Hela vägen bort

I lördags blev det äntligen lite aktivitet för Ricky. Riskerade inget, utan tog på tränset under grimman innan vi gick iväg. Jag vet inte vad det är för magiskt med det där tränset, men han blir så mycket mer fokuserad med tränset på. Kanske har han redan lärt sig förknippa det med jobb, eller så fungerar bettet som en napp som lugnar honom.
 
Hur som, så promenerade vi iväg längs gamla landsvägen. Vi kom fram till grannen Bengt, där vi tidigare vänt. Men då han (och hans lösa hund) var bortrest, så beslöt jag mig för att våga fortsätta. Så vi promenerade hela vägen till vägens slut. Bland annat travade vi parallellt med ridbanan, så duktig Ricky! Han gjorde ett par nafsningsförsök när vi travade, men har börjat förstå att man inte får nafsa då heller.
 
Hemvägen gick utan några bekymmer, han var så glad och nöjd över att få vara ute med matte. De andra hästarna gnäggade åt honom när han kom gående tillbaka, men han brydde sig inte. Duktig pojke!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0