Hampus

Bilens bromsar krånglar igen. Tydligen tycker bilen inte att den skall stå stilla så länge som fem dagar, så bromsarna har fastnat och även om jag lyckades bromsa loss dem så känns det alldeles för osäkert. Pratade med pappa och nya bromsar kommer kosta runt 12000 kr, pengar jag inte har eftersom jag kostat på Hampus en massa. Dessutom behöver bilen egentligen nytt batteri och nya däck, ännu mer kostnader...

Har fått rapport från Hampus. Han har börjat gå på nybörjarlektioner och imorgon skos han. Lär inte kunna ta mig till honom på ett bra tag.

Igår kom jag ut till Hampus precis när han skulle in från hagen. Dagen till ära hade han fått gå tillsammans med de andra hästarna i en hage, han var så lycklig att få vara med i gänget. Så han blev väldigt bekymrad när de andra hästarna gick in i ridskoledelen och han blev ensam i privathästdelen. Jag fick säga till honom på skarpen ett par gånger innan han kom ihåg att man måste ta hänsyn till de där människorna.

Han hade återigen kardborrar i hovskägg och pannlugg. Pannluggen var ganska lätt att reda ut, men kardborrarna i hovskägget hade blandat sig med haglera, så det var både omständigt och kletigt att reda ut.

När Hampus var fin igen pussade jag honom hejdå. På onsdag skall han få skor på sig igen, det kommer han tycka om.

Igår när jag åkte till Hampus stod han ute i hagen och spanade. Han hade fått vara inne på förmiddagen och bli borstad, det var uppskattat! Sedan hade han lekt med kardborrar i hagen och eftersom det står i kontraktet att jag ansvarar för frisering av pannlugg, man, svans och hovskägg så var det bara att reda ut det hela.

Hampus var väldigt nöjd över uppmärksamheten, även om han blev lite irriterad när jag grejade med pannluggen. Han ville ju bli kliad...

När jag gick därifrån tittade han långt efter mig. Översociala pojken.

Idag var jag på plats tidigt för att packa alla grejer, putsa det sista på Hampus och förbereda allt möjligt övrigt för flytten. Hampus fick till och med manen klippt, vilket inte är det lättaste för ögonblicket. Den är fortfarande ganska kort, men nu är det dags att försöka få fram en vettig båge och det ville sig inte riktigt. Efter ett par timmars pyssel kom L från ridskolan med transporten på släp. Hampus tvekade ett ögonblick på rampen, tyckte att det var en onödig idé att åka iväg, men gav med sig när han blev mutad med en näve hösilage. 

Han stod som ett ljus i transporten och var lugn vid avlastningen. Han fick gå in i stallet och till sin box först, medan vi tog ut alla grejer och skrev kontrakt. Under tiden han stod i boxen var det flera tjejer som kom och tittade på honom, tyckte att han var söt och hoppades att han skulle gå med på deras lektioner. 

Visst kändes det lite i hjärtat när jag lämnade honom, men jag vet att han får det så mycket bättre där än att jag skall försöka hinna med honom någon gång i veckan. Hampus förtjänar så mycket kärlek och det kan ridskolans elever ge honom. Kärlek, uppmärksamhet och lite lagom motion.

Igår förbereddes det för de sista installningarna, våra konvalescenter som stått i närheten av Hampus hage och hållit honom sällskap om nätterna skulle tillbaka in i stallet. Jag klurade lite på olika lösningar och nödlösningen blev att Ariel fick hålla Hampus sällskap under natten. Men eftersom hon skulle gå i en hage som dagtid är upptagen, bestämde jag mig för att höra om ridskolan ville ha Hampus en dag tidigare. Så med vetskapen om att det förmodligen var sista ridturen sadlade jag en glad Hampus som undrade vad vi skulle hitta på för skoj. 

