är en stor utmaning. Men jag tror att han kommer bli den allra bästa hästen jag haft, när vi väl börjar med den uppsuttna utbildningen. Jag har ingen brådska och tur är det... Han kommer att behöva mycket tid för att varva ned, spänna av och fokusera på mig. Men när han gör det är han verkligen lyhörd och så himla fin! <3
 
Igår kändes det verkligen som att vi kom varandra lite närmare, i och med att jag kunde lugna honom när han blev rädd och han märkte att det inte hände någonting farligt fast han var rädd. Jag är tveksam till om jag kommer kunna köra in honom i år, jag tror han kommer behöva mogna lite mer innan dess. Men samtidigt vet jag ju att både pappa och farfar mognade sent, så jag var ganska beredd på att han kunde bli så här. Även om mamma Ariel mognade extremt tidigt. ;-)
 
Ricky var mycket nöjd efter gårdagens promenad i alla fall och det är ju huvudsaken. :-)

Välta soptunnor

Idag tog jag mig en promenad med Ricky igen. Han studsade på stället, bockade, försökte rusa och var allmänt busig. Mellan varven kunde han faktiskt gå helt normalt några sekunder, så kanske gör vi lite framsteg ändå. Jag tror dock att jag missbedömt honom. Jag har gjort analysen att han blir frustrerad och irriterad på att jag bestämmer vart vi går, tempo och när vi står stilla. Men jag börjar mer och mer misstänka att han är överglad över att få hitta på någonting med matte och att han visar det genom att studsa omkring och slänga med huvudet. För idag var han väldigt, väldigt glad mest hela tiden. Trots studs.. :-)
 
Vi gick runt gården, men gjorde även ett par avstickare. Bland annat fick han gå och kolla på de spännande soptunnorna. Kul! tyckte Ricky och välte den mindre så soporna flög... Så fick han stå där medan jag ställde tillbaka soptunnan och fyllde den igen. Det var inga som helst bekymmer. Bara han får vara med, verkar han nöjd. Hm...
 
Efter en del diskussioner kring hur man beter sig när man vänder sig (tydligen innebär vändning att man RUSAR mot nya äventyr) så var han oerhört fin sista biten hem till stallet. En del av allt det här buset tror jag även hänger ihop med att han är orastad. Ariel busar inte lika mycket som han och Grålle gjorde plus att underlaget är rätt hopplöst i hagen just nu. 
 
Så fort det blir bättre ute, skall han få följa med mig och Ariel som löshäst. Kan bli spännande. ;-)

Dumma matte!

Idag tog jag mig en promenad med Ricky. Sänkte kraven rejält, det enda jag krävde var att han skulle följa mig, göra halt när jag sade till, stå stilla och sedan lugnt gå fram igen när jag bad honom. Men även det var väldigt svårt för honom. ;-)
 
Jag hade enorm hjälp av kapsonen jag tagit på honom. Jag känner att jag inte vill riskera hans mun med att använda träns, så det får bli kapson ett tag framöver. Det fungerade riktigt bra, även om Ricky tydligt visade att han blev frustrerad över att inte få bestämma någonting. 
 
Vi gick två varv runt gården och ju längre tid vi gick, desto mer slappnade han av. slutade studsa och istället skritta. Innan vi slutade för dagen kom studsandet bara igång när han gick från halt till skritt, så det var helt klart ett framsteg. Han blev också väldigt nöjd över att få beröm, något jag behöver komma ihåg att ge honom massor av. Han är en väldigt känslig häst och jag vill gärna ha kvar det när jag rider honom också.
 
Det känns så skönt att vi inte har någon brådska öht, utan han får den tid han behöver. Mitt lilla busfrö!

Gå dit du vill matte, jag går här...

I lördags fick Ricky bröstsele och träns på sig och så gick vi ut för lite "tömkörning". Han var klockren första minuterna, jag kände verkligen hur stolt jag blev över honom. Sedan föreslog jag att vi skulle vända och då kom tjurga grabben fram igen. Det är så tydligt, han är nästan lite sto (precis som sin mamma är han!), och vill inte göra någonting bara för att. Jag måste argumentera bra för min sak. :-P
 
Så länge jag gör någonting som han tycker är kul (till exempel gå på äventyr) så följer han så glatt dit jag styr. Men så fort jag föreslår något som han tycker är tråkigt (till exempel vända hemåt igen) så blir det stora protester och han förstår inte alls vad jag menar.
 
Tror det börjar bli dags att utmana honom lite mer, med längre turer. Samtidigt så har vi ju bara ett par träningstillfällen kvar innan vintervilan, så jag får se hur jag gör. Antingen upprepar jag dagens lilla promenad, eller så vågar vi oss iväg på en lite längre sväng nästa helg.
 
