Hampus

Nästa år är planen att Hampus och jag skall ut på tävlingsbanorna. Inte för att egentligen tävla, utan för att ge mig rutin innan det är dags för mig att ge mig ut med Ariel. Så spännande!

 

Planen just nu ser ut så här:

 

3 maj 80 cm hoppning Hammarstrand

17 maj 80 cm hoppning Kramfors

29 maj 80 cm hoppning Härnösand

7 juni LB:1 dressyr Matfors

5 juli LB1 dressyr Hammarstrand

9 augusti LB:2 dressyr Timrå

23 augusti LB:1 dressyr Örnsköldsvik

13 september 80 cm hoppning Hammarstrand

11 oktober LB:2 dressyr Sundsvall

 

Hampus går som c-ponny i hoppningen, fast utom tävlan då jag är över 18. I dressyren tävlar han på riktigt, men mot stora hästar, så där har vi ganska liten chans till placering. Men målet är som sagt att ge mig tävlingsrutin med att köra transport, alla rutiner kring tävlingarna, packa rätt, värma upp rätt etc.

 

Skall bli så himla skoj! Nu måste jag bara läsa på i TR och se till att vi kommer igång med ridningen igen.

Igår red jag ut barbacka på Hampus. Var så ridsugen så jag kunde inte motstå när han stod vid grinden. ;-) För att spara tid blev det inga reflexer heller (lerig häst!), så vi fick hålla oss på vägarna runt gården. Klättrade i backen ett par gånger och tog lite olika småvägar.

 

Hampus var lite spänd då det blåste ute och förstås var väldigt mörkt. Jag märkte att han blev tryggare om jag hade kort tygel, så jag fokuserade på en mjuk känsla i handen, en stabil sits och att bara följa med. Han blev så himla fin! Vi gjorde lite halter och igångsättningar och när jag är lyhörd och känslig i min hjälpgivning, då litar han på mig och slappnar av. <3

 

Han tyckte att vi skulle svänga in på en av lägdorna och jag lät honom få gå in dit. Där stod det två rådjur som skuttade iväg när vi kom. Hampus studsade till, men stod sedan stilla och spanade efter dem. Så duktig kille som inte rusade tillbaka till tryggheten. Kanske har jag blivit mer trygghet för honom än jag räknat med.

 

När han var tillbaka i hagen igen ville han inte gå ifrån mig. Det är som om vårt band till varandra blir starkare ju mer jag rider honom. Nu har pappa börjat bygga en till grind, så jag lättare skall kunna ta ut Hampus när hästarna är i bortre delen av hagen. Skall bli så skönt, för nu vill jag komma igång med Hampus igen!

Nä, det går inte ihop sig med tiden just nu. Jag har massor att fixa med mitt nya hus, framförallt att packa upp och komma i ordning. Så Hampus får klara sig utan ridning ett tag till, så sätter vi igång när jag känner att det finns tid igen.

 

Dessutom måste jag göra en till grind, så jag slipper gå igenom hela hagen med honom när jag har tid att rida och han är längst bort. Får se när det hinns med...

Igår skrittade vi ut i mörkret igen. Det blev grusvägen upp mot berget och Hampus skrittade på taktfast hela tiden. Jag fick mana på honom ibland, men då svarade han upp bra. I mörkret är det svårt att bedöma stigningar, så när jag vänt efter tjugo minuter kunde jag konstatera att det gått stadigt uppför hela tiden på bortaväg.

 

Hemvägen gick som vanligt lite fortare, Hampus hummade och brummade för varje steg och blev så där härligt lösgjord som han blir när han verkligen fått jobba genom hela kroppen.

 

Han var nöjd med uteritten och jag var också nöjd, men vad jag längtar tills vi är mer igång igen och kan börja dansa tillsammans...

Igår skrittade vi ut i mörkret, med reflexländtäcke och pannlampa. Jag hade sadel, främst för att jag känner mig tryggare med sadel när det är mörkt, men även för att ha någonting att fästa ländtäcket i. Hade egentligen velat ha benreflexer, men Hampus ben var alldeles för leriga och jag hade inte något vatten i stallet att rengöra dem med. Får bli kom-ihåg till nästa gång.