Inledde med att rida på stubbåkern närmast stallet. Efter lite skritt och igångjoggning blev det galoppfattningar som stod i fokus. Det är fruktansvärt roligt att rida galoppfattningar just nu. Hampus är lydig och bara jag är noga med hjälpgivningen bjuder han på riktigt härliga, väl undersatta fattningar. Roligast är just känslan att fatta, galoppera några bäriga språng, sakta av till mjuk trav och sedan fatta igen. Och igen. Och igen. 

Vi avslutade med att galoppera en längre sträcka på stubbåkern, Hampus hade ångan uppe och ökade till och med tempot lite. Känslan jag hade var så härlig, att jag bestämde mig för att vi gott kunde leka lite i paddocken också.

Vi repeterade allt från F:s träning, så det blev fram- och bakdelsvändningar, serpentinbågar i trav med övergång till skritt i mitten samt ett par varv i vardera galopp. Det var hinder i vägen för våra galoppövningar på diagonalen, så istället provade jag att fatta galopp från skritt. Hampus har inte alls tillräcklig styrka för det än, men han har ett stort hjärta och vill alltid försöka. Så det blev en riktigt trevlig fattning från skritt. 

Jag var så glad att jag nästan grät när jag skrittade av honom avsuttet. Finaste, snällaste killen som ställer upp på allt och hela tiden försöker göra rätt. Jag har jämfört honom med Ariel och bara sett hennes fördelar, istället för att faktiskt se Hampus fördelar. Men jag vaknade upp i tid i alla fall. Även om jag lovat honom tidigare att aldrig mer sälja honom, så var det idag jag kände i hjärtat att det löftet står fast. Min vackre prins skall åldras tillsammans med mig och prinsessan. 

Givetvis var Hampus väldigt svettig efter vårt, med hans mått mätta, oerhört tuffa pass. Så jag kombinerade en avduschning med en schamponering och vips blev hästen badad och fin inför morgondagens flytt. När jag ändå var igång så fick utrustningen en översyn också, så prinsessan fick nöja sig med att byta hage och inte bli motionerad.

Pratade med ridskolan och de kunde absolut ta emot honom en dag tidigare. Så skönt! Från början var tanken att rida till ridskolan, men eftersom jag dels har lite ont om tid för ögonblicket (va, är min semester slut?!) och dels var väldigt tveksam om jag skulle hitta hela vägen, så blev det transport istället.

Det blev en spännande utmaning igår, eftersom jag skulle göra i ordning bägge hästarna samtidigt. Hämtade först in en snäll Hampus som ställde sig och sov i stallet medan jag letade efter Ariel i sommarhagen.

Sedan blev det snabb avborstning och hovkratsning av bägge hästarna. Så åkte sadlarna på och bägge hästarna hade lite krångel med att få sadelgjorden i första hålet.

Därefter gick jag ut och byggde bana enligt V:s instruktioner. Det blev många bommar (åtta kanske?) på en av diagonalerna och två hinderstöd där. Sedan byggde jag två koppelräck på långsidan med två bommar vardera. Tror det var sex galoppsprång emellan när vi väl red.

Så åter i stallet, på med tränsen och ut på banan. T tog hand om Ariel och jag satt upp på Hampus. Först blev det lite uppvärmning, där vi skulle trava mot en bom, sakta av till skritt, göra halt med frambenen på ena sidan bommen och bakbenen på andra. Därefter fram i trav igen följt av en femtonmetersvolt. Tur för mig så hade V markerat ut så vi skulle rida emellan två dunkar som markering för volten, annars hade jag garanterat ridit för snävt. Att det skall vara så svårt med volter på fri hand.

När hästarna var lydiga bytte vi varv, så det istället blev volt först och halt sedan. Hampus hade förstås klurat ut övningen, så ett par gånger fick jag trava över bommen istället, då jag kände att han var på väg att sakta av alldeles själv. Buskillen! Därefter var det dags för skritt och trav över bommar och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var många bommar så hästarna fick ta i på slutet, men de var så duktiga!

Sedan fick vi skritta över de två koppelräcken (bommarna på marken) för att Ariel skulle se att det kom två hinder på rad. Hampus skrittade med mest som moraliskt stöd. Så höjdes de upp till hinder och vi fick ta dem i trav några gånger. När det gick bra var det trav in och galopp mot andra hindret och slutligen tog vi bägge hindren i galopp.

