Riktig powerwalk!
Efter halva turen var det som om någonting lossnade inom honom. Som om han plötsligt minns vem han var under den överviktiga kostymen och den bekväma ridskolehästrollen. Han återvände till sin ungdoms dagar då skrittkapplöpningar var det roligaste som fanns! Plötsligt skrittade han genom kroppen på ett helt annat sätt och med ett helt nytt tempo. Tänk att han fanns därunder, den fina, känsliga, ivriga hästen som jag drömt så många tävlingsdrömmar med.
Jag öste beröm över Hampus och vi fortsatte att experimentera med ökad skritt. Bitvis orkade han förstås inte, men bitvis jobbade han på så himla fint!
Åter i hagen kunde jag konstatera att han var alldeles blöt på bringan, känns ganska imponerande att kunna skritta en häst svettig, dessutom en sval eftermiddag. Själv var jag också helt slut, det tar på krafterna att jobba hästen i skritt också. Givetvis hade jag glömt bort min förkylning under ridturen.
Längre än väntat
I lördags kom hovslagaren och snyggade till fötterna, de var bättre än hon väntat sig. Igår fick min systerdotter skritta ut på honom en sväng (med mig och Ariel som sällskap) och idag är det äntligen dags för mig att rida honom igen. Det är ju bara två veckor sedan jag red honom senast. ;-)
Bara att inse, tid för två hästar i full kondition har jag inte. Skönt att allt ordnar sig så bra för Hampus så han får den uppmärksamhet och motion som han så väl behöver. För det är han värd!
Imorgon är det debut i hoppsammanhang för mig och Hampus. Tänk, sist vi hoppade var på klubbtävlingen 2001...
Långt emellan rapporterna
Kan även berätta att jag var och tittade på hans nya hem i helgen och det var riktigt fint. Stort, ljust ridhus, stor paddock, rejäla boxar i ett lagom stort stall, riktigt trevliga hagar. Fick veta att det fanns en banvall att rida på också. Där kan vi nog ha riktigt skoj han och jag...
Vargtänder
Tog på tränset och gick ut till paddocken. Värmde upp i skritt och trav först, med inslag av lite brallar från Hampus sida. Han var inte ett dugg besvärad av svanskappan, det tycker vi om!
Sedan blev det jobb med inspänningstyglarna påkopplade. Mest i trav, men även en del galoppfattningar. Låter honom galoppera kanske ett halvt varv, då jag vill åt den lösgörande effekten som fattningarna har. Han tyckte det var roligt, men blev lite trött på slutet. Travade även över en cavaletti några gånger i varje varv. Han ville inte riktigt slappna av, men jag tror vi är någonting på spåret i alla fall. Bitvis var traven riktigt fin. Funderar på att prova chambon nästa gång...
Sedan gillar jag att han har framåtbjudning och vilja att vara till lags, även om kondition och styrka inte riktigt finns där. Han försöker så gott han kan, min lille prins.
Åter i stallet svampade jag av honom och kratsade hovarna innan han fick gå ut i hagen igen. Jag hann greja en del innan det var dags att hämta in honom igen. Medan vi väntade på en lite sen veterinär rengjorde jag både tömkörningsgjord och träns.
A började med att vaccinera honom, han är lika larvig som vanligt vid vaccinering, så jag fick halvbremsa nosen på honom. Sedan lyssnade hon på hjärta och lungor, kollade ögon och lymfkörtlar, kände igenom benen och ryggen. Jag förklarade att det inte var någon idé att titta på honom under rörelse då han är så ömfotad, så det struntade vi i. Omdömet blev lite gallig i haser och bakkotor, men det kunde lika gärna bero på betet. Jag skulle hålla lite koll dock.
Sedan fick Hampus lugnande, blev väldigt trött och sov sig igenom tandbehandlingen. A tyckte att han var en liten filur, för trots att han vinglade och knappt kunde stå på benen så höll han på och fippla med tungan hela tiden. Hon tog ut två gigantiska vargtänder och slipade till lite på en tand (P1 tror jag). Sedan fick jag kika på hur han såg ut i munnen, verkligen fascinerande.
Avslutningsvis blev det lite bettutprovning och vi fann hela fyra bett som Hampus kunde ha. Ett tvådelat äppelbett, ett tredelat med fasta ringar, ett tredelat med rörliga ringar och ett odelat med fasta ringar. Eftersom han skall gå på ridskola så fick jag i uppdrag att ta reda på vilket utav de tredelade som han gillade mest. Det med fasta ringar var för övrigt det bett han kom med.
Sedan fick Hampus låna Erasmus box medan han kvicknade till. A gav mig rådet att hålla honom på bettlöst i två veckor, så sista veckan innan flytt blir det bett igen. Känns ganska lagom och så skönt att vargtänderna är bortplockade innan han flyttar.
Medan Hampus kvicknade till stökade jag undan alla grejer och provade även täckena jag köpt till honom. De passade hyfsat och varken ulltäcket eller kombitäcket kommer användas särskilt mycket. Men jag får se om jag måste köpa ett regn- eller vintertäcke när det blir kallare. Kanske kan han fortfarande ha sitt gamla regntäcke.
Nytt hem!
Vi hämtade in Hampus från hagen, M fick leda honom då hon verkar ha blivit lite småförälskad. Väl i stallet såg jag att C hade ringt och ringde upp. Hon hade suttit i möte och helt missat tiden. Så komiskt att vi blev sena bägge två.
Ett par minuter senare var hon på plats, vi klickade direkt. M var snäll och skötte om Hampus medan vi pratade, jag berättade en del om vad jag visste om Hampus och även vad jag hört från ridskolan.
På med sadel och träns, medryttare C kom förbi och påpekade för C hur oerhört lättränsad Hampus är. Det är han verkligen. Gapar så fort bettet kommer.
Sedan ute på ridbanan fick jag sitta upp och visa Hampus. C ville inte rida själv, hon tyckte hon var för lång (eh, nä) och för tung (öh, inte i jämförelse med mig) så jag fick rida hela tiden. Visade upp alla tre gångarterna, gjorde lite volter, tempoväxlingar och halter. Travade över bommar ett par gånger också. Roligast var när jag kom i mellangalopp mot grinden, gjorde en snygg övergång ned till halt och sedan stod på hängande tygel medan vi pratade. Det är en lugn ponny!
C var mycket nöjd med vad hon såg och vi bestämde att hon får låna Hampus! C är alltså ridlärare på Bälinge ridklubb och de vill ha Hampus som ridskolehäst. Jag är så himla glad att det gick i lås, nu skall vi bara komma överens om lite detaljer i kontraktet.
Jag kommer att ha kvar Hampus över min semester och så rider jag bort honom till dem sista dagen jag är ledig. Sedan kommer jag att ha tillgång till honom en vardag och en helgdag, förhoppningsvis måndag och lördag. Det vore perfekt för mig!
Hampus själv tog det hela med ro, jag och C pratade länge om allt möjligt så han fick stå och sova emellan oss. Till sist fick han dock bli av med grejerna och traska ut i hagen. Han verkade nöjd med det också. Idag rider M honom, på onsdag C och torsdag M igen. Vilken lyx!
Ensamridning
Borstade av med nya borsten och kratsade hovarna med nya hovkratsen. Roligt! Sedan åkte nya schabraket på och ordinarie sadel. När jag red med M i torsdags konstaterade jag att han inte gillade att lämnas ensam, så jag tänkte testa att rida ut själv på honom. Vi red samma väg som de tre senaste dagarna, så han inte skulle behöva bli bekymrad över det.
Så red vi bort till klätterbacken utan några problem. Väl framme stannade han och gnäggade så hela kroppen skakade. Lyssnade några sekunder efter svar och fortsatte sedan snällt framåt. Vi tog klätterbacken två gånger, halterna i nedförsbacken gör han med bravur nu, även om han ibland glömmer bort att stå kvar med eftergift.
Sedan red vi bort mot Bälinge och travade en del. Han saktar själv in när han blir trött, så det är skönt. Då kan jag låna ut honom utan att oroa mig för överansträngning. När vi ridit bortåt tillräckligt länge så blev det en liten galopp innan vi vände och skrittade hemåt. Han vill gärna gå och spara sig, typisk ridskolehäst (det är ju smart egentligen...) och jag låter honom ta det lite lugnt så här i början. Sedan kommer det bli många långa turer i snabb skritt. Powerwalk är det bästa som finns!
Åter i stallet var han bara svettig under schabraket, tror skritten hem och den kraftiga blåsten torkade honom. Eller så var han aldrig svettig.
Skötte om honom och släppte ut i hagen igen. Efter att jag ridit Ariel kunde jag konstatera att jag totalt ridit över två timmar. Gissa om jag var trött...
Idag blir det provridning av Hampus, så håll tummarna att det går vägen.
Galopp och klättring
Han var lite mer pratig igår än tidigare, då han var ensam inne i stallet. Borstade av honom och pysslade om honom lite, han har ett par småsår och så rinner det lite ur ögonen. Hovarna ser inte så roliga ut, men hovslagaren förvarnade mig om att de skulle bli så. Om två veckor blir de ju tillfixade igen.
Sadlade och tränsade i väntan på M och när hon dröjde så gav jag mig ut på äventyr i paddocken. Lade ned ett hinder till travbommar innan jag satt upp.
Det kändes lite mer ridmässigt med sadel på, men det är fortfarande mycket häst att sitta på. Sadeln ligger verkligen sisådär, men det får duga för ögonblicket. Det är ju bara fettvalkarna som ställer till det.
Red runt i alla gångarter, galoppen var lättare att rida med sadel, men någon riktig ork att hålla ihop hästen har jag inte. Vi är lika otränade bägge två, min hopptränare skrattade och undrade vem utav oss som egentligen var ur kondition.
Travade över bommar några gånger och det gick över förväntan. Han tyckte det var onödigt jobb, men säger man bara till honom så jobbar han på riktigt bra. Sedan är jag som alltid ganska förvirrad på ridbanan, så M och Maggie räddade oss i rätt ögonblick.
Vi red ut till klätterbacken och klättrade två gånger. Hampus skötte sig prickfritt, även om han lagt till ovanan att börja gå när man ger eftergift vid halt. Det tänker jag ta ur honom. Sedan blev han lite orolig när Maggie försvann ur sikte och det är också ett träningsområde. Han behöver vänja sig vid att arbetas ensam, annars kommer vi aldrig kunna roa oss på egen hand.
Åter i stallet blev det avduschning då han var lite svettig framtill. Det verkade vara omtyckt, även om han inte gillade att jag blötte ned huvudet på honom.
Sedan gick vi ut till nya hagen, han har fått byta hage då Krutow annars blir ensam på sin kant. De går i hagen bredvid varandra och ser söta ut. Hampus drog en repa i nya hagen, sedan travade han lugnt runt hela hagen för att se hur staketet gick.
Idag rider M honom, då hennes kompis M rider Maggie. De skulle ta rundan i byn och jag gav klartecken till att rida i alla gångarter, så länge de håller sig i skritt på grus och asfalt. Sedan rider C honom på lördag, med M och Maggie som sällskap. Min mamma kommer på besök, så jag har lovat att umgås med henne.
Provridning
C tog in Hampus från hagen och givetvis fick han stå bredvid Ariel. Ariel skulle prompt nosa och tycke uppstod direkt. De var så söta tillsammans, typiskt att kameran inte var med! Ariel blev förstås tokbrunstig och Hampus hummade djupt till henne.
C gjorde klart Hampus, som fick slippa sadeln och även nosgrimman. Så begav vi oss ut på ridbanan hela gänget.
