Hampus

 

Det var en riktigt kall månad, så det var bara en dag jag red Hampus. Men det var ett härligt pass, där han äntligen litade helt och fullt på mig. <3 Han provtogs igen för PPID, den här gången med lite mer protester från hans sida. ;-)

 

Det har blivit ofrivillig vila för Hampus senaste veckan. Först var det fullt upp med julförberedelser i några dagar, sedan åkte jag bort över julen och när jag kom hem igen så var det plötsligt -29 grader... :-S Hampus fick extra mat och var rätt nöjd med det.

 

Men igår började omslaget i vädret, från -18 på morgonen till -5 på kvällen. Idag är det +2 grader och det var kanske inte vad jag önskade precis...

 

Men Hampus var glad, ännu gladare blev han när jag gjorde i ordning för ridning och tog fram tränset. Hängde upp det bredvid hans box medan jag tog på mig hjälmen, under tiden försökte han febrilt komma åt bettet så han kunde tränsa sig själv. ;-) Den grabben har en tendens att visa när han tycker det varit alldeles för lite ridning...

 

Vi skrittade iväg i djupsnön till U:s lägda. Jag hade bestämt mig för att börja trampa upp ett spår där, så jag har någonstans att busgaloppera på likväl som rida lite seriösare dressyr. Vi hade ett sådant spår i Uppsala (förvisso plogat) och det var guld värt vissa dagar med lite yra hästar. :-)

 

Första varvet hade jag Runkeeper på, så jag vet nu att spåret vi gjorde är 530 meter långt. Det består nästan uteslutande av raksträckor, full fart framåt! :-D

 

Andra varvet blev det först lite trav och sedan kunde vi inte motstå att galoppera lite. Roligt! Snön dämpar ju Hampus iver på ett rätt effektivt sätt, så det var skönt att kunna låta honom galoppera på. Sedan fick han pusta i skritt tills vi nästan var klara med andra varvet, då blev det lite mer trav igen.

 

Sedan nöjde vi oss för idag och red hem igen. Totalt var vi ute en halvtimme och jag skulle gissa på 2 km. Men varje meter räknas! :-D

I morse var det segt att kliva upp. Vem kom på idén att träna dressyr vid nio? :-P Hampus och grabbarna följde snällt in från hagen (tar alla tre samtidigt numera) och han åt sitt frukosthösilage. Jag gjorde i ordning honom under tiden och det var helt okej, tills jag skulle tränsa och helt AVBRYTA frukosten. Det var helt förbjudet påstod Hampus, så jag fick förklara för honom att mamma betalar, mamma bestämmer...

 

Vi skrittade iväg till vändplanen i nästan 2 dm snö. Underbart! Hampus svängde självmant in på vägen till vändplanen, hur kunde han veta att vi skulle dit idag? Det enda annorlunda jag gjorde än annars var att han inte fick äta klart frukosten... Han är för rolig ibland.

 

När vi kom fram till vändplanen red vi ett varv i skritt först, för att känna på underlaget. Sedan joggade jag igång Hampus i trav. Försökte tänka att bara vara mjuk och låta honom bli varm i kroppen. Växlade varv efter någon minut och efter ytterligare några varv så fick han skritta och pusta. Sedan galopperade vi! Hampus blev så glad över att få galoppera, att han inte ens ville bryta av till trav när jag bad honom. Utan istället kortade han galoppen och försökte galoppera långsammare. Sötnosen!

 

När vi hade blivit varma var det fortfarande någon minut innan P kom, så vi gjorde lite övergångar mellan trav och galopp. Han får verkligen en enorm trav efter att han bryter av från galopp, den måste jag lära mig att fånga upp lite bättre.

 

Så kom P och vi fick börja med att trava på volten med ställning och böjning. Vi gjorde successivt mindre volter och sedan större igen, för att få honom så mjuk i sidorna som möjligt. Jag får dock inte riktigt ned innerskänkeln, så det är en sak att träna vidare på. Sedan fick han pusta i skritt genom att vi gjorde om volten till en fyrkant och så skulle vi göra framdelsvändning i varje hörn. P tyckte att jag blev alldeles för fokuserad på tempot i skritten mellan vändningarna, så jag fick tillsägelse att istället fokusera på att få till vändningarna och så sade hon till om skritten blev alldeles för långsam.

