Duktig ibland i alla fall

I söndags var det dags för årets sista jobb för Ricky. Han fick följa med Hampus som handhäst. Vi red längs skoterleden och han var allmänt jobbig. Som vanligt. ;-) Han är fortfarande lite för nafsig för min smak, han försöker nafsa när han är uppspelt (i början av passet), när han får beröm (i mitten av passet) och när han börjar bli trött mentalt (i slutet av passet). Hampus är fantastisk som har sådant tålamod med honom...
 
Samtidigt var han superduktig när han väl var fokuserad på uppgiften. Han gick genom flera stora vattensamlingar, visst försökte han sakta ned några gånger, men följde ändå efter Hampus när han gick igenom. Han höll sig bra vid Hampus sida i trav och på hemväg träffade vi grannens lösspringande hund som tokskällde. Ricky blev lite rädd, men när jag lugnade honom och han såg att Hampus inte brydde sig, så slappnade han av. Så stolt över honom där! Bara vi kunde bli av med nafsandet...
 
Bör tillägga att vi red ut med honom enbart i grimma, dvs inget träns med nosgrimma som höll munnen stängd. Så egentligen var han väldigt duktig. ;-)
 
Nu har han vintervila fram till mars, det tror jag kommer göra honom gott. Jag kommer förstås att pyssla med honom ändå, men det kommer inte vara så mycket uppdateringar i bloggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0