Hästarna

Förra lördagen behandlade S Ariel för första gången sedan i vintras. Förutom lite smågrejer reagerade S på att Ariel hade mycket galligare haser än innan. Normalt brukar hon få det när hon gått för mycket, dvs blivit överansträngd, det syns tydligast där. Tex efter fälttävlanslägret eller när jag red för många pass på hårt underlag när vi tränade distansritt. 

 

Det stämmer dock inte med senaste tidens träning, som snarare varit mindre både i mängd och intensitet. Så vi tog en fika och diskuterade hur i hela friden vi ska göra framöver. 

 

En plan formulerades för juli, passande nog blev ju Ariel behandlad 1 juli, så planen sattes i verken direkt. I och med att Ariel gått mindre men ändå blivit gallig, så testar vi nu helt enkelt att snäppa upp träningen. För att inte försvåra analysen, så ändrar vi endast en enda sak. Mängden. 

 

Istället för att rida 3-4 gånger/vecka (om ens det) lite småtuffa pass, så ska Ariel i juli göra något varje dag. Med undantag av de fåtal dagar i slutet på månaden som jag är bortrest. Hon ska inte göra något tuffare än tidigare, så de pass som läggs till blir ren skritt alternativt lugn uteritt. 

 

Dessutom ska jag massera benen två gånger om dagen (lymfdränmassage) samt massera in liniment på haserna på kvällen (för att minska risken för blistring). 

 

När månaden är slut kommer något av följande att inträffa. 

 

1) Ariel blir mindre gallig i sina haser. Slutsats: hon rör sig mindre i hagen än hennes haser behöver. 

2) Ariel blir halt. Slutsats: något är knas med haserna (lösa benbitar? spatt? inflammation?) så en veterinär behöver konsulteras. 

3) Ariel är oförändrat gallig. Slutsats: galligheten beror inte på ridning utan på värmen. 

 

Jag hoppas förstås på punkt 1, även om punkt 3 är ok också. Att vara låst och tvungen att rida varje dag, är kanske inte så optimalt för mig som gärna vill göra andra saker ibland också. ;-) Men är det vad som krävs, så får jag planera om helt enkelt. Tack och lov att jag har M som hjälper mig när jag rider Ricky iaf!