 

Hampus gick i form i princip hela tiden i skritt. <3 Han flyttade bättre i vänster varv än i höger, vilket förstås stämmer med vilket bakben han är starkare i. Märkte också hur mycket bogarna fladdrar åt olika håll, fick vara noga med att hålla dem på plats. Fatta vad jag aldrig begripit tidigare när folk skrivit eller sagt så, hur sjutton vet man var bogarna är någonstans? Men nu, med en hel del dressyrträning, har jag äntligen förstått vad som menas och kan själv känna när någon bog "slinker iväg". Så om någon misströstar när ni läser detta, med träning blir man verkligen bättre!

 

Vi avslutade träningen med att göra övergångar mellan skritt och trav. Så länge jag har benen om så blir det en bra skritt i avbrottet från trav, men glömmer jag benen så dör Hampus helt i tempo och jag får driva igång honom igen. :-S Försökte få honom att bli lika fin i traven som han är i skritten, men det vill sig inte helt. Jag fick testa med ledande tygeltag och det blev bättre, men det är en del kvar innan han går ärligt i form i trav. Jag tror det behövs mer träning, bättre underlag och framförallt mer lösgjord häst innan vi hamnar där. Vilket förstås hänger ihop med mer träning och bättre underlag. ;-)

 

P var nöjd med träningen (jag med) och även om vi gjorde ganska lätta övningar, så får man inte glömma att vi gjorde det i ganska djup nysnö. Hampus fick sig en rejäl work out i alla fall och var lämpligt trött när vi var hemma igen.

 

För övrigt skottade B vändplanen några timmar efter att vi var där, så det var den djupsnön. :-P

Det är så härligt med snö! Idag hade jag inga bekymmer med mig upp i sadeln, utan vi var bägge fokuserade på att ha roligt och bli mjuka i kroppen. Red grusvägen bort mot vändplanen, men svängde in i skogen till Storgatan istället för att rida samma väg hem.

 

Efter igångskrittningen joggade jag Hampus lite, han känns helt annorlunda nu, mjuk och fint i form direkt. <3 En liten skrittpaus och så blev det galopp för att värma upp ryggen. Efter ytterligare en skrittpaus jobbade vi med övergångar skritt-trav där jag vill att han framförallt fortsätter att skritta när jag växlar ned från trav. Superduktig var han! :-D

 

Sedan jobbade vi lite galoppövergångar, där var han lite slarvig med vilken galopp jag bad om, så när jag såg att han fattade höger fast jag bett om vänster, så gjorde jag en halvhalt för att få ned honom till trav, men då bytte han istället i språnget. Busfarbror. :-P

 

Tryckte på lite i vänstergaloppen vid ett tillfälle också, så han fick länga sig lite och sedan komma tillbaka i kort galopp. Riktigt roligt enligt Hampus. Jag tyckte faktiskt han var mer reglerbar än jag minns, men så var det ju länge sedan vi galopperade och ännu längre sedan som vi jobbade galoppen.

 

Sedan hade vi nått avtagsvägen, så då blev det skritt i 25 minuter hemöver. Mycket nöjd häst och matte. :-D Totalt var vi ute i 45 minuter.

 

Eftersom vi skall rida dressyrträning imorgon så fick han gå ut med övergångstäcket, så han slipper bli ännu mer blöt i pälsen.

Igår skulle jag rida ut på Hampus, då det äntligen kommit lite snö. Men strax efter att jag satt upp och red iväg så fick jag ett besked som gjorde mig totalt ut balans. Kunde inte fokusera på Hampus överhuvudtaget. Men jag börjar lära mig läxan, för istället för att bli arg (för att han inte heller blev fokuserad) så insåg jag efter tio minuters skritt att jag inte skulle kunna släppa mina tankar och vara här och nu. Så jag vände Hampus och så fick han skritta hem igen.

 

Han var rätt nöjd med en liten skrittrunda i alla fall och jag var nöjd med mig själv för att jag inte lät problemen ta över ridningen. Även om jag fick "fuska" och inte rida.

Ibland skulle jag lyssna bättre på Hampus... Han sade ifrån redan när jag tränsade att jag inte var i form för att rida, men ändå gjorde jag det. Suck!

