Hampus

Ibland blir man frustrerad på livet. När jag fått ok på att Hampus är frisk och det bara är att jobba på som vanligt, så blir förstås jag förkyld, så jag inte orkar med något mer än det allra nödvändigaste (hösilage + vatten). Suck!

 

Men igår kände jag mig tillräckligt pigg för att rida iväg med Hampus en sväng. Vi tog hoppsadeln, vilket kändes ovant. Men bomlösa sadelns sadelgjord slår i hans vänstra framben, så det får bli hoppsadeln ett tag framöver, tills jag hittat en bättre dressyrsadelgjord.

 

Hampus skrittade iväg ganska segt och jag fick väcka honom ett par gånger. När det var dags för trav blev han piggare och låg nästan på (nä, det gör aldrig Hampus, men det blir ett sug i handen) i uppförsbackarna. Finaste grabben, det var så roligt att få trava lite.

 

Efteråt var han även piggare i skritten, så pass att jag inte behövde driva på sista biten hem. :-) Hemma igen var han lite svettig, så det blev övergångstäcke på i några timmar.

Idag tröttnade jag på att inte höra något från veterinären, så jag ringde och frågade. Tydligen hörde de inte av sig om provsvaret var negativt, men det hade de glömt att upplysa mig om. :-(

 

Hur som helst, det viktigaste är att Hampus inte har PPID utan är bara otränad i bukmuskulaturen. Så grymt skönt! Har funderat lite på om han var frisk ändå, eftersom han inte stämmer in i övrigt med symptomen. Visst har han fett på lite udda ställen, men vem har inte det (hehe). Så nu blir det full fart framåt med träning istället, idag får vi äntligen börja trava lite. :-D

Idag fick Hampus agera ridskolehäst igen, då min brorsdotter på drygt 2 ½ år fick sitta på honom. Hon blev överförtjust, men jag märkte att Hampus var lite nervös över uppgiften. Inte så att han spände sig eller rörde sig ryckigt, men han förstod vilken känslig liten varelse han hade på ryggen och ville helt enkelt inte göra fel. Goaste, snällaste Hampus! <3

 

Efter några minuters skritt så var brorsdottern nöjd och Hampus fick gå in i stallet för kraftfoder, borstning och hovkratsning. Sedan åkte bomlösa sadeln på och jag trixade lite med sadelgjordar. Just nu vill ingen sadelgjord passa riktigt, alla tar i vänster framben. :-( Provade Ariels korta gjord men den var så kort att jag nästan inte fick på den. Hade hoppats att den, i och med att den var så kort, inte skulle ta i frambenet, men när jag red kände jag att den gjorde det några gånger ändå. Suck! Får leta vidare bland sadelgjordarna på marknaden.

 

Vi skrittade längs grusvägen och upp över berget. Hampus pustade och stånkade i snön, som var hårdpackad första biten (men inte så hårt att han inte trampade igenom) och halvfluffig blötsnö andra biten. Ju mer han låter, desto mer lösgjord vet jag att han blir. Jag har lärt mig att han måste få arbeta och ta i med hela kroppen, annars mår han helt enkelt inte bra. Så det gäller att jag pushar honom så jag inte blir för lat av mig. ;-)

 

Han var genomsvettig när vi kom hem igen, men det gör inte så mycket. Han fick gå ut med övergångstäcket på sig och så plockade jag av honom det efter några timmar när han torkat. Så smidigt när man bor bredvid lösdriften. :-D

Igår skrittade jag ut barbacka på Hampus längs storgatan. Det var en händelselös ridtur, kanske för att jag var så seg och egentligen inte ville rida. Men jag försöker tänka att jag äntligen kommit igång med Hampus och att det var sista (!) ridturen i mörker där vi bara skrittar. Nästa gång det är mörkt kommer vi att få börja trava. Längtar...

 

Hampus var nöjd, han brummade och hummade och verkade mycket nöjd med att vara ute och röra på sig. Men han var lika nöjd när han fick parkera utanför hagen, bli av med alla reflexer och sedan gå in i hagen igen.

Igår blev det en barbackatur på Hampus. Han är så grymt skön att sitta på nu, rejält med ryggmuskler. :-D Vi red på grusvägen och jag vet inte vad som flög i honom, men han fick ett riktigt bra driv i skritten. Sådana gånger är det bra med runkeeper, jag känner inte alltid att han jobbar på, utan får det bekräftat när det går 5 km/h istället för 4 km/h som är hans vanliga fart.

 

Det var en del snö och som alltid både uppförs- och nedförsbackar. Det är så skönt att rida honom i kuperad terräng, han har stenkoll på vart han sätter fötterna och anpassar tempot efter lutning. Hoppas han kan lära Ricky och Grålle sin teknik också...