Sista helgen i oktober blir det en sväng som handhäst med Hampus som avslut. Sedan väntar fyra månaders vila från mattes dumheter. ;-)

Måste du bestämma hela tiden?

Igår gick vi en kort sväng med träns och tyglar igen. Jag märkte nästan direkt att Ricky förstått vad jag menade med ledande tygeltag. Däremot var han inte helt övertygad om att han måste lyssna på mig och gå dit jag föreslog. ;-)
 
Vi jobbade framförallt med att göra halt och sedan stå kvar fast jag lättade i handen. Då var han superduktig, även om han tycker det är onödigt att stå stilla. :-P När jag sedan bad honom svänga så gjorde han allt han kunde för att få gå åt motsatt håll. Men även om han är envis, så råkar matte vara ännu mer envis... :-D
 
Sista minuten var han grymt mjuk och följsam, så då fick han återvända till stallet som belöning. Även denna gång höll vi på knappt tio minuter, men han var inte alls lika mentalt trött som förra veckan. Det tar sig! Två gånger till har vi kvar innan vintervilan, så nästa helg planerar jag att ta på selen också. Även om han inte riktigt är redo för vanlig tömkörning ännu. 

Konstiga idéer matte skaffat sig...

I söndags blev det ett kort men ganska förvirrande pass för Ricky. Han fick tränset på sig och så knäppte jag på tyglar för första gången. Ute på gården gick vi lite hit och dit, jag försökte få honom att följa tygeltagen när jag svängde, men det var absolut överkurs förklarade Ricky!
 
Han lyssnade riktigt bra på att stanna med röst och tygel, men att svänga var konstigt och det gick helt enkelt inte. ;-) Vi fick till några vändningar, men det var mest min kropp som hjälpte honom där. Tillbaka i stallet efter knappt tio minuter var han helt slut i huvudet. Han ser verkligen så söt ut när det blir kortslutning i hjärnan, det märks att han inte förstår och behöver sova på saken. 
 
Tror det kommer bli riktigt bra så småningom, jag tyckte att han verkade väldigt mjuk i munnen och lyhörd att följa handen, även om han inte helt förstod vad han skulle göra. Vi fortsätter med den här träningen tre pass till, innan det är dags för vintervilan. Tror det kommer göra Ricky mycket gott att få vila lite. :-)

Hur man tar av en sele på bästa sätt

Igår hade jag tänkt ta med Ricky som handhäst när jag red Hampus. Men han var så trött, så trött där han stod i boxen, så istället lät jag honom vara där en timme medan jag red Hampus. När vi var tillbaka och Hampus var omskött, så hade Ricky piggat på sig igen. 
 
Tog ut honom i stallgången och selade på bröstselen. Det blev premiär för svanskappa, han brydde sig inte alls när jag tog på den. Tränsade och så grimman utanpå och så gav vi oss iväg. 
 
Gick runt gården, tycker det är onödigt med nya platser samtidigt som jag vänjer in ny utrustning. Han följde snällt med mig och stod stilla när jag ville, ända tills jag började gå i Haldos backe och träna att "smyga" nedför. Han blev så frustrerad! Tror det var en kombination av att svanskappan irriterade när han satte bakdelen under sig och att han inte fick skynda sig framåt i eget tempo. 
 
När frustrationen höll på att koka över, så försökte han sig på en egen lösning. Han lade sig ned och var på väg att rulla. :-P Jag fick upp honom direkt dock, men hade han fått vara ifred hade han försökt rulla av sig selen. 
 
 
Vi fortsatte nedför backen och vände sedan till en uppförsbacke där Ricky blev lite glad i hatten. Han höll sig dock på rätt ställe (dvs bakom mig) och när marken sedan planade ut kunde vi trava några snuttar. Jag vet inte riktigt hur, men han har lärt sig att S-ljudet betyder trav. Fascinerande hur lyhörd han ändå är...
 
Så vi växlade gångart några gånger innan han som belöning fick återvända in i stallet igen. 

Fokuserad med sele

Igår fick Ricky på sig träns och bröstsele (utan svanskappa). Sedan gick vi ett varv runt gården och kollade på alla spännande saker. Brorsan höll på att täcka över brädor med en presenning, så han flaxade lite extra med den. Ingen reaktion från Ricky, mer än att han ville gå närmare och leka. :-P
 
Travade några korta snuttar också och bara han tänker på att springa istället för att leka, så blir det riktigt bra. Vi gick direkt in i stallet igen, det kändes inte som vi skulle krångla för mycket såhär första gången med sele. Förmodligen blir det svanskappa (och mer protester) nästa gång. :-)

Hela vägen bort

I lördags blev det äntligen lite aktivitet för Ricky. Riskerade inget, utan tog på tränset under grimman innan vi gick iväg. Jag vet inte vad det är för magiskt med det där tränset, men han blir så mycket mer fokuserad med tränset på. Kanske har han redan lärt sig förknippa det med jobb, eller så fungerar bettet som en napp som lugnar honom.
 