 

Förra onsdagen red vi iväg till stora lägdan för att rida dressyr. Målet var att få en mjuk och lösgjord häst, men istället fick jag för mig att jag skulle få Hampus att svara direkt och alert på hjälperna. Kruxet är bara att han då blir väldigt spänd, speciellt när jag själv inte är så fokuserad som jag borde vara. Suck! Så istället för att en lösgjord häst, fick jag en häst som blev mer och mer spänd, eftersom han inte ville göra fel (det vill han aldrig) och inte var säker på vad jag egentligen ville.

 

Dum matte! Det enda positiva jag kan se med passet var väl att han blev avrastad lite grann. Men det hade han å andra sidan lika gärna kunnat bli i hagen med grabbarna. Nä usch och fy, det här passet vill jag gärna lägga undan och glömma.

 

Efteråt har jag diskuterat med goda vänner och nu kommer jag bara rida när jag känner för det framöver. Så Hampus har lite "jullov" och så får vi se vad vi hittar på framöver. Han är rätt nöjd också, det verkar vara fullt upp med bus med grabbarna i hagen.

Idag testade jag en annan runda. Har lite olika idéer på hur jag kan binda ihop vägarna så jag får längre rundor och slipper rida fram och tillbaka hela tiden. Idag blev det en del av en sådan ny runda.

 

Vi skrittade iväg längs grusvägen mot vändplanen först, när sista nedförsbacken var förbi så fick Hampus trava hela vägen. Jag vet ju från tidigare pass att han ligger ganska lågt i puls så länge han travar på plan mark, så han behöver vänjas vid att trava allt längre sträckor. För att klara tävlingen i maj kommer vi även behöva galoppera, då hans lugna trav ligger på gränsen för tävlingshastigheten (som är 8-13 km/h) och jag är tveksam till om det är bra för honom att länga traven istället för att galoppera.

 

När vi var strax bortanför det raserade älgtornet fick Hampus sakta av till skritt och så vek vi av på en traktorväg genom skogen. Det tyckte han var riktigt roligt, han gillar utmaningar. :-) Fördelen med att det är så hårt i backen nu, är att vägen som normalt är ganska blöt av sig, sviktar riktigt trevligt. Jag valde dock bara att skritta, vi behöver öka svårighetsgraden successivt när det kommer till snirkliga små traktorvägar.

 

Vägen mynnade sedan ut vid första vändplanen på Storgatan, så då skrittade vi helt enkelt den vägen hem igen. :-) Hampus verkade tycka det var roligt med en sådan oväntad runda, han hade rejält med driv i skritten på hemväg. Totalt var vi ute i 40 minuter och kom 3,54 km.

Igår var planen att bara skritta ut en lugn runda, så för att inte fresta mig red jag barbacka. Vi skrittade iväg mot Storgatan, vände vid första vändplanen och skrittade hem igen. Totalt var vi ute i 25 minuter. Men jag kunde förstås inte hålla mig från att dressyra lite. :-P Vet inte vad som hänt med mig, men Hampus tycker också det är så ruskigt roligt, så då blir det lite mer dressyrtänk även ute.

 

Vi jobbade med halter, flytta ut bakdelen, skänkelvikning, öppna och rygga. Just rygga har helt fallit ur minnet på mig, det är grymt bra för Hampus rygg, speciellt när han börjar bli lösgjord i kroppen, men saknar lite av det där "sista" för att bli helt mjuk. Så mer ryggning kommer det bli framöver.

 

Vi var bägge nöjda när vi kom hem, han älskar verkligen att arbeta!

I söndags red jag äntligen ut på grusvägen mot Nyland. Dvs hela vägen, inte bara fram till vändplanen. Jag hade ett minne av att det var en väldigt lång grusväg efter vändplanen, med enorma backar. Men minnet bedrog mig lite. ;-) Visst blev det en längre tur än bara till vändplanen och visst var det backigt. Men nya grusvägen efter skoterleden är nog tuffare ändå. :-P

 

Jag hade pulsmätare på Hampus och det var roligt att kolla på den ibland. Han tuffade på så bra, så fort det inte var nedförsbacke fick han trava och så höll jag koll så pulsen inte gick över 150 spm. När vi hade ridit hela vägen till sista vändplanen, där en traktorväg sedan går genom skogen till Nyland, så vände vi hemåt och fick därmed massor med uppförsbackar. Trodde inte han skulle orka trava i dem, men det gjorde han. Blev så imponerad av hans ork!

