Programridning med ridskoleponny

I förrgår hämtade jag in en halvsovande Hampus från hagen. Ställde upp honom på skötselplatsen, gav kraftfoder och borstade igenom honom. Han hade legat i halmhögen (som jag bett honom), så det var en del boss att borsta bort, men han var i alla fall ren.
 
När han ätit färdigt kraftfodret borstade jag huvudet och flätade pannluggen. Fick låna frisyrgele från D, så Hampus blev riktigt stilig.
 
 
Sedan åkte sadel och träns på, Hampus fick inviga sitt nya tävlingsschabrak. :-)
 
 
Sedan blev det uppsittning och ivägskrittning. Hampus var på tårna och lite tittig, det hör inte till vanligheterna. Vi passerade dock ett gäng skridskoåkande barn utan problem, men lagom till att det var dags att jogga fram mötte vi två LIVSFARLIGA skidåkare. Fjantiga häst... Han gick förbi dem på tvären och de blev sura för att jag trampade sönder skidspåren. Problemet var att det gjorts skidspår över hela vägen, så det var omöjligt att inte trampa sönder något utav dem. Men jag försökte i alla fall att trampa sönder samma spår, så de andra skulle hållas fina i alla fall.
 
Hampus fick trava av sig en bra stund, vilket verkade hjälpa en del. Tills vi skulle ta oss längs stickvägen till asfaltsvägen och det stod en bil parkerad på vägen. Den var garanterat ett monster, så han lyckades sticka hem i full galopp (tre-fem språng) två gånger, innan jag fick ordning på honom och fick honom förbi bilen. Förstår inte vad det är för fjantiga idéer han fått, men jag börjar misstänka att den krossade havren har ett finger med i spelen. Eller så är det så här han egentligen är, när han får tillräckligt med foder och trivs med livet...
 
När vi ridit en stund på asfaltsvägen och kikat på alla hemska saker som folk hade i sina trädgårdar (stegar, skyfflar, snögubbar...) så mötte vi ett gäng islandshästar på tur. Vi hejade på varandra, Hampus blev så glad för sällskap, så han glömde alla farliga saker runt omkring... När islandshästarna vek av in i skogen (längs Hampus gamla favoritstig) fortsatte han dock snällt framåt igen. Duktig kille!
 
När vi började närma oss ridskolan konstaterade jag att det gått snabbare än beräknat, så han fick skritta hela sista biten. Ändå hade vi en halvtimme på oss att titta runt. Träffade på C och pratade lite, sedan jobbade vi lite på ridbanan i galopp. Hampus tyckte det var onödigt... ;-) Han var mest fokuserad på att försöka lämna anläggningen, även om han inte gjorde några tvära kast, så drog han hela tiden bort mot rakbanan igen.
 
Red in i ridhuset för att pusta lite i skritt och känna på underlaget och där dog han helt. :-( Det var som om han direkt kände igen sig, visste att han inte behövde anstränga sig och stängde av. Gick in i sin ridskolehästbubbla, där han förmodligen vistats tidigare för att orka med jobbet. :-(
 
Försökte väcka honom genom många övergångar, men det fungerade inte alls. Han började till och med att gå framåt direkt vi gjort halt, en ovana jag trodde att han slutat med sedan länge. Samtidigt som jag blev irriterad över hur han betedde sig, kunde jag inte låta bli att bli fascinerad över hur mycket miljö och hästens minne påverkar dem.
 
Så var det vår tur att rida program... Vi tog oss igenom på något vis, även om det var med noll framåtbjudning. Jag fick ponnysparka ett par gånger för att få honom att gå upp i trav från skritt och galoppfattningarna var inte precis vackra. :-S Men på något vis kom vi ändå runt utan någon felridning och utan några större fel. Jag kunde inte finrida, så vägarna blev inte de bästa. Men målet fick bli att ta sig runt utan att hästen fick soppatorsk, och det klarade vi i alla fall.
 