Sedan var Ariel klar för dagen, men jag och Hampus fick avsluta med att trava över bommarna, hoppa krysset, landa i galopp och sedan ta de två koppelräcken i galopp. Två gånger fick vi göra det och ju mer jag hoppade desto bättre kändes det. Hampus var riktigt snäll och gjorde allt han skulle, även om han kollade min styrförmåga ett par gånger.

Vi skrittade av dem ute en sväng, T satt av och gick med Ariel medan jag var lat och satt kvar på Hampus. Vi pratade lite om hur kul det var och hur duktiga bägge hästarna varit. Hampus är nu färdighoppad, men det var en skön runda att avsluta med.

Efteråt blev bägge hästarna avsvampade i sadelgjordsstaden, i övrigt var de inte svettiga. Sedan var det två nöjda hästar som lunkade iväg ut i hagarna...

Igår stod finaste Hampus en bit bort i hagen, men när han hörde mig ropa kom han skyndandes. Det kunde ju vara något kul på gång... Efter att jag borstat en ren och fin Hampus ännu renare åkte grejerna på. Skrittade sedan ut till stubbåkern bredvid stallet, den är gigantiskt stor och vi får rida på hela.

Skrittade runt ytterkanten och det tog en kvart att ta sig runt. Sedan joggade jag igång Hampus lite innan det var dags för galoppen. Kan erkänna att det pirrade lite i magen, sist rusade han ju och jag är egentligen lite osäker själv när det kommer till galopp ute. Men den här gången galopperade vi från stallet och jag var noga med att stå i fältsits.

Det gick jättebra! Inte jättefort heller, för efter några språng insåg Hampus att han skulle få fortsätta galoppera och då lugnade han sig också. Det blev lite intervallträning, då vi galopperade hela åkern, vände och skrittade tillbaka för att sedan vända och galoppera igen. Tre gånger blev det galopp, sedan var vi nöjda bägge två och Hampus fick skrittas av. Det är verkligen toppenbra med stubbåker, känner att jag vill rida där varje dag nu tills Hampus flyttar.

Åter i stallet var han väldigt svettig, så jag svampade av honom ordentligt innan han fick återvända till hagen. Idag blir det hoppning, skall bli riktigt kul att se om vi lärt oss något sedan sist...

I lördags, dagen efter E.T.-besöket, ville jag inte belasta Hampus i onödan, men samtidigt ville jag röra lite på honom. Så det fick bli longering istället för ridning.

Hämtade in en herre som var något upptagen med att diskutera världspolitik (eller kanske snygga brudar?) med grannhästen Totte. Hampus hummade lite åt Totte när han gick därifrån, kanske försökte han förklara att han måste iväg och lära matte ett och annat.

Det blev kapson och tömkörningsgjord som åkte på, ville testa att fästa inspänningstygeln under magen och eftersom jag inte hittat min delta så var kapsonen bättre än träns. Hampus tyckte att jag var lite långsam när jag skulle ta på kapsonen, så han försökte hjälpa till genom att stoppa den i munnen. Han var uppenbarligen inte inställd på att vara bettlös ännu ett pass.

Vi joggade fram under lugna former först, sedan spände jag in honom och fortsatte jobba med traven. Inspänningen fungerade ungefär som jag tänkt mig, men jag har så svårt för att använda några hjälptyglar överhuvudtaget, så jag tog av den efter några varv. Istället fokuserade vi på galopp och att hålla galoppen ett helt varv utan att försöka dra mot stallet. Det blev många galoppfattningar och bitvis en riktigt fin känsla. När det var dags att jogga av honom upptäckte jag att han blivit sådär skummig mellan bakbenen som stora hästar blir ibland. Jag har aldrig fått en häst skummig där bak förut. Inte ens Hecla som jag distanstränade, det var bara när hon gick dressyr som hon blev så. Antar att Hampus jobbade mer än jag var medveten om.