 

När vi sedan kom till vanliga vändplanen igen, dvs han hade fått pusta lite i skritt i nedförsbacken, så låg pulsen på 83 spm. Jag fegade ur då och trodde att han var helt slutkörd, så han fick skritta de sista 3 km hem. Pratade med fantastiska Mia (www.distansritt.nu) som sade att det var helt ok återhämtningsvärde, speciellt om man beaktar att han har björnpäls nu, vilket förstås gör att pulsen blir lite högre.

 

Så nästa gång kommer jag våga fortsätta trava även på hemväg, då tar det lite kortare tid att komma hem. Totalt var vi ute i 80 minuter och tog oss 8 km. När vi väl var hemma igen och jag satt av, så hade han gått ned till 60 spm precis som man skall. Men på tävling kan vi förstås inte skritta 3 km innan grind/målgång. ;-)

 

Hampus verkade tycka att det var en rolig tur. Så jag skall försöka hinna rida den en gång i veckan och jämföra pulsvärdena för att se hur tränad han blir. Är lite sugen på en sulkykabel så jag kan se pulsen när jag kör också...

Idag var det dressyrträning igen. Vi inledde med att snirkla omkring i skogen runt vändplanen i skritt och trav, för att mjuka upp Hampus lite. Det är svårt när det är stenhårt i backen, men lite mjukare blev han i alla fall.

 

När P kom fick vi rida på voltspåret (finns inte så mycket alternativ på en vändplan. :-P) i skritt och flytta bogen utåt. Jag hade lite svårt för det först, eftersom det är tvärt emot vad jag kämpat med hela sommaren på Ariel. Men efter några varv förstod jag vad P ville uppnå. Halva volten flytta bog och halva ha honom alert i skritten och i ramen. Bitvis gick han på tygeln och jag fick börja vänja mig vid känslan att ha någonting i handen när jag rider. När det kändes bra i bägge varven bytte vi till trav.

 

Jag upplevde att det var lättare i trav, i alla fall i höger varv där vi började. Han fick ett eget driv och jag kunde fokusera på att bli lång i skänkeln samt behålla stödet i ytterhanden. Efter några varv fick vi även göra en mindre volt på den del av volten där jag flyttade ut bogen och få lite extra hjälp med flyttandet precis när jag avslutade lilla volten. Han blev väldigt fin och började faktiskt jobba i form i trav. Heja oss!

 

Däremot ville det sig inte vänster varv. Först trodde P att det berodde på att Hampus hade svårare för det varvet, men sedan föreslog hon att jag skulle testa att skjuta ut höften till höger. Dvs tänka ungefär som att jag skall putta upp en dörr med höften åt det hållet. Lät helkonstigt men jag gav det en chans. Plötsligt bara flöt Hampus iväg åt sidan, jag behövde inte ens använda vänsterskänkeln för att be honom flytta ut bogen. Utan jag "öppnade upp" för honom med min höft, så han hade plats att flytta sig. Wow vilken häftig känsla. Kunde inte hålla mig för skratt när jag red, undrar just vad Hampus tänkte... Typ "äntligen flyttar människan på sig så jag får plats att röra mig rätt"... Tur att han är en förlåtande häst!

 

Vi avslutade sedan med att göra tempoväxlingar i trav och det är hiskeligt svårt både att få honom tillräckligt mycket tillbaka och att sedan få honom att gå fram ordentligt. Mer träning behövs! Men några steg här och där var riktigt härliga, så de tänker jag leva på ett tag. ;-)

 

Hampus verkade också nöjd, men jag lovade honom att när det blir vår så åker vi till Nyland och rider på bra underlag när vi tränar för P, så vi inte gör det svårare än nödvändigt för honom.

 

Han fick kombitäcke och regntäcke även idag några timmar, så han hann torka upp efter träningen.