Kom på mig själv med att sitta och le åt Hampus beteende, undrar vad domaren tänkte. :-P Efteråt fick vi lite muntlig kritik av domaren, tyvärr gjorde hon samma fel som de flesta som ser Hampus och rekommenderade mig att banta honom. Suck! Jag blir så less på människor som inte kan se skillnad på en bukig häst med proteinbrist och en överviktig häst. :-(
 
Däremot fick vi beröm för hans fina gångarter och hon rekommenderade mer programridning för att bli bättre på att rida från punkt till punkt. Nu var ju det sistnämnda inte precis någonting jag hade tid med just där och då. ;-)
 
Skrittade ut från ridhuset och då började Hampus trampa på lite bättre... Träffade L som vi brukar rida ut ihop med, så hon var snäll och höll Hampus medan jag hämtade protokollet.
 
 
Totalt blev det 155 poäng dvs 57,4 %, vilket känns alldeles för snällt. Jag skulle inte gett oss så mycket poäng. :-P
 
Sedan skrittade vi hemåt, Hampus var mycket lättad över att få gå hem, så lättad att han inte såg några som helst farligheter på vägen hem. Han gick i rask takt hemåt, med spetsade öron... Totalt satt jag 3 ½ timme i sadeln på honom, men han var knappt trött när vi var hemma igen.
 
Han fick sitt blötfoder och jag skötte om honom medan han åt. Sedan fick han återvända till hagen medan jag berättade om dagen för F. Hon tyckte, precis som mig, att det inte var någon mening att tävla på den anläggningen fler gånger med Hampus. Jag var lite inne på att inte rida programridning överhuvudtaget på honom, men hon tyckte att jag skulle prova på något annat ställe och på utebana, då han kanske får mer framåtbjudning där. Vi får se, jag tyckte det var skoj att bli bedömd men frågan är om Hampus egentligen tycker att dressyr ute är roligare. Det kan ju räcka med dressyrträning för F ibland istället.

Generalrepetition

Jag har glömt att nämna att jag anmält mig och Hampus till en programridning imorgon. Vi debuterar i LC:1, dels för att vi ligger på den nivån och dels för att jag tycker man skall rida dressyrprogrammen i rätt ordning. ;-)
 
Idag blev det därför en genomridning av programmet. Jag har inte ridit dressyrprogram sedan 2000 då jag tog ryttarmärke III på Ramsele ridskola. Ja, om jag inte räknar när Hampus och jag genomförde dressyren till ryttarmärke II utom tävlan på min egna ridskolas sommaravslutning. Då var Hampus fyra år och väldigt nervös. Tolv år senare tror jag inte han är lika nervös längre. :-P
 
Hämtade in honom från hagen utan några protester. Han lämnade till och med hösilagebalen och mötte mig vid grinden. I stallet blev det kraftfoder medan jag gjorde i ordning för ridning. Sedan skrittade vi iväg längs grusvägen, vände när vi skrittat färdigt och joggade på långa tyglar tillbaka. Fattade även galopp och galopperade på långa tyglar. Inga problem säger snälla Hampus. <3
 
Sedan skrittade vi in på ridbanan. Jag har för mig att den är 28x60 eller något liknande, men snövallarna gör att det försvinner några meter på bredden, så jag hade nöjt mig med att markera hur långt 40 meter var. Inga bokstäver utsatta heller, utan det fick bli en lite enklare genomgång.
 
Jag är verkligen inte van vid att sitta ned i traven... Men vi kämpade på tillsammans. Programmet satt i alla fall, inga felridningar eller förvirrade ögonblick. Däremot var vägarna inte alltid så bra. De där förbaskade serpentinerna kommer jag nog inte få till imorgon, sedan kommer ökningen i trav att vara icke-existerande. Men så länge Hampus fattar rätt galopp (vilket han inte gjorde idag) så är jag nöjd.
 
