Stabil igen
I fredags fick Hampus agera ridhäst när jag hade Grålle som handhäst för första gången i år. Vi red bara runt gården och i Haldos backe, så Grålle skulle känna sig trygg. Hampus hade långa tyglar hela tiden, jag tog faktiskt inte i dem en enda gång under tiden jag red. <3 Vi skrittade mest, men det blev även ett par små sekvenser med trav. Hampus skötte sig utmärkt, förutom att han ibland trängde till höger så jag fick påminna lite med högerskänkeln. Det är ju bra om Grålle ryms på vägen också. ;-)
Piggelin!
I torsdags hade jag tänkt rida Hampus med Grålle som handhäst, men när jag gjorde i ordning Hampus i stallet såg jag hur det glittrade misstänksamt om hans ögon. Hm... Beslöt mig för att inte riskera något utan rasta av Hampus ordentligt istället.
Skrittade iväg på en pigg och glad herre, när vi skrittat över vägen och red på stigen innan grusvägen, kortade jag tyglarna varvid Hampus svarade med ett pip och satte av i galopp. Tjoho vad det gick! Han gjorde ett par brallar också, men inte så jag kände mig orolig att åka av. När vi galopperat uppför stigen lugnade han sig och behövde pusta i skritt.
Grusvägen var täckt av drygt en decimeter snö, så Hampus fick pusta i skritt lite och så galopperade vi vidare så fort jag kortade tyglarna. ;-) Jag vet att jag egentligen borde idka mer lydnad med honom, men när han är så här levnadsglad och busig, då vill jag bara njuta. <3
Eftersom det var så djup snö så vände vi efter ett tag och red hemåt igen. Fick honom faktiskt att trava ett par snuttar också, även om det var en glad och lite överilad trav.
Finaste Hampus, jag blir så glad när han är glad. <3
Snöpulsa upp ett spår
Jag var inte sådär jättesugen att rida idag heller, men det gäller ju att passa på när det är lagom kallt, så jag red till sommarhagen och fortsatte att pulsa upp ett spår där. Passade på att mäta spåret, vårt förra var ju på 500 meter, men då måste vi korsa vägen. Det här ligger ju alldeles i närheten av gården, så det är mindre risk om jag vill rida där i mörkret. Däremot var spåret bara 260 meter, så jag får se om det räcker eller om jag nästa vinter behöver ett större spår.
Hampus fick gå tre varv, två i skritt och ett blandat skritt och trav. Han frustade och pustade, verkade rätt nöjd med jobbet. När vi sedan skrittade hemåt gick vi förbi brorsans nya utbyggnad, som är inglasat. Dvs ganska stora fönster som reflekterade oss. Hampus blev alldeles till sig. En sån snygg fjording! Han hummade djupt och inväntade svar. Sedan vände han bort huvudet som om han inte brydde sig och så tittade han igen. Hästen var kvar! Mera hummanden medan han hoppfullt lyssnade. Till sist fick jag be honom gå därifrån, han hade kunnat stå hela natten och spegla sig. ;-)
Snirkla omkring lite
I onsdags hade jag ingen lust att rida. Men eftersom det bara var fem minusgrader kände jag mig tvungen. Både innan och efter i onsdags har det varit svinkallt, så det gäller ju att rida medan man inte fryser ihjäl!
Så jag gjorde i ordning Hampus och förklarade för honom att han fick bestämma vart vi skulle. Han tog sig glatt an uppgiften och styrde stegen mot skogen som är mitt emot vår gård. Det är alltså inga stigar, utan enbart skog som står rätt tätt ihop. Hampus pulsade på i snön, följde någon inbillad väg han tyckte verkade bra, ibland gick den "vägen" under en gran och då var det bara att lägga sig raklång mot hans hals. Han är för rolig när han gör sådana grejer. :-P
Efter att vi snirklat runt allmänt planlöst i tjugo minuter, så bestämde sig Hampus för att han var nöjd och vände nosen rakt hemåt. Fick hindra honom när jag tyckte att han tog alldeles för konstiga vägar, men efter exakt en halvtimmes vinglande var vi hemma igen. :-P
Kort men tufft
Förra söndagen red jag en snabb runda på Storgatan. Vi red tills den tog slut och vände sedan hemåt. Jag tänkte "uppvärmning" med Hampus, så det blev mycket trav och galopp där jag red lätt och stod i lätt sits. Han knorrade lite över att det var jobbigare i djupsnön (1 dm), men som vanligt lossnar han och blir superpigg bara det gått tjugo minuter... Fascinerande hur hans kropp fungerar.