Först fick C hålla Ariel medan jag provred Hampus. Satt upp med hjälp av pallen och jösses vad bred han var. Jag har aldrig någonsin suttit på en så bred häst, det kändes verkligen som att rida flodhäst. Provade lite gas och broms, han har en riktigt trevlig skritt och en mjuk trav. Men det finns ingenting att hålla om, eller snarare så är han så rund att det går inte att hålla om. Provade galopp några gånger, han fattar väldigt lydigt men det var helt omöjligt att hålla om honom i galoppen så det blev inte många språng.
Samtidigt är jag imponerad av hur snäll han var, klart han testade ett par gånger men inte några stora grejer. Jag nöjde mig ganska snart, eftersom Ariel stod och väntade på träning. C fick ta över och sitta upp istället.
Sedan det blev en liten tur ut också, med C och Hampus barbacka. Vi var dock överens om att han behöver ridas med sadel, så man har något att sitta i.
Tillbaka i stallet blev det snabb avskötsel då det redan hunnit bli sent. Gick igenom lite smågrejer med M och C, då M kommer rida Hampus på fredag och C på lördag. Toppenbra!
Det var ett motvilligt par som skildes åt, Hampus stod länge och gnäggade åt sin älskade Ariel. Men till sist blev det ändå tyst, när han insåg att loppet var kört och Ariel försvunnit bortom en krök.
Fler "nya" grejer!
En bekant hade utförsäljning, så jag var ju bara tvungen att köpa...
Uppmjukning
Vi var nöjda bägge två när han fick återvända till hagen, där Erasmus väntade på andra sidan staketet. Trav och lite galopp något varv och sedan var han nöjd och betade.
Manputs och hovputs
Igår ringde snälla C vid tvåtiden och berättade att allt var bra med Hampus. Hans haggrannar hade försvunnit så han var lite gnäggig av sig men höll sig ändå lugn i hagen.
När jag kom ut på eftermiddagen kom han skyndande med ett hummande läte. 
Sedan blev det visitering av matte, han nosade flera gånger från topp till tå och gjorde stora ögon. Var det verkligen gammelmatte? Nöjt knaprade han sedan i sig moroten jag hade med mig. Jag försökte få honom att ställa sig lite hyfsat för fotografering, men jag har glömt hur mycket han älskar att vara nära, nära. Några bilder på Extreme Horse Makeover blev det i alla fall.
Lite tydligare svank när han står i nedförslut:
Inte så farligt stor om baken ändå:
Sötaste pojken:
Sedan blev det promenad in i stallet, han tyckte det var så roligt att få se någonting nytt. Borstade av honom lite lerfläckar (inget lermonster än i alla fall...) och bytte ut grimman mot Ariels lädergrimma. Hans nya grimma har ju inte kommit än.
Så tog jag fram en hink och snabbklippte manen. När alla långa testar var i hinken (halva hinken full) blev det lite snyggare snaggning. Jag försökte få till det så det var jämnt överallt, men lyckades inte helt. Resultatet blev dock ganska läckert, i och med att han har så bred man (och mycket svart) så ser han ut som en maffig sportponny.
Jag hann även tvätta den nedbajsade bakdelen innan hovslagaren kom. Vi diskuterade lite kring hans hovar, de var ju inte alls så långa om jag trodde, så det blev barfota runt om istället för bara bak. Hampus stod som ett ljus hela tiden och verkade vara nöjd med att få vara i centrum. Hovis var väldigt nöjd med Hampus hovar, han hade haft en bra hovslagare innan (tack ridskolan!) och det märktes på strålen att han fått gå barfota under uppväxten (tack mig själv)
Sedan kom C tillbaka och hade med sig en present till Hampus. Det var en klarblå rotviska! Hon hade letat efter en grimma, men de enda som fanns i klarblått var fölgrimmor. Men det gör ju inget, han har ju en blå grimma på väg. Tänk vad snabbt man kan uppfostra sina stallkamrater i färgmatchning.
T kom förbi och kollade så sadeln satt okej. Det gör den (skönt!), men just nu är han så rund att ingenting egentligen sitter som det skall. T tyckte det var säkrare att rida barbacka, så det lär bli premiärtur barbacka idag. Hampus gjorde även sitt klassiska trick, där han tar stöd med tungan i ens hand för att kunna gäspa. Tänk, det hade jag alldeles glömt bort att han gör.