Äsch, jag är nöjd med honom oavsett. Han är så himla snäll och lätt att jobba med. Ställer upp vad jag än hittar på för någonting. :-)
 
När vi ridit igenom programmet skrittade vi iväg till sommarhagen där C plogat upp en ovalbana. Det blev lite galoppjobb med fokus att fatta rätt galopp. Inte det lättaste... Hampus föredrar vänster galopp i alla lägen och jag får inte göra något fel i hjälpgivningen om jag vill ha höger.
 
Lade in några skrittpauser ibland där jag försökte få till öppna och sluta. Jag vet inte riktigt om vi gjorde rätt, men Hampus flyttade sig i alla fall på fler än två spår ibland och jag tror att något steg blev bra. Mer träning behövs, men framförallt med F:s ögon på oss, så vi får lite hjälp med hur vi gör.
 
När galopperna kändes bra och han blivit sådär härligt taggad som jag vill ha honom så blev det avjoggning och sedan avskrittning. En nöjd och glad häst, vilket känns bra inför morgondagen. Sedan fick han äta sitt blöta foder medan jag skötte om honom samt provade ut lite olika frisyrer på pannluggen. Funderade på att raka av manen igen, den är nu 2 cm lång. Men det fick vara, Hampus förtjänade att få gå ut i hagen igen.
 
Håll en tumme för oss imorgon! :-D

Busig farbror i Hågadalen

Igår var det dags att åka på äventyr igen. Helt sjukt att det redan gått nästan två månader sedan vi var iväg sist. Jag hade för ovanlighetens skull kamera med mig ut i hagen, så Hampus blev förevigad. Han var inte särskilt intresserad av att följa med, min söta shar-pei... ;-)
 
 
Tog in honom och gav kraftfoder. Gjorde i ordning honom för transporten medan han åt, sedan fick han stå och vänta medan jag och J packade in all utrustning i transporten samt gjorde klart Weber.
 
Därefter blev det lastning. Hampus var skeptisk till att kliva in på högra sidan, istället för vänstra, men när han väl klivit på kom han ihåg vad lastning till höger betydde. Han började genast trampa runt för att se var Weber var någonstans, och lugnade sig först när Weber klev på bredvid honom. Då var han nöjd igen och stod lugnt.
 
Det blev en lugn färd till Hågadalen, med två hästar som uppenbart trivs i varandras sällskap. Framme vid parkeringen gjorde vi oss i ordning för ridning innan hästarna fick kliva av. Bägge var lugna, så skönt att kunna sadla utan en häst som jazzar omkring och inte vill lyssna.
 
Vi skrittade iväg samma väg som sist, Hampus gick med lite tveksamhet först över bron. Det tar sig! Han sneglade dock mellan räckena och såg det porlande vattnet. Väldigt farligt. :-P
 
Sedan red vi upp på banvallen och följde den i en timme. Ganska direkt blev det dramatiskt då Weber blev rädd för några skidåkare. Hampus drog hemåt för säkerhets skull (han litar fortfarande mer på andra hästar än på mig), men jag fick stopp på honom efter några meter.
 
Sedan var Hampus spänd så fort det kom en skidåkare. Vilket mer än halva ridsträckan bortåt bestod av... Det gick bara att skritta och han gjorde flyktförsök nästan varje gång. Trots att Weber ganska snart accepterade skidåkarna så fortsatte Hampus att "se monster"...
 
När det väl blev fritt från skidåkare så blev det en del trav. Hampus behövde jobba av sig lite energi... Han var stark i traven, men vi skiftade så Weber fick agera bromskloss ibland. Gladast var dock Hampus i täten, vilket inte brukar vara fallet. Vem har bytt ut min lugna gamla valack?
 
Han lugnade sig hyfsat när vi travat en längre sträcka i lite djupare snö, då gick han gärna och sov bakom Weber. Men efter en stund återkom skidåkarna och då blev det balanstrav, passage och diverse rusningsförsök. Suck... Han var absolut inte rädd, utan såg bara skidåkarna som en ursäkt för att busa lite.
 
Efter två timmars ridning hade han verkligen fått upp ångan och tyckte att det bara blev roligare och roligare att vara ute... Jag var ganska glad över att vara tillbaka vid transporten. Där fick han stå uppbunden utanför med ylletäcket på sig medan vi fikade lite grann och återhämtade oss efter strapatsen. Jag drömmer dock om den dagen då jag kan transportera Hampus själv till Hågadalen och sedan ligga och rulla i galopp på banvallen. Men det får bli under sommaren då skidåkarna är långt borta. ;-)
 
Vi provade att lasta Weber först på hemvägen, Hampus klev sedan på utan några problem och vi kunde rulla precis lika enkelt hemåt. Jag blir så glad över att han återigen blivit lättlastad, hoppas nu det håller i sig. Jag tror nyckeln ligger i att inte stressa vid lastning, köra mjukt och göra roliga saker när vi kommit fram.
 
Tillbaka i stallet fick han äta sitt blöta foder med lite ompyssling och sedan återvända till hagen. Han gick med långa skrittsteg, så jag fick göra halter några gånger för att dämpa honom. Glad farbror! När jag släppte ut honom i hagen pep han iväg i full galopp till de andra hästarna...

Några bilder på finaste killen!

Hampus i stallet före S börjat massera.
 
 
J travar på glad Hampus
 
 
J skrittar på nöjd Hampus


Tråkigt underlag

Igår ville D låna Ariel då hon hade ridabstinens, så jag och Hampus följde med som sällskap. Han fick äta sitt kraftfoder först, seda åkte all utrustning och reflexerna på.
 
Vi skrittade iväg mot Bälinge och kunde ganska snabbt konstatera att det var hopplöst dåligt underlag, med moddig snö och blankis under snön, så hästarna fick styltor av snön och gled sedan på isen då broddarna inte nådde ned. :-(
 
Så det blev en väldigt lugn tur till Bälinge och tillbaka. Det är så roligt att rida ut med bägge hästarna, för de är mycket tryggare i varandras sällskap än själva eller med andra hästar. Hampus är övertygad om att Ariel har koll på alla farligheter och Ariel tänker att Hampus har koll. ;-)
 
Vi var i alla fall ute i 35 minuter och skrittade, så Hampus hade förtjänat blötfodret efteråt. Som han smaskade... Jag hoppas att det hjälper upp hullet lite, annars blir det olja som extra krydda.

Fysiobesök och finbesök

Det är helt sjukt vad peppad jag blir att träna efter att S varit på besök. Det är härligt att bolla träningsidéer med henne, få tips om vad jag skall tänka lite extra på och helt enkelt få kvitto på att jag gör rätt. Alla borde få ha en S att ta hjälp av... Fast just S har jag monopol på. :-P
 
Tog in Hampus från hagen och lade på honom ylletäcket så han hann bli lite varm. Sedan började S känna igenom honom och vi pratade om vad som hänt sist hon var ute. Erkände att det blivit lite väl mycket fokus på lågpulsträning och vi behöver definitivt dressyrjobbet också. Men det kan vi lika gärna göra på grusvägarna som på ridbanan... Bara jag har en plan och det måste jag bli bättre på.
 
Sedan fick Hampus äta pellets medan han blev varmare i kroppen. När han ätit klart tog jag ut honom på lina för att visa S hur han rörde sig. Hon verkligen öste beröm över honom. :-) Hampus gjorde snällt det han skulle och roade sig även med att göra bocksprång i galopperna... Det märks att han gillar att visa upp sig. ;-)
 
S tyckte att han rörde sig riktigt fint i alla gångarter och att ryggen definitivt kommer upp när han arbetar. Hon påstod att han blev snyggare för varje gång hon såg honom, plus en massa andra småberöm som gjorde mig alldeles för mallig. Visst älskar jag Hampus, men jag tror i min mattekärlek att ingen annan kan se hans kvalitéer. Men hans fanclub blir bara större och större...
 