Så in i stallet och lyxa till det med varmvattendusch. Eftersom vi ändå höll på och duscha av herrn passade jag på att rengöra skapet. Törs inte tänka på när det senast rengjordes, men det var många intvålningar innan det var rent och fräscht. Hampus stod och njöt under tiden, så han tyckte också att det var en nödvändig behandling.

Efter duschen fick Hampus gå ut igen och det var då jag slogs av skillnaden mellan honom och Ariel. Hampus rullar sig inte. Om man så bara häller en matsked vatten på Ariels rygg, så skall hon rulla sig. Hampus bara betade lugnt, trots att jag blött ned nästan hela hästen i duschandet... Tacksamt när man skall borsta hästen förstås, men lite konstigt känns det med en häst som inte är ett lermonster...

Så kom E.T. Det är första gången med Hampus. Jag visade honom i skritt i paddocken och h*n tyckte att Hampus satte vänster bak lite snett. In i stallet och känna, och han är definitivt öm i vänster länd. E.T. gick igenom honom, hittade inga andra konstigheter, men gav mig en övning för att få upp rygglinjen på honom. E.T. trodde det skulle gå att få tillbaka en riktigt trevlig överlinje bara han blev smal och fick jobba rätt. Ömheten satt muskulärt, vilket är lättare att rätta till än om det är någon typ av skelettskada. Hampus fick ett fåtal nålar, jag förvarnade om att han avskydde nålar, så E.T. satte bara där h*n absolut måste. Tror det blev fyra eller fem nålar totalt. Sedan fick Hampus stå och sova medan vi vände oss till Ariel.

Efter en stund fick Hampus slippa sina nålar och njuta av massage av länden. Det var riktigt omtyckt, syntes på Hampus att det var lite sådär skön-ont som det kan vara när man får massage. E.T. tipsade mig om att öva öppna och ryggning, då det också hjälper Hampus med överlinjen.

Sedan diskuterade vi hur vi skall behandla framöver. E.T. är så bra, vill inte pracka på sina tjänster, utan utgår verkligen från vad som behövs. Vi bestämde att Hampus behöver en ny behandling ganska snart, så vi bokade in en tid när han varit på ridskolan några veckor och hunnit landa.

Så fick Hampus gå ut i hagen igen. Jag promenerade med honom en stund i hagen för slaggprodukternas skull. Sötnosen kom ihåg våra träningar för nio år sedan och följde mig som en hund trots att jag varken hade grimma eller grimskaft.

I förrgår Finaste Hampus stod vid grinden och väntade på mig. Jag hade lite kort om tid innan träningen, så jag var tacksam över att han var så ren. Det blev en snabb sväng in i stallet, avborstning och på med grejerna.

Värmde upp i skritt med lite joggtrav på lång tygel innan F kom. Hon frågade vad vi ville ha hjälp med och jag förklarade att det jag ville ha var övningar som vi kan göra själva, utan någon instruktör, som kontrasterar till hans arbete som ridskolehäst. F förstod precis hur jag menade och vi började med framdelsvändningar. Jag har lite svårt för sådant, det känns så ologiskt att säga framdelsvändning när det faktiskt är bakdelen som vänder sig.

Fick tips och råd från F och på slutet fick Hampus till vändningarna riktigt bra, så jag fick en känsla av hur det skall kännas när det är som bäst. Nu handlar det ju inte om vändningar som är tävlingsmässiga, utan som hjälper Hampus att bli rörligare i kroppen. Vi fortsatte därför med bakdelsvändningar, som både jag och Hampus hade lättare för. Dock fastnade jag lite för att bakbenen skulle vara stilla, men de skall ju faktiskt trampa på stället. Så där fick jag en lite aha-upplevelse när det började fungera riktigt bra.

