Hampus

Idag är Hampus namnsdag! :-D

Ingen ridning i lördags blev det, hade ridit fyra timmars långritt på Ariel så jag var alldeles för slut för att orka rida även Hampus. Men jag hoppas min förkylning ger med sig så jag kan rida honom på onsdag igen. :-)

Igår var det äntligen dags för första träningspasset med Hampus. Jag borstade av honom som hastigast i boxen och han var så glad över att någon äntligen brydde sig om honom. Onsdagar är han ju ledig från ridskolejobbet, så han känner sig nog ganska övergiven de dagarna...

Eftersom vi endast skulle skritta blev det barbacka, främst för att jag behöver få en del träning också. Så på med hjälm på mig och träns på Hampus och ut för uppsittning. Sedan skrittade vi iväg längs rakbanan och jag jobbade mycket med att få honom att gå fram ännu mer än vad han tror är möjligt.

Vi fortsatte längs den slingrande skogsstigen och därefter på asfaltsvägen. Jag fick verkligen kämpa med att få Hampus att jobba i skritten, även om han inte skrittar som en trött ridskolehäst när jag sitter på (det sparar han till sina lektioner...) så vet jag att han kan jobba ännu mer i skritten än han själv tror.

Efter tjugo minuter svängde vi in i ännu en skog och traskade runt där på stigar och offroad lite som det passade oss. Jag jobbade hela tiden med att motivera Hampus ännu mera framåt och han fick anstränga sig rejält då det var ojämnt underlag, med stenar, rötter och sliriga lerstigar. Men han hade så himla roligt! Han älskar verkligen att vara ute i skogen och inte riktigt veta vart någonstans det bär, han tänder till lite extra då och lyssnar så himla bra både på framåtdrivande och vändande hjälper.

På hemvägen fick han extra driv i steget, dels för att det bar hemåt och dels för att asfaltsvägen verkade så enkel i jämförelse med den kuperade skogen. Även den lilla stigen mellan asfalten och rakbanan klarades av i högre tempo än vanligt, något travsteg fick han in ibland när han inte riktigt orkade i skritten.

På rakbanan fick han äntligen se de andra hästarna igen (han hade gnäggat regelbundet efter dem hela ridturen, sällskapssjuk som han är) och plötsligt lade han in ytterligare en växel i skritten, som jag tror varken jag eller han visste om att han hade. Men oj vad det gungade i ryggen när han kom igång ordentligt! Nu klarar han inte riktigt av att hålla det tempot genom hela kroppen hur länge som helst, men de små tempoväxlingarna jag fick uppleva var riktigt roliga. Mera sådant!

Tillbaka i stallet var det en pigg och glad, men lite andfådd Hampus som jag visiterade. Han var lätt fuktig på bringan, så han hade verkligen jobbat även om vi "bara" skrittade. Jag stretchade igenom honom och det märktes att det var ett bra tag sedan sist. Han ifrågasatte alla stretchövningar och tyckte att jag var jobbig när det sträckte i musklerna. Men det är nyttigt för honom att bli lite smidigare, så jag tänker fortsätta trots hans små protester.

Efter stretchingen var det puss på mulen och hejdå, på lördag blir det tuffare tempo i form av galoppintervaller. Bara jag får pulsmätaren att fungera...

Oj så spännande!

Om exakt 47 dagar så skall jag och Hampus starta i vår första riktiga tävling tillsammans. Det blir Fjällnoraritten PP20 som vi gör vår debut på.

Jag förbereder genom att lägga om mitt jobbschema så jag kan rida Hampus både onsdagar och lördagar framöver. Hampus förbereder genom att vara en cool kille. ;-)

Ja, givetvis måste jag köpa nya läckra blå tyglar och ny fin vojlock till Hampus. Lovar att fota när jag fått grejerna!

