Senskada

I tisdags kväll hittade jag en liten svullnad på Ariels högra skenben. Idag kom veterinären ut och kollade. Diagnosen är senskada, men då UL-apparaten inte var med, så kunde hon inte säga hur pass illa det var eller vilken sena som är skadad. 
 
Ariel rörde sig obesvärat på rakt spår, men hade en liten, liten rörelsestörning på böjt spår. Positivt är att svullnaden gått ned mycket sedan i tisdags, det tyder på en liten skada. Samt att Ariel är helt obrydd och nöjd med livet.
 
Jag är helt knäckt, så räkna inte med att bloggen kommer att uppdateras närmaste tiden. 
 
 

Långtur för sista gången

I torsdags kväll red jag ut ihop med S på Gina för att försöka hitta till en sjö. Vi hade ett hum om var den kunde vara, men inte så exakt. Eftersom det verkligen är stenhårt i marken nu, så fick det bli skritt mestadels av vägen. Då Gina går fortare än Ariel fick hon dock trava ikapp en del. Det märktes att det tog på hennes krafter.
 
Som "vanligt" tröttnar hon efter en mil. Jag försökte sitta så stilla jag kunde och bara uppmuntra varje steg hon tog, men lovade både henne och mig själv att inte rida på långtur fler gånger. Hon tycker det är mycket roligare med hoppning, dressyr, körning, galoppjobb och kortare uteritter, så vi ska hålla oss till det i fortsättningen. Det ska ju vara roligt med häst!
 
Totalt blev det 15 km på tre timmar, ser jag på kartan så har vi ungefär en km kvar innan vi var framme vid sjön. Hopplöst...
 
Sedan dess har det varit på tok för varmt för att rida, så less på den här värmen nu! :-(
 
 

Skritt för hållbarhet

I söndags var det oerhört varmt, så jag strejkade ridmässigt. S ville ändå iväg ut, så vi kompromissade med att skritta ut längs lägdorna och så hem via grusvägen. På så vis fick hästarna lite lagom belastning av benen, grusvägarna är hårdare än asfalt nu... :-/
 
Ariel var oerhört glad och pigg (men fortfarande väldigt, väldigt brunstig), så länge jag inte nuddade med benen för då stannade hon och kissade. :-P
 
Det var en mysig runda på runt en timme, men nu får Ariel faktiskt vara ledig några dagar så får hon brunsta klart ifred. 
 
 

Flumma barbacka

I lördags var jag rätt mör i kroppen efter att ha ridit Ricky innan, men S ville ha sällskap, så det fick bli en sväng barbacka. Vi skrittade till ridbanan och väl där var vi mest ett pausinslag kan man säga. ;-)
 
Vi provade att trava över cavaletti, herrejösses så jag studsade. :-D Ariel suckade lite inombords över att hon måste stå ut med mig, men jag skrattade så högt att jag inte kunde bromsa. Såhär ska ridning vara!
 
Blev några långsidor i galopp också, samt trav på 20-metersvolt. Men mest skritta runt och njuta av att inte göra något vettigt. 
 
Ariel var dessutom rejält brunstig, så oftast när jag försökte driva med benen svarade hon med att ställa upp sig. ;-) Så varken hon eller jag var sådär seriösa som man "ska" vara. :-P
 
S filmade oss när vi galopperade på långsidan, jag ville kolla hur det egentligen såg ut. Mycket bättre än jag trodde och även mitt studsande i trav var väldigt moderat. Jag besparar er filmen med alla ljudeffekter, men två suddiga bilder blev det iaf! :-) Galoppen är mycket, mycket bättre när jag kan driva henne, då rundar hon över ryggen och blir lika fin som på travbilden. Men driva funkar inte ihop med brunst. ;-)
 
 
 

Så stolt!

Igår tröt orken igen, så först hade jag inte tänkt rida. Men så lovade jag mig själv att det enda jag behövde göra var att rida en kort tur barbacka. När jag sedan väl var i hagen, så beslöt jag mig för att skritta till ridbanan och rida igenom LC:1. 
 