Skrittade av i en kvart, eftersom det sluttar nedåt sista biten på Storgatan. Så hemma igen var han lite småsvettig men inte andfådd. Han verkade nöjd och det kände jag mig också. Totalt 35 minuter och 3,5 km.
Galopp ger extra motor
Igår var det träning igen. Veckorna går fort... Värmde upp Hampus i alla gångarter i Haldos backe och i sommarhagen. Eftersom mitt spår blev förstört på U:s lägda, tänkte jag prova att promenera upp ett nytt i sommarhagen istället. inte lika stort och inte lika platt, men då slipper jag gå på vägen i alla fall.
Avslutade uppvärmningen med att jogga till vändplanen och så galoppera några varv där. Hampus försökte sig på att sakta av när P:s bil kom och parkerade, så typiskt honom att vilja stanna och hälsa. Men matte var elak och han fick fortsätta galoppera. ;-)
Vår första uppgift av P blev skänkelvikning i skritt. Det gick sådär, jag tycker att han går som en ostkrok, men när jag får honom att gå som jag vill, så smiter oftast bakdelen före. Så det var en balansgång. Sedan tappar han motorn rätt rejält när vi gör skrittövningar, trots att han fick trava efter skänkelvikningens slut och till nästa började.
Fortsatte med skänkelvikning i trav, som gick bättre då han fick lite mer egen bjudning. När det fungerade hyfsat fick jag bygga på övningen genom att fatta galopp när han kom ut på spåret. Mycket roligt tyckte Hampus, så redan andra gången vi gjorde det fick han lite för mycket motor. :-P Jag fick gå ned till skritt eller göra halt några gånger då han inte ville ta förhållande hjälper. Man får ju inte rusa iväg i skänkelvikningen bara för att det blir galopp sedan...
P tyckte det var roligt att se att han kunde vakna så mycket, men även att det var nyttigt för mig att faktiskt försöka rida honom i det drivet. Vi avslutade passet med att göra tempoväxlingar i trav, där fick vi till det ganska bra, men jag måste komma ihåg att inte lätta i handen när jag ber honom öka tempot, utan vara kvar i handen och endast använda säte och skänklar. Lättar jag i handen, ja då rinner han iväg och det känns som slängtrav.
Han var superfin i några sekvenser när jag kortade traven, så häftigt att sitta på honom då! <3 Han fick jogga av sig ett par varv innan vi nöjda skrittade hemåt igen.
Upptäcktsfärd med rådjur
Igår var jag inte sådär jättesugen att rida, så jag lovade mig själv att vi bara skulle göra roliga saker. Vi red till en grusväg som Hampus velat undersöka jättelänge. Den ligger mittemot lägdan vi har gjort ett spår runt, så det har liksom inte funnits tillfällen att gå dit.
Men igår skrittade vi nedför hela backen, Hampus var sååå glad. :-) När vi var längst nere och han kunde konstatera att det inte gick att gå längre (för då gick man in på gårdsplanen), så var han helt med på att vända tillbaka och galoppera hela vägen upp. Tjoho vad roligt! Eftersom vägen svängde lite blev det naturligt att bryta av till trav och byta galopp halvvägs. Jag tror jag skall våga mig på att använda backen till mer backträning längre fram. :-) Perfekt skulle ju vara att värma upp på lägdan först och sedan köra några omgångar i backen. Hm... Tror nästan jag måste prova det till veckan. :-)
När vi sedan skrittade hemåt tyckte Hampus att det var en alldeles för kort tur, så han föreslog att vi skulle gå längs vägen som går parallellt med hagen. Så vi smög oss dit ned och efter bara några meter fick vi syn på tre rådjur som kom tassandes. Så söta! Hampus stod stilla och betraktade dem och när de bestämt sig för att vi faktiskt inte var farliga, så gick de förbi på bara några meters håll. De gick in i hagen för att leta foder. ;-)
Vi fortsatte tills vägen tog slut och så tog vi oss hemåt igen genom skogen, dvs runt alltihop igen så vi kom ut återigen längst uppe vid hagen. Hampus var så glad att få gå på upptäcktsfärd, det är nog det roligaste han vet.
Sedan var vi rätt nöjda, 2,23 km hade vi ändå tillryggalagt under vår lekrunda. :-)
Jogga lugnt
Idag hade jag egentligen inte tid att rida Hampus. Men jag vet ju att det viktiga för honom är att få komma ut och göra något, oavsett vad det är.