Sedan fick han sig en ordentlig helkroppsmassage. Han njöt medan S höll på, helst skulle hon massera på muskelfästena hela tiden, så det blev lite skönont tyckte Hampus. S hittade ett par lite ömmare punkter på ryggen och efter diskussion och jämförelse så är det antingen hoppsadeln som han fortfarande känner av eller att jag testat en tunnare och smalare padd till bomlösa. Så nu får han ha blåa padden i fortsättningen.
 
Han var även lite öm insida lår, så jag fick order om att stretcha bakbenen framöver. Slutligen var han lite varm i hasen, men eftersom han rörde sig bra på lina fick det räcka med lymfdränmassage där. Planen framöver blir att skritta Hampus en dag i veckan, med fokus på sidvärtsrörelser och att han verkligen kliver på med inre bakbenet. Det är de enda muskelgrupperna som S tyckte han kunde utveckla lite mer. Vi kommer att köra för fullt i fem veckor, sedan får han vila en vecka medan jag är bortrest, sedan rider jag igång honom igen två veckor och så kommer S och känner igenom hur arbetet fungerat. Så skoj!
 
När vi var klara med Hampus kom J och hennes pappa. J hade Hampus som favorit på ridskolan och ville hälsa på för att se att han hade bra. Efter en behandling med S har Hampus det alltid bra. :-P Vi pratade lite och så fick J rida honom på ridbanan en stund. Jag hade pratat med S innan och fått okej, eftersom det inte gjorts några korrigeringar på Hampus så skulle han bara vara lite rörligare än vanligt och det kunde vara bra att han fick känna på sin kropp i alla gångarter. Kroppsminnet är ju otroligt...
 
J fick lite tips på hur man väcker en ridskolehäst och bitvis såg det riktigt trevligt ut. Hampus har en underbar galopp när han fattar korrekt i form, men det är en bit kvar tills han orkar hålla den galoppen länge. Jag fotade en del, så bilder kommer! :-)
 
Sedan fick en nöjd och glad Hampus äta blötmat och sedan återvända till grabbarna i hagen.
 

Lite längre men ändå kort

Jag blev så glad när jag hämtade Hampus i hagen. Han stod äntligen tillsammans med Weber och åt, förvisso stod de så långt ifrån varandra som möjligt, men det betyder i alla fall att Hampus får vara med lite mer nu. :-)
 
Tog in honom efter lite lama protester. Han ville ju vara kvar och äta. ;-) Gav honom kraftfoder som han åt medan jag borstade, kratsade hovar, tog på boots och sadel. När han ätit klart åkte tränset på och vi gav oss iväg.
 
Skrittade via lösdriftens hagar till Äskelunda. Fortsatte över åkrarna och 272:an mot Åkerby och sedan hem via rakbanan och grusvägen. Hampus fick trava nästan hela tiden. Vi undvek att trava i nedförsbackar, genom gårdar och där isen var för tunn på asfalten. Men det blev i alla fall nästan en halvtimmes trav totalt.
 
Han var lite väl mycket på tårna idag, det blev inte samma avslappnade joggtrav som vanligt, utan han ville kolla på grejer och öka traven ibland när han blev osäker. Men han jobbade ändå på bra. <3 Lite roligt var att han hela tiden föreslog att vi skulle vända när vi saktade av till skritt, det var först när vi kom på grusvägen som han insåg att vi var på hemväg. :-P
 
Tillbaka i stallet fick han äta sin betfor- och havrekrossblandning medan jag skötte om honom. Senaste veckorna har han alltid kissat efter ridning, någonting som är lite jobbigt när han står på skötselplatsen men samtidigt bra ur distansrittssynpunkt. Så idag testade jag att ställa honom i spolspiltan och han kissade lika glatt där. ;-)
 
Jag tyckte att vi red en ganska lång sväng, men i och med att vi travade så mycket så kändes det som en väldigt kort tur. Vi var ute i 75 minuter och red totalt 7,49 km.