Ariel var väldigt pigg redan första steget efter uppsittning. Hon kunde nästan inte skritta, utan studsade som fram. Det dämpades något när hon inte fick vika av till vänster bredvid hagen, där vi brukar rida barbacka. Men sen återfick hon farten ganska snart. ;-)
 
Hon var ok med att gå in på ridbanan och efter några meter gick vi över i trav och red sedan igenom LC:1. Det var lite vingligt ffa när vi skulle göra vändningar över ridbanan eller genom hörnen, men vi kunde! Det blev avbrott i första galoppen då jag blev obalanserad, men däremot höll vi andra galoppen hela volten. :-D Första gången vi galopperat på böjt spår!
 
Skrittade nöjda tillbaka till sommarhagen och det var först efteråt, när jag pratade med S, som insikten kom. Inte nog med att vi red igenom LC:1 barbacka, det fanns inte ett enda ögonblick där jag kände mig irriterad eller frustrerad för att vi inte kunde, utan fokus var hela tiden att testa och ha roligt. 
 
Hoppas nu att det här känslan håller i sig hela vägen fram till tävlingen!
 
 

Lugn galopp

Då jag jobbade hemifrån idag hann jag med en kort ridtur på lunchen. Lyxigt värre! 
 
Det var ganska kvavt ute, men jag beslöt mig ändå för att prova fler galoppintervaller. Sist vi galopperade kändes det ju som att vi kunde hålla på hur länge som helst. Den här gången var det mer dämpat från Ariels håll... Efter en ganska lugn framskrittning (nåja, hon skrittar ändå 5-6 km/h numera) galopperade vi 6x1 min med 1 min skrittpaus emellan varje intervall.
 
Ariel höll galoppen bra, men ville helst galoppera vänster galopp. Hon hade inte alls samma tryck i bakkärran som när vi galopperade sist, men ffa så märktes det att värmen tog på henne mer än jag trodde. Hon flåsade rejält redan efter fjärde intervallen och det enda som egentligen höll igång henne var min uppmuntran och att vi var på hemväg istället för bortaväg. På bortaväg galopperade hon ungefär 13 km/h och på hemväg upp till 23 km/h.
 
De galoppjobb vi gör nu handlar egentligen itnte om att få upp flåset (då skulle jag rida med pulsmätare och förmodligen pusha henne mer, inkl ha spö med mig) utan om att fortsätta stärka galoppen och bjudningen. Därigenom är det viktigare ATT hon galopperar, än hur fort hon galopperar. 
 
Ariel var mycket nöjd med att få skritta av efter totalt 6 min galopp och ännu nöjdare blev hon när hon fick en dusch (som sedan förstås följdes av en rejäl rullning), jag är däremot lite fundersam över själva upplägget. Är det bättre att värma upp mer (enligt "schemat" vi följer ska vi bara skritta fram 10 min och sedan börja galoppera, eftersom galoppen egentligen är lika mycket uppvärmning) och därmed ha ett längre pass totalt, men då också snabbare galopp än vi rider nu? Eller är det lagom med att vi hinner hela sträckan bort och hem en enda gång, så Ariel tycker att det är roligt fortfarande?
 
Lite att klura på framöver. :-)
 
När man rullar efter dusch ser man ofta ut såhär:
 
 

Racerponny

I lördags var det på tok för varmt för att orka göra nåt vettigt, men på kvällen testade jag iaf ifall kavajen fortfarande gick att rida i. Den var lite tight när jag tog på den, så en viss befogad oro fanns. Blev ett superkort barbackapass i hagen (jaha? tyckte Ariel) i skritt och lite trav, bara för att känna efter. Väl uppe på Ariels rygg glömde jag helt bort kavajen och bara njöt. Så vi får överleva med den på tävlingen. :-) Ariel var snäll och gjorde som jag ville, även om Storm försökte förstöra genom att ställa sig ivägen hela tiden. ;-)
 
I söndags var det något svalare, så jag tog in Ariel för ett hoppass. Egentligen skulle vi rida programridning, men jag var så hoppsugen (var en månad sedan sist) och det gäller att passa på när underlaget är ok. Så på med grejerna och ut på banan. Skrittade fram tio minuter innan vi red igenom LC:1 som uppvärmning (Ha! Kompromiss kallas det!), dvs jag red lätt i traven. 
 