Överlevnadskit
Sådär, då har jag beställt ett paket med lite grejer från Hööks. Finns förstås massor med saker jag vill ha till killen, men jag avvaktar lite med det tills jag vet hur det ser ut framöver. Men jag köpte i alla fall en svettskrapa, en rotborste, en hovkrats, en hink att ha grejerna i, grimma och grimskaft. Ja, sedan blev det två sådana här också:
49 kr styck kändes helt okej...
Nu är han här!
Så kom den gigantiska lastbilen inrullandes. Den rymde kanske tio hästar, även om det inte var så många kvar längre. Chauffören tog ut en nordsvensk först, för att kunna komma åt Hampus. Sedan stod han där! Han var mycket större än jag förväntade mig, mer massa än Ariel även om han inte var högre. Chauffören frågade lite på skämt om det var rätt häst, och jag var tvungen att känna efter i höger öra. Jodå, broskklumpen från Habinas bett var kvar, så nog var det Hampus alltid.
Han var inte så tjock som jag förväntade mig, men han hade en rejäl hängmage som behöver lite nya muskler. Sedan verkade han bakhög också. Men så himla snäll! Jag vet inte om han kände igen mig, men han stod stilla hela tiden medan vi undersökte honom, trots att han precis rest 70 mil. Sedan gick vi iväg till hagen med ivriga steg, jag gjorde halt ett par gånger och han var helt med på noterna. I hagen ville ha beta, men jag ville visa honom staketet så jag sade ifrån. Direkt var han uppe med huvudet igen, så inga buffliga tendenser där inte!
När jag väl släppt honom i hagen så gick han lugnt betandes en stund, innan han travade iväg för att se om han kunde komma till de andra hästarna. Jag återvände till stallet för att se vad som följt med honom.
En glad överraskning var att han nu är slutmätt. 139,6 cm är han enligt papperen, men frågan är om han inte är högre bak. Däremot var inte licensen med, så den måste jag ansöka om ny ifall jag behöver. I och med mätningen är han dessutom chipmärkt, toppenbra!
Det kommer bilder, men vid halv elva på kvällen är det ganska mörkt, så jag tyckte inte att det var någon idé att försöka fota. Idag kommer hovslagaren, så då blir det lite bilder tagna både före och efter besöket.
Mer uppdatering
Sådär, då har bloggen fått sig en egen tag line också, mest för att jag fått förvarningar om att Hampus behöver sig lite bantning och en rejäl manklippning. ;-) Men det är helt okej, det är ju sådant som går att åtgärda.
Blev så glad när jag såg Sandras kommentar i tidigare inlägg och genom hennes blogg hittade en så himla fin bild på Hampus. Det ger mig hopp om att vi nog skall hitta tillbaka till den fina formen så småningom. För visst är det skillnad på bilderna...
Förlåt att jag stjäl bilder till höger och vänster. Men jag lovar att det blir många egna bilder på Hampus snart. Kameran är på laddning...
Så har resan påbörjats!
För en stund sedan lastades Hampus på i Skellefteå och hästbussen gav sig iväg. Förhoppningsvis är han hemma i Uppsala innan det blir mörkt, beräknat någon gång 21-22 på kvällen. Det blir en välkomstkommitté bestående av mig, M och C. Det är C som lovat hjälpa mig att hålla igång fiskbullen de närmaste veckorna.
Igår gjorde jag rent vattenkaret ordentligt och kollade så staketet i hagen såg bra ut. Han kommer få gå själv den närmaste veckan, med valackerna Erasmus och Totte som grannar.
Hampus på ridskola
Visst låter det ganska bra ändå. :-)
Klart för ankomst!
Har varit nära att åka iväg och shoppa hästgrejer, men jag besinnar mig ett tag. Först vill jag ha honom på plats och se vad som följt med och vad jag behöver komplettera med.