Tredje övningen blev det värsta jag vet, serpentinbågar. F bara skrattade åt mig och gav mig instruktioner hur jag skulle rida. Varje gång vi korsade medellinjen skulle vi dessutom (!) göra en övergång till skritt och tillbaka till trav. Det blev ganska många varv, det finns massor att jobba med men bitvis var det riktigt roligt faktiskt. En övergång blev så himla härlig, precis när Hampus saktat ned till skritt skänklade jag honom och han svarade direkt. F sade att det såg riktigt bra ut (den övergången alltså...) och att det verkligen syntes hur mycket han använde sina magmuskler när övergångarna kom.

Vi avslutade med en övning som jag trodde skulle vara omöjlig. Men Hampus är verkligen fantastisk. Vi skulle fatta galopp i början av kortsidan, galoppera snett igenom, bryta av till trav någonstans på linjen och byta till andra galoppen. Målet så småningom är att kunna fortsätta i galopp längs kortsidan, vända snett igenom igen och byta galopp, det vill säga fortsätta som på en åtta i all oändlighet. Nu är vi inte tillräckligt tränade för det än, så det blev en volt här och där. Men Hampus var duktig och bytte galopp när han skulle och jag fick lite tips hur jag lättare skall stötta honom i galoppen nu när styrkan inte riktigt finns.

Vi avslutade där och jag skrittade ut på en synnerligen nöjd Hampus. F tyckte att hans kropp skulle behöva sig en riktig genomkörare i galopp, men det får vara tills vi har bättre underlag alternativt en skodd häst. Men jag tror också att han skulle må bra av en rejäl galopp, det märktes skillnad i trav och skritt redan efter våra korta galoppövningar på banan.

Under den sista biten tillbaka till stallet frustade Hampus så där nöjt ända nedifrån magen, med resultatet att nosgrimman sprack. Det ni! Det var en gammal nosgrimma som uppenbarligen var lite dåligt sydd i ena sömmen, men nu har jag plötsligt bara en nosgrimma till två hästar. Blir visst till att åka och shoppa lite.

Avskrittad och nöjd fick Hampus ylletäcket på sig, sedan fick han stå och sova i väntan på E.T.

Jag har lite skrivkramp, så jag ligger efter med rapporteringen. Men de trillar in allt eftersom.

Efter tisdagens hoppning fick Hampus vara ledig en dag, så det var en glad pojke som mötte mig i torsdags när jag ropade. Han tycker att det är så roligt att få göra någonting, vad som helst, bara han får vara med.

Första dagen med träns sedan vargtänderna togs och tanken var att vi skulle rida bort till rakbanan och jogga lite samt rulla i lugn galopp. Men det är en lång grusväg att traska innan man kommer till rakbanan (20-25 minuter i skritt) och Hampus tycker fortfarande att grusvägar är jobbiga att gå på.

Räddningen blev stubbåkrarna. Vi har fått okej att rida på alla stubbåkrar runt stallet och det är något som vi verkligen nyttjar. Hampus trodde först inte sina ögon när han fick gå bredvid grusvägen istället för på den och som i ett trollslag fick han ett helt annat driv i skritten. Det är nästan skrattretande vilken skillnad underlaget kan göra.

Först blev det lite skrittdressyr innan vi gick över till trav och lite volter. Han är smidigare än han ser ut att vara, den lilla flodhästen. Vi jobbade på riktigt hyfsat, även om det är lättare med en tränare som tittar på. Jag försökte rida som min förra dressyrtränare V lärt mig, men det var ju trots allt fyra år sedan sist. Hampus tyckte det var så roligt att göra lite voltarbete, så jag vågade mig på att fatta galopp. Men det skulle jag inte gjort. Han stack direkt iväg i ökad galopp och drog mot stallet. Jag blev förstås nervös, gjorde halvhalter och efter fyra språng stod han stilla. Provade några fler fattningar, men med samma resultat.

