Hästarna

Skriver om mina hästar och våra äventyr tillsammans.

Mer vild än tam

Kategori: Ricky

Ricky och jag har bråkat en hel del genom åren. Han är en oerhört tuff häst, som kräver fasta ramar. Nu har han börjat landa i att det trots allt är jag som bestämmer, även om han gärna kommer med egna förslag då och då. ;-)
 
Däremot blir han ganska våldsam när han blir glad. Då ska han nafsa eller buffa om han står stilla. Är han i rörelse så är det mycket studs, bock och brall. Han blir tex väldigt glad av att göra saker och att få beröm. 
 
Poletten har äntligen trillat ned i tömkörningen, han förstår nu att han ska lyda fast jag går bredvid/bakom. Men det gör också att han blir förbaskat GLAD över att göra matte nöjd och när han blir glad, ja då smäller det...
 
Han menar ingenting illa med sina brallar och sparkar. Likaså kan han dra iväg efter en brall för det är så roligt. Han är GLAD och nöjd, men resultatet är inte vad jag vill ha eller egentligen känner att jag klarar av. Ikväll blev det droppen, då kände jag att det lika gärna hade kunnat sluta med att jag blev sparkad (även om jag försöker vara noga med säkerhetsavstånd) eller att han hade kommit lös, fått panik, trasslat in sig eller kanske sprungit ut på vägen och blivit påkörd. Ja, det är lite "värsta scenariot" av de tankarna, men det skulle faktiskt kunna hända. 
 
Så jag har beslutat mig för att lägga inkörningen av Ricky på hyllan. Det är en helt annan sak för mig att hantera de där glädjeutbrotten när jag sitter på hans rygg och redan till sommaren kommer jag ju göra det. Förhoppningsvis kommer han dämpa sin glädje lite de kommande åren, så inkörning kan bli aktuellt igen. Men tills vidare får han vara nöjd med vanliga promenader (då har jag longerlina och går vid bogen) och att vara lös när jag rider Ariel. Då kan han busa bäst han vill. ;-)
 
 
Kommentera inlägget här: