Hampus

I lördags fick Hampus ställa upp som lots när Ricky skulle debutera som handhäst. Vi red längs skoterleden och i början var Ricky överallt och hela tiden ivägen. Hampus var fantastisk! Han stod ut med att Ricky tacklade honom eller nafsade. Varje gång Ricky tvärnitade, så stannade Hampus av sig själv också. Jag behövde bara korta tyglarna när vi skulle över asfaltsvägen, i övrigt gick han på vikt- och skänkelhjälper. 

 

Vi travade ett par korta snuttar, men mestadels blev det skritt. Hampus verkade nöjd när han var hemma igen och slapp det där bihanget. ;-)

Igår var jag rätt seg och ville inte rida. Det tog tid innan jag lyckades masa mig ut, bara för att konstatera att det regnade och att jag verkligen inte ville rida. Istället nöjde jag mig med att pyssla med hästarna, men kunde till sist inte motstå Hampus glada ögon. 

 

Det blev hoppsadel och sitsträning. Kortade upp stiglädren tre hål och efter igångskrittningen galopperade vi en del längs storgatan. Jag hade ganska taskig balans, men det var lättare att stå i lätt sits i galopp än skritt. ;-) En del trav blev det också, men det var inget vi föredrog någon utav oss. :-P

 

Vände vid första vändplanen och skrittade hem igen. Hampus hummade en del och verkade nöjd, men jag har på känn att han skulle må bra av att gå lite hårdare. Egentligen oftare också, men jag vet inte var jag skall få tiden... :-S

I lördags red Hampus och jag längs skoterleden. Någon (dvs pappa) hade ställt en cykel på ”fel” ställe, så jag blev förvarnad ganska snabbt om att Hampus var på hugget. Han sneglade mycket misstänksamt på cykeln och halvtaktade i sidled förbi.

 

Vi red i alla gångarter bortåt, med rätt så mycket tryck i traven och när jag bad om galopp svarade Hampus med flera bocksprång på rad. Kom på mig själv med att skratta högt åt hans busigheter, vilket förstås triggade honom lite mer. ;-)

 

När vi vände hemåt blev det ännu tydligare, då började han galoppera direkt från skritt, även om jag bad honom trava och så bockade han ännu mer och häftigare. Vid ett tillfälle lyckades han få mig fram på halsen, men då stod han stilla tills jag var tillbaka i sadeln igen. ;-) Han var så glad och lycklig över att få vara ute och busa med matte. Jag inser att jag måste tänka om lite med hans ridning, han behöver helt klart jobba mer (och tuffare) än jag rider honom. Jag måste våga kräva mer, han håller för det och tycker det är mycket roligare. Nu skall jag bara klura på hur jag skall få ihop tiden till det…

Igår hade jag tagit in alla hästarna i stallet och grejat med både Ricky och Grålle. Då tittade Hampus på mig med lysande ögon och spetsade öron. Han trampade förväntansfullt med frambenen och hela han sade "Jag också, matte, jag vill också göra någonting!"

 

Så fast klockan egentligen var lite för mycket (hua, snart dags för reflexer igen!) gjorde jag i ordning honom för ridning. Blev bomlösa sadeln för första gången på evigheter och Hampus kastade sig över bettet när jag skulle tränsa. :-P

 

Vi red längs Storgatan i trav och galopp, precis som Ariel ville han endast fatta höger galopp. Hm... Vad gör jag som gör att de väljer höger hela tiden?

 

Vid första vändplanen vände vi hemåt och skrittade tillbaka, då var han inte andfådd när vi var hemma igen. Men mycket nöjd med sig själv. :-)

I tisdags hade jag egentligen tänkt att köra, men fick lite ont om tid, så det blev en ridtur istället. Red längs skoterleden och blandade gångarterna rätt friskt. Hampus tyckte inte jag var i tillräcklig balans för att galoppera fler än några meter åt gången, men roligt hade vi!

 

Rätt vad det var så prasslade det till i skogen, Hampus saktade ned till skritt och vi spanade dit bägge två. Jag förklarade för honom att det var en hare som skuttade där, men när "haren" kom ut på stigen framför oss och skyndade sig bort från oss, kunde jag konstatera att det var en grävling...

 

Så istället för att fortsätta red vi hemåt, dumt att störa en stackars grävling bara för några minuter fler galopp. Istället tog jag mig ett par galopper på grusvägen också, vilket Hampus tyckte var dumt när vi ändå var så nära att gå hem. :-P

I söndags kom min granne N och hälsade på. Hon har kollat till grabbarna medan jag var på SM, men var sugen på en tur med vagnen nu. Hampus ställde förstås upp. :-D Justerade skaklarna innan, så nu sitter de perfekt för Hampus. 

 

Vi körde gamla landsvägen som vanligt, det var ett perfekt väder att bara njuta på kuskbocken. Hampus låg på ganska bra i traven, det är så härligt att se hur han jobbar så glatt. När vi var framme vid korsningen där jag brukar vända, frågade jag N om hon hade någon tid att passa eller om vi skulle fortsätta. Hon tyckte att vi absolut skulle fortsätta, det var så roligt och Hampus var inte det minsta trött.

 

Fortsatte rakt fram och efter några steg var Hampus som en stel pinne. Hm... Hann knappt reagera på att han upptäckt något förrän en älg, fjolårskalv, brakade rakt igenom skogen, över grusvägen och in i skogen på andra sidan...

 

Hampus var helt stilla, så duktig kille! N var imponerad över hur mycket han litade på mig, speciellt som vi sedan fortsatte förbi luktspåret efter älgen. Men Hampus fnös en del och ökade skritten lite, i övrigt var han lugn igen. När vi passerat blev det återigen trav, en lite ivrigare sådan. 

 

När vi var framme vid vändplanen kändes det nästan som att vi borde fortsätta en bit till. Samtidigt var det första gången vi körde så långt, dessutom med två personer i vagnen. Så vi vände hemåt och travade nästan hela vägen hem. Hampus var rejält svettig, det skummade massor mellan bakbenen på honom. Men han var inte nämnvärt trött, utan bara nöjd när vi var hemma efter en timmes körning. :-)

 

Svampade av honom medan han betade och sedan fick han gå ut i hagen med de andra igen. Mycket nöjd kille. :-D

I fredags tog jag in grabbarna i stallet och så fick Hampus ställa sig framför vagnen. Inga problem att spänna för, men skaklarna sitter en aning för mycket utåt fortfarande. Skall försöka justera det framöver.

 

Eftersom det var länge sedan vi var iväg sist, så tog vi först en runda runt gården innan vi gav oss iväg längs gamla landsvägen. Hampus var så glad över att bli körd, det märks att han älskar det. :-)

 

Vi körde upp till korsningen mot berget, en snutt galopp, annars mest trav och så skritt i nedförsbackarna förstås. Jag trodde att han skulle vara tröttare än han var, men S har helt klart rätt att han vilat sig i form. Min galna plan kanske fungerar ändå... :-P

 

Hemma igen stod han som ett ljus vid frånspänningen, så skönt! :-)