Kort joggtur

Igår kom hovslagaren så Hampus fick fina fötter igen. E var snäll och tog in honom, då jag var på hemväg fortfarande. Hovis hade precis börjat med Hampus när jag kom, så jag förberedde för ridtur medan han skoddes om.
 
Han har ätit ett hovtillskott i snart ett halvår, så jag frågade om det verkade ge effekt. Hade väl hoppats på ett negativt svar, så jag slapp köpa en ny burk. :-P Men hovis intygade att hovarna blivit mycket bättre sedan hon började sko Hampus, så det är bara att fortsätta ge tillskottet...
 
När Hampus var klar fick han äta betfor och sedan åkte utrustningen och alla reflexer på. Det var ett tag sedan vi red i mörker... Batterierna i pannlampan var slut, så jag fick lita till mitt mörkerseende istället.
 
Skrittade grusvägen bortåt, sedan blev det joggtrav tills den tog slut och så samma väg tillbaka. Lite trist, men Hampus tycker att det är okej. Totalt var vi ute 35 min, räknar jag bort fram- och avskritt blev det ett tempo på 10,6 km/h. Totalt red vi 3,45 km.
 
Han blev spänd ett par gånger, bland annat för en skällande hund han inte såg. Men jag har börjat lära mig hur jag gör för att få honom att slappna av och fokusera på jobbet istället. Han är så grymt duktig!
 
Tillbaka i stallet fick han kraftfoder medan jag skötte om honom. Nöjd kille!

Ny foderstat

Nä, det är bara att inse att Hampus inte hör till tabellhästarna. Han är riktigt fin i kroppen, med en hel del nya muskler. Men han är för tunn hullmässigt, så nu ökar vi på energin lite mer. Eftersom både havre och betfor ingår i stallhyran så fick det bli de fodren.
 
Tanken är att jag ger Hampus pellets innan ridningen och sedan får han en gröt med havre och betfor efter ridningen. Han älskar ju blötlagt foder, så han blir nog glad. Kanske kompletterar jag med lite linfrö eller vetekli också, vi får se.
 
Så här blir foderstaten när vi ökat på fodret klart:
 
15 kg hösilage (uppskattat)
7 hg Krafft Pluss Protein
5 hg krossad havre
2 hg Krafft Muskel
1 hg betfor
5 g Krafft Vitamin B

Dressyrjobb ute

Hampus stod längst bort i hagen när jag skulle hämta honom. Som vanligt spelar det ingen roll hur mycket man ropar, han är selektivt döv och kommer inte fram förrän man när några meter ifrån honom. Jag är egentligen glad att han trivs så bra i lösdriften, men han behöver ju inte stå allra längst bort. ;-)
 
Tog in honom och gjorde i ordning för ridning. Hade pratat med F innan som meddelat att grusvägen var fantastisk att rida på. Så istället för det planerade dressyrpasset på ridbanan (som är väldigt ojämn och isig nu) fick det bli ett dressyrpass på grusvägen.
 
Skrittade iväg över bron och till asfalten. Han skrittade på bra framåt och såg för ovanlighetens skull inga spöken vid bron. Framme vid asfalten vände vi och skrittade tillbaka, så när vi kommit uppför backen och skulle passera stallet var det dags att börja joggtrava. Han tyckte det var lite knepigt att vi inte skulle tillbaka till stallet, men travade på helt okej ändå.
 
Sedan försökte vi jobba med F:s läxor fast modifierat till grusväg. Så först blev det skänkelvikningar i skritt, där var han så duktig! Bara piloten gjorde rätt så... Därefter försökte vi jobba med flytt av bakdel och framdel, men det är inte alls lika lätt på rakt spår som på böjt. Några steg här och där fick vi dock till och det fick duga. Sedan blev det en del galopp, återigen ville han fatta samma galopp hela tiden. :-S Jag tycker att jag ger rätt hjälper, men han blir så taggad när vi är ute och galopperar, så han lyssnar helt enkelt inte. Utan han är nöjd med att det blir galopp, oavsett om det blir vänster eller höger.
 