 

Hemma igen fick han gå direkt ut i hagen, gjorde halt vid grinden, satt av och hade honom sedan lös (!) medan jag tog bort reflexbenskydden och reflexridtäcket. Bästa grabben stod helt stilla ända tills jag smackade åt honom att gå in genom grinden. Han är verkligen superduktig att parkeras. <3

 

Han var svettig, så jag hämtade övergångstäcket och lade på honom. Var ut en timme senare och då var han torr igen. Skönt att kunna göra så, jag ogillar tanken på att han skall vara svettig när det är minusgrader ute.

I söndags red vi iväg längs grusvägen och upp mot berget. Hampus mindes när vi red där i december, så han var väldigt glad att vi svängde vänster till det flackare området istället för höger till den superbranta backen. ;-)

 

Vi skrittade i lugn takt bortåt och precis lika lugnt hemåt igen. Hampus hummade nöjt för sig själv och jag började låta tankarna fara lite. Vips ramlade det snö från en gran bredvid vägen, Hampus (som förmodligen också gick i egna tankar) kastade sig baklänges och jag hade fullt sjå med at lugna en stackars gammal farbror. Sötnosen! <3

 

I näst sista uppförsbacken på hemväg kunde jag inte hålla mig, utan drev Hampus upp i trav några steg och därefter galopp. Vi galopperade uppför och sedan fick jag Hampus att sakta av till trav, skritt och slutligen halt enbart med röst och sits. <3 Jag älskar verkligen den här killen mer och mer för varje gång jag rider honom. Hoppas verkligen att han blir trettio år gammal och är pigg in i det sista, så vi har många roliga år framför oss. :-)

 

Hemma igen var han inte ens svettig, även om han inte andades helt lugnt. ;-) Nu tänker jag försöka hålla mig till planen framöver och skritta några veckor till innan vi börjar smyga in trav.

 

Jag längtar verkligen till sommaren och alla härliga busgalopper!

I lördags blev det skritt längs Storgatan. Pappa var där och plogade vägen en bit, så Hampus kunde välja vänster sida av vägen som var snötäckt eller höger sida som var plogad. Han valde vänster sida... ;-)

 

Vi hade pulsat en bit när vi mötte pappa som plogade vår sida av vägen. Hampus reagerade överhuvudtaget inte på att det kom en traktor, han är verkligen stencool i sådana lägen. <3 Det var först när pappa stannade, drog ned rutan och ropade på Hampus som han höjde på huvudet lite. :-P

 

Vi skrittade en ganska lång bit på Storgatan, successivt ökar vi på skrittrundorna, men jag längtar tills vi får börja trava...

 

Träffade även på granne J med sina hundar Sigge och Totte, Hampus var precis lika lugn då, viket känns skönt. Han verkar nästan helt blivit botad från sin hundskräck.

 

Hemma igen var Hampus nöjd med ridturen, men när jag gosade med de andra hästarna i hagen kom han och ville ut igen. ;-)

Igår blev det en riktig mystur på Hampus rygg. <3 Han var torr för första gången på evigheter (jag täckar honom sällan), så det blev en barbackatur.

 

I mörker och blåst skrittade vi iväg längs grusvägen. Jag kände mig så trygg på hans breda rygg, det är en härlig känsla att kunna lita på hästen fullt ut. Sedan är han förstås fortfarande ett flyktdjur, så jag kan aldrig förvänta mig att han är lugn i alla lägen. Men det var sådan harmoni i ridturen och jag hade en lyckokänsla hela tiden.

 

Jag hoppas verkligen att Hampus blir riktigt gammal, så vi får många fler år på oss att ah sådana här härliga turer. Sedan längtar jag förstås efter att få trava och galoppera också, men det blir dags för det längre fram.

 

Hampus var också väldigt tillfreds, hummade en del och frustade. Han var för första gången helt ointresserad av att han lämnade de andra hästarna, så det gör skillnad om vi rider ofta eller sällan.

 

Han fäller för övrigt något helt kopiöst nu, men det finns en del päls att bli av med också...

Igår började det töa, så när Hampus och jag skrittade iväg hade snön blivit ganska tung att gå igenom. Det kändes skönt att ha lagt på snösulor, jag märkte aldrig av kramsnön som garanterat varit ett problem annars. Hampus var enormt ivrig att ge sig iväg, högg efter bettet när jag tränsade. Det märks på honom att han tycker om att vara igång igen. :-)

 

Vi skrittade längs skoterleden, så det var uppförsbacke hela tiden. Det i kombination med blötsnön gjorde att Hampus frustade och pustade en hel del. Men det är så nyttigt för honom att få jobba skonsamt med hela kroppen. Han verkade också väldigt nöjd. :-)

 

Tillbaka i stallet gnäggade han för första gången, tror att han har börjat lära sig att han får komma tillbaka till de andra hästarna igen.