Hästarna

Jag har under en längre period känt mig missmodig över att bo uppe i norr, dels för att klimatet gör att perioden jag kan träna och tävla är väldigt kort och dels för att det finns för få tränare att välja på. För att inte tala om hur långa avstånd det är. Närmaste ridhus är över en timmes resa bort, närmaste ridbana tar det 20 min att åka till.

 

Hemma på gården har jag inte heller särskilt bra träningsmöjligheter, det finns endast två ridvägar och även om jag älskar att klättra hästarna, så är det frustrerande att det knappt finns några plana ytor att jobba dressyr på. Min sk ridbana är en lägda som inte går att använda när det blivit snö på den eller när den är vårblöt, vilket ger en tidsperiod på ca sju månader om året. Dessutom är den ganska ojämn i underlaget, eftersom det är gräsunderlag.

 

Den här hösten har jag varit extra sur och irriterad, ffa har jag saknat min hopptränare V som jag red för i Uppsala. Inte har det gjort saken bättre att jag mer och mer börjat inse hur tungjobbad gården jag hyr är. Att hacka is i -20 grader för att fylla på thermobaren i en halvtimme, det är inte skoj. Att kånka foder eller utrustning långa sträckor, för att alla olika byggnader/hagar är långt ifrån varandra, tar också på orken. Till sist hamnade jag i nån slags känsla av att jag inte orkar rida, för att det är så meckigt med allt runt omkring.

 

Lösningsorienterad som jag är, började jag fundera på vad jag egentligen ville. Insåg att nuvarande situation var ohållbar och att det var dags att flytta. Fick tips om ett ställe där jag både kunde hyra lägenhet och lösdrift för alla fyra hästarna, till ett så pass lågt pris att jag faktiskt har råd att behålla alla.

 

Så i juni flyttar vi söderut! :-D

 

Det blir en bit norr om Uppsala och bara tanken på alla träningsmöjligheter får mig att bli alldeles varm i kroppen av lycka. Inte bara att jag kan rida för V igen (som under min frånvaro blivit licenserad c-tränare också!), jag kommer ha massor med olika terrängbanor inom ett par timmars körning.

 

En annan fördel är att jag inte blir lika låst, förutom min bästis S (som jag kommer bo granne med) så kommer även stallägare S att kunna hålla koll på hästarna när jag åker bort. Det gör att jag kommer kunna åka på hingstpremieringar och även fördjupa mig i min andra hobby (modellhästar). För att inte tala om lyxet att ha många fler hästvänner i Uppsala, som jag kan bolla idéer med, rida på långturer med, åka på träningar med.

 

Jag tror flytten kommer att bli ett riktigt lyft och att det kommer göra under för min motivation. Nu ska jag bara packa alla grejer och tänka lite smart kring hur jag ska få ned min hinderpark och Ariels vagn...

 

Hästarna kommer få åka hästbuss ned, det känns tryggast och bäst för dem. Självklart kommer bloggens läsare få ta del av alla funderingar, planer och även själva flytten. Så häng med på en resa på 40 mil! :D