Ett av mina delmål är att Ariel ska genomföra LC:1 med bjudning på hemmaplan och det klarade vi av med råge nu... Hon är ju inte dum den här hästen, hoppsadel brukar betyda antingen rejsa eller hoppa, alltså var hon taggad och tog sig igenom programmet på rekordfart (hon undrar om man kan vinna nåt slags pris för snabbast genomfört program?). Hörnpasseringarna var ju lite sisådär och vi har en del att fila på när det kommer till galoppvolterna. Men programmet kändes ändå enkelt och ffa så kom jag ihåg hela (även om jag var ruskigt sen med sista övergången trav-skritt-trav på båge), så med lite fler genomridningar kommer det bli jättebra. :-) 
 
Sen fick hon trava lite cavaletti (något överilad första gången, hrm) innan vi skrittade och jag planerade hur vi skulle hoppa. Bestämde mig för att börja med ett koppelräck på rakt spår. Tänkte inte ens på att vi tog det mot utgången. Jösses så Ariel drog på i galoppen. :-O Hon hoppade hindret (60 cm) som om det var en gigantisk oxer och sen blev hon så till sig över att hon hade fått hoppa, så hon drog i full fart efteråt, blandat med flera bocksprång. Jag följde med enkelt (älskar verkligen hoppsadeln!) men var lite lätt chockad över hennes beteende. Min lugna, snälla märr...
 
Lyckades iaf få stopp på henne innan vi var ute från ridbanan och vände henne för att hoppa det andra koppelräcket istället. Kortare ansats och bort från utgången, men det gjorde ingen skillnad. Tjoho! så roligt tyckte Ariel och rejsade glatt vidare efter hindret. Styrningen var också ur funktion tydligen... :-P
 
Skritt lyckades jag få ned henne i, så vi hämtade andan bägge två medan jag klurade. Hoppa på böjt spår brukar alltid dämpa henne och jag har en övning förberedd med trestuds på ena delen av volten och ett cavaletti på andra delen (så man kan välja om man vill hoppa det eller inte, men ändå ha nån slags markering för volten). Där skulle hon få någonting att bita i!
 
Fattade galopp precis när vi passerat studsserien, så hon fick galoppera en halv volt, hoppa cavalettin, galoppera en halv volt och därefter hoppa studsen. Tjo vad det gick undan! Vi flög runt den där volten som ingenting... Studsen var roliga tyckte Ariel, men kanske lite väl låga (30 cm). Vad fasiken, tänkte jag och bytte varv. Höger är säkert svårare än vänster... 
 
Nix, höger var tom enklare än vänster, så hon gick mer böjd i sidan och hoppade med ännu bättre flyt genom serien. Så det var bara att inse sig besegrad, hon har blivit så mycket starkare av allt galopperande, så tom galopp på böjt spår är enkelt. Vilket egentligen är en underbar känsla, men lite snopen blev jag allt.
 
Eftersom det var varmt och ganska stumt i backen trots allt, så nöjde vi oss där (Ariel var inte nöjd, hon ville mer), joggade av och skrittade sedan ut en kort sväng. Idag ska jag försöka galoppera av henne lite, det kan bli eh... spännande.
 
Bilden är dock från i fjol... 
 
 

Häftig känsla!

Igår blev jag "medlurad" av S att rida. Vi hade dålig ork bägge två, men S var superridsugen. Så det fick bli en sväng barbacka på lägdan bredvid hagen. Inga som helst krav, utan jag och Ariel skulle mest vara kon (haha). 
 