Hovslagaren kommer på tisdag för operation ordna till hovar, veterinären har jag ännu inte fått tag på, men det är ju ingen kris. Equiterapeuten är på semester (va?) så jag har mailat henne och förvarnat om att vi behöver en genomgång.
Nu är det bara två dagar kvar...
Försäkrad
Fick till min glädje veta att han varit obrutet försäkrad sedan 2003 och dessutom utan några sjukdomar eller skador. Så skönt!
Att han dessutom är försäkrad i samma bolag som Ariel (och samma som jag jobbar på) är givetvis en stor bonus.
Tre dagar kvar... I helgen blir det till att klura ut var någonstans han skall stå. Bäst för honom vore egentligen i svälthage med hö, men enklast vore att släppa ut honom i lösdriften med Ariel. I svälthage måste jag ju fodra honom flera gånger om dagen. Knepigt...
Fyra dagar kvar...
På måndag kommer Hampus att stoppas in i lastbil och åka 70 mil söderut till sitt nya stall. Förhoppningsvis redan på tisdag (eller onsdag) kommer hovslagaren förbi och fixar till hovarna. Sedan är det bara veterinär (med tandkompetens) och equiterapeut som skall bokas in så är jag nöjd.
Några hyfsat färska bilder säger en del om hur eh... rund han är nu.
Men väldigt söt... Manen lär jag kapa. ;-)
Presentation och bakgrundshistoria
Sådär, då var det dags för en egen blogg för finaste Hampus! Här kommer jag att skriva om mina och Hampus äventyr, vilka de nu än blir...
Hampus är en tretton år gammal fjordvalack. Han är för ögonblicket på väg ned från Skellefteå till sitt nya hem utanför Uppsala. Jag som skriver bloggen är hans uppfödare, tillika ägare.
27 maj 1997 föddes Hampus. Jag kom ut i stallet någon timme efter födseln, Hampus stod upp och diade, men efterbörden var fortfarande varm. Hans mamma Habina hade skött om allt själv och var nu mycket stolt över sin lilla pojke. 
Hampus växte upp till en oerhört snäll och lättsam häst. Han kastrerades vid 13 månader och inridningen påbörjades när han var tre.
Som fyraåring följde han med mig ned till Linköping (65 mils resa...), där jag hade honom i sex veckor innan jag insåg att jag inte hade råd som student att ha häst. Så Hampus åkte hem igen (han älskade att åka transport!) och lånades ut till en bekant som hagprydnad.
Efter två år som hagprydnad tyckte jag att Hampus förtjänade något bättre, så jag sålde honom som ridhäst. Han var då utbildningsmässigt som en fyraåring, älskade att hoppa och upptäcka nya vägar i skogen.
Sedan hörde jag ingenting om honom förrän han var till salu 2008. Jag kunde inte köpa honom, eftersom jag precis köpt min andra fjordhäst Ariel (habina.blogg.se/ariel). Istället hamnade han på en ridskola i Skellefteå, där han blev en uppskattad ridskolehäst. Själv var jag överlycklig, Hampus har alltid varit en arbetsnarkoman och en ridskola var det perfekta stället för honom.
Men så för två veckor sedan fick jag veta att ridskolan skulle läggas ned och ville jag möjligtvis köpa Hampus. Inte för att jag har så mycket bättre ekonomi nu än 2008, men på något vis lyckades jag ändå skramla ihop till att köpa honom och frakta ned honom (70 mil!).
Så nu inväntar jag hans hemkomst. Jag vet ju massor om honom, att han är livrädd för vatten (gick genom isen som åring), avskyr sprutor och veterinärer (efter kastreringen), kommer alltid när man ropar på honom, följer en som en hund utan grimma och grimskaft, älskar att hoppa (gärna tre meter innan hindret...) och tycker att stigar är onödigt att följa (mycket roligare med off road). Men allt det där gäller ju Hampus anno 2003. Jag har ju ingen aning om hur han är nu, vad han tycker om nu och ens om han kommer ihåg mig.
Men nu sviker jag honom aldrig...
