Reflektioner kring Vetlanda
Så har det gått några dagar sedan Vetlanda och lite saker har sjunkit in. Det är så himla roligt att få träffa alla nya och gamla vänner igen.
Man blir ju lite trött av alla intryck efter ett tag och då är det bara att göra som hingsten Yatzy och koppla av en stund.
För mig var det största ögonblicket när Knast Halsnaes visade upp sig. Så himla snygg, med en trav som gör en tårögd och får håren att resa sig på armarna. Han var dessutom oerhört fräsch, såg absolut inte ut att vara 24 år gammal. Jag är stolt över att ha honom som Ariels morfar och på ett sätt förstår jag varför danskarna har linjeavlat på honom. För gångarter, det har han…
Jag hade några hingstar jag hejade på och det var väldigt roligt att se Argus Frö gå igenom. Det var också väldigt roligt att en musblack hingst blev årgångsetta, även om han är i grövsta laget för min smak.
Det var extra skoj att prata med folk som läser min blogg och faktiskt uppskattar den. Ibland känns det ensamt att skriva, det är ju många inlägg som inte kommenteras, men uppenbarligen läses de och läsarna suktar efter mer. Det kommer, jag lovar! Samtidigt vill jag passa på att upprepa det jag och en oerhört duktig fjordprofil var överens om direkt han insåg vem jag var. Jag har en hel del galna idéer i den här bloggen. Men meningen är inte att vara nöjd och gilla läget, mening är att provocera och sticka ut, så kanske någon som tycker likadant har mod att genomföra. Själv är jag nöjd med att skriva, jag lär inte provocera någon med mitt hingstval till Ariel.
Apropå hingstval så var det väldigt roligt att både se och träffa de redan godkända hingstarna som egentligen bara kom och visade upp sig. Cheen Femtio har jag nog inte sett på nära håll sedan 2001 och han har utvecklats en hel del sedan fyra års ålder. Vilje har jag ju bara sett på bild och som alltid är det roligt att se åldersmännens stora självsäkerhet när de går på ring med (i deras ögon) småpojkarna.
Jag, J och E hade väldigt kul uppe i speakerbåset, även om vi sällan var överens om vilken hingst som skulle godkännas. Vi löste det väldigt demokratiskt med att vi fick välja varsin hingst, även om premieringsnämnden i slutändan inte riktigt tyckte likadant (med undantag för J:s förstahandsval som gick igenom).
Något vi dock var överens om (och som uppenbarligen även premieringsnämnden tyckte) är att fjordrasen behöver alla olika typer av hingstar som visades upp. Vi behöver de spensliga, lätta hingstarna och vi behöver de grövre maffiga hingstarna,. Likväl som vi behöver både hög- och lågställda hingstar, det var skönt att se hur de nygodkända hingstarna speglade alla olika typerna på ett väldigt bra sätt.
Vetlanda betyder både glädje och besvikelse. En uppfödares vardag består oftast mest av det senare, men som den optimist jag är försöker jag se en mening i det som sker. Den hingst som matchade Ariel bäst gick inte igenom, vilket förstås krånglar till nästa års hingstval. Men uppenbarligen hade den hingsten inte de kvalitéer som krävs för att få betäcka och då är det bara acceptera och försöka hitta en värdig ersättare. Kanske kommer det i slutändan att bli så mycket bättre än den hingst jag tänkt ut från början.
Jag hoppas verkligen vi ses i Vetlanda 2010!