Hur som, så promenerade vi iväg längs gamla landsvägen. Vi kom fram till grannen Bengt, där vi tidigare vänt. Men då han (och hans lösa hund) var bortrest, så beslöt jag mig för att våga fortsätta. Så vi promenerade hela vägen till vägens slut. Bland annat travade vi parallellt med ridbanan, så duktig Ricky! Han gjorde ett par nafsningsförsök när vi travade, men har börjat förstå att man inte får nafsa då heller.
 
Hemvägen gick utan några bekymmer, han var så glad och nöjd över att få vara ute med matte. De andra hästarna gnäggade åt honom när han kom gående tillbaka, men han brydde sig inte. Duktig pojke!

Det tar sig!

I lördags fick Ricky ta på sig tränset och gå på upptäcktsfärd. Han protesterade nästan ingenting när vi gick, utan verkade acceptera att bett och nosgrimma är måsten när man skall göra något kul med matte.
 
Vi gick raka vägen upp, vilket är en ganska kuperad och spännande väg. Ricky klev på med stor iver, men stod även stilla när jag ville att han skulle göra det. På hemväg träffade vi grannen S, så då blev det nästan fem minuter vi stod och pratade. Ricky var lite småtjafsig och skulle buffas, men det var stor skillnad jämfört med tidigare. Det märks dock på honom när han börjar koka över, men det tog längre tid denna gång.
 
Riktigt duktig kille och äntligen kände jag att vi börjar komma någon vart tillsammans. :-)

Nafsiga killar får prova bett

Förra lördagen fick Ricky gå ut och gå med bett i munnen. Det var en kompis som tipsade mig om att det kunde dämpa deras nafsande. Så vi provade!
 

Vi promenerade nedför Haldos backe, provade både nedhopp och upphopp på den lilla kanten som är där. Ricky var superduktig, men lite väl laddad bitvis. Han lyckades bli så exalterad över mitt beröm att han helt glömde bort sig och nafsade mig i armen... Såg på honom att det inte var vad han hade planerat, han hade bara tänkt nafsa i luften och så råkade matte vara där. Aj, aj.
 
Gick ett varv runt gården och provade även att trava, men det förstod han inte. Överlag var han en riktigt duktig kille. :-) Pratade med min kompis som förklarade att det ju var nosgrimman hon menade skulle hjälpa. Aha... Så då provade vi med det efteråt. Ricky var ganska frustrerad, så den får vi ha på nästa gång vi promenerar.
 

Framsteg och bakslag

I lördags gick jag och Ricky på promenad bort till Bengt och tillbaka. Det gick mycket bättre än förra gången, även om han stannade och tittade en del. Jag föredrar att han stannar framför att han kastar sig handlöst, så då får han beröm. Men kruxet är att han blir nafsig när han får beröm, det är som om han blir så kaxig att han inte vet vad han skall göra med all glädje och då nafsar han. Han VET att man inte får, jag ser det i ögonen på honom, men han kan liksom inte stoppa sig själv. Lite som tics...
 
Så det var stora framsteg med promenerandet samtidigt som han måste korrigeras när han nafsar. Suck! Fick tips av en kompis att prova med bett. Jag tror inte det kommer göra någon skillnad, men så fort jag hittat mitt lilla tränsbett så skall han få prova det i alla fall.
 
Ricky var i alla fall nöjd med sig själv. ;-)

Massor med farligheter!

I lördags provade jag att gå en längre sväng med Ricky. Det är dags att den räddhågsne grabben börjar tuffa till sig lite. ;-)
 
Vi gick längs gamla landsvägen bort mot ridbanan, men vände halvvägs (vid Bengts gård). Ricky gjorde sina berömda rivstarter några gånger när allt var farligt, men jag lyckas fortfarande få stopp på honom ganska snabbt. Därför vill jag inte heller promenera någon annanstans, eftersom det innebär att vi måste passera trafik. Ifall han skulle lyckas slita sig så möter han i alla fall ingen bil längs gamla landsvägen.
 
Vi stannade och tittade på en del farligheter och han stod stilla då, så visst gör han framsteg. Jag funderar på att våga ha honom med som handhäst till Hampus, men vi fortsätter att promenera en dag i veckan ett tag till.
 
Hemma igen var han väldigt, väldigt trött. Det märks att det är mycket intryck som behöver bearbetas för honom.

Tidigare inlägg
RSS 2.0