Habina

Det har varit kallt under veckan och min frustration har höjts i takt med att temperaturen har sjunkit. Jag har tyvärr ganska känsliga luftrör, så jag kan inte anstränga mig när det blir kallt ute och är det riktigt många minusgrader klarar jag sällan ens av att skritta. 

 

Men till sist blev abstinensen för stor (två veckor utan ridning är inte bra för humöret!), så i torsdags morse skrittade jag iaf ut barbacka tio minuter. Ariel var överlycklig över att få komma ut, hon hade svårt att bestämma sig för om hon skulle skritta eller trava. ;-)

 

Det var bra för balansen att rida barbacka, så det vill jag försöka hinna mer i vinter. Just nu har vi ungefär fyra decimeter pudersnö och det är ljuvligt att rida i!

 

I fredags jobbade jag hemma och då blev det en mer rejäl tur. Vi var ute en knapp timme och Ariel var superpigg, så jag försökte verkligen hitta övningar för att sätta henne i jobb ordentligt. Blev en hel del galoppjobb, både rulla på längre sträckor och fattningar. Vi lyckades även med konststycket att jobba tempoväxlingar i trav med en buss bakom oss (snön dämpar verkligen alla ljud!), tur att jag har en trafiksäker häst. ;-)

 

Tyvärr fick runkeeper nåt knäpp, så jag törs inte lita på hastigheterna och sträckorna som den angav. Bilden ovan är från den turen, man ser gården jag hyr in mig på, det röda huset längst till höger innehåller bland annat hästarnas ligghall och deras hage är till höger om det huset. 

 

I lördags var det äntligen dags att sitta upp på Ricky igen. Han var ännu mer orastad än Ariel, blev ett par rejäla brallar i galoppen, men tack vare bästa hoppsadeln kunde jag bara följa med och driva på framåt. Jobbade tom lite på volten i galopp, även om Ricky tyckte det var lite för jobbigt och bröt av. Eftersom ingen ridit på ridbanan på två veckor var det rejält med snö att pulsa i. Det verkade dock inte bekymra Ricky, han studsade på i sin vanliga stil. ;-)

 

I söndags blev det Ariels tur på ridbanan. Planen var från början ett markarbetspass, men redan under uppvärmningen visade Ariel tydligt att hon INTE tyckte om underlaget. Det är lite fascinerande hur olika känsliga de är för underlag, fast de är så nära släkt. Så jag kortade passet något, smög in lite hoppning (bara planket en gång, oxern en gång samt studsserien en gång) och lät sedan Ariel få skritta av på en plogad väg istället. Hon kändes iaf himla fin de där stunderna när hon var nöjd med underlaget, längtar så mycket till våren så vi kan åka till ridhus och hoppa. :-D