 

Vi red längs Storgatan, vilket innebär att vi bara behöver passera rakt över asfalten vid ett tillfälle, i övrigt kan vi hålla oss borta från vägen. Så skönt, det är faktiskt en av fördelarna med ridvägarna här uppe. De går sällan där det finns trafik.

 

Hampus var lugn och fokuserad så gott som hela ridpasset. Jag kunde skritta på lång tygel och bara njuta av hur han arbetade under mig. Storgatan är ju, som de flesta vägar här, ganska kuperad, så han fick jobba på rätt så bra hela tiden.

 

På hemväg hade han lite mer driv i skritten, men så är det ju nedförsbacke också. Tyckte att han jobbade fint i en lång och låg form, även om han inte gick på tygeln. Det kommer, jag har bara lite dåligt tålamod ibland. ;-) Det viktigaste är ju att han blir avslappnad och därmed ett steg närmare fullständig lösgjordhet.

Idag skrittade vi ut längs grusvägen, men vi kom inte särskilt långt då Hampus var väldigt långsam i skritten. Jag hade glömt spöet hemma och kunde inte heller peppa honom särskilt mycket med röst eller skänklar.

 

Nåja, vi rörde på oss och fick se en ny väg. Eller, ny är den ju inte då han gått mycket på den som unghäst, men det är ju i alla fall tio år sedan. Han var glad att få komma ut en sväng i alla fall.

 

Jag är lite lat och rider barbacka nu när vi ändå bara skrittar. När det blir längre skrittpass så kommer jag nog behöva sadel, men nu är det bara mysigt. <3

 

Han har för övrigt lagt på sig lite sedan han kom hit, så nu får han inte sojamjöl längre, utan bara betfor, mineraler och vitaminer. Vill ju att han skall få något när de andra äter, men utan att det blir för mycket näring.

Igår kom hovslagare M och skodde om Hampus. Han skötte sig utmärkt, precis som den duktiga äldre herre han är. M hittade en utläkt hovböld eller början till något som aldrig blev en hovböld på vänster bak. Hm... Jag har ju inte märkt någonting på honom, men så har han ju mest varit hagprydnad. M kunde inte säga hur gammal den var, men uppenbarligen hade den ju inte bekymrat honom. Hon skar bort allt och lade in lite packning innan han fick sko på igen.

 

Sedan skrittade Hampus och jag ut på en barbackatur. Han var väldigt bekymrad över att tvingas lämna sin flock, men försökte inte vända eller stanna någonting. Däremot gnäggade han hjärtskärande ungefär var tredje meter. :-P Det var först när vi passerat asfaltsvägen och ridit in på klätterstigen som han tystnade. Sedan var han bara koncentrerad på vart vi var på väg. Spännande!

 

Vi tog oss igenom några mindre vattensamlingar och han är verkligen cool när det kommer till vatten numera. Så skönt! När vi var framme vid stigens slut så vände vi hemåt igen och skrittade samma väg tillbaka. Det är nackdelen med vägarna här uppe, oftast måste man vända tillbaka på samma väg hem igen.

 

Det gick lite fortare hemåt, men han gnäggade ingenting förrän han var vid grinden igen. Dock fick han inget svar, Ariel och Ricky hade dragit iväg och lämnat honom åt sitt öde. Skönt att de kan vara ifrån varandra, även om de behöver träna mer på det.

Igår fick jag nog av att hela tiden skjuta på igångsättningen av Hampus. Så istället för att krångla en massa gav vi oss ut på promenad ihop. Vi gick runt på gården, uppför och nedför backar, gjorde lite lydnadsträning och jobbade med att öka skritten.

 

Det var jobbigt både för honom och mig, men det märktes att han tyckte att det var roligt. :-) Planen nu är att försöka jobba honom varje dag, med promenader och tömkörning på vardagarna och uteritter på helgerna. Den här veckan jobbar vi max en halvtimme och sedan ökar vi på med tio minuter varje vecka.

 

Jag känner mig taggad att komma igång, även om det är lite småjobbigt att försöka hitta honom i hagen varje kväll. ;-) Igår hade jag tur, då kom han gående när jag höll på och rengjorde vattenkaret.