I lördags var jag till Hampus ganska tidigt på morgonen, för att hinna rida ut med honom innan han gick sin lektion vid tio. Vi mötte upp min kompis L i skogen, hon red sitt stora halvblod, så Hampus fick nästan hela tiden trava ikapp så vi kunde prata.

Vi red längs grusvägen bort från ridskolan, den vägen har jag inte provat tidigare (förutom som avskrittning), men nu fortsatte vi dessutom rakt fram och in på en avtagsväg. Så spännande! Det var grusväg hela tiden och till sist kom vi fram till golfbanan. Inte precis vad jag väntade mig, det skall bli så skoj att kika på kartan och se vilka vägar man kan fortsätta på sedan.

Jag red barbacka på Hampus, vilket gick bättre än väntat. Han är så himla mjuk i traven, så det är inga problem. Men när vi galopperade fick han hålla sig till lugn, samlad galopp. Annars hade jag farit av, så stora rörelser som han gör med ryggen...

Nästa gång vi rider ut så tänker jag inte vara lat utan ha på sadeln, så vi kan blåsa på lite i galopp. Det är ju så himla skoj och samtidigt nyttigt för Hampus att rejsa lite.

Tillbaka i stallet efter en timme kunde jag konstatera att Hampus inte ens var svettig, så jag har definitivt underskattat hans kondition. Nu blir det lite tuffare ridning framöver! :-D

Egentligen var det Ariel som skulle gå även det sista ridlägerpasset, men då jag tyckte att hon var för trött främst mentalt, så bestämde jag mig för att rida Hampus istället.

Vi red i ridhuset, då det regnade för mycket för att rida på utebanan. Det var dressyr och dessutom barbackaridning!



Efter uppvärmningen var det samma övningar som föregående dag, det vill säga serpentiner längs halva långsidan, sedan en mindre volt, fortsatt med serpentiner restan av långsidan, därefter vända rätt upp, göra skänkelvikning ut till långsidan, lägga en volt till och slutligen en liten tranportsträcka längs kortsidan. Serpentinerna i skritt och resten i trav...

Det var både lättare och svårare att rida Hampus. Lättare, därför han är så stabil i sig själv så han bryr sig inte lika mycket när jag tappar balansen. Svårare, därför jag vet att han kan det vi gör... Jag pushade mig själv hårdare än tidigare, jag visste ju att det var sista ridningen på en vecka för mig, så varför inte slita ut sig inför vilan? ;-)

Hampus var fantastiskt fin! På slutet var han så mjuk och härlig att jag bara ville krama om hela hästen. Vi fick avsluta med stora mittvolten som gjordes mindre och mindre tills vi var på en väldigt liten volt, när sedan volten gjordes stor igen fick vi galoppera. Jag har ju galopperat Hampus barbacka tidigare, men då har jag bara klarat av några språng innan galoppen blivit för stor och svår att sitta i. Men på böjt spår kunde jag sitta kvar och hålla ihop honom och därmed också ha kvar balansen i galoppen. Det kändes superbra! Känner jag mig själv rätt blir det mycket mer barbackaridning framöver, även om min mage och mina ben inte var så glada. ;-)

Hampus var lite svettig efteråt, men bara där jag suttit och värmt honom. Så han fick sig lite avsvampning innan han nöjd återvände till sommarhagen.

I och med detta är även sommaren över, Hampus började jobba igen 8 augusti och jag har nu hand om honom bara på onsdagar och lördagar. Precis lagom om ni frågar mig... :-)

Jag har varit på ridläger med min andra häst Ariel ( http://habina.blogg.se/ariel/ ), men under söndagens teoripass fick vi löshoppa några hästar och Hampus var en utav de lyckliga. Egentligen var det inte tänkt att han skulle vara med, men ridlärare E blev så nyfiken på om han kom ihåg det jag lärt honom som unghäst, så jag fick gå och hämta honom.

Hampus var lite trött och när jag öppnade boxdörren och han såg att det var matte, så lade han sig ned helt och sov vidare... Jag borstade av honom så gott det gick och kratsade alla hovarna (!) innan jag sade åt honom att han faktiskt var tvungen att kliva upp.