 

Analysen på hösilaget har kommit och det var inget roligt besked. 6,5 MJ är rätt okej men det innehåller bara 19 g smb. rp. Suck! Så Hampus kommer att få äta följande framöver:

 

13 kg hösilage

6 hg Krafft Lusern Hackat Strå

1 hg Granngården Betfiber Mix

70 g Krafft Miner Blå

 

Sedan, mest för att bli av med gammalt foder, får han också 1 hg Krafft Groov 60 och 1 msk linfröolja till dess att de fodren är slut.

 

I fredags red vi iväg längs grusvägen mot berget. Vi växlade skritt och trav beroende på hur kuperat det var och hur mycket Hampus flåsade. Valde att rida den "nya" vägen som gjorts och sedan fortsätta längs den uppför traktorvägen som blivit vid avverkningen.

 

Det är väldigt brant uppför, men Hampus tyckte det var en riktigt rolig utmaning. Traktorvägen mynnade sedan ut i en grusväg och jag insåg att det var en avtagsväg till den nya grusvägen som gjorts ovanför skoterleden. Så vi fortsatte (trots att Hampus var skeptisk) längs grusvägen och fick sedan kämpa oss nedför den väldigt branta grusvägen. Hampus gick så sakta, så jag började oroa mig för att han hade ont i frambenen...

 

Men så fort vi var nere på plan mark och han såg skoterleden, så blev han ivrig. För nu var vi ju på hemväg! Han fattade galopp istället för trav flera gånger när jag bad om övergång och jag hade ärligt talat inte hjärta att vara "ordentlig" och dämpa honom. Utan vi busred lite grann, det blev några bocksprång och lite pipande då och då. Goaste gamla farbrorn, tror jag lät honom busa bara för att jag precis innan oroat mig för hans framben. ;-) Han var mycket nöjd i alla fall.

 

Skrittade sista kilometern hem och kunde summera med att vi totalt ridit 5,61 km på 65 min. Så roligt! Extra roligt tror jag det blir när man vänder på slingan, då finns det dessutom några olika variationer på hur man tar sig hem sista biten också. Variation är bäst när man tränar distansritt.

 

Hemma igen blev det kombitäcke och regntäcke eftersom han var ganska så svettig.

 

I tisdags red vi ut till en större lägda en bit bort, som inte är lika ojämn som ridbanan. Vi värmde upp i trav och galopp, varvat med voltarbete i skritt med övergångar till halt för att han inte skulle bli helt slutkörd. Galopp är lite jobbigt just nu. ;-)

 

När han var varm i kroppen jobbade vi med tempoväxlingar i trav, som gick ganska bra. Jag tror ju att han kan korta sig ännu mer än han gör, men utan någon på marken som kollar så kändes det ändå helt okej. Han blir ju lite pigg och busig på öppna fält, så det är klart att den korta traven inte blir lika samlad då. :-P

 

Han tog ett par brallningar i galoppen också, men han är så mjuk att det bara är att ställa sig i fältsits och hänga med. Mycket bra gymnastik för ryggen!

 

Hemma igen gjorde vi core-övningarna och jag tycker faktiskt att han har blivit bättre i ryggen. Han kommer ju alltid se lite knepig ut i hagen, men när han rids upplever jag att han får en helt annan överlinje nu. Härligt!

Nu är det dags att komma igång med ridningen igen! Hampus har fått vila medan jag varit bortrest, men i lördags tog vi oss en barbackatur bort till ridbanan. Väl där fick han gå på en volt där det var minst ojämnt och så tränade vi på att flytta ut bakdelen några steg samt gjorde övergångar mellan skritt och trav. Det är svårt att göra något vettigt arbete när det är så hårt i backen, men lite fick vi till i alla fall.

 

Flytt av bakdel är svårt, då jag inte riktigt känner när han gör det. Men det skadar ju inte om han bara skulle flytta in något steg här och där, så vi fortsätter med det jobbet. Övergångarna gör han med lätthet, speciellt om jag tar rösten till hjälp. Han var lite långsam i skritten efter att han saktat ned från trav, så det behöver vi jobba mer på. Att han inte bara "dör" när han kommer ned i skritt utan faktiskt kan jobba i skritten också.

 

När vi var hemma igen gjorde vi alla core-övningarna (ryggning, lyfta ryggen, gå över cavaletti och gå i labyrint). Jag tycker att han har blivit mycket bättre sedan sist, så visst händer det grejer. Även om han ser rätt rolig ut i exteriören när han står i hagen. :-P