Till sist var han så taggad att han gick med nacken högt och nosen i vädret. Det är inte så jag vill ha honom... Nog för att vi jobbar med att han skall bli snabb i reaktionerna, men han skall ju inte koka över. Nödlösningen fick bli att låta honom galoppera fort en sväng, sedan var det lättare att jogga i traven... Han var grymt fin i traven idag, men jag vet inte riktigt vad jag skall göra med det... Dressyrträningar behövs! Lite tempoväxlingar fick jag in i traven i alla fall, häftigast var nog när vi gjorde så små ökningar och minskningar att det knappt kändes någon skillnad, men där Hampus helt klart jobbade rätt med bakbenen under sig. <3
 
Därefter var tiden ute, så vi joggade av och skrittade hemåt. Jag försöker att inte rida honom mer än en timme, han är så ambitiös och kämpar på, men har ju fortfarande inte kroppen helt med sig. Så tills vidare är det enklast att sätta en tidsgräns, så han inte blir överansträngd.
 
Tillbaka i stallet fick han kraftfoder och även en vattenhink att slabba med. Jag skötte om honom och kunde konstatera att han var skummig mellan bakbenen. Fast han är klippt där... Så visst hade han jobbat med kroppen. :-)

Till sist blev det lågpulsrundan

Igår kom Hampus och jag äntligen iväg på lågpulsrundan! Jag har ju suktat ganska länge efter den, att verkligen få jobba ett rejält pass på flera olika underlag.
 
Hämtade in honom från hagen och gjorde i ordning för ridning. Pratade lite med E som också tyckte att han tunnat ut en del. Det får bli mer kraftfoder helt enkelt!
 
Skrittade iväg längs grusvägen. Efter framskrittningen blev det joggtrav och skritt i intervaller, alltid skritt i nedförsbackar och där snön var för tunn ovanpå asfalten. Hampus blev så fin av arbetet, han skulle lätt kunnat hålla på ett par mil. <3
 
Totalt red vi 5,92 km så vi tog inte den extra svängen förbi klätterbacken och Åloppe. Han har ju redan några mil i kroppen denna vecka, så vi behöver inte anstränga oss för mycket. ;-)
 
Tillbaka i stallet blev det mys och kraftfoder. Jag håller fortfarande på med att öka mängden Krafft Pluss Protein, men när det är klart får det bli lite havre och betfor också. Tror det är energidelen som är för liten, just nu har han en kvot mellan protein och energi på 7,6 och muskler har han ju verkligen satt.

Ny insikt om Hampus

I förrgår hämtade jag in Hampus från hagen. Han stod vid hösilagevagnen och dammsög marken efter foder. ;-) Hösilaget var slut, så de andra hästarna hade övergivit vagnen, men Hampus vet att även små smulor är bröd, så han hade fullt upp att städa upp efter de andra...
 
Kunde dock ta in honom utan några större protester. Gjorde i ordning för ridning och skrittade iväg mot Bälinge och Nyvla. Vi körde intervalljobb, så när han var igångskrittad blev det fem minuter trav, sedan fem minuter skritt och fem minuter trav igen. Totalt blev det 15 minuter trav.
 
Han var lite fjantig vid majsfältet, men efter tillsägelse med sitsen blev han så himla fin! Han behöver verkligen ha någon som bestämmer åt honom, då slappnar han av och ställer upp helhjärtat. Traven hemåt var underbar och även skritten efteråt. :-)
 
Jag kom även till en ny insikt om hur han egentligen fungerar. I dressyren har vi ju jobbat med snabba reaktioner och att han skall vakna ur sin ridskoledvala. Men det jobb vi gjorde i förrgår, med lugn joggtrav under en längre period, är också någonting han behöver. Det monotona arbetet gör att han slappnar av och blir trygg i en situation där han vet vad som krävs av honom. I och med att han slappnar av kommer vi närmare en helt lösgjord häst och därmed behöver vi även dessa pass inlagda på schemat.
 