Travade en stund blandat med lite övergångar till skritt och han var superfin hela tiden. Inte tung i handen men inte heller överilad, dessutom verkade han väldigt nöjd med bettet. Åter vid stallet red jag en stund i paddocken för att se hur galoppfattningarna kändes där. Bus-Hampus tyckte uppenbarligen att det var superkul att galoppera på stubbåker för i paddocken presenterade han lugna fattningar följt av lugn galopp. Hm... Uppenbarligen har jag underskattat min överviktiga, ömfotade och lobotomerade ridskolehäst. Han är inte alls lugn och stabil, som jag fått för mig, utan han är bara ömfotad och väljer sina tillfällen för bus väldigt väl. Jag kan erkänna att jag fick en försmak av det på hoppningen (då han bockade!), men det hade jag ändå förklarat bort med att hinder gör de flesta hästar glada.

Jag har helt missbedömt honom. Han är minst lika busig och pigg som han var som ung, enda skillnaden är att han nu tar lite mer hänsyn till ryttaren (ja, inte till mig då...) och att han är ömfotad. Givetvis orkar han inte lika mycket som när han var i kondition, men fortfarande är det tillräckligt mycket krut i honom för att jag skall bli omtumlad.

Efter paddockvistelsen fick han därför jogga av sig på gräsunderlag och det passade herrn utmärkt. Han joggade i en fantastiskt fin distansjogg, som fick mig att börja drömma drömmar om en liten Clear Round nästa år.

Åter i stallet var han lite svettig och fick sig en avsvampning. Den mottogs med upphöjt lugn, för man är väl en gentleman.

Igår hämtade vi in Ariel och Hampus från hagen för lite hoppträning. Den sistnämnda väldigt förtjust i att se Ariel igen och den förstnämnda tokbrunstig. Borstade av två ganska rena hästar och tog på utrustningen. Fick uppritat av V hur vi skulle bygga och det var många bommar. Dels fyra bommar på volt (som ett kors), fem bommar som avslutades med ett par hinderstöd på ena långsidan, två bommar med möjlighet till upphöjning på andra långsidan och tre bommar på diagonalen.

Först fick vi skritta fram hästarna några varv på ridbanan, men en stor del av dagens träning fungerade också som uppvärmning. Här står de och lyssnar på V:s instruktioner:



Sedan fick vi rida fyrklövern, en helt ny övning för mig. Den var verkligen supernyttig, man tränade både att svänga, rakrikta, göra halt och sätta igång i skritt. På bestämda ställen också. Min febriga hjärna hängde inte alltid med, men det gick ganska bra ändå.

V försöker förklara så jag hänger med.




När vi klarade av fyrklövern åt bägge hållen så fick vi rida över bommarna som en vanlig volt. Ariel skulle gå på yttre delen av bommen, medan Hampus och jag fick kämpa på mitten. För kämpa var verkligen vad vi gjorde. Inte lätt att vara en heffaklump och släpa på en heffaklump.

Sedan blev det lite trav, över bommar närmare bestämt. Först trav över bommar med övergång till skritt. Sedan travade vi över de tre bommarna som låg på diagonalen ett par gånger, innan vi satte ihop diagonalen med de fem bommarna på långsidan. När det fungerade bra, blev det trav över de fem bommarna på långsidan, följt av galoppfattning i hörnet och galopp över de två bommarna på andra långsidan.

Sedan var det dags. Ögonblicket alla väntat på (eller fasat för). V lade upp de två sista bommarna i bomserien till ett krysshinder. Anridning i trav, skutt över krysset följt av galopp alternativt galoppfattning och galopp över de nu upphöjda (i ena änden) galoppbommarna. Efter att vi gjort den övningen några gånger fick vi skritta av hästarna.

Hampus skötte sig också fantastiskt, men jag skäms lite för mycket över min egen ridning för att lägga upp några filmer på oss. Men våra former matchar i alla fall varandra. Hampus jobbade på bra, det märks att han egentligen har ganska mycket motor i sig, bara han blir påmind om hur roligt det är att hoppa. På slutet tände han till riktigt ordentligt och hade ruskigt roligt.

Efteråt skrittade jag ut på Hampus, med Ariel och J gående bakom oss. Jag var så stolt över mina fina gulingar och så glad att jag faktiskt vågat hoppa själv också.