Ariel var superpigg och glad när vi gav oss iväg, hon verkar älska att bli riden barbacka... Vi stod mest och hade det soft, men jag kunde förstås inte hålla mig från att galoppera några långsidor. Äntligen lyckades jag slappna av i låren och då blir det så himla, himla härligt! Bara att flyta med i rytmen sas. 
 
S missade att kolla när vi galopperade, så det fick bli en till galopp så hon skulle få se skillnaden. Kände då hur Ariel gick lite väl långsamt i galoppen, så jag drev på litegrann och fick till svar en ännu rundare rygg och ett otroligt driv från bakdelen. Herrejösses vad hon kan galoppera när jag tillåter henne! Helt klart har jag bromsat henne med låren (säkert omedvetet med hela kroppen faktiskt) och nu när hon fick utrymme för att röra sig visade hon upp en riktigt bra galopp och dessutom i form! Heja oss! :-D
 
Jag var helt tagen efter den galoppen och även om vi gjorde en del andra roliga saker (halter, skänkelvikning, framdelsvändning och uppridning i trav med halt på medellinjen) så var det de där sprången som fastnade. 
 
Vi lekte även med lite balansövningar, både sparka ihop benen över hästhalsen och kaptensvändning. Nån som minns den? ;-) Provade även att stå på knä på Ariel, det tyckte hon inte om (förmodligen blir punkttrycket för hårt helt enkelt), men däremot var det ok att jag satt på hennes rumpa, så länge jag inte belastade korset, då blev hon riktigt sur. Haha. :-P
 
Avslutade med att trava lite på volt runt S och visa hur jag fick lära mig "rida hästen i form" när jag hade Habina. På den tiden (1998?) skulle man dra växelvis med innertygeln mot inner och ytter höft. Dvs sågning i sin allra värsta form... Ariel blev helt förtvivlad över den otrevliga hjälpgivningen, men försökte ändå tappert gå bakom hand (som är resultatet av metoden). Efter ett halvt varv började jag rida vettigt igen och det var en MYCKET lättad häst kan jag säga... Hua, tur att jag lärt om sedan dess och ffa lärt mig att lyssna på vad hästen säger åt mig. <3

Barbackamys

I söndags hade jag noll ork att rida, men lyckades övertala mig själv att åtminstone genomföra en kort sväng i skritt. S skulle skritta ut på Gina, så jag hakade på. Orkade inte joxa med nån sadel, älskar att jag kan rida barbacka på Ariel. <3
 
Vi skrittade iväg till tjurhagen för att se om grinden fortfarande var stängd. Det var den. Jag är nyfiken på vilka djur som går där... Måste nog ta en promenad endera dagen och kika. :-)
 
När vi hade sagt hejdå till S så kunde jag inte hålla mig, utan galopperade lite på lägdan. :-D Jag är så lycklig över att jag blivit så pass trygg att jag kan galoppera barbacka. Mycket har det hjälpt att Ariel är mer balanserad i galoppen också. Däremot behöver vi jobba på övergångarna ned till trav, hon travar alldeles för mycket genom ryggen för att jag ska kunna hänga med. ;-)

Dressyr i nystoppad sadel

I lördags var tanken att jag och Ariel skulle känna av hur det kändes med nystoppad sadel. Men eftersom jag kombinerade det hela med något brunstig häst (förvisso i sluttampen av brunsten), annorlunda infästning av stiglädren (ville testa att ha på ovansidan av kåpan), fel ridbyxor (helskodda istället för oskodda) och glömde mina handskar hemma (rider alltid med handskar annars...), så vet i sjutton vad som berodde på vad under passet. ;-)
 
Men vi jobbade iaf med de olika linjerna i LC:1. Först skrittade vi fram genom att rida rätt upp, vända höger, vända över ridbanan och så börja om igen. Hon kändes rak och fin, men jag tycker det är svårare att rida helt rakt när hon skrittar än när hon travar. Sedan red vi en massa serpentiner (tre bågar/långsida) i både skritt och trav. Jag har fortfarande svårt med var någonstans bågarna ska vara, så vi får nöta vidare helt enkelt. Några diagonaler fick vi in också, innan vi avslutade passet med att rida på stora mittvolten i alla gångarter samt göra den där halvvolten som avslutar programmet. 
 