Tillbaka i stallet igen fick han äta kraftfoder medan jag skötte om honom. Han hade inte blivit svettig, jag är så nöjd med klippningen! :-D

Lång, långsam skritt

Igår blev det en lugn tur på Hampus. Vi skrittade bara, på lång tygel hela tiden. Han fick gå i sitt eget tempo och det är ganska långsamt. ;-) Men han har gått flera tuffa pass på raken, så det kändes som det var dags med ett rent skrittpass.
 
Ridturen var ganska händelselös, vi träffade på lite farligheter i Åloppe, men inte värre än att Hampus vågade sig vidare i alla fall. Vi red en timme och kom lite mer än 4 km. Inte den snabbaste turen precis. :-P Men Hampus var nöjd när han var tillbaka i stallet och det var ändå en stund i sadeln för mig.

Uteritt med lite krav

I förrgår mötte jag upp Ariels medryttare M för att rida ut tillsammans. Vi hämtade in hästarna från hagen och gjorde i ordning dem för ridning. Hampus verkade lite bekymrad, skulle han behöva ha den där jobbiga bruden i släptåg igen?
 
Först när jag suttit upp och skrittat några meter slappnade han av och förstod att det inte skulle bli en repris av tidigare ridtur. ;-)
 
Jag hade tänkt att vi skulle rida min lågpulsrunda, som är ungefär en mil. Men i och med tövädret som varit i flera dagar hade snön längs vägen tinat bort och asfalten blivit synlig. Jag kan absolut tänka mig att rida några meter på asfalt med broddar, men inte halva ridturen som det blir på lågpulsrundan. :-( Surt!
 
Istället fick det bli gamla hederliga grusvägen och en lite tuffare tur. Efter igångskrittningen travade vi en hel del och Hampus fick även galoppera. Fokuset var att fatta rätt galopp, vilket fungerade riktigt bra så länge vi red på svagt böjt spår, men så fort grusvägen blev rak valde han den galopp han kände för just då. Mer träning behövs...
 
Sista galoppen blev en vänstergalopp där han verkligen kom upp med fronten. Så häftig känsla! Egentligen hade jag tänkt att bryta av till trav efter några språng, men det var så härligt att galoppera en bra vänstergalopp på honom, så jag var tvungen att fortsätta. Språng efter språng tog han och rätt vad det var så var grusvägen nästan slut, så då blev det förstås trav. Men oh vilken härlig galopp det var!
 
Efter lite avjoggning skrittade vi hela vägen hem. Hampus var så nöjd med ett intensivt arbetspass, även om jag tyckte det kändes lite konstigt att rida en så kort stund. Måste vänja mig vid det där... :-P
 
Tillbaka i stallet blev det avskötsel och kraftfoder, sedan fick Hampus sin man ordentligt klippt.

Mål 2013

  • Bli helt lösgjord.
  • Starta några distansritter 2-5 mil.
  • Träna mer för tränare.
  • Starta minst en programridning i LC.

Utvärdering av mål 2012

Flytta till Ariels stall. Skedde i juni, som jag längtat!
 
Få ordning på hull, muskler och kondition. Ett ständigt pågående arbete. Hullet är efter ett halvår perfekt, men jag måste hålla koll hela tiden så han inte blir för tunn. Muskler bygger han för fullt, men det finns utvecklingsmöjligheter. Konditionen kommer mer och mer.
 
Träna dressyr och hoppning regelbundet. Tja... En hoppträning och två dressyrträningar talar sitt tydliga språk. Bättring 2013!
 
Starta en CR och några T50 distansritt. Här hade jag ingen aning om Hampus dåliga träningsstatus när jag fick tillbaka honom från fodervärden. Det hade inte varit juste att starta honom, så detta mål får ändras till 2013.

RSS 2.0