Väl uppe borstade jag av andra sidan av honom och redde även ut svansen. Sedan åkte tränset på och vi begav oss till ridhuset. Vi började med att trava över bommar, men eftersom Hampus aldrig löshoppats i trav, blev det givetvis galopp över bommarna. Något han klarade med lätthet. ;-)

Vi byggde om till två låga studshinder och så fick Hampus rulla på några gånger. Första gången hade han lite svårt att förstå vem det var han skulle komma till efteråt, men ganska snabbt hade han lokaliserat matte och kom till mig hela tiden.

Jag har nämligen lärt Hampus att så fort han har hoppat, så skall han springa fram till mig och få beröm. Inte godis, det får han aldrig, utan glada ord och lite kli i pannan eller bakom öronen. Sedan står han där, med mig eller själv, tills jag säger de magiska orden: "Ja, då kör vi igen!" När han hör detta kastar han sig glatt iväg i full galopp och satsar på hindren igen. Det behövs ytterst sällan någon pådrivning utan han sköter sin uppgift och jag sköter min (dvs bygga hinder).

Jag tror att de andra ridlägerdeltagarna tyckte det var skoj att se vad Hampus kunde. Han fick inte hoppa högt, det är han för tung för just nu, utan runt 60 cm blev lagom för att han skulle hoppa lite utan att behöva ta i. Skall han hoppa högre, som han gjorde i sin ungdom, vill jag inte att han skall vara så överviktig som han är nu, då tar knäna stryk. Jag vill ju att han skall hålla många år till...

Mycket nöjd med sig själv fick Hampus följa med mig medan vi byggde bort hindren och sedan fick han återvända till boxen och sova en liten stund.

I förrgår red jag ut en sväng på Hampus. Då jag varit på ridläger med Ariel under dagen, så var jag ganska trött. Men jag hade bestämt mig för att skritta en sväng, då jag fått tips om en ridväg jag inte ridit förut. Det var en grusväg som gick ända bort till asfaltsvägen och så tog man ridskolans grusväg tillbaka. Perfekt att skritta fram på och Hampus tyckte det var lite spännande/läskigt med en ny väg. Han behöver alltid tränas på att rida ut ensam, det är ju en ovanlig situation för en ridskolehäst.

Tillbaka vid ridskolan kom vi ju ridandes förbi rakbanan, så jag ignorerade min träningsvärk och bestämde mig för att ge Hampus lite träningsvärk istället. ;-) Först galopperade vi hela rakbanan bortåt i lugn, stadig galopp. Hampus verkade gilla idén, för han drog inte mot de andra hästarna som han brukar göra.

Sedan vände vi och tränade galoppfattningar hela vägen tillbaka. Det gick sådär, han har inte alls samma styrka som i höstas när vi nästan enbart tränade galoppfattningar. Men det är bara att jobba vidare! Framförallt så brydde han sig inte så mycket i vilken galopp jag bad om, utan han fattade vänster fyra gånger innan jag äntligen fick honom att fatta höger. Det hänger förstås mest på mig som ryttare, så även jag behöver träna.

Vi avslutade med att vända bortåt igen och galoppera riktigt, riktigt fort. Hampus tycker att det är ganska onödigt, men jag tycker det är bra för honom att verkligen få sträcka ut. Nu tror jag egentligen att han har ytterligare en växel utöver det jag fick honom att springa i, för jag minns hur hans mamma kändes när hon gav allt... Saknade trycket i bakdelen från Hampus, men det skall vi nog lyckas locka ur honom så småningom.

Sedan fick han skritta tillbaka till stallet och få sig en härlig dusch. Han är så rolig att duscha, för han vill inte riktigt erkänna hur skönt det faktiskt är... Nyduschad och nöjd fick han gå ut till de andra hästarna igen.