Galopp på volt var fasiken hopplöst... Till sist var jag tvungen att släppa stigbyglarna, för jag hamnade så himla mycket på hennes yttersida hela tiden. Hon kämpar på så bra och jag bara försvårar för henne. Med fullt fokus på att sitta mitt över hästen och rida längs ett förutbestämt spår (typ rida en kvarts volt i taget), fick vi till det riktigt, riktigt bra. Men jag behöver träna massor mer i galopp (Ariel not so much). 
 
Joggade av en sååå nöjd häst (hon älskar verkligen att arbeta!) på åttvolter innan vi avslutade med att skritta igenom hela LC:1. Det kändes bra, nu har vi förhoppningsvis fyra pass på oss med programridning innan det är tävling. :-)
 
Jo just ja... Sadeln. Ariel var precis som vanligt, men jag upplevde faktiskt att jag kom upp mer över henne, alltså att stoppningen nu är mer jämn än den varit tidigare. :-)

Misslyckad uteritt

I söndags gav vi oss iväg för att rida rundan V visade oss i vintras. Det var lite för mkt flygfän för min smak, men det lugnade sig när vi kom ut på grusvägen iaf. Däremot är ju grusvägarna stenhårda nu = endast skritt funkar. Hann en bit innan V och hennes mamma kom ridandes. V förklarade att det nu var stängslat så jag inte kunde rida rundan längre, istället skulle hon visa mig en annan väg. Så vi skrittade och travade ihop en stund längs åkerkanterna. Sen pekade V lite ungefärligt och förklarade vart jag skulla ta vägen, innan de försvann iväg bortåt. 
 
Tur att jag satt på trygga Ariel som är tränad att bli lämnad när man är ute och rider... Vi följde de osäkra anvisningarna men hittade inte alls någon väg vid jakttornet som var en bra bit bort (genom väldigt snårig och krånglig skog). Bara att frustrerat rida tillbaka och rida samma väg hem igen. I ren desperation galopperade vi sista stumpen av lägdan innan vi var hemma, bara för att få galoppera lite iaf...
 
Ariel hade lättare att släppa sin frustration (eftersom hon till sist ändå fick galoppera), så hon var mycket nöjd efter dusch och lite extra bete. Jag var däremot fortfarande frustrerad, i fortsättningen ska jag rida de rundor jag vet är bra och som jag känner väl istället. Vi var iaf ute en timme och Ariel var som sagt nöjd.
 
 

Mjäkig matte

I lördags var jag inte riktigt klok, det blev motion av alla tre hästarna... Eftersom jag dessutom klämde in fyra (!) fotbollsmatcher från VM att kolla på, så blev det ganska sent som jag red Ariel.
 
Jag hade bestämt mig för att testa att rida längs skogskanten på lägdorna som går hela vägen bort till 272:an. Det var ganska nyligen jag fick veta att det gick att rida där, dvs att de djupa krondiken som fanns hade övergångar man kunde rida över. Härligt!
 
Just nu är det så torrt i markerna, så grusvägarna är hårdare än asfalten. Jag törs knappt trava där, fast jag har en ordentligt grundutbildad häst. Det gör att galoppjobben fått stå tillbaka en tid. Men inte längre, för oh så roligt det var att galoppera på lägdorna!
 