Så vi skrittade iväg till U:s lägda, för att se hur det stod till med vårt fina spår. Tyvärr hade någon kört skoter över halva spåret, så istället för en bra, upptrampad stig så var det blankis. :-(
Hampus fick jogga runt hela spåret två gånger, förutom där det gick nedför, då blev det skritt. Han kändes pigg och glad, även om han hade föredragit att inte behöva pulsa i snö. ;-)
Turbomotor efter rätt uppvärmning
Idag provade jag att följa http://dressyrbloggen.blogspot.se/2010/10/uppvarmning.html?m=1 instruktioner om uppvärmning. Hampus fick skritta i sin egen takt i fem minuter, sedan växlade jag till trav lättridning i en normal takt. Vi bröt av till skritt för att passera vägen, sedan blev det galopp uppför stigen till grusvägen.
Växlade sedan gångart beroende på vägens lutning, dvs skritt nedför, trav på plant underlag och galopp uppför. Jag var noga med att rida lätt i traven och stå i lätt sits i galoppen. Gjorde tempoväxlingar mellan arbetstrav-mellantrav och arbetsgalopp-mellangalopp. Resultatet blev en häst som fick en helt egen bjudning, en glad och avslappnad häst som bara ville mer hela tiden. När jag bad honom sakta av till trav från galopp i slutet av uppvärmningen, svarade han med att korta galoppen mer och mer istället. <3 Jag kunde inte hålla mig, utan började skratta åt hans glädje och framåtanda. Så här skall det vara att rida! :-)
Efter uppvärmningen hade vi kommit till slutet av vägen jag red på, den går som en stor oval tillbaka och på hemväg är det mest nedför. Så jag jobbade med övergångar i alla gångarter när vägen så tillät, annars blev det skritt med skänkelvikning och halter. Var lite snö att pulsa i hela vägen också, så han fick mer motstånd än vanligt. Snökanten gick strax nedanför kronranden, så det var inte jättemycket snö ändå.
På hemväg testade jag att samla honom lite i traven och hålla kvar traven i lätt nedförsbacke. Det var så jobbigt tyckte Hampus, men absolut någonting som är nyttigt för honom. Sedan avslutade vi med att busgaloppera jättefort uppför en backe, jogga oss lugna i trav igen och så fick han skritta sista tio minuterna hem. En mycket nöjd kille var resultatet och jag känner mig också nöjd. Så härligt att ha hittat ett system som fungerar för honom, som gör honom varm i kroppen och inte frusterad över en jobbig matte. ;-)
Svårt fast roligt
Idag var det dressyrträning igen. Skrittade till vändplanen och kunde där konstatera att underlaget var näst intill perfekt. Min ridbana består av djupsnö med skare över, Nylands ridbana ser mer ut som en skridskobana, men B:s vändplan har is underst och sedan ett tunt lager snö som frusit fast, så Hampus fick superbra grepp. Härligt!
Värmde upp kravlöst med lättridning trav och galopp i lätt sits. Hampus blev helt klart varm i kroppen av det, även om vår nästa övning, tempoväxlingar i traven, inte riktigt ville fungera. Vi blev dock räddade av att P kom, så den biten av uppvärmningen sparar vi till senare. ;-)
Vi fick börja med att göra skänkelvikning på volten i skritt. Det går bättre, mycket bättre än sist vi testade det. Men jag tycker det är förbaskat svårt att känna vad bakbenen håller på med. Sedan blir jag lite frustrerad när Hampus skrittar långsamt som en snigel och P säger att han jobbar på bra i skritten. Några sekunder senare går han för långsamt enligt henne, men jag känner noll och ingen skillnad. Jag VET ju att jag måste sluta jaga på honom i skritten, men det är så förbaskat svårt. Speciellt när nyanserna är så diffusa, när jobbar han och när sover han?
Provade skänkelvikning i trav också, även om jag inte riktigt hängde med i det tempot. Hampus gjorde sitt bästa och vi fick i alla fall beröm från P, så helt fel ute var jag inte. Men om jag har svårt att känna bakbenen i skritt, så är det helt omöjligt i trav... Att det skall vara så svårt att rida!
Vi fick sedan jobba med galoppfattningar från skritt. Det är ju lite av Hampus paradnummer och P var nöjd med hur han fattade galoppen. Att han sedan inte kan hålla den fina galopp han har i början, det har med styrka samt underlag att göra. Men... Vi måste träna mycket mer på avsaktningarna. Antingen så saktar han av till skritt igen väldigt snabbt, men utan att fortsätta vara böjd i kroppen. Eller så är han fint böjd i kroppen, men det tar en halv evighet innan vi är nere i skritt. Träna, träna lite till och träna ännu mer!