Vi gick ut ganska lugnt med 4 x 1 min galopp, med 1 min skritt emellan varje. Jag har fått för mig att Ariel inte har så bra kondition, men det visade sig att intervallerna var alldeles för enkla för henne. ;-) Ariel var supertaggad redan innan vi började galoppera och hon var både snabb och stark i själva galopperna. Faktiskt så pass stark att jag inte behövde driva på en enda gång, hon har ett så härligt tryck i galoppen nu. <3 Inte kände jag nån skillnad på vänster eller höger heller, hon känns ovanligt liksidig. Hon fick som sagt rulla på i det tempo hon själv valde, det enda jag gjorde var att sakta av efter varje minut och skritta, samt sedan fatta ny galopp när minuten var över. :-) Första och tredje intervallen blev snabbast, där låg hon på 21,5 km/h respektive 23,3 km/h. Ändå kändes det inte som att det gick fort, bara att hon var stark i bakdelen. 
 
Jag önskar så att jag kunde återvända till när jag kämpade med Ariels galopp 2011, när vi galopperade fram och tillbaka på grusvägar och jag peppade henne allt jag kunde för att komma upp i 15 km/h. Hur jag grät över att hon inte hade nåt driv öht i galoppen (inte ens med sällskap) och det kändes hopplöst att någonsin få en bra galopp. Om jag bara kunnat återvända dit och berätta att det löser sig. Hon behöver bara tid att bli starkare i sin galopp, hon är bara bebis nu, se till att ha roligt istället! 
 
Nåja, man lär sig av sina misstag och Ricky ska iaf bara få ha roligt hela tiden. :-D
 
Ariel tyckte att vi avslutade passet på tok för tidigt, hon ville galoppera mera! Men jag lovade henne en längre uteritt dagen därpå och med massor av galopp där istället. 

Övergångar, övergångar

Jodå, ridning i måndags orkade jag med. :) Blev ett till barbackapass, den här gången gick vi igenom alla övergångar som är i LC:1 och det kändes riktigt bra! Galoppen behöver förbättras, men just barbacka är jag nöjd att jag galopperar, inte hur det blir tekniskt sett. Dressyrsadeln är på omstoppning, men när jag hämtat den (på söndag!) så ska jag nöta mer galopp. 
 
Vi hade roligt den lilla stund vi red och jag tror jag behöver fler såna här pass, där det inte är så blodigt allvar hela tiden, utan vi kan tramsa och leka lite. :-) Sista biten tillbaka till hagen (red på en lägda precis bredvid) red vi superfina övergångar trav-halt-trav, så härligt när hon är med mig 100 %. :-D
 
Nu blir det lite mer sporadisk ridning fram till midsommar, då jag fokuserar på att sätta igång Ricky så Ariel får ridas de tillfällen som blir över sas. Sen från midsommar och en månad framåt blir det tävlingsförberedelser! Bör hinna rida igenom programmet iaf tre gånger tycker jag. :-)

Utan krav

Igår var jag rätt slut som artist, att visa tre hästar inom loppet av tre dagar, med allt vad det innebär i förberedelser, tvätta hästar, packa grejer, köra transport (11 mil enkel väg i onsdags, 9 mil enkel väg i lördags), visa tre hästar, gå på ring i all oändlighet (även om det är roligt, har aldrig gjort det tidigare) och förstås den mentala anspänningen när man vill visa välhanterade och putsade hästar, det tar på reserverna. När det dessutom varit en ganska fullspäckad vecka på jobbet också, så ville jag mest ligga i sängen och stirra i taket...
 
Men så ramlade jag in på en av mina favoritbloggar (uppdateras inte längre, men finns i länklistan som "Karolina Bodestig") och fick sånt enormt ridsug. Det gäller att passa på när det inträffar, så jag tog mig ut och cyklade med tränset runt halsen till sommarhagen. :-D
 
Ariel stod och sov, men till min förvåning högg hon tag i bettet och var MYCKET nöjd med att matte skulle hitta på något skoj med henne. Vi gick ut från sommarhagen och så satt jag upp från en sten bredvid grusvägen. Barbackaridning är nyttigt för balansen... ;-)
 
Vi red iväg mot tjurhagen, Ariel hade bra tryck, men ffa så kändes hon så himla glad! Var ett tag sedan jag kände den där genuina glädjen hos henne. Eller så smittades hon bara av min glädje (mycket troligt). Oavsett så satt jag och log för mig själv. Växlade lite mellan skritt och trav på lägdan innan tjurhagen. Härlig känsla i övergångarna, även om jag måste bli mer noga med direkt reaktion och inte efter en sekund. ;-)
 
Tjurhagen var till min förvåning igenstängd med två trådar, så det måste gå djur där nu. Bara att vända och busa lite i galopp på tillbakavägen. Jag fuskade med mantag, men känner ändå en sån glädje över att jag vågar galoppera barbacka. :-D
 
Jobbade lite med skänkelvikning i skritt, där jag försökte att störa så lite som möjligt och bara "tänka" sidflytt. Ariel älskar ju sidvärts, så hon jobbade på så glatt. :)  Sedan svängde vi in på en liten avstickare på prov, men den var för kort. Lite övergångar skritt-trav med blandade resultat, bara att nöta vidare (...) innan vi var framme vid bortre grinden till sommarhagen. Ariel hade öht inte brytt sig när Ricky och Storm skrek på henne, älskar när hennes fokus är helt med mig. <3
 
Ja, en toppentur helt enkelt! Hoppas att jag har ork att rida idag med! :-)

Sista visningen avklarad!

Jag har alltid velat visa Ariel för Morgan Johnsson, så när SUFF skulle ha utställning med honom som domare i Knivsta, så var jag snabb att anmäla. Ricky fick hänga med också, det blev en stor apparat att få med två hästar då jag inte får köra bägge själv. Men kompis J kom med sin monsterbil och sitt monstersläp, då var det inga problem ;-) Sen var kompis S också med, mest som moraliskt stöd, men även som hästhållare då Ariel och Ricky gick i ring direkt efter varandra. 
 
Ariel var väldigt upprörd över att Ricky inte var bredvid henne när hon gick in i ringen, så hon var ganska ofokuserad i början. Men successivt lugnade hon sig och fokuserade på uppgiften. 
 
 
Underlaget var rejält tungt att gå och springa i, jag grävde liksom ned mig i underlaget i varje steg. Fick tom mjölksyra i låren vid ett tillfälle, det var länge sedan kan jag säga... Därigenom visste jag att jag inte skulle få fram någon trav och knappt någon skritt heller. Så jag var ok med det. 
 
 

Ariel gick tvåa i sin ring och med sina 40 poäng fick hon även gå en sväng i BIS-ringen. Jag är nöjd med kritiken, även om jag som sagt vet att hon kan skritta en 9:a och trava en 8:a utan några som helst bekymmer. Kanske tom trava en 9:a med en mer långbent visare. Men nu är hon färdigvisad och det känns skönt. Jag har rätt svårt med bedömningssporter överlag och på utställning bedöms ju även sånt jag inte vill påverka som hästägare. Ariel hade tex sett mycket mer sportig ut (och kanske fått högre poäng) om jag satt henne på bantning med 5 kg hö/dag en månad innan visning ihop med tuff konditionsträning. Men hon hade inte mått bra av det och inte jag heller, så jag tar hellre lite lägre poäng och en lycklig häst. 
 
Hon lastade sig själv både dit och hem, samt stod som ett ljus både i transport och boxhage. Så lättsam att ha med sig! Nästa stora grej är dressyrtävling 22 juli, den är bara 8 km bort så det är klart att vi ska vara med! :-D

Om

Min profilbild

Ariel 3525

Fjordsto född 2007-07-14, efter Hugo 179 undan Andra 3327 - Knast Halsnaes 173. 143 cm hög. Ariel köpte jag vid sex månaders ålder från uppfödaren och vi har hängt ihop sedan dess. Bloggen är från vår första dag tillsammans och framåt.

RSS 2.0