Avslutningsvis travade vi på volten med fokus på böjning av Hampus, han blev riktigt fin några steg här och där. Jag behöver vänja mig vid att han tar stöd på bettet, samtidigt som det är skillnad på när han tar ett ärligt stöd och när han bara hänger i handen. Återigen en nyansskillnad, men mycket lättare att känna än skritten. Jag skall känna honom i handen, men det skall inte kännas som att jag bär upp hela framdelen med mina händer. ;-)
Hampus var mycket nöjd både under träningen och efteråt. Han brummade när vi jobbade, vilket han bara gör när han tycker det är kul. Medan jag skrittade av honom pratade P lite om kloka saker som byte av sittben/spöhand och när det är okej att han är lite för böjd i skänkelvikningen. Hon konstaterade sedan ett problem jag redan vet om, hur skall jag göra med ridlägren i sommar? För Hampus vill ju också vara med på läger...
Skrittade hem en nöjd grabb som fick både hösilage och kraftfoder medan jag skötte om honom.
En riktig aha-upplevelse
Igår red Hampus och jag till ridbanan för att kolla läget. Han var rätt seg hela vägen dit, halvt motvillig till att göra något överhuvudtaget. Väl där konstaterade han att det var snö och att han inte orkade anstränga sig. Kan vi kanske träna på att göra halter matte?
Men jag envisades med lite trav och galopp, först bara runt ridbanan och sedan provade vi en övning i trav där man först gör en femtonmetersvolt på kortsidan, sedan rider halvt igenom och byter varv, gör en ny femtonmetersvolt, vänder halvt igenom och så håller man på i evigheter.
Det var jobbigt tyckte Hampus, först en massa snö, sedan både trava och svänga. Nä, men kunde vi inte ta och träna de där halterna istället?
Men så, ganska exakt efter tjugo minuter, lossnade någonting och Hampus förvandlades till ett fullblod, som bara ville galoppera hela tiden. Full fart framåt matte! Vi gjorde några galoppfattningar och även några ivriga varv på voltövningen, sedan skrittade vi hem igen.
Hampus såg nu spöken överallt och ville att vi skulle skynda oss. Bråttom matte, väldigt bråttom! Det var när jag skrittade hem som jag insåg vad som egentligen hänt. Efter tjugo minuters långsamt arbete hade Hampus blivit varm i kroppen, uppvärmd helt enkelt och därmed en helt annan häst...
Det har ju hänt när vi ridit ut tidigare, men aldrig så tydligt på ridbanan. Jag har ursäktat det med innan att han blir så pigg när han fått galoppera, men egentligen handlar det om att han är pigg, han måste bara bli uppvärmd först...
Så med det i bakhuvudet kommer jag vara supernoga med att inte kräva någonting av Hampus förrän han är mjuk i kroppen. Jag har insett att han behöver verkligen sin framjoggning på stora böjda spår och fyrkanten, lättridning i traven och lätt sits i galoppen. Sedan, när de tjugo minuterna har gått och jag har ett fullblod under mig, kan jag börja kräva saker som att jobba i form och göra mer avancerade övningar.
Så från och med nu är det detta som gäller, hinner jag inte rida ordentligt någon dag, så är det uppvärmning som är viktigast, vissa dagar kanske det bara blir uppvärmning och sedan avskrittning. Men det är okej, för Hampus är nöjd bara vi gör någonting. Oavsett vad detta något är.
Mål 2015
- Träna för tränare regelbundet
- Hjälpa till som ridhäst när Ricky och Grålle är handhäst
Utvärdering av mål 2014
Träna regelbundet för tränare. Under våren red vi ganska regelbundet för P, men totalt blev det bara åtta träningar. Förhoppningsvis blir det fler nästa år.
Komma ut på någon tävling. Det här målet blev inte uppnått. Dels för att jag inte hittade någon passande tävling och dels för att vi inte var i form.
Ha roligt ihop! Överlag under året tycker jag att vi haft roligt, speciellt när vi gjort saker som vi bägge tyckt om. Körning och hoppning är alltid säkra kort, men även dressyrjobb för tränare tycker Hampus är kul och förstås också galopper ute i skogen.
Bli helt lösgjord. Några gånger har han blivit helt lösgjort, men det kräver att jag jobbar igenom honom och därmed också att han orkar det arbetet.
